Bättre vingårdsbesök än Gonfrier får man leta efter. Vi kör in där en dag i början av juli när vädret och livet mer påminner om oktober än sommar. Ute störtregnar det och inne på vingården verkar allt vara helt dött.
Försiktigt skakar vi av oss regnet och ropar ett lågt ”Hello” för att se om det över huvud taget finns människor på gården. Efter en stund sticker en vänlig 25-åring fram ansiktet och presenterar sig som Guillaume Gonfrier, ett av barnbarnen i den släkt som styr över det stora vinföretaget Vignobles Gonfrier.
– Kom med mig in i vår cave, vinkällare, säger han entusiastiskt och tar täten in i den stora anläggningen.
Där reser sig en mur i den stora lagerlokalen, det är vinfat staplade på varandra. Totalt finns 2 500 barrique, franska ekfat, med 225 liter i varje. Det blir några stycken om man lägger dem på varandra… Men de behövs för att kunna fatlagra vinet till de 3 miljoner flaskor per år som produceras.
Det här är en jättegård med 60 anställda och sammanlagt 570 hektar vinodling, ungefär två mil sydost om staden Bordeaux. Men visningen som Guillaume Gonfrier ger oss är personlig, vänlig och lite nyfiken på vilka vi är.
– Va, säger han, är ni från Sverige? Dit ska jag åka i december för att marknadsföra våra viner.
Han letar upp en pall med vin som är färdigt att skickas iväg och pekar på etiketter där det står ”HJO SUEDE”. Det betyder inte att allt vinet ska till staden Hjo, utan till vinimportören Hjo Grosshandel som säljer Chateau Tanesse på ett Systembolag nära dig.
Det var just Chateau Tanesse som gjorde att jag letade upp den här vinproducenten; det verkade liksom lockande att kolla ursprunget till det vin som man sippar på en fredagskväll.
Och här växer det på de mjuka kullarna öster om floden Garonne. Det är ett växlande jordbrukslandskap, mer varierat än i snobbigare Bordeaux-områden som Pomerol och Saint Emilion. Ändå ligger vingårdarna – som i Bordeaux alltid kallas för chateau även om det skulle vara en lite stuga – uppe på kullarna som lätt bedagade gamla adelsdamer.
Guillaume Gonfrier tar med oss in i det ursprungliga slottet där hans farmor nu bor. Vi hukar för att kolla in den gamla vinkällaren och tittar på en liten salong med möbler som hade kallats gustavianska om det varit i Sverige. Utsikten ner mot Garonne är säkert strålande, men just den här dagen förvandlar regnet det mesta till ett grått dis.
Men verkligheten bakom vinproduktion är sällan så glamorös som man önskar att den skulle vara. Inne i produktionsanläggningen försvinner känslan av sirligt 1700-tal. Där slamrar buteljeringsmaskinen fram 5 500 flaskor i timmen – och de anställda ser mer ut som fabriksarbetare än som glada vinentusiaster.
Men Guillaume berättar en liten uppiggande sak om jobbet på vingården:
– Vi måste hela tiden hålla koll på kvalitén, så varje lunch tar vi med oss en flaska för att prova den.
Själv tänker jag att lunchen nog är det bästa med det jobbet…
Inne i provningsrummet tar Guillaume Gonfrier fram tre röda viner. Han börjar med Chateau de Marsan 2016 som fått 12 månader på ekfat. Det är ett mjukt men fylligt vin som har jästs helt torrt. Ändå känns en aning vanilj efter ekfatslagringen.
Resultatet är ett lättgillat vin som rätt många av oss skulle kunna tänka oss att plocka fram till den fyllda lövbiffen på fredagskvällen.
Chateau Tanesse är det enda vin som exporteras till Sverige. Guillaume Gonfrier häller upp och frågar:
– Känner ni mineraliteten? Den kommer från kalkstenen som finns under lerjorden.
Och visst känner vi igen smaken från de flaskor vi köpt i Sverige, men i de här glasen finns årgång 2012, inte 2015 som nu säljs på Bolaget.
Det sista röda vinet är ett mer elegant och tidlöst vin, Chateau Lestiac 2012. Riktigt gott, men också lite dyrare än de andra vinerna.
Tyvärr finns varken Chateau de Marsan eller Chateau Lestiac att köpa i Sverige. Så hallå, vinimportörer, kanske dags att ändra på det?
– Vädret gör att jag inte kan ta er med ut på en tur på vinfälten, säger Guillaume Gonfrier beklagande. Men jag kan visa er vår nya visnings-cave och slottet Tanesse.
Han sätter sig i en japansk terränggående SUV och drar iväg så gruset sprutar. Men så kommer han ihåg att han har några svenskar i en kombi bakom sig och saktar ner så att vi hinner med.
Den nya anläggningen ligger precis intill den gamla borgen utanför Lestiac. Här kommer de att utveckla mer för de turister som kommer på besök. Guillaume jobbar med marknadsföring och just vinturism verkar vara hans eget lilla skötebarn.
Företaget utlovar på sin hemsida personlig visning av både cave och vinodlingar – och så klart provning av vinerna.
Och när vi skiljs åt nedanför Chateau Tanesse har Guillaume Gonfrier visat oss och berättat i en och en halv timme.
Bättre mottagande har vi aldrig fått av en vinproducent. Omdömet blir ganska enkelt: är du intresserad av vin och ska besöka en producent i Bordeaux – åk till Vignobles Gonfrier i Lestiac!