Jag är nog den mest omusikaliska människa jag vet. Men jag gillar att sjunga och när jag piper iväg ett gäng toner, så brukar människor säga att jag ”byter tonart”. Jag misstänker att det är ett finare uttryck för att jag sjunger falskt.

Ändå fascineras jag av mänskliga röster. Ta en Jussi Björling eller en Pavarotti, lyssna när de höga tonerna kommer lika lätt som när Armand Duplantis glider över ribban i stavhopp. Eller känn kraften hos en mörk baryton där de varma tonerna känns som om världen är inbäddad i ett skyddande täcke. Det är comfort music.

Så varm och välkomnande känns Guigal Côte du Rhône 2016 (129 kronor på Bolaget, rött). Det är mycket pengar för ett vin till en vanlig fredagskväll, men det är väl investerade kronor.

Vinet är gjort på Rhone-dalens vanliga blandning av syrah, grenache och mourvèdre. Men syrah dominerar, både i mängd (60 procent) och när man trycker ner näsan i glaset. Där möter en djup lukt av mörka bär, och lite björnbär som far förbi. Syrahdruvans lukt tycker jag drar mot charkuterier och kött.

I munnen är det fylligt med en trevlig, rund strävhet som pekar mot potatisgratäng och en biff. Eller mot en ostbricka – kanske med de ostar som jag utnämnt till världens godaste: comté, gruyere och appenzeller.

Smaken slutar med en liten, pigg syrlighet. Det lättar upp vinet och gör det mindre vintertungt.

Och så känns det som om lite av de höga tonerna kommer tillbaka.