För ett par år sedan skrev jag att Marie d’Alsace var ett onödigt vin. Det tycker jag inte om 2013 års vin som nu finns att köpa på Bolaget för 79 kronor. Men det är ett klart ovanligt vin. Lukten är sötfruktig, blommig och parfymerad.

I munnen finns det parfymerade anslaget kvar, men mycket mer nedtonat. Vinet är ganska ”snällt” och lättdrucket utan markerad syra – som gjort för en solvarm eftermiddag när livet är lätt och  lekfullt.

Marie d’Alsace är en edelzwicker, alltså gjort på flera olika druvor. I flaskan samsas saften från 80 procent Sylvaner och 20 procent Gewurztraminer. Men det är Gewurzen som håller i taktpinnen när lukt och smak bestäms – därav det parfymerade inslaget.

Det här är inget dumt vin, men frågan är vad det passar till för mat. Vi försökte oss på ett långskott och drack det till Lättlagad fredagscurry med fläsk. Det var ett äktenskap som nästan fungerade. Maten tyckte det var helt okej med lite sällskap, vinet däremot tyckte att det klarade sig bättre på egen hand.

Producenten Jean Biecher har flera ekologiska viner, Marie d’Alsace är ett exempel. Det tackar vi för – att inte producera ekologiskt är i längden ohållbart.

– Det ska va gött att leva, annars kan de kvetta, sjöng After Shave för en del år sedan. Nästan detsamma kan man säga om vin. Det ska vara gott att dricka, annars kan det kvitta. Frågan är bara hur man ska hitta det goda vinet, helst utan att ruinera sig.

Biecher Riesling Réserve är ett pålitligt vin. Förra årgången gillade jag så mycket att jag kallade det ”ovanligt användbart, lättgillat och trevligt”. Årgång 2013 tycker jag är ännu bättre.

Lukten är klart trevlig. Frukt och päron, honung och aningen syra. Och man blir inte besviken när vinet kommer in i munnen. Honungsdoften följer med och man kan känna en liten, liten restsötma. Ändå finns det en syra som stramar upp vinet och får det att vattnas i munnen i väntan på mat.

Vi drack ett glas till fläskkött och gräddig gratäng. Det funkade utmärkt, kanske den lilla sötman i grädden och köttet var den smakbrygga som behövdes. Jag lovar, ingen runt bordet saknade rött vin trots att det låg en köttbit på tallriken.

Jean Biecher har flera viner på Bolagets hyllor. För 79 kronor får man en bas-Riesling. Det är ett hyfsat och ekologiskt standardvin, men inte mer än så. Lägg på några kronor, för Réserven är mycket mer spännande och variationsrik. Dessutom är det ett vin som de flesta gillar, för syran känns inte lika vass som i en del billiga Rieslingviner.

Ja, visst ja, priset. 85 kronor landar det på – och det är värt varenda en av de kronorna.

Lite om årgång 2014 hittar du HÄR.

Alsace skiljer sig från de flesta distrikt i Frankrike på en punkt – de flesta vinerna görs på bara en druva. Det är därför vinerna har namn som Trimbach Riesling.

När man blandar druvor kallas vinerna för Edelzwicker – och just ett blandvin är Bolagets billigaste Alsacevin, Albert Schoech 2013 för 69 kronor. I den här blandningen ingår sylvaner, chasselas, riesling och muskat. Efter jäsningen har vinet lagrats med jästfällning, uppger importören på Systemets hemsida.

Klart man blir lite nyfiken, så när jag tog en runda på det lokala Bolaget i förra veckan plockade jag med mig en flaska.

Väl hemma vrider jag kapsylen av flaskan och häller upp en skvätt för att smaka.

Första intrycket är klart trevligt. När man sätter dit näsan möts man av päron och lite honung; det luktar helt enkelt gott. Men den positiva upplevelsen hänger inte riktigt med in i munnen. Det är en kort smak, med citronpräglad syra från sylvaner och riesling. Men den där lovande tonen av päron och honung försvinner snabbt.

Det är inget fel på det här vinet. Vill man ha ett ganska snällt vin till mild kyckling – kanske kryddat med citron – funkar det alldeles utmärkt. Men det är väldigt anonymt.

Bättre då att lägga på en tia på priset, så får man en hyfsad bas-riesling från Alsace – eller köp ett österrikiskt vin från producenten Leth för bara några extra kronor. Det ger faktiskt mycket mer vin för pengarna.

För ett par månader sedan skrev jag om Waegells Riesling Grand Cru från 2009. Jag jämförde det med en äldre herre med rondör.

Härom dagen var det dags för 2011 års upplaga. Den här gången är det ett vin som börjar få lite mognad. Kan kanske kalla det för en man i yngre medelåldern där de gråa stänken syns tydligt i kalufsen.

I lukten finns en värld av päron, aningen petroleum, lite syra och honung. När det kommer i munnen så har mognaden slipat av syrans hårda kanter. Kvar finns en behaglig syra och aningen honung och päron. Vinet blir en fantastisk följeslagare till mat med milda goda smaker, vi drack det till Torskrygg med räksås & mandelpotatismos. Det var ett sällskap som både torskrygg och Riesling gillade.

Men det klart. Man blir inte lika hungrig av det här vinet som av vin med tydlig & ungdomlig syra. Men just det där med bristande hunger har aldrig varit mitt problem…

Handlar man vinet direkt av Gérard Waegell i Alsace, så är det nästan löjligt billigt. 7,80 euro vill han ha för en flaska. Men det klart, det kostar en slant att åka dit.