Ibland drar det lite i Alsace-tarmen. Man får helt enkelt lust att strunta i de där vanliga vardagarna – och istället åka runt till de små byarna med korsvirkeshus som är så gamla att de liksom lutar sig mot varandra. Som i Eguisheim eller i Turckheim eller i…

Ja, man får helt enkelt lust att åka till Alsace. Kanske dra iväg och äntligen uppleva en julmarknad i Colmar.

Men det där är just nu bara drömmar. Än så länge får jag nöja mig med en tur till Bolaget och en flaska alsacevin. Den här gången blev det en Dopff & Irion Cuvée René Dopff Riesling 2018. Trots det långa och krångliga namnet är det inget dyrt snobbvin, utan en vit standard-riesling för 99 kronor.

Det är ett kul vin att sitta och lukta på, för man får olika impulser nästan varje gång. Ibland är det lite päron och honung. Någon gång hittar jag örtkryddor och så plötsligt är det några små blommor som far förbi näsvingarna. Och som en basgång ligger en dov lukt som drar mot mineral.

I munnen är det en frisk men ganska balanserad smak av citrus och en liten uppstramande bitterhet på slutet som gör att vinet funkar bra till mat.

Men när jag tänker efter lite… Det kanske inte räcker med att köpa bara en flaska vin från Alsace. Jag kanske måste ta vägen förbi mataffären och handla surkål och korv och fläsk och lök och äpple… Så att jag kan testa hur den lilla bitterheten matchar en riktig choucroute garnie – och bota det där suget efter Alsace.