Fastan III: strömming & pesto – husman med smak från Medelhavet

Etiketter

, , , ,

Under medeltiden så åt man ungefär lika mycket kött som vi gör nu, i alla fall om man tillhörde de välbärgade. Men fiskkonsumtionen var mångdubbelt högre.

Det är inte så konstigt när minst 3 dagar i veckan, plus tiden för jul och påsk var fastedagar – alltså dagar när man åt fisk, men inte kött.

Sannolikt satt man för 1000 år sedan och skar upp den stekta strömmingen, på samma sätt som du och jag gör när vi äter strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet. Men gaffel hade de nog inte, kanske tog de hjälp av händerna för att transportera fisken till munnen. Och pesto åt de säkert inte, för basilika växte inte i Sverige.

Det är lite konstigt med örtkryddor, munkarna tog med sig kryddorna när de lämnade kontinentaleuropa för att bege sig till landet i norr och anlägga kloster – och seden att odla timjan och mejram verkar ha överlevt. De örterna används ju traditionellt i ärtsoppa.

Men varför kryddade man inte biffar och grytor med örtkryddorna? Den som har en bra teori får gärna skriva ett svar i kommentarsfältet.

I helgen gjorde vi nästan alla den goda julmaten

Etiketter

, , , , , , , , , ,

I helgen var det dags. En kompis kom över och så satte vi igång i köket. Hustrun trillade köttbullar, kompisen blandade smet och jag fixade med paté och brysselkål .

Efter några timmar – och drivor av disk – kunde vi sätta oss och njuta av arbetet. Det blev köttbullar och paté, gratinerad brysselkål och potatismos till middag.

Och joodå, vi blev nästan lika mätta som på julafton.

För det var det där med mättnad, som jag tänkte prata om. Sedan 25 år tillbaka har vi en meny som funkar väldigt bra för oss. Fisk och kall mat på julafton, kött på juldagen.

Det gör att man klarar av julklappsutdelningen utan att somna i soffan.

Julafton
Första rundan består av kallrökt lax, ägg med majonnäs och kaviar. Därefter blir det matjessill med dill som jag gör själv. De andra sillarna köper jag färdiga – och saknar ingenting utom kanske currysill.

Naturligtvis står skinkan mitt på bordet, annars blir det ingen riktig jul. Men jag gör gärna vinkokt skinka som smakar mer och ger en supergod buljong. Granne med skinkan finns hemlagad paté – lättaste receptet, gräddkokt grönkål och parmesangratinerad brysselkål. Men också en bytta med rödlöksmarmelad som är fantastisk till patén.

Varmrätterna kan verka lite ovanliga – ugnsstekt lax och janssons omelett – men laxen finns där eftersom alla i familjen inte är så förtjusta i mer traditionell julmat. Och jansson omelett är en krämigare och lite mildare jansson, helt i min smak.

Efterrätt brukar vi inte kunna få ner, däremot lite ost och frukt.

Juldagen
Dagen efter är det dags för den lite tyngre, köttigare delen av julbordet. Skinka och paté får hänga med, liksom grönkål och brysselkål.

Därefter blir det viltköttbullar, prinskorv och revbensspjäll av vildsvin. Till det en sallad med svartkål, apelsin & valnötter.

Här får nog potatismos ersätta den kokta potatisen. Den mosade potatisen gör sig bra till kött men inte till julaftonssillen.

Drycken blir mumma, alltså porter och pilsner blandat med lite portvin och bara en aning kardemummakryddad gin.

Om vi orkar så gör vi en fruktig efterrätt, kanske mangosorbet med glass eller risgrynsgröt.

Den som ännu inte har fått nog av julmat kan söka på etiketten jul, eller använda sökfunktionen längst upp till höger. Men man måste inte göra allt, man ska ta igen sig också!

Smakrikt lantbröd med rötterna i Alsace

Etiketter

,

Man lever inte bara av fisk när man fastar. Man lever av bröd också.

Och brödbakning är något av det mest tacksamma man kan ge sig på. Dels är det kul när man ser bröden växa fram, men så tycker människor att man är så duktig.

”Va’, har du bakat?!” säger de förvånat.

Det är en förvåning som inte gäller när man lagat mat. Tänk dig att du bjuder hem några kompisar – och när du ställer fram grytorna i bordet, så säger de förtjust:

”Nämen. Har du lagat mat?!”

Den här gången har jag bakat! bürebrot – eller pain paysan, om du vill hålla dig till franska. Det är inte första gången, för 10 år sedan gjorde jag en annan variant på det alsassiska bondbrödet.

Skillnaden är att det nu fick jäsa längre, och att jag bytte ut graham mot dinkel. Bägge sakerna bidrar till mer smak, och – tror jag – ett nyttigare bröd.

Smakrikt och lättgillat är det i alla fall. Som gjort för en frukost i november, du vet den månad när man verkligen behöver piggas upp.

Men det funkar bra även i december-fastan. Jag lovar.

Det här behövs till 2 bröd:
Dag 1 (fördegen)
2 dl kallt vatten
25 g jäst, 1/2 pkt
2 dl vetemjöl special

Dag 2
fördegen från dagen innan
5,5 dl kallt vatten
3 dl rågmjöl, gärna finmalet fullkornsmjöl
2 dl dinkel (eller graham), gärna finmalet fullkornsmjöl
ev 1 – 2 msk olivolja
10 dl vetemjöl special
(knappt) 1 msk salt

Gör gärna så här:
Dag 1: Vispa ihop kall vatten och jäst. Rör ner mjölet så allt blir som filmjölk ungefär. Plasta och låt stå till nästa dag.

Dag 2. Häll ner kallt vatten och fördegen från dagen innan i en stor bunke. Häll i mjölet lite i taget och saltet mot slutet. Börja med råg och dinkel. Rör/bearbeta degen med en träsked/trägaffel till det är en smidig deg som släpper från kanterna och inte är alltför kletig.

Låt degen jäsa under en bakduk i 3 timmar.

Stjälp upp degen på en väl mjölad skiva/bakbord. Ta mjöl på händerna, dela degen och forma två bröd. Om du är superexpert så kan rundriva bröden, annars räcker det bra att fösa ihop dem till två bröd. Men knåda dem inte – då trycker man ut bubblorna från jäsningen. Lägg dem på en bakplåt med bakplåtspapper. Låt jäsa i 30 minuter under bakduk.

Värm ugnen till 250 grader. Sätt in en skål med vatten längst ner i ugnen.

Skjut in bröden i ugnen. Grädda först i 10 minuter på 250 graders värme. Sänk värmen till 200 grader och grädda färdigt, ca 20 – 25 minuter till. Bröden är färdiga när de har bra färg och det låter ihåligt när man knackar dem i botten.

Låt svalna på galler utan bakduk.

Idag börjar fastan – med lax, havrerisotto & gremolata

Etiketter

, ,

Idag börjar fastan! Det är faktiskt sant, men det är inte fastan inför påsk som drar igång. Istället är det julfastan, alltså de 11 dagar innan jul då man traditionellt avstod från kött.

Det här var en självklarhet under många århundraden, från kristendomens intåg i Sverige till reformationen när påvemakten avskaffades.

Katolska kyrkan styrde rätt mycket av livet. Medeltidens människor var till exempel lediga alla helgondagar, plus alla söndagar förstås. Det innebär att man hade lika lång ”semester” under medeltiden som vi har idag när helgerna är fria och semestern är minst fem veckor lång.

Men kyrkans makt över vad man åt var nog ännu större. Tre eller fyra dagar i veckan fastade man, liksom 40 dagar inför påsk och elva dagar innan jul.

Det kan ju låta som om medeltidens människor vandrade runt som skallrande skelett om man nu fastade så mycket. Men reglerna var friare än så – fastan innebar bara att man uteslöt kött ur kosthållningen.

Samtidigt skulle man avstå från excesser och rena sig själv inför mötet med Gud.

Jag tycker det finns något tilltalande med de här reglerna. Det blir en periodicitet – en naturlig uppdelning mellan årets olika delar. Vissa dagar låter man helt bli att käka köttbullar och spaghetti med köttfärssås. Medan andra dagar är till för att fira.

Och handen på hjärtat, visst finns det något bra i att vara lite försiktig med maten inför jul. För då vet man ju hur det blir: skinka och prinskorv, revbensspjäll och Jansson, glögg, pepparkakor och godis och…

Ja, du förstår.

Idag börjar fastan med saftig lax, tuggig smakrik havrerisotto och en mild och citruspigg gremolata – för det ska vara gott att äta, även om man ”fastar”.

Mord, mat & Massif central i en deckare perfekt till jul

Etiketter

,

Vad lagar du för mat till en kvinna som du har ett nytt förhållande med? Ja, om du heter Enzo MacLeod och är huvudperson i deckaren Stjärnkocken, så är svaret givet.

Du får med dig några ”underbart feta och saftiga noix St. Jaqcues (pilgrimsmusslor) som fiskhandlaren… lagt undan” till dig. Musslorna skär du i medaljonger och steker i olivolja och smör så kort tid att kärnan nästan – men bara nästan – är rå.

Sedan gör du en sallad med babyspenat, salladsblad och ruccola, och till det en tjock, söt vinägrett gjord på sirapsliknande balsamvinäger. Lägger upp allt på tallrikar och sätter fram till kvinnan du uppvaktar.

”Herregud, Enzo, det doftar fantastiskt. Du skulle kunna förföra vilken kvinna som helst med den här maten.”

”Det kanske är det som är tanken”.

På det här sättet inleds Stjärnkocken av Peter May (99 kronor i pocket och 149 kronor i storpocket hos nätbokhandlarna). Och berättelsen får mig fullständigt på fall, så mycket att jag helst vill ta en taxi till en bättre krog och uppleva de små fasta musslorna.

Kanske tur att jag inte försöker förföra kvinnor med mat – jag skulle aldrig komma längre än till köket där jag vällustigt skulle stöna över den fantastiska maten.

Men Enzo MacLeod tar sig vidare. Han utreder ett mord på stjärnkocken Marc Fraysse, som driver en tre-stjärnig restaurang i de höglänta delarna av franska Centralmassivet.

Det är november och krogen börjar stänga ner för säsongen, men ännu finns personalen kvar och därmed de misstänkta. Ja, och så faller snön över de dramatiska klippformationerna.

Stjärnkocken är alltså en helt vanlig deckare med komplicerad intrig men helt utan blod. Helt vanlig – om man inte tänker på maten de äter och vinerna de dricker.

Du kanske redan har klurat ut att jag gillar mat, vin och Frankrike. Men min förkärlek för att läsa deckare är nog inte lika uppenbar.

Jag läste alltså Stjärnkocken med stor behållning, och jag tror att fler skulle göra det under julledigheten. En brasa eller tända ljus, en kopp te (vi är ju i Sverige och där trattar man inte i sin vin hur som helst). Och så en mysdeckare utan blod.

Kan det bli bättre så där på juldagen när det börjar skymma?

Julens godaste – smått & gott till glöggen eller ett glas vin

Etiketter

, , ,

Elva månader om året avundas man fransmän och tyskar. De kan säga hej på grannarna och fråga om de vill ha en apéro eller en öl med lite tilltugg.

Testa det i ett normalsvenskt radhusområde, och grannarna skulle nog börja viska om dina tilltagande alkoholproblem. För i Sverige bjuder man på kaffe – om man inte vill ställa till med en hel middag.

Men under en månad är det legitimt att bjuda grannarna på alkohol. Då kan man säga ”Vill du ha lite glögg?”, och så plockar man en flaskan, några muggar och lite pepparkakor. Kanske hittar man en bit grönmögelost i kylen.

Voilà! Den svenska aperitifen stavas g-l-ö-g-g.

Men om det känns lite futtigt med bara pepparkakor kommer här lite godsaker som funkar till en öl, lite varmt vin eller kanske ett glas sött dessertvin.

Ett enkelt sätt är att ta lite chèvre och lägga det på smördeg tillsammans med en röra på rödlök, honung och soltorkade tomater. Efter 12 minuter i ugnen har du små tarte med balsamicokokt rödlök & chèvre. Eller också gör du chèvrefyllda dadlar med bacon och avnjuter dem med en pilsner. Man måste ju inte dricka glögg hela tiden.

Är du mer inne på ett glas vin för de där grannarna som du bjöd in, så är jag svag för rillette, alltså en röra – lite som bredbar paté. Här finns recept på rillette de porc, fläsk, rillette de saumon, lax, och en vegetarisk champinjon- & valnötspastej.

Under fyra veckor är hustrun glögg-fanatiker. Från 1 december till julafton ska det värmas glögg både nu och då. Det ska invigas nya glöggmuggar och när jag ska gå på Bolaget påminner hon mig: ”Du har väl inte glömt glöggen?”

Som om det vore möjligt i ett hus där doften av russin och varmt vin sprids från köket.

Men på juldagen tittar hon missnöjt på flaskan från Dufvenkrooks och förklarar ”Det där vill jag inte se på ett år!”

Inte mig emot, för då kan man gå över till ett glas vin och lite ost. Tar man färska fikon och ett lagom sött vin, så kommer man långt. Kanske till fikonmarmelad till Brie & Saint Agur. Eller fikonkompott med Appenzeller & Gruyère.

Om du tillhör de riktiga gottegrisarna, så är det kanske bättre med en efterrätt. En favorit är ljuvlig chokladmousse med havssalt, men vill du vara mer julig, så är mangosorbet med risgrynsgröt & granatäpple både enkelt och riktigt gott.

Och råkar du ha en flaska portvin stående i skåpet, så har jag ett förslag: portvinskokt päron med Saint Agur, valnötter & knaprig kavring.

Gott och som gjort för en lite kall decemberdag.

Potatissoppa med ursprung från Kanarieöarna

Etiketter

, , , ,

Ibland visar sig Göteborg från sin absolut mest charmiga sida. Så var det för några dagar sedan.

Regnet blåste ner hela dagen, så man blev blöt från sidan. Det var som att gå runt i en ångbastu där någon glömt sätta på värmen.

En sådan dag går man hem och gör en soppa, till exempel den här potatissoppan. Passar väldigt bra en dag när man bävar inför julens alla utgifter.

Ett särskilt tack till ”Nyttig mat ska vara god” som satte mig på spåret till The Famous Potato Soup from the Canary Islands. Kika gärna in där, för då hittar du ett mer ursprungligt recept – själv fixade jag som vanligt runt lite med ingredienserna.

Det här behövs till 2 personer:
1 lök, gul eller röd
3 vitlöksklyftor
olivolja
salt & svartpeppar
2 krm spiskummin
2 krm paprikapulver
1 krm saffran eller gurkmeja
1/2 krm chilipulver
1 burk krossade tomater
500 – 600 g fast potatis
ca 6 dl svag buljong, vatten + tärning
1 paprika
1 ägg
1 litet knippe persilja, strimlad
kanske lite mer salt & svartpeppar

Servering
Ett gott bröd

Gör gärna så här:
Skala och hacka löken, skala och finhacka vitlöken. Fräs löken glansig i olja. Krydda med salt, peppar, spiskummin, saffran/gurkmeja & chilipulver/chiliflakes. Fräs en stund till. Skrapa ner vitlök och häll i de krossade tomaterna. Koka upp soppan och låt den koka.

Skala potatisen och skär i ganska små tärningar. Ha ner dem i soppan när den kokat så där 5 – 10 minuter. Häll på buljong så det täcker.

Dela paprikan, kärna ur och skär i ganska små bitar. Lägg ner i soppan och låt den koka tills potatisen är klar. (Potatisen ska bli genomkokt, men inte mosig.)

Knäck ett ägg i en skål och vispa lätt. Ta soppan från värmen, och häll ner ägget under omrörning. Låt soppan stå ett par minuter. Strö över strimlad persilja.

(Det är nog meningen att ägget ska reda soppan, men det är lite knepigt – ägget koagulerar lätt. Men vad gör det, soppan blir lite grynig – men värre saker har du nog varit med om i ditt liv):

Vin chaud – som glögg men lättare, friskare & fräschare

Etiketter

,

Jag har smaklökar som bråkar en del med mig. De säger inte så mycket om beska i espresso och öl. Strävt rödvin är också okej.

Men för mycket socker, då börjar varningslamporna blinka.

Det gäller inte minst den där drycken som svenskar serverar i december, glögg. Den är ofta russintung och så söt att man undrar om tomaterna på Blossa tappat hela sockersäcken i vinets jäskar.

Testa vin chaud – varmt vin – istället. Fräschare, lättare och med pigga toner av apelsin och vanilj. Den blir helt enkelt godare, i alla fall om du frågar mina smaklökar.

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Gör gärna så här:
Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna, och häll upp.

Och bara lugn, om du brukar läsa den här bloggen och får en deja vu-känsla så är det inte du som är konstig. Jag postar det här inlägget inför varje första advent, tycker att det vore lite synd om någon missade det här varma vinet.

Trevlig första advent!

Vildsvinsbiffar med lättaste gräddsåsen – milt, lent & smakrikt

Etiketter

, , ,

Man behöver inte lägga ner timmar i köket och en halv förmögenheten för att skapa lite guldkant på tillvaron. Det räcker bra med de här vildsvinsbiffarna.

Fryst vildsvinsfärs av bra kvalitet kan man köpa på Willys utan att ruinera sig. Passar man på att få med sig potatis och lite grädde från affären, så är man nästan i hamn för en varm, välsmakande middag med lite retro-känsla.

Testa du också. Jag tror inte du blir besviken.

Det här behövs till 3 personer (eller 4 som inte är så hungriga):
500 g vildsvinsfärs
2 schalottenlökar eller 1 gul lök
2 vitlöksklyftor
1,5 tsk torkad timjan
smör & olivolja
1,5 dl vispgrädde
3.5 msk ströbröd
1 ägg
ca 1 tsk salt & svartpeppar efter smak

Gräddsås
1,5 dl mjölk
1,5 dl vispgrädde
2 – 3 tsk japansk soja

Sallad med polkabetor
4 – 5 betor, polka-, röd- eller gul-
vinägrett med 1 del balsamvinäger och 2 delar olivolja
salt & svartpeppar

Servering
Klyftpotatis eller potatismos, kanske lite stekta ärtor

Gör gärna så här:
Sallad med polkabetor. Koka betorna tills de är klara, så där en 20 – 30 minuter. Låt dem svalna lite. Gnid av skalet – eller använd potatisskalare om det sitter hårt. Skiva betorna tunt, lättast på mandolin. Lägg dem i vinägretten så de får marinera under tiden du fixar biffarna.

Vildsvinsfärsen. Skala och finhacka löken. Fräs dem i olja på ganska svag värme. Skala och finhacka vitlöken. Skrapa ner den och fräs allt till löken har mjuknat. Låt löken svalna lite.

Blanda ströbröd och grädde. Låt det svälla en stund.

Lägg vildsvinsfärsen i en stor bunke. Ha i löken och ströbrödsgrädden. Krydda med salt, peppar och timjan. Knäck i ägget och blanda runt till en smidig smet.

Om du vill: provstek en liten bit färs (funkar bra i mikron) och kolla så smaken sitter som den ska.

Vildsvinsbiffarna. Ta kallt vatten på händerna och forma 6 biffar. Lägg dem på en vattensköljd skärbräda (så fastnar de inte).

Värm en traktörpanna eller stor stekpanna med olja & smör. Lägg i biffarna en och en. Flyta runt varje biff i några sekunder så den får lite stekyta (så fastnar de inte). Bryn biffarna så de får bra färg på bägge sidorna.

Enklaste gräddsåsen. Ta bort det synliga fettet med en sked ur stekpannan. Häll i vispgrädde och mjölk. Smaksätt såsen med japansk soja. Låt biffarna småkoka i såsen i några minuter tills de är klara. (Är du osäker på om de är klara? Dela på en och titta efter!)

Hustrun verkar tycka att jag skriver för lite om henne. När vi åt sade hon flera gånger ”Det här var otroligt gott. Skriv det på bloggen och skriv att det var hustrun som sade det”.

Och eftersom jag är en så snäll och följsam människa, så skriver jag naturligtvis det.

Bamse, vår cockerspaniel, har ingen som helst önskan att hamna på bloggen. Däremot vill han gärna ha mat. Han satt bredvid spisen när jag lagade maten – och tittade på mig med bedjande Lady & Lufsen-ögon.

Men han får vänta tills jag steker vanlig köttfärs helt utan kryddor. Då får han lite sånt i matskålen.

Chèvre chaud – gratinerad getost med betor, valnötter & vinägrett

Etiketter

, , ,

Om man frågar hustrun när man kan äta chèvre, så svarar hon glatt ”Varje dag!”.

Det är lite som Perikles i den gamla Tuborgreklamen. Hans kompis frågar:

Du Perikles, ka’ du sige mig hvornaar smager en Tuborg bedst?”.

Och får svaret:

Hvergang!

Så när jag härom dagen frågade om vi inte skulle ha chèvre chaud till middag, såg hon ungefär lika nöjd ut som Perikles gör i reklamen.

I receptet nedan har getosten fått sällskap av rödbetor, polkabetor och belugalinser. Det skapar fyllighet och olika texturer när man äter – och så blir det till en hel middag.

Men kom ihåg, det här är bara en variant. Ogillar du betor? Hoppa över! Har du inga belugalinser hemma? Ta andra linser eller hoppa över.

Det viktiga är att du får ihop en rätt som just du gillar.

Det här behövs till 2 personer:
2 stora skivor chèvre à ca 120 g
8 skivor baguette
6 – 8 skivor inlagda rödbetor
1,5 dl svarta belugaliser
2 nävar salladsblad, gärna olika sallader och blad
1,5 näve valnötter

Vinägrett
3 msk olivolja
2 msk balsamvinäger
drygt 1 msk honung

Polkabetor
250 g polkabetor eller gulbetor
3 msk balsamvinäger
2 msk olivolja
salt & svartpeppar

Gör gärna så här:
Belugalinser. Koka dem enligt vad som som står på paketet, men salta lite extra så får de fylligare smak. Låt linserna svalna i kokvattnet.

Polkabetor. Koka i ca 20 – 30 minuter. Lägg dem i kallt vatten så de svalnar lite. Gnid bort skalet under rinnande vatten – eller ta hjälp av potatisskalaren om det är trögt. Skär i riktigt små tärningar. Lägg i en skål. Häll över en vinägrett med balsamvinäger, olivolja, salt & peppar. Låt dem marinera under tiden.

Sätt ugnen på 250 grader.

Chèvre och sallad. Skölj och riv salladen. Bryt valnötter i mindre bitar. Värm vinägretten med olja, vinäger och honung i kastrull så den tjocknar en smula.

Skär baguetten i skivor tjocka som smörgåsar. Sprinkla över lite olja och rosta dem i ugnen. Skär 4 skivor i tärningar. Ta de andra skivorna och lägg på chèvreskivorna. Gratinera i ca 6 minuter. Kolla så det blir färg utan att de bränns.

Chèvre chaud. Lägg upp allt på tallrikar. Den gratinerade toasten i mitten. Rödberor, sallad, linser och polkabetor i en ring runtom. Toppa med krutonger och valnötter. Ringla över den varma vinägretten.