Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing

16 fredag Mar 2018

Posted by in huvudrätt, kyckling, mat, sallad, smårätt

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag såg ett recept på Club sandwhich, du vet den där mackan med stekt kyckling och grönsaker. Klart lockande, men att äta bara en sandwhich funkar inte riktigt till middag här hemma, så jag delade liksom upp smörgåsen i sina beståndsdelar. Tog brödet för sig, lade grönsakerna i högar och kycklingen på ett eget fat.

Och så växte en helt annan rätt fram – en ljummen och välsmakande kycklingsallad.

Kanske något för en helglunch – eller en middag när vintern äntligen börjar släppa taget. Vill du ha rätten lite matigare kan man lägga till bacon och avokado, eller också gör du som jag och tar med lite färdigkokta linser.

Det här behövs till 3 personer:
400 g kyckling (kycklinglårfilé eller det som blivit över av en stekt kyckling)
olivolja
salt & svartpeppar
4 – 5 skivor surdegsbröd
1 vitlöksklyfta
200 g romansallad
250 g körsbärstomater
0,5 gurka
bacon och avokado (om du vill)
linser (om du vill)

Aiolidressing
1 dl majonnäs eller en mild aioli (recept finns här men en halv sats räcker)
0,5 dl crème fraiche
1 msk vatten
2 tsk mild curry (om  du vill)
kanske salt & svartpeppar

Gör så här:
Skär brödet i kuber. Lägg det i en skål, pressa över 1 vitlöksklyfta, salta lätt och ringla över olivolja. Blanda och låt brödet dra till sig den goda smaken.

Skölj och strimla salladen. Skär tomaterna i kvartar och gurkan i små tärningar.

Stekt kycklingen i olja, Salta & peppra. (Eller värm den färdiga kycklingen).

Blanda majonnäs/aioli med  crème fraiche och lite vatten. Krydda med currypulver om du vill. Smaka av, kanske lite mer salt eller peppar.

Använder du linser, så värm dem i lite olivolja. De färdigköpta mår bra av lite uppmuntran: på med salt, peppar & kanske aningen chili.

Lägg upp salladen på ett fat, och dressingen i en skål.

Ekologisk kyckling slaktas vid högre ålder och växer lite långsammare än konventionell kyckling. Det ger högre smak, men tyvärr också högre pris. Vi brukar köpa ekologiska kycklingben eller en hel kyckling – då är det liksom lättare att passera kassan på Ica utan att bli helt ruinerad.

Den här salladen är resultatet just av en sådan hel eko-kyckling som vägde upp mot 2 kilo. Först blev det en middag med ugnsstekt fågel – och sedan perfekta rester för en kycklingsallad.

Köfte – turkiska köttbullar i tomatsås

13 tisdag Mar 2018

Posted by in huvudrätt, lamm, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

God mat uppstår ofta där olika kulturer möts. Ta fransk mat som ett exempel, det franska köket har uppstått i skärningspunkten mellan smör och kött från norr – och olivolja och vitlök från söder.

En annan skärningspunkt finns i Bosporen. Turkarna hämtade influenser från alla delar av det bysantinska riket, både Europa och Mellanöstern. Och båtarna som lade till i Istanbul kom både från slaviska områden vid Svarta havet och från världen långt borta via Medelhavet.

De senaste veckorna har jag varit helt fascinerad av turkisk mat. Jag har tittat på bloggar och recept, på dolma och aubergine och yoghurt. Jag gav mig ut på stan och letade efter mild turkisk chili-peppar, Pul biber, men hittade bara kusinen Aleppo chili-flakes.

Häromdagen gick jag äntligen loss i köket. Hackade lök och persilja. Svingade kryddburkar och rev vitlök. Resultatet ser du i det här receptet. Det blev fylliga och varma smaker – och helt andra köttbullar än de svenska.

Det här behövs till 3 personer, kanske 4 personer:
500 g köttfärs (lamm-, nöt- eller blandfärs)
2 – 3 schalottenlökar
2 tsk spiskummin
½ – 1 tsk salt
svartpeppar efter tycke och smak
2 vitlöksklyftor, skalade och rivna
1 ägg
1 dl hackad bladpersilja (1/2 bunt)
olivolja

Tomatsås
2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater (eller krossade)
½ burk vatten
2 tsk honung
2 tsk Aleppo chili-flakes eller annat milt chilipulver, t ex Pul biber

Bulgur, couscous eller ris

Gör så här:
Börja med köttbullarna. Skala och hacka schalottenlöken fint. Ta en stor bunke och blanda köttfärs med lök, spiskummin, salt, svartpeppar, ägg, riven vitlök och hackad persilja. Går lättast med händerna. Stek  en provbulle och se om smaken sitter där den ska (börja gärna med mindre mängd kryddor & salt). Ställ köttfärssmeten i kylen så smakerna hinner utvecklas.

Tomatsås. Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den i olivolja, Krydda med salt & svartpeppar. Tryck i tomatpuré och fräs en stund till. Häll i tomater (klipp först sönder dem direkt i burken). Häll i vatten, honung och milda chili-flakes. Låt tomatsåsen koka när du fixar köttbullarna.

Rulla stora köttbullar, kanske 15 köttbullar. Ha kallt vatten på händerna så går det lättare. Bryn dem i olivolja ett par minuter. Lägg över köttbullarna i grytan och låt dem koka tills de är färdiga, ca 10 minuter.

(Gillar du också ”släta” tomatsåser? Enklast är att köra med en stavmixer innan köttbullarna kommer ner i såsen. Men det funkar ganska bra med en vanlig handvisp också).

Låt dig inte luras av namnet på Aleppo chili-flakes. Det är en aromatisk och fyllig krydda som smakar som en lite starkare paprika med aningen rökta och salta toner. Har inte så mycket gemensamt med vanliga chili-flakes – du vet de där som med en bedövande tondövhet kan slå ihjäl vilken smak som helst.

Enkel fiskgratäng med räkor, vin & dill

11 söndag Mar 2018

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Det finns smaker som lever kvar för att de passar så bra ihop. Olja och äggula i majonnäs. Anjovis, potatis och lök i Jansson.

Nästan i samma kategori spelar räkor, vin och dill. Det är helt enkelt förbannat gott ihop, till exempel i en fiskgratäng.

Här kommer en enkel gratäng. Tillräckligt varm för att funka om vintern fortfarande behåller sitt grepp. Tillräckligt vårlik (med räkor och mild fisk) om du bor i en del av landet där vintern håller på att förlora greppet mot ljuset och solens värme.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
650 g rödspättafilé eller annan vit fisk
smör
salt & peppar
300 g räkor med skal eller ca 75 g skalade räkor

Gratängsås
1,5 msk smör
1 msk vetemjöl
1,5 dl torrt vitt vin
1,5 dl crème fraiche
salt & peppar
2 tsk hummerfond på flaska
1 knippe dill, hackad
1 äggula

Stekta ärtor

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader, skala räkorna och hacka dillen.

Gratängsås: Smält smöret i en kastrull. I med mjöl och vispa ihop smör och mjöl. Häll i vinet, lite i taget och vispa ihop såsen när den tjocknar. Häll i crème fraiche. Vispa och låt såsen koka ett par minuter. Krydda med dill, hummerfond, salt & peppar.

Smöra en ugnsform. Lägg fisken i formen, salta & peppra. Häll över gratängsåsen och kör i ugnen (10 minuter för två lager spättafilé, lite längre tid och det är tjockare fiskfiléer). Lägg på räkorna och kör ytterligare 1 minut.

Stek vanliga frysta ärtor al dente i en stekpanna eller gryta. Salta och ta ett par varv med pepparkvarnen. (Det blir mycket godare än kokta ärtor).

Men är inte fiskgratäng med spättafilé, räkor och vin en festrätt? Jo, visst är den det. Och du kan jobba hur mycket du vill med den här rätten. Koka egen fond på räkskalen, dela fiskfiléerna och ställa dem på högkant, göra potatismos med äggula och spritsa ut det runt fisken…

Men det var inte dagens uppgift. Jag skulle ställa en hyfsat enkel form med fisk på bordet, en rätt som skulle skicka oss mätta och nöjda i säng efter en dag i den här konstiga världen. Trump, Erdogan, Orbán…

När fan ska det ta slut?

Santa Duc – lättgillat djup från Rhônedalen

08 torsdag Mar 2018

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Svensk vinkonsumtion är lättrörlig och trendkänslig – ungefär som en hipster från Majorna (eller Södermalm) i jakt på det senaste sättet att trimma skägget.

Den första stora vågen av vinintresse (efter lantvinerna) drabbade Roija. Plötsligt skulle alla dricka Rioja och uppskatta den lilla vaniljtonen. Marknaden kände av det här och så fanns det hyllmeter efter hyllmeter med Riojaviner av tvivelaktig karaktär. Sedan kom alla de andra boomerna: Australien och Sydafrika, Chardonnay och USA, Zinfandel och Amarone…

På senare tid har jag blivit lite orolig för vin från Rhônedalen. Först tyckte jag mig stöta på en massa människor som sade:

– Ja, nu för tiden blir det nästan bara Rhônevin när jag köper vin till helgen.

Och sedan dök det upp flaskor med lustiga namn och utseende som Cycliste (vilket visade sig vara ett bra vin, i alla fall förra årgången), och man tänkte på slisksöta tyska viner i form av ”tornflaskor”  och snögubbar.

Men Rhône verkar klara sig. Nya viner lanseras i Sverige och kvaliteten funkar fortfarande.

I Allt om Vins årliga genomgång av Systemets viner utnämns Rhônevinet Santa Duc 2015 (118 kronor) till årets bästa ekologiska vin alla kategorier. Klart man blir nyfiken och vill smaka.

Lukten är djup, men öppen och präglad av mörka bär. En aning sötma blandas med en doft som drar mot ”källare” och kryddor.

De här associationerna följer med in i munnen och blandas med en behaglig strävhet. Tillräckligt strävt för att vara matorienterat, tillräckligt öppet för att gillas av många.

Allra mest tror jag det är ett vin för lamm, för grill – eller för vinterns mustiga grytor där kött och svamp har fått koka länge.

Man kan väl säga så här: Har jag en lammgryta på spisen och flaska Santa Duc på lut, så kan det vara vilket väder som helst – jag klarar mig bra ändå.

Blomkålsgratäng med valnötter & ostsås

05 måndag Mar 2018

Posted by in huvudrätt, mat, tillbehör, vegetariskt

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , ,

Vad mycket grönsaker det finns som man liksom ”glömmer bort”. Blomkål är en av dem.

Kanske för att man fick den sönderkokt som barn, eller inte gillade de lite bittra bitarna av rå blomkål som föräldrar tror att barn ska tycka om.

Men koka den al dente, wokad den. Eller gör en mild gratäng… Då kan blomkålen komma ut ur garderoben och bli en liten delikatess.

Det här behövs till 4 personer (huvudrätt) eller 7 – 8 personer (tillbehör):
750 g blomkål (ett stort huvud)
salt & svartpeppar
2 – 3 schalottenlökar
smör eller olja
2,5 dl kokspad från blomkålen
2 dl crème fraiche, 34 %
2 dl valnötter
2 dl riven, smakrik ost, t ex lagrad Herrgård eller Cheddar

Gör så här:
Sätt ugnen på grill och hög värme. Skär bort gröna blad och botten av rotstocken på blomkålen. Skär/bryta i ganska små buketter/delar. Koka al dente i saltat vatten, ca 3 – 4 minuter. Häll av kokvattnet, men spar ca 2,5 dl.

Skala och hacka schalottenlöken. Fräs mjuk i olja eller smör. Salta & svartpeppra. Riv osten och hacka valnötterna ganska grovt. Koka upp 2,5 dl kokvatten från blomkålen med 2 dl crème fraiche. Salta & svartpeppra. Ta kastrullen från plattan, rör ner osten (men spar lite till gratängen) och låt den smälta

Olja en stor ugnsform. Lägg i blomkål, lök och valnötter. Kör ett varv med svartpeppar & salt, annars blir det en väldigt mild gratäng. Häll över ostsåsen. Toppa med lite av den rivna osten. Gratinera till fin färg.

Jag fick en flaska valnötsolja av en yngre släkting som alltid brukar träffa mitt i prick med sina gåvor. Det gjorde den här oljan också, det fanns bara en fråga som blev hängande i luften: Vad skulle den användas till?

”Hmm, tänkte jag. Valnötsolja måste ju funka med valnötter – och valnötter går bra ihop med blomkål…” Så föddes idén till blomkålsgratängen.

Jag använde valnötsolja i rätten, men det funkar säkert lika bra med smör eller ganska neutral olja. Men olivolja tror jag skulle ta kommandot i rätten så att blomkålen skrämt skulle smita in i hörnet och gömma sig. Och det vore ju synd på den goda blomkålssmaken.

Lamm- & auberginegryta med grekiska smaker

27 tisdag Feb 2018

Posted by in gryta, huvudrätt, lamm, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Det här är mat med grekiska influenser, men det är så långt från grekisk sallad, tzatziki och fetaost & oliver man kan komma. Istället är det vintermat med en fyllig, djup smak som värmer en frusen själ när man vandrat runt en dag i det här kalla landet.

Hemligheten handlar om ett par barkbitar från kanelträdet. Stoppa ner en cigarrfärgad bit eller två i en köttgryta och du ska finna att smaken bottnar; det är lite samma känsla som när en mörk barytonröst klarar av även de mörka tonerna.

Det här behövs för 4 personer:
700 g lammkött + benvikten, ta t ex grytbitar, lammkarré
3 gula lökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater eller krossade
½ burk vatten
4 vitlöksklyftor, skalade
2 kanelstänger
1 + ½ msk oregano
450 g aubergine (2 ganska små)
saften från ett par klyftor citron
1 litet knippe slätbladig persilja, strimlade blad

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skär lammköttet i grytbitar. Ta gärna bort synligt fett, annars blir det mycket fett som smälter ut i grytan. Bryn lamm i olivolja i ett par omgångar, låt löken steka med på slutet. Salta & peppra. Tryck i tomatpurén och bryn även den.

Klipp sönder tomaterna med en sax i burken. I med tomater, vatten, kanel och 1 msk oregano. Pressa i vitlöken och låt grytan koka i 50 minuter. (Använder du bitar av lammstek går det fortare. Lammlägg kräver minst 2 timmar.)

Sätt ugnen på 175 grader. Skär auberginen i tärningar, ca 1 x 1 cm. Lägg dem i en ugnsform och häll på generöst med olivolja. Salta & peppra. Blanda runt så alla bitarna får kryddor och olja. Kör i ugnen i ca 30 min.

Lägg över auberginen i köttgrytan. Koka ca 10 min utan att röra, då går auberginen bara sönder.

Krydda med ½ msk oregano, strimlad persilja och smaka av med pressad citron. Blanda runt.

Den här rätten har varit i säck innan den kom i påse, men det är en ganska lång historia.

I mars förra året rörde en ung norrman ihop en turkisk moussaka i sitt kök i Istanbul. Det var en moussaka lagad som en köttfärsgryta och kryddad med turkisk chili. Receptet publicerade han på den fantastiska bloggen Et kjökken i Istanbul (kolla gärna in den bloggen om du inte redan har hittat dit).

Maj-Britt Aagaard såg det här och för några veckor sedan gick hon igång hemma i sitt kök i Oslo. Hon gjorde en ugnsgryta med grekisk kryddning: oregano, kanel och nejlika. Och så publicerade hon receptet på Spiselandslaget.

Där hittade jag receptet med de fantastiska smakerna, och travade runt här hemma i mitt kök i Göteborg. ”Aubergine, mmm. Kanel, kan bli gott… Men varför köttfärs?” tänkte jag.

Och så rörde jag ihop denna lamm- & auberginegryta. Testa den gärna. Och skulle du ogilla lamm eller aubergine (hur nu någon kan göra det…) så testa i alla fall en stång kanel i nästa köttgryta.

Jag tror inte du blir besviken.

Veckomatsedel – Medelhavskost för en vegetarisk vecka XVI

25 söndag Feb 2018

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, mat för en vecka, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Jag har blivit med Far. Ja, alltså jag har inte blivit pappa, det är jag sedan länge. Inte heller fått en ny pappa vid en ålder när man själv kan vara farfar. Men jag har fått Fysisk aktivitet på recept (=Far), en ordination från läkare att röra på mig. Allt för att mota stress och högt blodtryck.

Det är faktiskt riktigt bra. Jag har hittat tillbaka till Friskis och Svettis, och har gått där två – tre gånger i veckan den senaste tiden. Gym och lätta pass med gympa och core. Och i Far ingår 30 minuter vardagsmotion varje dag. Det blir promenader med Pontus, den hungrige cockerspanieln, men även dammsugning och snöskottning tycker jag är vardagsmotion.

Jag skriver det här för att fysisk aktivitet faktiskt ingår i Medelhavskosten. 30 minuter om dagen med promenader eller lek med barn eller simning eller snöskottning. Det är en bra kombo: lite rörelse och hyfsat nyttig mat.

Men någon vrålande styrkelyftare har jag inte tänkt bli. I alla fall inte som de där biffiga killarna i 23-års åldern som låter som överviktiga damer med svår förstoppning när de ska lyfta vikter på gymmet?

-Äääähhh, skriker de, och så hissar de upp 182 kilo i bänkpress.

Själv tänker jag: lille vän, blev du inte sedd av dina föräldrar när du var barn.

19-åringen i huset går på gym (jag hoppas att han blev sedd som liten så han slipper skrika…). Men nu har han fått en ny idé: han ska springa Göteborgsvarvet. Svettas tillsammans med 10 000-tals andra. Plåga sig i motvind över Älvsborgsbron…

Jag tror jag tar innervarvet istället. En kilometer runt Heden kan jag springa – om jag får välja tid själv och slipper de där 10 000 andra.

Måndag: Smålyxig pasta med champinjoner, tomat & mozzarella
Börja veckan med en enkel pasta som faktiskt andas lite vardagslyx. Den rättrogna tar fullkornspasta. Eller bönpasta, om du står ut med smaken – själv gör jag det inte.

Tisdag: Marockansk potatisomelett med harissa & kikärtstagine
Jag bjöd en kompis på de här kikärtorna en gång. ”De här, de är inte att leka med” sade han och lassade på ännu ett gäng kryddiga små kulor. Men det är mer varma smaker än chilihetta.

Onsdag: Tourain – mustig fransk tomatsoppa
Riktiga män äter soppa. I alla fall i Frankrike. Testa den här tomatsoppan som är en kusin till den mer berömda löksoppan.

Torsdag: Pasta med broccolipesto & wokad broccoli
Okej, jag erkänner: det här är en favorit. Pesto mixad med kokta broccolistjälkar blir fylligare och mer smakrikt. Ont om tid? Kör med färdig pesto som du mixar med broccolin.

Fredag: Halloumiburgare med parmesancrème & vitlöksbröd
Burgare är gott, men det måste inte vara kött i dem varje gång. Och så finns det något trevligt med att välja det man gillar och själv plocka ihop sin egen mat.

Lördag: Spenat- och fetagratäng & gratinerat svamppotatismos – vegetarisk festmat
Spenat- och fetagratäng är faktiskt något så ovanligt som vegetarisk festmat – så fram med finporslinet och vinglasen. Och kanske en flaska rött vin.

Söndag: Ugnsbakad lök med kornotto & stekt svamp
För en gångs skull så får löken spela huvudrollen i den här rätten. Och det klarar den bra. Efter en timme i ugnen kommen den ut smakrik, fyllig och med lite rotfruktssötma.

Dopff & Irion Riesling – den bussiga kompisen

22 torsdag Feb 2018

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Första gången jag tänkte på ett vin som en personlighet var när jag drack ett rött vin från norra Rhône-dalen. Det var slankt och liksom elegant, men tydligt och precist. Jag tänkte omedelbart på en slank fransyska med vass tunga som kunde täppa till truten på vilken buse som helst från Front National.

Sedan har det fortsätt. Jag har träffat på röda karlakarlar med fast handslag och rak kommunikation. Sirliga, äldre damer som försiktigt rör sig i det vita vinets värld. Och allt däremellan.

Men Dopff & Irion Riesling 2016 (89 kronor), om det vinet var en personlighet, vem skulle det i så fall vara? Den bussiga kompisen, såklart. Du vet den där som ser till att alla har det bra. Den som kommer ihåg att köpa med sig kaffebröd till fredagsfikan på jobbet och den som håller rätt på när arbetskamraternas barn fyller år.

Jag tror det beror på att vinet liksom är öppet. Lukten flödar rätt emot en med toner av äpple och päron, citrussyra och lite honungssötma. Det är hintar som följer med in i munnen, men viktigast är syran. Den finns där, men den är så integrerad att den smyger försiktigt runt hörnen.

Den skrämmer inte bort räkan om en sådan skulle ha letat sig in i din mun. Plattfisken går säker, likaså kycklingen. (Testa gärna vinet med Coq au Riesling).

Resultatet är helt enkelt ett användbart vin som funkar ihop med många olika ingredienser. Om du inte vill dricka det bara så där. Då föreslår jag en tidig sommarkväll när solen har börjat sin väg ner mot träden – men glöm inte bort att kyla vinet när du sitter där i sommarkvällen.

Min bästa Spaghetti Carbonara – omsorg om detaljerna

19 måndag Feb 2018

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Spaghetti Carbonara kan vara världens mest uttjatade maträtt. Den tycks kicka igång något i barnamunnar, och när det blir dags att bestämma middag skriker barnen ”carbonara” så högt att föräldrarna ger upp och slänger baconbitarna i pannan.

Så var det i alla för oss. Under 10 – 15 år åt vi spaghetti carbonara var annan vecka – ända tills jag fick nog och gjorde slut med pastarätten.

Men nu har det hänt något. Med rökt sidfläsk istället för bacon… med stekta ärtor istället för kokta… med lite crème fraiche och pastavatten… så kan carbonaran vara en liten delikatess.

Buon appetito!

Det här behövs till 4 personer:
350 g rökt sidfläsk
olivolja
350 g frysta ärtor
lite salt & mycket svartpeppar
½ dl crème fraiche, 34 %
½ dl kokvatten från pastakoket

4 portioner spaghetti
4 äggulor

Parmesan

Gör så här:
Skiva det röka fläsket, skär bort svålen och strimla skivorna. Stek i lite olivolja. Vrid över rejält med svartpeppar. Ta upp fläsket, lägg ner frysta ärtor och lite olja. Stek tills ärtorna är al dente-klara. På med lite salt & mycket peppar.

Koka pastan al dente och häll av den men spara lite av kokvattnet. Blanda pasta med fläsk, ärtor, crème fraiche och lite vatten från pastakoket. Låt allt bli varmt.

Flaga över lite parmesan. Toppa med en äggula per person.

Omsorg om detaljerna var det… Ta bara det där med ärtor. Överkokta ärtor smakar liksom mjöligt och trist, men lättstekta ärtor har kvar sin spänst – och en trevlig sötma som bryter fint mot det salta fläsket.

Testa själv. Det är de värda, de där små gröna sakerna som man så ofta glömmer bort.

Coq au riesling – kycklinggryta med svamp & vitt vin

16 fredag Feb 2018

Posted by in fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Vilken gryta det här är! Fyllighet från kyckling och svamp, pigg syra från vinet och så lite len gräddighet.

Det var länge sedan vi lagade den här kycklinggrytan här hemma. Jag tror inte det har blivit av sedan jag skrev om den hösten 2012 – kanske är det därför jag blir så positivt överraskad.

I det här uppdaterade receptet är det lite mindre vin (man behöver faktiskt inte hälla hela flaskan i kastrullen), och lite mer timjan. Men annars är det samma gryta som hösten 2012.

Prova den gärna, det är den faktiskt värd. Men använd ekologisk kyckling som smakar mycket mer. Jag vet att ekologisk kycklingfilé har ett hutlöst pris, men kycklingben är mycket mer plånboksvänligt.

Det här behövs till 4 personer:
1,2 kg kycklingben eller andra kycklingdelar
8 schalottenlökar
400 g champinjoner
1 pkt tärnad bacon (140 g)
smör eller rapsolja
salt & svartpeppar
1tsk torkad timjan (eller en större bukett färsk)
1 – 2 lagerblad
3 vitlöksklyftor
50 cl Riesling eller annat torrt, vitt vin
2 – 3 tsk fransk senap
1 dryg dl crème fraiche, 34 %

Gör så här:
Skala löken. Skiva svampen. Fräs bacon i en stekgryta eller tjockbottnad gryta. Lägg i löken och låt den fräsa med en stund. Ta upp bacon och lök, och låt rinna av.

Fräs kycklingdelarna i baconfettet och ev lite neutral olja eller smör. Krydda. Pressa i vitlöken. Klicka i senap. Häll på vinet och låt grytan koka i 30 minuter, eller tills kycklingköttet är helt genomstekt (vitt). Lägg i löken när det återstår 15 – 20 minuter av koktiden.

Fräs under tiden svampen, så den får färg. Krydda med salt & peppar. Lägg i svamp och bacon när 5 minuter av koktiden återstår.

Häll i crème fraiche på slutet. Låt allt koka upp. Smaka, kanske behövs det mer kryddor.

För en tid sedan hade vi en kompis som sov över här när han var i Göteborg på jobb. Som en gå-bort-present hade han med sig saltet som man kan skymta överst till höger på bilden. Det är stora bitar av massivt salt och så ett litet rivjärn med hållare.

Egentligen är det en onödig pryl. Saltsmaken blir den samma. Men man blir lite lycklig av den; det är liksom kul när man sitter där och river lite extra salt på maten.