Sugen på lite Alsace-vibbar utan att åka till Frankrike? Lugn, det räcker att åka till Skåne. I den lilla byn Önneköp ligger La Flambée. Det är ett stycke Alsace som har trängt sig in på Linderödsåsens sydslutning, ungefär där skogen börjar ge vika för Österlens bördiga mylla.

Och där serveras de tunnaste, frasigaste Tarte flambée (alsacisk ”pizza”) som Sverige någonsin har skådat. De toppas naturligtvis av de vanliga ingredienserna; mild crème fraiche och lök som bryter fint mot sältan i bacon. Men bottnen, det är den som är magnifik. Tunn och frasig som ett wienerbröd.

– Hemligheten med bottnen? Det är att den är importerad, berättar Inger Pålsson, som driver krogen. Jag bakade och bakade för att få till den rätta bottnen, men utan att lyckas. Till slut började jag nästan gråta.

Det här var när hon skulle öppna La Flambée för åtta år sedan som hon försökte återskapa den rätta alsaciska smaken, utan att lyckas. Men hälsoskyddsnämnen löste hennes problem. Om Inger skulle baka bottnarna själv skulle hon bli tvungen att bygga ut restaurangköket, en ekonomisk omöjlighet för en krog med 20-talet sittplatser.

Så nu kommer bottnarna djupfrysta från Alsace. La Flambée toppar och gräddar dem ett par minuter i en pizzaugn med 400 graders värme.

Inger Pålsson bodde länge i Tarte-flambée-land, men i Baden-Würtemberg på andra sidan Rhen. När hon skulle återvända till Sverige hamnade hon av en slump i den gamla lanthandeln i skånska Önneköp. Med sig hade hon inte bara idén till Sveriges första Tarte flamée-restaurang. Hon hämtar även kocken från södra Tyskland. Och när man sitter på krogen landar maten på bordet med ett ”Bitte sehr”.

Rätt typiskt för Alsace. För det traditionella språket är inte franska utan den tyska dialekten Allemanniska – och då heter rätten Flamenkuche.

Men menyn innehåller inte bara de lövtunna ”pizzorna”. Där finns kött och lax, sniglar och efterrätter – och egenimporterade Alsaceviner. Riesling, Pinot Gris och Gewurztraminer finns på helflaska. Tyvärr finns bara Auxerrois-vin på glas – det är lite synd för andra alsacedruvor är godare.

Kommer du ihåg den ursprungliga indelningen i stjärnor som Guide Michelin hade. Då var frågan om krogen var värd ett stopp, en omväg eller en resa.

Används den klassificeringen på La Flambée, så är krogen utan vidare värd en omväg. Det är ett charmigt ställe med rustik inredning – ungefär som om en fransk bykrog seglat iväg och landat i Sverige – god mat och så var det där med de magnifika bottnarna till Tarte flambée.

Jag åker gärna dit igen – och under tiden ska jag testa om jag kan hitta ett sätt att återskapa det där tunna, frasiga…