Snart är det slut på citrussäsongen, men ännu håller de brandgula frukterna formen.
Skala och ät som vanligt eller pressa dem och låt dem bli till morotsmarinad. Men glöm inte ingefäran, den tillför ett litet sting som gifter sig bra både med morötterna och med den sötare apelsinjuicen.
Det här behövs för en liten laddning: 4 morötter
olivolja
lite vatten
Marinad
1 dl pressad apelsin (1 apelsin)
½ dl olivolja
1 msk riven ingefära
salt & svartpeppar
Gör så här: Skala morötterna och skär dem i grova bitar. Fräs dem i olja i 1 – 2 minuter. Häll på vatten och koka i 4 minuter.
Bland ihop marinaden och häll den över de varma morötterna. (Men häll av kokvätskan först). Låt morötterna svalna.
När man står där på badrumsvågen och kikar ner på de digitala siffrorna som har svårt att bestämma sig för slutsumman, så är det något som är i vägen. Man får liksom böja sig framåt en aning för att få syn på displayen.
Först tänker jag ”jävla våg, som är så liten”. Sedan inser jag att problemet är en del av mig själv. Magen är i vägen för vågens siffror.
Ungefär där börjar vännernas välmenande råd. 5:2-dieten, LCHF, Atkinson, GI och fettreducerad kost. Paleo och alla de mer fantasifulla varianterna med två blad isbergssallad var tredje timme och en sked vinäger på fastande magen.
Jag kunde inte bry mig mindre.
Mat ska vara god, närande, vällagad. Men den ska också vara mättande, kännas bra och faktiskt också nyttig.
Dessbättre testade några forskare matvanorna i Europa på 50-talet och kom fram till att människor på Kreta åt den bästa maten. Mycket grönsaker och frukt, baljväxter och nötter. Vegetabiliskt fett, fisk och fågel – det var vad kretensarna åt. Däremot sparsamt med rött kött, socker och vitt bröd. I kosten ingick också så en lite slurk vin ibland – kanske är det därför jag tycker att den kosthållningen verkar vara något man kan leva efter…
Medelhavskost är alltså inte pizza och moussaka. Däremot är vegetarisk ärtsoppa och ”risotto” gjord på svenska matkorn bra exempel på ”medelhavskost”.
Ja, jag höll på att glömma. I kretensarnas liv ingick också motion. Minst en halvtimme om dagen kan man promenera med hunden, gå på gym, simma eller ta en cykeltur när vädret har slutat med den där dumheten som kallas för vinter.
Det får bli lite medelhavskost framöver. Inte så att jag tänker äta exakt vad som står här nedan, men jag gjorde några veckomenyer och lade fram dem för familjen – sade ”Välj ut några av de här rätterna, så äter vi dem i veckan”.
18-åringen såg lite rådvill ut. Ungefär som om han tänkte ”När blir det fläskytterfilé och pommes frites?”.
Hustrun nickade ivrigt – så där som man gör när ovanligt trögtänkta barn äntligen börjar fatta. Men så kom hennes vanliga devis, och hon är inte alltid så finkänslig.
– Men du, det är som jag brukar säga: ät inte så förbannat!
Förmodligen är det också en del av medelhavskosten.
Måndag:Fiskburgare med örtdressing
Godare än hamburgare – och tio gånger fräschare. För mig är det här mat som man äter när vintern sakta börjar släppa sitt grepp.
Tisdag: Risotto med karljohansvamp
Om du någon gång velat känna dig som en bonde i norra Italien, så kan man rekommendera risotto med karljohansvamp. Det blir ingen vacker mat, men den är god närande och faktiskt väldigt god. Är man så där rättrogen som jag aldrig klarar av att vara, så gör man naturligtvis risotton på råris,
Torsdag: Grekisk linssoppa med lite balsamvinäger
Linser och andra baljväxter är klart underskattad mat. Testa apelsinkryddade linser till fläskkött eller den här linssoppan så förstår du vad jag menar.
Fredag: Coq au vin – gryta på tupp eller stor kyckling
Gör den här grytan som en vanlig kycklinggryta – eller lyxa till det och knalla iväg till en saluhall och köp riktig tupp. Kraftigt, smakrikt kött. Och faktiskt väldigt gott.
Lördag: Torsk med tapenade, aubergine & oliver
Bara goda grejer. Torsk, aubergine och olivröran tapenade, men leta en stund och se om du hittar goda tomater så här på vintern.
Jag ska erkänna en sak: till för några dagar sedan hade jag aldrig ätit rättika. Vilken miss! Det upptäckte jag när jag blandade ner rättika i den här salladen och fann en klart smaklig grönsak. Påminner på något sätt om en gurka där någon vänlig själ tillsatt smak – lite bittert, ganska smakrikt.
Själva salladen är ungefär så långt från en korrekt kimchi med fermenterad kinakål man kan komma. Men gör det något – är det inte smaken som räknas?
Det här behövs till 2 – 3 personer: ½ spetskål
1 msk salt
150 g rättika
10 cm purjolök, sköljd
½ chili, spansk peppar
½ msk riven ingefära
1 liten vitlöksklyfta, skalad och riven
1 – 2 tsk sambal oelek
0,75 dl mild, god vitvinsvinäger, t ex vit balsamvinäger
Gör så här: Skär spetkålen i klyftor. Skär bort rotstocken och strimla kålen. Lägg den i ett durkslag och strö över salt. Låt den stå i 2 timmar, skölj den och krama ut vattnet.
Skala rättikan och skiva den riktigt tunt, till exempel på mandolin. Strimla chili och purjolök, blanda det med spetskål, rättika, riven vitlök och ingefära.
Rör ihop sambal oelek och vinäger. Häll över salladen och blanda. Låt allt stå en timme i kylen så smakerna hinner sätta sig.
Det här är sydeuropeisk husman av bästa sort – som gjort för en vinterdag när man kommer in i köksvärmen efter timmar ute i det kalla januarivädret.
Funkar utmärkt som en vegetarisk ensamrätt med linser eller en risotto. Men skäms inte för sig om gratängen skulle få sällskap av rosmarinkryddade lammkotletter.
Det här behövs till 5 personer (huvudrätt) – 8 personer (tillbehör): 2 aubergine (700 – 800 g)
olivolja
salt & peppar
2 gula lökar
2 burkar hela tomater
½ – 1 tsk honung
4 vitlöksklyftor, skalade
2 kvistar rosmarin, hackade ”barr”
lite timjan, om man vill
400 – 500 g skogschampinjoner eller annan svamp
ca 80 g feta, rivet
Gör så här: Sätt ugnen på 225 grader. Skiva aubergine och salta skivorna. Låt dem stå medan ugnen blir varm. Skölj/torka av saltet. Lägg sedan skivorna på en bakplåt med bakplåtspapper. Pensla med olja och kör i ugnen ca 10 – 15 minuter per sida. Svartpeppra & salta ev lite mer.
Gör tomatsåsen under tiden. Skala och skiva löken. Fräs den mjuk i olja. Salta & svartpeppra. Klipp sönder tomaterna med en sax direkt burkarna (enklast). Häll i tomaterna. Krydda med hackad rosmarin och honung, timjan om man vill. Pressa i vitlöken. Låt såsen koka i minst 20 minuter.
Skölj/torka av svampen. Skiva den och stek den i en stekpanna. Bara lite, lite olja från början. När vätskan från svampen torkat in har man i lite mer olja. Kryddar med salt & svartpeppar och steker till svampen får lite färg.
Sänk ungen till 175 grader. Smörj 2 ganska stora ugnsformar. Bottna dem med ett lager aubergineskivor. På med svamp och tomatsås. Därefter ett lager aubergine och tomatsås. Toppa med riven feta. Kör i ugnen tills allt är riktigt klart, ca 30 – 35 minuter.
Jag tillhör dem som ofta kommer försent, inte för att jag försöker vara taskig utan för att jag alltid tror att man hinner en sak till. Tidsoptimist, kallas det.
Tidsoptimistisk var jag också med den här apelsinkryddade fläskfilén. Jag har funderat en hel julledighet, men inte fått till det förrän de lediga dagarna börjar ta slut.
Nu var det inte ännu en aktivitet som var hindret, istället en ovanligt långvarig förkylning. Men jag bättrades till slut och en dag stod verkligen fläskfilé med pigg apelsinsås på vårt rustika slagbord.
Det här behövs till 4 personer: 700 g fläskfilé eller fläskytterfilé
olja & smör
salt & svartpeppar
lite vatten
Linser
3 dl svarta belugalinser eller andra linser du gillar
6 dl vatten
1 kvist rosmarin
1 vitlöksklyfta, skalad
1 rågad tsk salt
1 bit apelsinskal, OBS inte det vita, beska – bara orange skal
1 apelsin, saften
Apelsinsås
2 apelsiner, rivet skal + saften
smör
salt & svartpeppar lite cayennepeppar
ev 3 msk Cointreau – om du vill
4 dl buljong (saften från köttet + kycklingbuljong, vatten & tärning)
1 msk majsstärkelse
Gärna klyftpotatis till
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader om du ska ugnssteka köttet. Skär bort ev senor & fett från filén. Bryn den i smör & olja, salta & svartpeppra. Lägg köttbiten i en oljad ugnsform, skölj ur stekpannan med lite kallt vatten och häll det i formen. Kör i ugnen ca 20 minuter till ca 70 grader innertemperatur. Köttet ska kännas stumt när du trycker på det, då är det klart.
(Eller så bryner du köttet ordentligt i en stekgryta. Salta & pepprar. Häll i lite vatten, lägg på locket och låt steka ca 20 min. Vänd ibland.)
Linser
Koka dem enligt anvisningar på paketet, men ta lite mer salt och låt apelsinskal, vitlöksklyfta och rosmarin koka med.
När linserna är klara häller du av det vatten som ev finns kvar och pressar ner en apelsin.
Apelsinsås
Riv 2 apelsiner på rivjärn eller med en zest, men se till att inte det beska vita kommer med. Pressa saften ur apelsinen. Fräs apelsinskalet i smör. Salta & peppra, lägg i rosmarin och ta bara lite cayenne. Häll på 4 dl buljong (saft från köttet + kycklingbuljong) – och Cointreau om du skulle ha det hemma. Koka på ganska hög värme tills nästan hälften har kokat bort. Sila bort rosmarin och skal.
Häll i saften från pressad apelsin. Koka upp. Vispa ut majsstärkelsen i lite vatten. Häll det i såsen och låt den koka ett par minuter.
Jättekul jul förresten. Ligga där halvfebrig och småsova till Kalle Anka på julafton. Men jag vaknade till framåt Karl Bertil och julmaten – och det var viktigast. Sill, lax, skinka, grönkål… Det är ganska svårt att vara utan de godsakerna på julen.
Drink och några snittar. Ett glas vin eller bubbelvin – och en liten minitarte… Visst är det hög festfaktor om kvällen börjar på det sättet.
Ät gärna de här tilltuggen avsvalnade.
Det här behövs till 32 små snittar: 3 röda lökar
olivolja
1 msk tomatpuré
ca 15 soltorkade tomater
½ msk honung
½ dl god, röd balsamvinäger
32 skivor chèvre, drygt 300 g av den smala getosten
4 skivor fryst smördeg, 400 g
lite färsk timjan
Gör så här: Ta fram de frysta smördegsplattorna och sätt ugnen på 200 grader.
Skala och skiva rödlöken tunt. Fräs den mjuk i olja – ta gärna lite av oljan från förpackningen med soltorkade tomater. Hacka tomaterna, blanda ner dem och tomatpurén en stund. Lägg i honung och balsamvinäger och låt allt koka ihop till en röra.
Skiva chèvre.
Lägg de halvtinade smördegplattorna mellan två bakplåtsplattor och kavla ut dem så att de blir lite större och tunnare. Dela varje platta i 8 bitar, lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Lägg lite av lökröran på varje smördegsbit, toppa med en skiva chèvre.
Grädda i ca 12 minuter.
Garnera med lite färsk timjan.
De här minitarten följer recept som finns lite över allt på internet, men här är det lite mer chèvre och inga valnötter. Testa gärna varianten med valnötter om du gillar de där lite beska nötterna.
Men det är lite förvånande med recept på nätet. Förlagan till detta recept har jag hittat ordagrant på flera olika ställen – alltså varianten med valnötter och smulad chèvre. Ordagrant! Några har alltså suttit med datorn och kört copy & paste – och publicerat det även på kommersiella sajter.
Jag vet att det inte finns upphovsrätt på recept. Visst. Men snor man receptet rakt av är det väl liksom lite trevligt om man talar om varifrån det kommer.
Själv har jag aldrig publicerat ett recept rakt av (hoppas jag verkligen), mest förmodligen för att jag avskyr att följa andras instruktioner (du vet det där med Gordon Ramsey och så det där med den hopplösa individualisten). Men jag har försökt att ange källan när mitt resultat har blivit väldigt lika originalet.
Wokad lax med ingefärskryddad crème fraiche är vardagsmat av bästa snitt. Den tar inte hundra år att laga och gräver inte de djupaste hålen i plånboken.
Och crème fraiche kryddad med ingefära, fransk senap och pressad citron blir en pigg och fräsch sås.
Gott och enkelt, med andra ord.
Det här behövs för 3 – 4 personer: 600 g lax i bitar (eller hela filéskivor)
olja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar
Ingefärskryddad crème fraiche
3 dl crème fraiche eller turkisk yoghurt
1 klyfta citron, pressad
1 bit ingefära, stor som en tumme
ca 1 tsk fransk senap
salt & svartpeppar
Chiliwokade ärtor
200 g ärtor, frysta
olivolja
½ – 1 chili, spansk peppar
salt & svartpeppar
Gör så här:
Tina laxen om den är fryst. Under tiden börjar du med såsen. Skala och riv en bit ingefära. Blanda den med crème fraiche, smaka av med salt, svartpeppar och pressad citron.
Stek/woka laxen. Krydda med salt & peppar. Pressa i en vitlöksklyfta.
Kärna ur och strimla chilin. Stek/woka ärtorna tillsammans med chili. Krydda med salt & svartpeppar.(Ärtorna behöver inte alls kokas; det går lika bra att köra dem i woken på en gång).
Det här med ingefära i maten… Kanske handlar det framför allt om ett vänsterknä som finns någonstans där nedanför magen – det gör ont. Förmodligen är det artros, alltså förslitningar, och då finns det de som säger att ingefära gör underverk för leder.
Jag vet inte om det stämmer. Men om uppoffringarna inte är större än att äta den här laxen med ingefärskryddning… Då är jag med och testar gärna ett större intag av den väldoftande knölen.
Hur funkar du ihop med julbordet? Själv brukar jag gå loss lite för mycket. Ungefär så här brukar det vara.
Först upptäcker man sillen, så hittar man gravlaxen. Gott! Skinka, paté, grönkål och rödkål och rödlöksmarmelad och kanske en vegtarisk paté. Och Jansson! Varför äter man det bara på jul, det är ju fruktansvärt gott?
På spisen väntar köttbullar och prinskorv och revbensspjäll och gräddkokt brysselkål och ugnsstekt lax.
Därefter går man loss på osten; på en bricka står cheddar och ädelost tillsammans med vindruvor och päron. Och ett glas portvin. Vad gott det är till ädelosten!
Ja, jag tror du fattar. Det är gott och då vill jag äta av allt, precis allt. Efteråt finns bara ett läge: på ryggen i soffan. En hand för munnen som döljer en diskret rap.
Därför delar vi numera upp maten i två olika julbord. Sill och fisk på julafton (men med skinka, såklart). Kött och grönt på juldagen.
Men tro inte att jag tänker göra varje sillinläggning själv. Jag gör så mycket jag orkar och hinner – för meningen med Jul är att man ska vara ledig och koppla av. Inte delta i ett race mot första bästa utbrändhetsklinik.
Men en sak kommer inte in i mitt kök: färdigkokt julskinka. Den ska kokas i vin. Det blir mycket godare.
Jag har fått en ny favorit i köket. Det är ugnsbakad spetskål! Mild och smakrik med en aning sötma som ugnen har trollat fram. En superkombo till rökt skinka eller rökt sidfläsk.
Till spetskålen äter man med fördel stekt lök – och här pratar vi verkligen stekt lök. Man skivar den tunt, lägger den i en stekpanna tillsammans med smör eller olja och steker på ganska försiktig värme i 40 minuter.
Har du aldrig provat – så gör det. Den trista och oansenliga löken förvandlas till en mild, aningen söt delikatess.
Bryt av sötman med citron-crème fraiche och du har en modern vintermiddag med rötterna i den klassiska husmanskosten.
Nu kör vi receptet.
Det här behövs till 3 personer: 3 – 4 gula lökar
rapsolja & smör
salt & svartpeppar
1 litet huvud spetskål
ca 300 g rökt sidfläsk eller rökt skinka eller bacon
2,5 dl crème fraiche
rivet skal av en eko-citron (ta bara det gula)
en liten klyfta citron, pressad
salt & svartpeppar
Kokt potatis om man vill
Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skiva löken tunt. Stek i olja & smör på ganska svag värme tills den har fått fin färg. Det tar faktiskt upp emot 40 minuter. Men akta så den inte bränns. Glöm inte salt & peppar.
Ta bort ev fula blad på spetskålen, skär den i ganska tunna klyftor och krydda med salt & peppar. Stek den i smör och en skvätt olja om man vill till den börjar få lite färg. Lägg den i en smörad ugnsform och kör den färdigt i ugnen. Tar 10 – 20 minuter, beror på hur länge man stekt den innan.
Skiva fläsk eller skinka. Stek i lite smör.
Blanda ihop crème fraiche med rivet citronskal och lite pressad citron. Salta & peppra. Smaka och justera smaken.
Gammal svensk husmanskost bygger ofta på smakbrytningen mellan sött och syrligt. Kåldolmar med lingonsylt är liksom paradexemplet.
I den här rätten lockar man fram den naturliga sötman hos lök och kål. Men vill man det lite sötare funkar det bra att stör över några korn socker på löken när den steks färdigt.
I Det öde landet skriver TS Eliot att april är den grymmaste av månader. Jag vet att det är en poetisk omskrivning – och jag vet att den skrevs för sådär en 95 år sedan. Men ändå kan jag inte låt bli att tänka ”den mannen kan aldrig ha varit i Sverige i november”.
För är det några dagar som är de grymmaste (i den gamla ”elaka” betydelsen), så är det måndagar i november. Grått. Kallt. Och oändligt långt kvar till julledigheten.
Men nu vänder det. Imorgon är det första advent och nu börjar julskyltning och adventskalender och små inbjudningar av typen nu-måste-vi-verkligen-ses. Det är liksom lättare att träffas i december. Man bjuder bara in vännerna på lite glögg.
Testa i så fall den franska varianten Vin chuad, i mitt tycke oändligt mycket godare. Den är fräschare, apelsinpigg och inte alls lika russinsöt som svensk glögg. Kanske funkar Fikonmarmelad & St. Agur på glöggkvällen. Men man ska inte förakta något så enkelt som att lägga lite ädelost på en pepparkaka; det är faktiskt också klart välsmakande.
Men det finns en sak som alla avskyr med december: stressen. Det är julklappar och julhälsningar och gamla moster som ska hälsas på och så är det all julmaten.
Men risk för att låta über-präktig, så finns det ett bra sätt att minska matstressen: gör maten innan och käka den till middag flera veckor före julafton. Om man till exempel gör en stor sats älgköttbullar (eller köttbullar på nötfärs) till middag den 1 december, så har hela familjen glömt bort det till den 24 december när man tinar upp dem igen.
En sak som brukar impa på folk är hemmagjord paté. ”Ah, säger människor. Har du gjort den själv?”. Ungefär som om det skulle vara svårt…
Det är det inte. Välj Hemlagad paté – lättaste receptet, med färdig leverpastej så är det inte ett dugg krångligare än köttfärslimpa. Jag har fått receptet från Vår kokbok, men tyvärr verkar det inte finnas med i nyare upplagor – bara i de gamla.
