Gérard Waegell möter oss på traktorn, glad och vänlig som alltid. Han är vinbonde, vigneron, i Nothalten i Alsace. På huvudet sitter bondens obligatoriska keps, men han ursäktar sig för solglasögonen denna mulna sommardag. Kanske tycker han att det verkar snobbigt.
– Men jag har dem för alla kvistar som slår i ögonen annars, förklarar han.
Platsen är hans vinfält 100 meter norr om byn. Här har han en knapp hektar Sylvaner-stockar som har vuxit till knotiga och sega stammar.
– De är ungefär lika gamla som jag – och jag fyller 50 i år. Nja, förresten, de är nog inte mer än 40 år. Men där borta, säger han och pekar ett tiotal meter längre norrut, där har jag Pinot Noir som jag planterade för 10 år sedan.
Gérard Waegell håller på med sommarens vingårdsarbete. Han beskär vinstockarna med en skärmaskin som monterats på traktorn. Den funkar som en stor häcksax som beskär både på höjden och bägge sidorna.
Även om Gérard börjar bli medelålders kommer det något pojkaktigt över honom när han visar hur man sköter skärmaskinen med en joystick på traktorn.
– Titta så här höjer man, och så här lutar man och så här ändrar man bredden, säger han och manövrerar traktorns joystick.
”Häcksax-maskinen” gör arbetet lätt. Här nere på det ganska plana fältet kör Gérard traktorn med fem kilometer i timmen, men uppe på den brantare Grand Cru Muenchberg får han krypa fram för att arbetet ska fungera.
Ändå är han försenad idag. Han tänkte att arbetet skulle vara klart till lunch, men nu är klockan 11.30 och ännu har en hel del kvar att göra. Häcksaxen gick sönder på morgonen och det tog reparatören två timmar att fixa alla joystickens funktioner.
Gérard Waegell är inte gammal, men han har redan bytt ut bägge höfterna för att artrosen blev för smärtsam.
– Första operationen blev inte helt bra, men den håller på att rätta till sig. Den andra blev helt perfekt, berättar han.
Värre är det med hans 75-åriga pappa som har fått Parkinson. Gérard kallar det för en yrkessjukdom efter alla besprutningsmedel som pappan har spridit – utan att använda skyddskläder.
Nu har insektsmedlen dragits ner till ett minimum, även om det inte är ekologisk odling han bedriver.
– I år till exempel har jag inte sprutat insektsmedel alls. Det behövs inte, berättar han.
Men att vara vinbonde innebär inte bara arbete på vinfälten. Under vintern vinifieras druvjuicen, och under hela året har Gérard och hans fru Natalie vinkällaren öppen för de kunder som vill komma in och smaka på hans vin.
I rörelsen ingår också uthyrning av semesterlägenheter. Skulle du vara nyfiken på hans vin eller hans lägenheter hittar du mer info på domaine-waegell.fr.
Våren i Alsace kom tidigt i år. Maj-juni var två ovanligt varma månader med upp till 35 grader på eftermiddagarna. Skörden mognar också snabbt i år.
– Titta här, druvorna blir inte mycket större än så här. De utvecklas och mognar, men de växer inte mer, förklarar Gérard Waegell och pekar ner på de ganska små Sylvaner-klasarna.
Nu ligger vinstockarna omkring 10 dagar före den normala årstiden. I år tror Gérard att det blir en tidig skörd.
– Vi brukar skörda i september. I år blir det tidigare, kanske till och med skörd i augusti.
I Alsace är det tyska arvet ofta närvarande. Man kan fortfarande höra den tyska dialekten alemanniska talas på landsbygden. Det låter ungefär som en lite snällare variant på schweizer-tyska. Och korsvirkeshusen, ja de skulle ju lika gärna ha kunnat ligga i Baden på andra sidan Rhen.
Men en sak gör Alsace typiskt franskt: mat är viktigt och måltider äter man på bestämda tider.
När vi säger hej då försvinner Gérard Waegell med högsta fart på den smala vingårdstraktorn. Vi tittar på klockan.
12.08. Aj då, redan åtta minuter försenad till lunchen.