Författararkiv: Vin, mat, Alsace

Lättrimmad torskrygg med Sandefjordssås & juliengrönsaker

11 fredag Sep 2020

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Vill du ha lättlagad mat till finmiddagen, då tycker jag du ska testa den här fiskrätten. Den är full med milda fina smaker. Torsken blir saftig och så där fint skivig som den brukar vara på krogen. Såsen balanserar det runda smaken av smör och grädde mot lite frisk syra och aningen karaktär från cayennepeppar.

Jag har en sak att bekänna – jag smög ner lite vin i Sandfjordssåsen. Det ska det inte vara  enligt originalrecepten.

Det här behövs till 5 personer:
(knappt) 1 kg torskrygg
2 liter vatten
2 dl salt
olivolja eller smör
ett par kvistar körsbärstomater

Juliengrönsaker
ca 3 morötter
1 bit rotselleri
300 g sockerärtor

Sandefjordssås
2,5 dl grädde
1,5 dl torrt vitt vin
100 g smör
lite salt
aningen cayennepeppar
lite pressad citron (kanske 1 klyfta)
hackad persilja eller gräslök, om du vill

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Blanda salt & vatten och rör så saltet löser sig. Skär fisken i portionsbitar och låt den ligga 8 – 9 minuter i det salta vattnet.

Ta upp torskryggen och skölj av dem. Lägg i en oljad ugnsform tillsammans med körsbärstomater. Kör i ugnen i ca 20 minuter. Får att kolla om fisken är klar så trycker du lätt på den med fingret. Om den skivar sig fint så är den klar.

Skala morötter och rotselleri. Skär grönsakerna i strimlor stora som lite tjocka tändstickor. Koka upp saltat vatten. Lägg ner morot och selleri och låt koka ca 1 – 2 minuter. Sockerärtor behöver koka ca 1 minut.

Koka såsen under tiden. Låt grädde och vin koka ihop så ungefär hälften återstår. Stäng av plattan och kör ner smöret utan att såsen kokar. Smaka av med lite salt, aningen cayenne och lite pressad citron.

Idéer till den här maten kommer från bloggen Karinsspis, gå gärna in och kolla in alla goda recept.

Trimbach Riesling – avrundat med trevlig syra

06 söndag Sep 2020

Posted by in Alsace, alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Vill man dricka moget vin så finns två möjliga vägar. Antingen pungar man ut med rätt mycket under turen till Bolaget. Eller också så köper man ett par flaskor lagringsdugligt vin och lägger i källaren eller garderoben. Efter ett par år korkar man upp flaskorna och njuter av smaken.

Trimbach Riesling 2017 (150 kronor, vitt) funkar bra att lagra; det har tillräckligt med syra för att kunna ligga till sig ett år eller så. Men redan nu så känns det att vinet inte längre är helt ungt – årgången är ju 2017.

I lukten finns en trevlig mineralton. Lite som när man slår två stenar mot varandra, men där finns också fräsch fruktighet, lite päron och citron.

I munnen är det som om ett par års väntan har brutit udden av den skarpaste syran. Det är piggt, friskt och med en ganska behaglig syra som funkar särskilt bra till lite fetare mat. Vi drack en flaska till torskrygg med Sandefjordssås – en sås gjord på grädde och smör – och det var en kombo som fick mina smaklökar att ställa sig i glad givakt.

150 kronor är mer än vad i alla fall jag kan betala för ett vanligt fredagsvin. Men letar du efter ett festvin till en fiskrätt med fet sås – då kan verkligen Trimbach Riesling vara ett alternativ.

För ett par år sedan köpte jag en flaska Trimbach 2016 och lade i källarskrubben. Till den här middagen gick jag ner och hämtade upp en flaska – så när vi satt där vid bordet kunde vi jämföra de två årgångarna.

Och det var skillnad. Årgång 2016 hade mer av mineral och petroleum i lukten. När man tog en klunk så var känslan fylligare, det var liksom mer vin i munnen. Smaken av citron var fortfarande tydlig, men den hade blivit ännu lite mer avrundad.

Det här med att lagra vin för att kunna jämföra olika årgångar kräver lite tålamod, men faktiskt inte oceaner av pengar.

Fråga personalen på Systemet vilka viner som passar till lagring eller ladda ner Allt om Vins app där du kan smygkika när du går runt bland hyllorna med vin.

Men du behöver inte alls skaffa en dyr vinkyl för att lagra vin. Det räcker bra med en vanlig källarskrubb eller en garderob.

Det enda som händer om lagringen inte är optimal är att vinet mognar fortare – och det var väl just det som du ville…

Fredagspasta med strimlat nötkött, champinjoner & crème fraiche

01 tisdag Sep 2020

Posted by in huvudrätt, mat, nötkött, pasta

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

En fredag stod vi där i köket med 2 kg fläskkotlett, 2 kg strimlat nötkött, 1 kg lövbiff, fläskkarré i långa rader och en jäkla massa paket med köttfärs…

Det låter som om vi hade övat inför pensioneringen och gått loss på matbutikernas samlade extrapriser, men det var mycket enklare än så – vi hade köpt en låda eko-kött direkt från några köttbönder.

Ganska smart, tycker vi. Man får lokalt producerat eko-kött av djur som fått beta ute och bidra till öppna landskap. Dessutom blir det billigare om man handlar direkt av bönderna.

Men priset är att man får mycket kött på en gång – sådär en 10 kg. Det mesta hivade vi in i frysen, men ett paket strimlat nötkött hamnade i stekpannan och fick bli en smakrik och smaklig fredagspasta.

Det här behövs till 4 personer:
500 g strimlat nötkött, t ex strimlad lövbiff
400 – 500 g champinjoner eller annan svamp
olivolja eller smör
salt & svartpeppar
3 vitlöksklyftor
1 tsk torkad timjan eller 1 msk färsk, hackad
2 – 3 dl crème fraiche, 34 % är godare
1 – 2 dl pastavatten (från pastakoket)
1 – 2 msk champinjonsoja eller japansk soja

400 g pappardelle eller annan god pasta

toppa med lite hackad örtkryddor (oregano eller timjan) och några droppar champinjonsoja

Gör så här:
Koka pastan al dente men spar lite av kokvattnet. Skala och riv vitlöken.

Skölj/torka av svampen och skär den i mindre bitar. Fräs i olja eller smör. Salta & peppra. Fräs köttet i omgångar i olja eller smör. Salta, peppra. Ha i timjan och vitlök.

Lägg svamp och kött i en gryta. Häll i crème fraiche och pastavatten. Koka ett par minuter.

Blanda pastan och såsen. Toppa med hackade örtkryddor och några droppar champinjonsoja.

Bönder som säljer direkt till konsumenter finns på många ställen och i många olika former. Det är Reko-ringar och gårdsbutiker, bondens marknad och olika former av ekonomiska föreningar.

Förmodligen finns det en bonde som säljer mat av bra kvalité nära dig också. Leta upp honom eller henne – det är väl investerad tid.

Dessutom känns det bra att veta var maten kommer ifrån.

Leth Familien Reserve – piggt, friskt & fräscht

28 fredag Aug 2020

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Hur ska ett riktigt bra vitt vin smaka? Nu pratar jag inte om parfymerade Gewurtztraminer eller de gudomlikt söta Sauternes-vinerna. Utan jag menar ett vanligt vitt vin som du korkar upp till fredagsmiddagen.

För min del lutar jag alltmer åt syran; vinet måste ha tillräcklig syra för att möta både det feta i maten och den eventuella restsötma som finns i vinet. Utan den – syran alltså – blir vinet platt i munnen.

Testa ett vin med låg syra så får du känna. Det lägger sig över tungan, men känns varken uppe gommen eller ute i kinderna. Finns det dessutom en restsötma i vinet så klistrar sötman fast sig i munnen och förhindrar dig från att känna alla de goda smakerna.

Jag drack en Pinot Gris från Alsace för ett par veckor sedan som var just så sockerklistrigt – och tänkte på en t-shirt jag såg för länge sedan: ”Life is too short to drink bad wine”.

Men med tillräcklig syra blir vita viner pigga och fräscha. Ett bra exempel är Leth Grüner Veltliner Familien Reserve 2019 (119 kronor, vitt). Som namnet berättar är det gjort på den österrikiska druvan Grüner Veltliner, men här har familjen Leth gjort en speciell blandning (cuvée) av druvor från fyra olika vingårdslägen. Familien Reserve är ett par tior dyrare än basvinet Leth Grüner Veltliner Klassik (också ett bra vin), men den här blandningen är värd varenda extra krona.

Här finns de typiska dragen hur Grüner Veltliner ska smaka. Antydan till pepprighet i slutet av smaken, lite citrus och gula frukter i lukten. Men mest är det ett lättillgängligt vin med lagom frisk syra.

Vi drack en flaska till fredagslaxen. Och jodå, vinet stod upp bra mot den feta fisken. Inte en smaklök var ledsen, som jag brukar säga.

Spaghetti med aubergine & tomatsås

24 måndag Aug 2020

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

I veckan som gick drog jag ut en tand. Det är inget sensationellt med det, men det fick mig att planera maten lite annorlunda.

Jag köpte på mig en massa lättuggad mat: blomkål och aubergine och fisk… Och så gick jag igång.

Den första dagen blev det kolja med kokt mixad blomkål och mosad potatis. Helt okej, tyckte till och med hustrun. Men när jag gjorde en indisk vegetarisk gryta med potatis, blomkål och linser, då blev det annan respons.

– Ska jag ha den här rätten på bloggen? frågade jag hustrun.

– Kan du väl, sade hon. Men vad ska du kalla den: Tråk-mat?

Jag förstod vinken, trots att den inte var så fin. Någon indisk vegetarisk gryta kommer inte att publiceras förrän jag har gjort om den.

Men fyllig spaghetti med aubergine & tomatsås godkändes av hustruns smaklökar, så den kommer här.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
ca 300 – 400 g aubergine
olivolja
salt & svartpeppar
1 – 2 lökar, gula eller röda
lite tomatpuré, kanske 1 tsk
1 burk tomater, hela eller krossade
lite vatten, kanske en fjärdedels burk
3 – 4 vitlöksklyftor
en näve hackade örtkryddor, t ex basilika och oregano

300 pasta

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader om du ugnssteker auberginen annars plockar du fram en stekpanna.

Skär auberginen i ganska små tärningar. Lägg dem i en oljad ugnsform, salta & peppra . Ringla över lite olja och kör i ugnen ca 25 minuter. Rör om en gång.

Eller stek i stekpanna. Funka också men det är mer besvär och det går åt mycket mer olja.

Skala lök och vitlök. Skiva löken och fräs i olja. Salta & peppra. Tryck i lite tomatpuré och fräs även den. Häll i tomaterna (klipp sönder dem först om de är hela) och lite vatten. Koka i 20 minuter.

Blanda i auberginen och koka i ytterligare 10 minuter.

Hacka örtkryddorna och blanda i dem på slutet.

Koka pastan under tiden.

Aubergine är en favorit hos mig. Den suger följsamt upp andra smaker och funkar ofta fantastiskt bra. Men den är lite… lättuggad (meningen när man dragit ut en tand).

Lättuggat är även pasta och tomatsås, så den här maten saknar lite crunch. Om jag lagar den igen testar jag nog med hackade rostade mandlar (fantastiskt gott), eller kanske med hackade valnötter. Men det får dröja några veckor, så jag inte skriker om en nötbit skulle hamna i hålet efter tanden.

#Roligare vardagsmat lever vidare på Instagram

20 torsdag Aug 2020

Posted by in fisk & skaldjur, fläskkött, fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat, pasta, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Projektet med roligare vardagsmat lever vidare. Men man får sätta en hashtag framför ordet – och man måste kanske leta på Instagram. Dit har bloggen Min lilla kokvrå tagit det som en gång var en bloggutmaning.

Det var i juni som jag och Kokvrå-bloggaren försökte skapa en utmaning för andra matbloggar. Man kan väl inte säga att vi drunknade i förslag…

Men på den här bloggen postade jag sju läckra recept som jag hoppades skulle göra vardagsmaten till en glad njutning. Det var allt från enkla pastarecept till sydfransk omelett och en sallad med isterband.

Min lilla kokvrå publicerade sex goda och lättlagade rätter med pasta, korv och fisk. Dessutom en supersnabb thaigryta för de som ville ha andra smaker i munnen utan att lägga hela vardagskvällen vid grytorna.

Louise blogg hängde på och skrev God vardagsmat med allt från kyckling och nudelwok till den svenska klassikern torsk med ägg och persiljesås. I Sommarmeny är förslagen lite somrigare (såklart!). Där samsas räksallad med matjessill och vitlöksräkor med aioli.

Maria, en av dem som läser den här bloggen, hörde av sig med ett lätt sätt att laga mat direkt från frysen. Där tar hon fryst fläskfilé och lagar den som tjälknul.

In med fläskfilén i ugnen när den värms upp. Efter en stund går det att klippa bort plasten. Krydda med svartpeppar. Stek filén tills innertemperaturen är 75 grader.

Ta ut köttet och lägg det i en lag för tjälknul – alltså vatten, salt, svartpeppar, socker, enbär och timjan. Låt köttet ligga i några timmar. Ta då upp det och skiva tunt, så räcker köttet länge.

Av stekresterna i ugnsformen kan man göra sky, tipsar hon.

Visst, vi var fyra som på något sätt deltog i bloggutmaningen Roligare vardagsmat. Det var väl kanske inte det massiva genomslag jag hade hoppats på…

Men man får väl skylla sig själv om man börjar i juni, när alla bara tänker på midsommar och sill och grill och semester. Men nu är det augusti, många har återvänt från pandemisommarens utflykter. Många rusar hem från jobbet och tänker ”Vad ska ha för mat idag? Pasta år vi igår och kyckling dagen innan. Och lax ska vi ha på fredag…”

Just i det läget är det bra med #roligarevardagsmat. För tillsammans kan vi bli en liten proteströrelse som kräver mer glädje i köket och roligare vardagsmat.

Själv får jag väl leta upp mitt avsomnade Insta-konto, och börja posta bilder. Kanske skulle jag börja med enkel tarte flambée med stenbitsrom & färsk rödlök.

Gott och enkelt – och det var väl det som var meningen.

Cycliste 2019 – äntligen läge för grillen

13 torsdag Aug 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Tänk dig följande senario: det är äntligen fredag och du är på väg hem från jobbet en av de där första veckorna efter semestern, de som alltid är lika jobbiga.

Klart läge att fira, och vädret… Nu när kylan och regnet har ersatts av Medelhavsvärme. Det är med andra ord grillväder, du ska bara svänga förbi Bolaget för att få med dig en flaska rött till den där grillade köttbiten.

Om du står där på Systemet och inte vet vad du ska välja så har jag ett anspråkslöst förslag: Cotes du Rhône Cycliste 2019 (94 kronor, rött, ekologiskt).

Det är en gammal bekant som har kommit i ny årgång. Vinet är riktigt ungt med en kraftig blåröd färg, som signalerar att det här är ett vin i tonåren.

Men det är ingen bråkande och dörrsmällande tonåring vi pratar om. Tvärtom är det ett helt öppet och välkomnande vin, lättgillat från första klunken.

Fruktig lukt av mörka bär, lite björnbär, lite fat. Kanske en örtkrydda… Och så finns det lite av den typiska Cotes du Rhône-lukten som jag tycker drar mot kött och charkuterier.

I munnen är det mycket smak och mycket frukt. De mörka bären finns kvar och ger en känsla av bärsötma, trots att vinet är helt torrt.

Det här är ett vin för den grillade fläskkarrén eller kanske lammkotletten. Och du, visst är det läge att plocka fram grillförklädet och fira lite nu. Semestern är slut, men det är ju helg!

På bilden här ovanför ser man några av bladen på min enda vinstock. Den står i utmärkt söderläge lutad mot cykelförådet. Där har den stått i tolv år, men i år ger den rikligt med skörd för första gången.

Stolt har jag räknat till 23 klasar med vindruvor som ännu är ganska små och gröna, men som mognar mot slutet av september.

När jag berättade om alla 23 klasarna för min 97-åriga mamma så sade hon hoppfullt.

– Vad roligt. Då kan du göra eget vin!

Man kan väl säga så här… Får jag inhop till ett vin så räcker det kanske till en halvflaska.

Men då kan jag döpa det till Cyklist. Vinet har ju ändå lutat sig mot cykelskjulet hela sitt liv.

Svartvit linguine med bläckfisk & räkor

08 lördag Aug 2020

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, pasta

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Linguine som färgats svart av bläckfiskens bläck heter Linguine al nero di seppia. Åtminstone är det vad som stod på en förpackning svart pasta som vi fick av en släkting för en tid sedan.

Kul present tyckte jag och gick genast i gång. ”Hmm, bläckfiskpasta måste man ju äta med bläckfisk. Och räkor. Och en massa vitlök och chili och persilja…”

Så där gick jag och tänkte – och en dag så stod den på bordet, min egen linguine med bläckfisk och räkor. Men pastan hade blivit svartvit, för bläckfiskpastan hade blandats med vanlig vit linguine. Klart trevligt för ögat.

Skulle du vilja gå loss ännu mer, så koka musslor och blanda ner – då har du en riktig Pasta linguine Frutti di Mare.

Det här behövs till 4 personer:
400 g linguine eller annan pasta, blanda gärna svart och vit pasta
150 g bläckfiskringar, naturella (inte panerade)
600 g oskalade räkor = 200 g skalade
olivolja
salt & svartpeppar
4 vitlöksklyftor
3 chili, spansk peppar
1 liten bunt slätbladig persilja

Gör så här:
Skala och skiva vitlöken tunt. Dela chilifrukterna och skrapa ur kärnorna (om du inte vill ha superstark mat). Strimla. Hacka persiljan.

Skala räkorna och skär bläckfisken i tunna ringar (om det inte redan är klart).

Koka pastan.

Stek vitlök och chili i olivolja en liten stund. Blanda ner bläckfiskringar och stek i ytterligare 2 minuter. Salta & peppra.

Blanda pastan med bläckfisk, vitlök, chili och räkor. Strö över hackad persilja och låt allt bli varmt.

Jag är ingen större expert på italiensk mat. Men om jag fattat rätt så äter man linguine till skaldjur för att det är en mer kompakt pasta – som inte skaldjurens skal skär sönder så lätt.

Nu är jag ingen större expert på bläckfisk heller, men jag måste berätta om ett recept jag såg när jag kollade runt. Man tar naturella bläckfiskringar. Tinar dem om de är frysta. Panerar och steker i rikligt med olivolja. Sedan sätter man sig i sensommarskymningen och äter dem med aioli, kanske med en pilsner eller ett glas rosé.

Någon mer än jag som blir hungrig?

Gårdsmejeri på Österlen & en smygtitt på Canal du midi

03 måndag Aug 2020

Posted by in resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Vill du hitta en gömd pärla på Österlen, då ska lämna riksväg 9 strax efter Vranarp. Ta till höger och följa den lilla grusvägen tills du tror att du kört fullständigt vilse. För just där ute bland kor, getter och rapsfält ligger Vilhelmsdals gårdmejeri. Det är några stockholmare som gav upp storstadslivet för så där en 15 år sedan och istället skapade ett tempel för ostälskare.

Vi besöker mejeriet en av den här sommarens alla regniga dagar. Hustrun – som är en hard core ostfantast – tar täten och tar oss in i butiken. Muttrar något om att nu ska hon spendera lika mycket som jag gör på vin, öl, kött, grönsaker och kokböcker under en livstid.

Kanske försöker hon hindra eventuella protester från min sida – för billigt är det inte. Däremot är den lilla butiken full med fantastiska ostar. Vi känner hur saliven rinner till i munnen och knaprar smakbitar som expediten langar över disken.

När vi kliver ut med vår ostkasse så har vi fått med oss tre ostar. En mild och följsam getost av chèvretyp. En fyllig och helt mogen Brie som nästan rinner av tallriken när vi ska käka den. Smakmässigt fyller den hela munnen och har ett litet bett som drar mot mogna champinjoner.

Och så en helt vanlig hårdost som fått det prosaiska namnet Gårdsost. Det låter lite som hushållsosten lantliga kusin, men inget kunde vara mer fel. Den här gårdsosten påminner om en vällagrad Appenzeller med mer smak.

Ja, du läste rätt. Här pratar vi inte om några schweiziska turistversioner av alpkossornas mjölkprodukter. Här pratar vi mycket smak.

Efter en middag med lamm från en uppfödare utanför Kivik, ugnsrostad potatis och grillade tomater – ja, och så ostarna förstås – så är vi mätta. Hustrun går in och lägger sig på en säng, somnar. Jag vaggar med magen före till soffan där jag parkerar.

Men jag kan inte avhålla mig från att leta upp Anrika Canal du Midi på Urplay och ta en liten smygtitt. Det är skådespelarna Tim West och Pru Scales (mest känd som John Cleese fru i Fawlty Towers) som åker jorden runt på en massa kanaler.

I det här avsnittet slussar de sig fram genom Canal du Midi som förbinder floden Garonne med Medelhavet – och en gång gjorde det möjligt att frakta gods från Atlanten till Medelhavet utan att segla runt Spanien.

Det är varm feel good och det är en massa vackra vyer från Languedoc.

Det botar min Frankrike-abstinens.

I alla fall tillfälligt.

Skärmdump från Urplay.

Enkel tarte flambée med stenbitsrom & färsk rödlök

31 fredag Jul 2020

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Förra året bodde vi två veckor i ett skjul i Provence. Värdfamiljen kallade i alla fall det lilla hus vi hyrde för The Shed, men det var ett ganska hyfsat skjul med en pool där man kunde ligga och titta upp på de skuggande pinjeträden.

Pandemisommaren 2020 kommer vi inte längre än till Österlen mellan Ystad och Simrishamn. Bada är det ingen som tänker på – någon verkar ha missat det där med att sätta på värmen. Men vi vandrar vid havet och kör mellan fält med sockerbetor och moget vete.

Årets boende är i Garaget. Värdfamiljen kallar den lilla lägenheten så, för att utrymmet en gång varit platsen för gårdens traktor och bil. Men det är ett helt okej garage med allt man behöver för en semestervecka.

En dag tar vi en tur till Coop i Simrishamn, och kommer hem med allt som behövs för en ovanlig tarte flambée: färdiga pizzabottnar och stenbitsrom, rödlök och crème fraiche.

Jag erkänner att jag har svurit i matkyrkan. Färdig pizzabotten och skandinavisk stenbitsrom. Men det blir en lyckad cross over. Rommen adderar sälta till tarte flambéen – och det blir en läcker ”pizza”, perfekt för en middag på uteplatsen.

Bara någon hade satt på värmen så det inte var så förbannat kallt. 

Det här behövs till 2 personer:
2 riktigt tunna pizzabottnar
(drygt) 2 dl crème fraiche
1 röd knipplök
ca 2 dl riven ost
100 – 150 g stenbitsrom eller annan rom
svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Riv osten och skiva rödlöken. Sätt in en ugnsplåt i ugnen.

Lägg en pizzabotten på ett bakplåtspapper. Bred ut crème fraiche, rödlök och riven ost.

Ta ut den varma plåten och flytta ”pizzan” till plåten. Grädda enligt anvisning på förpackningen.

Toppa tarte flambéen med stenbitsrom. Vrid över svartpeppar.

Om du nu tycker att någon jävla ordning får det väl ändå vara i ett kök – och vill göra en tarte flambée med ojäst deg och tradionell fyllning så hittar du receptet här.