Pasta pronto – spaghetti med räkor, spenat & chili

24 söndag Nov 2019

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Snabb, enkel och välsmakande. Den här pastan har alla de sakerna: perfekt vardagsmat med andra ord.

För oss här hemma är det här en vardagsräddare när det är svårt att hinna med allt. Så var det härom dagen. Hustrun satt med benet upp efter en höftledsoperation. Själv skulle jag jobba och fixa ärenden och handla och ta hand om hunden och laga mat.

Tur att pastan gick på ungefär den tid det tog för hustrun att flytta det onda benet från soffan till golvet.

Det här behövs till 3 personer:
300 g skalade räkor
3 vitlöksklyftor
2 chili, spansk peppar
200 g färsk spenat
olivolja
salt & svartpeppar

Gör så här:
Tina räkorna om de är frysta. Sätt på pastavattnet, koka pastan.

Dela, kärna ur och strimla chilin (ja, gillar du hetta kan du behålla kärnorna). Skala vitlöksklyftorna. Pressa ner vitlöken i en stor gryta med olja. I med chili och spenat. Fräs tills spenaten slaknat och vätskan förångas. Lägg ner räkorna och låt dem bli varma. Klart!

Ät & njut. Även om det ska gå fort, ska det vara gott.

Guigal 2016 – Côte du Rhône med en djup baryton

20 onsdag Nov 2019

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Jag är nog den mest omusikaliska människa jag vet. Men jag gillar att sjunga och när jag piper iväg ett gäng toner, så brukar människor säga att jag ”byter tonart”. Jag misstänker att det är ett finare uttryck för att jag sjunger falskt.

Ändå fascineras jag av mänskliga röster. Ta en Jussi Björling eller en Pavarotti, lyssna när de höga tonerna kommer lika lätt som när Armand Duplantis glider över ribban i stavhopp. Eller känn kraften hos en mörk baryton där de varma tonerna känns som om världen är inbäddad i ett skyddande täcke. Det är comfort music.

Så varm och välkomnande känns Guigal Côte du Rhône 2016 (129 kronor på Bolaget, rött). Det är mycket pengar för ett vin till en vanlig fredagskväll, men det är väl investerade kronor.

Vinet är gjort på Rhone-dalens vanliga blandning av syrah, grenache och mourvèdre. Men syrah dominerar, både i mängd (60 procent) och när man trycker ner näsan i glaset. Där möter en djup lukt av mörka bär, och lite björnbär som far förbi. Syrahdruvans lukt tycker jag drar mot charkuterier och kött.

I munnen är det fylligt med en trevlig, rund strävhet som pekar mot potatisgratäng och en biff. Eller mot en ostbricka – kanske med de ostar som jag utnämnt till världens godaste: comté, gruyere och appenzeller.

Smaken slutar med en liten, pigg syrlighet. Det lättar upp vinet och gör det mindre vintertungt.

Och så känns det som om lite av de höga tonerna kommer tillbaka.

Smashed potatoes – gratinerad potatis med örtolja

17 söndag Nov 2019

Posted by in buffé, tillbehör, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Vi åt de här ”smashade” potatisarna till kallrökt lax och en kall sås gjord på crème fraiche, vitlök och örtkryddor. Klart gott.

Men de gör sig också bra till charkuterier eller en köttbit eller på buffén. Men se till att potatisen inte blir överkokt. Det ska liksom bli aningen knaprigt och fräscht.

Det här behövs till 5 personer:
1,25 kg fast, ekologisk potatis
1 dl olivolja
3 vitlöksklyftor
½ hackade örtkryddor, t ex timjan och persilja
salt & svartpeppar
drygt ½ dl ströbröd

Gör så här:
Tvätta och koka potatisen, men överkoka den inte.

Sätt ugnen på 225 grader. Skala och hacka vitlöken. Värm den försiktigt i oljan, ta kastrullen från spisen och blanda ner de hackade örtkryddorna.

Olja en ugnsform. Lägg potatisen i formen och tryck (smasha) till den så den spricker. Skeda över örtoljan, men spara lite till serveringen. Salta & peppra. Strö över ströbröd. Skjut in den i ugnen till den får fin färg, ca 15 minuter.

Droppa över lite mer örtolja – sedan är det bara att äta & njuta.

Torsk- & skaldjursgryta med sydfranska smaker

14 torsdag Nov 2019

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Det ska fan till att vara profet hemma i sitt eget kök – i alla fall brukar det vara så för mig.

För några dagar sedan hände det igen. Jag hade lagat en söndagsgryta med tomat, fänkål och vitt vin, torskrygg och skaldjur. En gryta som jag stolt bar fram till min lilla familj.

Hustrun åt, men kanske inte med den största aptiten. ”Ja, ja. Jag äter några av musslorna, men jag gillar dem inte”, kommenterade hon maten.

Sonen – som har hunnit bli 21 – såg ut ungefär som om han fiskade. Upp ur grytan drog han ett gäng räkor och en ensam bit torskrygg. Resten fick vara.

”Ja, jag gillar ju inte grytor. Men räkorna, de var goda!” sade han innan han gjorde en räd in till kylskåpet i jakt på rester från tidigare middagar.

Mina enda supportrar var de egna smaklökarna. De förklarade sig helt nöjda och glada med maten. Kanske är det där jag ska vara profet – ja, och så för en massa okända människor på på en blogg som du just nu läser…

Det här behövs till 4 – 5 personer:
1 gul lök
1 stånd fänkål
olivolja
salt & svartpeppar
6 tomater eller 1 burk hela tomater
1 bunt persilja och timjan, bunden till en bukett
1 dl vitt torrt vin
4 dl fiskbuljong, vatten + tärning eller fond
1 lagerblad
450 g torskrygg eller annan vit fisk
200 g skalade räkor
300 volongemusslor, frysta och förkokta

Gör så här:
Tina fisk och räkor om de är frysta. Skala och hacka löken. Skär av toppen på fänkålens ‘rör’. Klyfta den, ta bort rotstocken och skiva klyftorna. Fräs lök och fänkål glansig i olja. Salta & svartpeppra.

Skär tomaterna i klyftor, tryck ur kärnorna och skär tomatköttet i små tärningar. (Eller ta upp tomaterna ur burken och gör på samma sätt). Skala och riv vitlöken.

Låt tomater, vitlök, kryddbukett och lagerblad åka ner i grytan. Häll i vin och fiskbuljong. Koka i ca 30 minuter.

Skär under tiden torsken i grytbitar. Salta dem så tar fisken till sig den goda sältan.

Lägg ner fisken i grytan. Dra ner värmen till ett minimum och låt grytan bara ‘nästansjuda’ i två minuter. Lägg volongemusslorna och sjud 3 minuter till. I med räkorna och låt allt bli varmt.

Att stoppa musslor med skal i en fiskgryta har sina risker. Det räcker med att man lägger en sked i grytan så börjar skalen skära sönder de fina fiskbitarna.

Någon gång ska jag testa att ta lite spad från grytan (och kanske en slurk vin) och koka upp det i en egen gryta. I den kokar jag sedan musslorna och så lägger jag dem försiktigt överst i gryta. Utan att röra.

De kanske grytan blir en fröjd för ögat också.

Alsacevinet med längsta namnet: Dopff & Irion Cuvée René Dopff Riesling

10 söndag Nov 2019

Posted by in Alsace, alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Ibland drar det lite i Alsace-tarmen. Man får helt enkelt lust att strunta i de där vanliga vardagarna – och istället åka runt till de små byarna med korsvirkeshus som är så gamla att de liksom lutar sig mot varandra. Som i Eguisheim eller i Turckheim eller i…

Ja, man får helt enkelt lust att åka till Alsace. Kanske dra iväg och äntligen uppleva en julmarknad i Colmar.

Men det där är just nu bara drömmar. Än så länge får jag nöja mig med en tur till Bolaget och en flaska alsacevin. Den här gången blev det en Dopff & Irion Cuvée René Dopff Riesling 2018. Trots det långa och krångliga namnet är det inget dyrt snobbvin, utan en vit standard-riesling för 99 kronor.

Det är ett kul vin att sitta och lukta på, för man får olika impulser nästan varje gång. Ibland är det lite päron och honung. Någon gång hittar jag örtkryddor och så plötsligt är det några små blommor som far förbi näsvingarna. Och som en basgång ligger en dov lukt som drar mot mineral.

I munnen är det en frisk men ganska balanserad smak av citrus och en liten uppstramande bitterhet på slutet som gör att vinet funkar bra till mat.

Men när jag tänker efter lite… Det kanske inte räcker med att köpa bara en flaska vin från Alsace. Jag kanske måste ta vägen förbi mataffären och handla surkål och korv och fläsk och lök och äpple… Så att jag kan testa hur den lilla bitterheten matchar en riktig choucroute garnie – och bota det där suget efter Alsace.

Restmiddag i november – tortellini med savojkål & bacon

07 torsdag Nov 2019

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Vad gör du av alla små rester som du hittar längst in i kylskåpet? Själv har jag en dålig vana, särskilt så här i klimatdebattens dagar. Jag stänger kylskåpsdörren! Och så väntar jag tills maten är helt oätlig. Då, men först då, slänger jag den.

”För maten går ju ändå inte att äta”, tänker jag – och lyckas lura mig själv ännu en gång.

Men jag försöker bättra mig. Häromdagen hittade jag lite savojkål som låg och väntade på att någon skulle bry sig om den. Den fick bli basen i en vardagsmiddag med tortellini och bacon.

Kryddningen – med vitlök, honung och fransk dijonsenap – kan låta halsbrytande. Men den funkar; smakerna går ihop fint. Det tycker både jag och mina smaklökar.

Det här behövs till 3 personer:
1 – 2 pkt bacon, strimlat eller i tärningar
¼ huvud savojkål eller annan mild kål
aningen neutral olja
svartpeppar & lite salt
2 vitlöksklyftor, skalade
2 tsk fransk dijonsenap
2 tsk honung
1 dl crème fraiche
en skvätt kokvatten från pastakoket

ca 400 g färsk tortellini

Gör så här:
Koka tortellinin efter anvisningar på förpackningen. Spar lite av kokspadet.

Skär bort rotstocken från kålen. Skär den i mindre klyftor och strimla den fint. Stek bacon utan extra fett. Svartpeppra och ta upp bacon. Stek/woka kålen mjuk i baconfettet (kan behövas lite extra olja). Krydda med honung, dijonsenap, vitlök, svartpeppar och lite salt.

Blanda ner tortellinin i kålen. Ha i crème fraiche och kokspad från pasta. Låt allt bli varmt.

Okej, jag tar det igen. Vad gör du egentligen med alla rester som du hittar i kylen? För det kan väl inte bara vara jag som hittar skrynklig paprika och gammal gurka och lök som liksom gömt sig bakom en miljon andra saker.

Ibland tror jag att det borde finnas en app som hjälpte till att hitta maträtten. Man skulle bara behöva mata in det som finns i kylen: ”Lite fetaost, kalla kokta potatisar, ett paket ägg, några tomater”. Och så trycker man på sök – och ut kommer svaret: ”Ugnsomelett med fetaost & tomat” eller ”ugnsbakad feta, stekt potatis & ägg, samt tomatsallad”.

Veckomatsedel – Medelhavskost för en kall höstvecka XXXIII

03 söndag Nov 2019

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat, mat för en vecka, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Vintermaten landade hemma hos oss för ett par veckor sedan. Plötsligt var det slut med de lätta pastarätterna och något man snabbt stekte upp. Istället tog soppor och ångande grytor vägen från spisen till bordet.

Det var liksom inget beslut taget med pannan i djupa veck, typ ”jaha, nu har temperaturen fallit till under åtta grader så nu ska vi äta…”. Det var bara en automatisk korrigering, kanske för att vi frös en smula.

Om du är som jag – en frusen människa som längtar efter värmande mat – så kommer här några förslag. Tre grytor och två soppor. Det ska väl funka för att värma även dig?

Måndag: Blomkålssoppa med indiska smaker
Det här soppan värmer på två sätt. Dels är den varm i sig (som soppor brukar vara), och dels är det varma, fylliga smaker. Det är vitlök och ingefära som fyller smakpaletten, så att det inte bara blir curryhetta.

Tisdag: Vardagspasta med grönkål & solrosfrön
Grönkål är en grönsak som finns i butik nästan hela året numera – skönt för oss grönkålsälskare. Funkar bra i den här snabblagade pastan. Men glöm inte riven parmesan, det är den som verkligen lyfter rätten.

Onsdag: Lax- & bönsoppa med vitlöksdoftande aioli
Om parmesan lyfte grönkål, så är det aiolins tur i den här soppan. Lax och potatis och gröna bönor och vita… Helt okej. Men när aiolin kommer då jublar både jag och mina smaklökar. Men gör den själv, det är inte ens svårt.

Torsdag: Värmande gryta med rödbetor, morot & rotselleri
Rödbetor är verkligen höstens stora rotfrukt, tycker jag. Det smakar höst och luktar som jorden i en fuktig höstskog. Men bara rödbetor ger en ganska skarp smak, därför får de sällskap av andra rotfrukter.

Fredag: Fiskgryta från Alsace – godaste grytan
På fredagarna ”fastade” man under medeltiden. Avstod alltså från kött och frosseri. Kanske en bra vana – att byta ut fredagsbiffen mot en fiskgryta, som den här från Alsace. Men ta de fisksorter du har tillgång till – och inte gräver stora hål i plånboken.

Lördag: Coq au riesling – kycklinggryta med svamp & vitt vin
Fyllighet från kyckling och svamp, pigg syra från vinet och så lite len gräddighet. Den här gryta gör i alla fall mig på gott humör. Men använd ekologisk kyckling, den slaktas vid högre ålder och smakar så otroligt mycket mer.

Söndag: Allt i en långpanna – klyftpotatis, grönsaker & fetaostsås
Ja, det är bekvämt att ha allt i en långpanna. Här kan man ta de grönsaker och rotsaker man gillar bäst. Och skulle det finnas lite kyckling över sedan lördagen så funkar den också bra.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Jordnötssoppa med västafrikanska smaker

30 onsdag Okt 2019

Posted by in huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Jordnötssmör delar mänskligheten nästan lika effektivt som koriander. Antingen älskar man de mosade nötterna, eller också tycker man att det smakar som något katten har släpat in.

Jag tillhör den första kategorin, så när jag hittade en massa recept på en soppa med jordnötssmör var jag bara tvungen att testa,

Hur det gick? Jo det blev en fyllig, kraftig soppa – lite som en maträtt med ”extra allt”. Mycket smak med andra ord. Och ja, jag gillade den. Hustrun däremot åt tappert men såg inte direkt överförtjust ut…

Jag hade cashewnötter och wokad savoykål till topping (eftersom något av recepten innehöll den milda kålsorten). Men smakmässigt blev soppan lite för överlastad med kål.

Nästa gång tror jag att jag tar spenat som jag wokar snabbt med bara salt, peppar och lite vitlök.

Det här behövs till 3 personer:
2 lökar, gula eller röda
neutral olja
4 vitlöksklyftor
1 bit ingefära, stor som en tumme
salt & svartpeppar
1 tsk paprikapulver
½ tsk milda chiliflakes (Aleppo chiliflakes) eller starkt paprikapulver
1 burk krossade tomater
1 burk kokosmjölk
½ – 1 burk vegetarisk buljong, vatten + tärning/fond
0,75 dl jordnötssmör

Topping
2 dl jordnötter (osaltade) eller cashewnötter
1 klyfta savoykål eller några nävar spenat
neutral olja
salt & svartpeppar
1 vitlöksklyfta
ev 1 liten bit ingefära

Gör så här:
Skala lök, vitlök och ingefära. Riv vitlök och ingefära. Hacka löken och fräs den glansig i olja med salt, svartpeppar, paprikapulver och milda chiliflakes. Ner med riven vitlök & ingefära. Fräs ett par minuter till.

Häll i kokosmjölk, krossade tomater och jordnötssmör. Låt soppan koka en 20 – 30 minuter. Mixa den slät.

Topping: Skala och riv vitlök och ev ingefära. Strimla kålen och woka den med vitlök och ingefära i olja. Grovhacka nötterna.

När jag kollade runt efter recept så blev jag klart förvånad. Först hittade jag Spiselandslaget och sedan ännu en trevlig norsk matblogg, Julies matblogg. Det var hennes recept jag utgick ifrån, men jag stuvade om rätt bra med ingredienserna.

Men sedan – när jag förstått att det fanns något som hette västafrikansk jordnötssoppa – så var det som om recepthimlen öppnat sig. Webben var full av recept.

Kul, tyckte jag – för jordnötssoppa var något helt nytt.

Ta chansen – fixa en god middag & fira helgen!

26 lördag Okt 2019

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

”April är den grymmaste månaden”, skriver poeten T. S. Eliot i Det öde landet.

Jag säger bara: den mannen kan aldrig ha varit i Sverige i november. Då spretar träden nakna, kölden kryper innanför kragen och mörkret lägger sin klaustrofobiska filt över landet.

Och som om det inte vore nog. När såg du senast en helg som verkligen firades? Ja, ja. Jag vet att man lägger blommor på gravarna på All helgona, att barnen springer runt och leker USA på Halloween. Men jag menar verkligen firas, så där som jul och påsk och midsommar.

Jag tror att det är dags att ta tillbaka hösten från de protestantiska mörkermännen, för det är de som snodde alla helgondagarna på hösten. På den katolska medeltiden var mickelsmäss i slutet av september en stor högtid, kanske för att man tackade sin gud för den skörd man hade lyckats bärga.

Alla helgons dag den 1 november var inget man tafsade på. Den låg där som en vilodag ända till någon jävel snodde dagen 1772 och flyttade den till en söndag. Mårten gås firas i Skåne, men har liksom aldrig lyckats kravla sig över Hallandsåsen upp till de öde – och kalla – landsdelar där de flesta svenskar bor.

Så – ta tillbaka höstens helger. Den som är förtjust i att demonstrera kan gärna få tillverka skyltar med slagorden ”Ropen skalla, helger åt alla” och travar runt på stadens gator.

Själv nöjer jag mig med att laga lite mat och bjuda in några vänner. Kanske blir det här min allhelgonameny – eller också hinner jag ändra mig.

Gott ska det vara i alla fall. Och hyfsat lättlagat.

Börja med charkuterier, ost & småplock. Det är verkligen den lättaste förrätt man kan tänka sig. Man köper lite charkuterier och lite ost. Tar en sväng förbi antipasti-hyllan – och så lägger man upp allt lite fint på tallrikar.

Torskrygg är en tacksam fiskbit. Saftig, smakrik och lätt att få så där tjusigt ”skivig” som den brukar vara på krogen. I ugnsbakad torskrygg med fänkål, tomater & aioli så kör man allt i ugnen och toppar med den gudasända provencalska vitlöksmajonnäsen.

Jag är ingen efterrättsmänniska, men till och med jag klarar av att fixa små äppelpajer med hasselnötter, rom & choklad. Och kan jag laga dem – då kan alla.

Vilken helg du sedan väljer att fira – Halloween, allhelgona eller någon egen – det är upp till dig. Bara du äter, njuter & firar.

Parallèle 45 – perfekt till fransk örtkryddad gryta

23 onsdag Okt 2019

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Vin kan smaka oerhört olika beroende på tillfälle. Och då menar jag inte det där vinet som en ljummen kväll vid Medelhavet smakade så otroligt gott – och tre månader senare blir så meningslöst när du sitter hemma i köket och försöker återskapa semesterkänslan.

Nej, jag menar att det blir så olika beroende på vad som ligger på tallriken. Ta ett strävt vin och rulla runt det i munnen, känns hur tanninerna lägger sig som en sträv filt över tandköttet. Testa sedan att para ihop det med en biff eller lite ost, kanske en gräddig potatisgratäng – genast så mjukar proteinerna upp vinet och tanninerna slutar bråka som en fyraåring i trotsåldern.

Eller servera ett vitt vin med hög syra till en maträtt med lite sötma, kanske ugnsstekta rotsaker, och känn hur förbannat ”surt” vinet blir.

Men det mest fascinerande är kryddigt vin, alltså med smak och lukt av örtkryddor. När man parar ihop det vinet med örtkryddad mat händer något kul. Det är som om kryddorna känner igen varandra. De liksom krokar arm och plötsligt är det timjan och oregano och kanske basilika i hela munnen.

Just det hände mig i helgen. Vi korkade upp en flaska Parallèle 45 2016 (109 kronor, rött, ekologiskt). Kände lukten av örtkryddor, mörka bär och charkuterier. Tog en sipp och hittade lite kryddor men också ett mustigt vin med lite uppiggande syra.

På tallriken fanns  sydfransk cassoulet med fläsk, korv & vita bönor, en mustig gryta med tydlig smak av timjan. Och när vin och gryta möttes så kom en smak av timjan så stark att man på en gång förflyttades till en äng med vildväxande timjan på en solvarm bergsknalle i Provence.

Häftigt. Kul. Och gott.