Författararkiv: Vin, mat, Alsace

Lugn du hinner! Om julmat & allt annat man ska hinna med

23 fredag Dec 2022

Posted by in buffé, fläskkött, huvudrätt, tillbehör, vilt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Jag har haft ovanligt mycket omkring mig den senaste tiden. Dels fick jag fler politiska uppdrag efter valet än jag förutsåg och dels har jag uppdrag som God man, alltså ställföreträdare för personer som behöver hjälp. Som om inte det vore nog har jag skaffat mig ett extrajobb – som den värsta gymnasist. Jag skannar in dokument som ska användas inom orgelforskning.

Det är vansinnigt intellektuellt krävande. Man tar ett papper, lägger det på fotobordet och så trycker man Control-K (då fotar kameran). Vänder papperet, trycker Control-K och fotar baksidan. Lägger undan det första papperet. tar ett nytt och trycker Control-K…

Ja, jag tror att du fattar. Vansinnigt intellektuellt, sa Bill. Just det, sa Bull.

Men alla de här sakerna tar lite tid, och då blir det mindre tid över till annat. Julmaten, till exempel.

Men i söndags kom en kompis över och då gjorde vi de vanliga rätterna: älgköttbullar, enklaste patén och gräddkokt grönkål.

Vi gjorde också apelsinglaserade revbensspjäll, men här vandrade jag iväg en liten bit från mitt eget recept. Jag lät glazen koka en stund så den fick en mer sirapsliknande konsistens (enklare att hantera) och så tog jag med kardemumma i kryddblandningen. Gott, tyckte jag. Men kompisen såg mycket tveksam ut när han åt.

I kylen ligger en rimmad skinka och väntar. Den kokar jag i vin och äpplemust senare i kväll. Smaken blir rund och fyllig – och så får man en fantastisk buljong till vinterns grytor i januari och februari.

Jo, en sak till ska jag fixa. På julafton lägger jag ner kardemumma i en (väldigt liten) skvätt gin och låter spriten dra åt sig den goda smaken. Sedan blandar jag pilsner och porter med aningen portvin och en (väldigt liten) skvätt gin – och i de skummande glasen finns mumma.

Men i övrigt får det bli färdigköpt julmat. Jansson tror jag att jag hoppar över, det verkar inte bli tid till att fixa den. Sill, lax, pepparkakor och Cumberlandsås finns alldeles utmärkt på Coop och Ica.

För meningen med jul är inte att man ska slita ihjäl sig för att få ett hemlagat julbord utan minsta repa och skavank. Meningen är att man ska umgås och njuta – och faktiskt bara ta det lugnt.

Det är så jag önskar att din jul blir.

God Jul!

Paj med päron, valnötter & mandelmassa

15 torsdag Dec 2022

Posted by in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

När det kommer till mat har jag ofta en rätt hög svansföring. Jag tror helt enkelt att jag lärt mig en del om mat under åren.

Men det finns ett undantag – efterrätter. Där är jag skraj som en skotträdd skidskytten när han närmar sig skjutvallen.

För några veckor sedan skulle jag och hustrun fixa en efterrätt. Vi letade upp ett bra recept i Allt om mat. Gjorde som det stod i beskrivningen – och fick en klart välsmakande paj med sötma och fyllighet från både päron och mandelmassa.

Men så fick jag för mig att åka en smula solo. Man kan säga så här: Det skulle jag inte ha gjort. Men mer om det efter själva receptet, som kommer här. (Kör helt efter Allt om Mats recept, med ett undantag – att man inte behöver göra degen själv utan kan köpa färdig smördeg).

Det här behövs till 6 – 8 personer:
Pajdeg (färdig så gör du så här)
200 g vetemjöl (3,5 dl)
100 g smör
1 dl florsocker
1 krm salt
1 ägg

Fyllning
200 g mandelmassa (gärna en sort med mindre mängd socker)
1/2 dl + 1/2 dl hackade valnötter
25 g smör
1 msk vetemjöl
2 ägg
2 msk pressad citron
4 päron

Florsocker

Servering
Vaniljglass

Gör så här:
Ta fram smördegen ur frysen elle

Okej då, misstaget med mitt solospel var att jag köpte färdig pajdeg, som vi sedan förgräddade i ugnen – och fick en stenhård botten på pajen. Eftersom jag är en total novis på efterrätter får man väl vara glad att jag inte köpte pizzadeg…

Men Allt om Mat är inte helt utan misslyckade solospel de heller. I tidningen heter det Paj med päron, valnötter och mandel, men i receptet finns ingen mandel. Visst det finns mandelmassa, men de flesta är väl så bevandrade i efterrätternas underbara värld att de vet skillnaden på mandel och mandelmassa.

Det vet till och med jag.

Daube de boeuf – sydfransk gryta med djupa smaker

14 onsdag Dec 2022

Posted by in fransk mat, gryta, huvudrätt, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Gör som i södra Frankrike: låt köttet marinera i rödvin, vitlök och örtkryddor. En timme om du har ont om tid, annars över natten i kyl Låter du köttet bli basen i en gryta med champinjoner, bacon och buljong – så får du en daube med djupa, fylliga smaker. Det blir umami så det sjunger om det.

Och du får en gryta som värmer. Det behövs nu när fimbulvintern har letat sin ända ner till södra Sverige.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
750 g högrev, fransyska eller färdiga grytbitar

Marinad
2 – 3 stora morötter
10 schalottenlökar
4 vitlöksklyftor
2 tsk torkad timjan
2 tsk provencalska örter
4 dl rött vin, inte alltför strävt till marinad

Grytan
1 gul lök
1 pkt tärnad bacon, 120 – 140 g
olivolja
1 dryg msk tomatpuré
salt & svartpeppar
marinaden + 3 dl god köttbuljong (vatten + tärning eller fond)
500 g champinjoner
1 msk majsstärkelse (om du vill)
en näve goda oliver (om du vill)

Servering
Ris, potatis eller kanske pasta

Gör så här:
Marinad & kött
Skala morötter, schalottenlök och vitlök. Hacka vitlöken och skär morötterna i stora bitar. Putsa bort överflödigt fett från köttet, skär det i stora grytbitar.

Lägg kött, schalottenlök, vitlök och morot i en skål. Blanda ner örtkryddor och häll på vinet. Låt det marinera en timme eller så i rumstemperatur, eller över natten i kylskåp. Blanda runt några gånger.

Grytan
Skala och hacka löken. Klipp eller skär bacon i små bitar (om du inte har tärnad bacon). Häll marinaden med kött och grönsaker genom en sil. Men Obs! Spara marinaden. Låt köttet rinna av.

Ta en stor, tjockbottnad gryta. Värm den med aningen olja och stek bacon ganska knaprigt. Ta upp bacon och fräs köttet i fettet. Salta & peppra. Skrapa ner hackad lök och fräs så löken mjuknar. Tryck i tomatpuré och fräs en stund till.

Häll i buljongen och marinaden/vinet. Koka grytan på svag värme i 1,5 timme. Lägg i schalottenlök, morot och vitlök efter 1 timme.

Skölj/torka av svampen och skär den i stora bitar, t ex halvor eller kvartar. Stek den i olja, salta & peppra. Låt svamp och bacon koka med den sista kvarten.

Om du vill så har du i en näve goda oliver på slutet. Du kan också reda såsen, enklast med majsstärkelse som du strör över. Rör sedan runt och låt grytan koka en minut.

Jag tycker det ska vara kul att äta maten – alltså själva skärandet och kombinerandet på tallriken – som det är när man själv måste skära sönder köttet och välja ut vad varje tugga ska innehålla. Du vet hur det är; man tar lite ris och en bit morot, kombinerar det med lite sås, en bit svamp och lite kött.

Just därför är det trevligt om grytor har stora bitar av kött och grönsaker. Då får man jobba lite på tallriken – och skapa varje tugga.

Låter det knäppt? Tänk motsatsen – paella. Visst är det med gott med paella. Men håll med om att det blir aaaaningen tråkigt att bara sleva in maten.

Vin chaud – glögg utan sockerchock

11 söndag Dec 2022

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Hur har du det, så här när halva advent har gått? Lugnt och skönt, hoppas jag – och med ett litet vitt snötäcke där barnen kan åka pulka och vi andra mest slira omkring.

Men själv har jag ett litet problem med december månad (ja, förutom att jag brukar frysa när det är kallt). Jag har svårt för allt det söta. Inte av något fotriktigt dietskäl, utan för att det blir så sockerklistrigt i munnen.

Det gäller inte minst glöggen. Visst den är god, kanske lite för russintung för min smak. Men framför allt: varför tappar tomtarna på Blossa hela sockerpaketet i vinblandningen?

Själv har jag kommit på tre lösningar till vi-vill-inte-ha-så-mycket-socker-i-glöggen-problemet:

Blanda vin och glögg
Ta ungefär en tredjedel rött vin, inte alltför strävt, och blanda det med valfri ”vanlig” glögg. Värm som vanligt, och njut tillsammans med russin och mandel. Det blir en helt annan känsla, jag lovar.

Byt glöggsort
Det finns faktiskt svensk glögg med vanlig kryddning, men med mycket mindre socker. Tegnér & son gör Torr ekologisk vinglögg (89 kronor på Bolaget) med mycket mindre socker. 4,4 g per 1 dl – Blossa stoppar ner 16,5 g i motsvarande mängd.

Tegnérs glögg är liksom en glögg för de vuxna i rummet. Det smakar rödvin och mörka bär, och det finns en strävhet som gör att man känner vuxensmaken.

Gör vin chaud
Det är glögg eller glüwein fast på franska. Lättare, piggare och med toner av apelsin, vanilj och kanel. Oändligt mycket godare om du frågar mig.

Det här behövs till 3 personer:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Gör så här:
Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Men oavsett vad du väljer så hoppas jag du får ett par fina och hyfsat lugna veckor så här i jul och adventstider.

Fyllig quorngryta med svamp, vin & rotfrukter

06 tisdag Dec 2022

Posted by in gryta, huvudrätt, kyckling, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Grytor är fantastisk mat. De sköter sig själva på spisen medan du leker med barnen eller städar ur kylskåpet.

Så ser det ut i teorin, i alla fall. Men riktigt så är det inte hemma i mitt kök. Där fastnar jag ofta framför grytan med en smaksked i höger hand och smaklökar som ställt sig i givakt inne i munnen. Och så går jag loss med smakandet. ”Kanske lie mer rund gräddighet” tänker jag. Eller ”jag testar med aningen salt och lite lime…”.

Det är inte lika effektivt som nu-städar-jag-kylskåpet-metoden, men fan så mycket mer rogivande.

Oavsett vilken metod du väljer, här kommer ett receptet på en smakrik, fyllig och faktiskt väldigt mättande gryta.

Det här behövs till 6 personer:
4 stora schalottenlökar eller 2 små gula lökar
olivolja
300 g morötter
300 g palsternacka
450 g champinjoner
150 g kantareller (eller annan svamp du har tillgång till)
salt & svartpeppar
1 msk örter från Provence (eller annan torkad örtkrydda)
½ msk torkad timjan
600 g grytbitar av quorn (eller kyckling)
3 dl crème fraiche eller vispgrädde
2 dl vitt, torrt vin
2 – 3 dl vatten
1,5 tärningar av svampbuljong
4 vitlöksklyftor
ev 1 – 2 klyftor citron eller lime, juicen
ev hackade örtkryddor att strö över: timjan, persilja, oregano…

Servering
Ris, potatismos eller pasta

Gör så här:
Skölj/torka av svampen och skär i mindre bitar, t ex kvartar av champinjonerna. Skala morötter och palsternackor, skär dem i långa klyftor.

Skala och hacka löken. Värm en tjockbottnad gryta med olja och fräs löken glansig. Krydda med salt, peppar & örtkryddorna. Lägg ner rotfruktsbitarna, tryck ner tomatpurén och fräs en stund till. Häll i vin, crème fraiche/grädde och vatten så det täcker och blir lagom mängd vätska. Smula ner svambuljongtärningar. Skala och pressa ner vitlöken.

Låt grytan koka så där en 25 minuter. Under tiden steker du svampen i lite olja, separera svampsorterna så är det lättare att få ett bra resultat. Krydda med salt & peppar, och lägg ner i grytan.

Ta fram quorn ur frysen. Stek i olja i ca 10 – 15 minuter. Krydda med salt, peppar och ev örtkryddor. Rör ner qourn i grytan och låt den koka ett par minuter.

OBS Har du kyckling i grytan så ska du fräsa kycklingen först och låta den koka med i grytan under hela tiden. Kolla också så kycklingen är genomlagad (inget rött i mitten, och har klar/genomskinlig köttsasådft).

Smaka på grytan, Något mer som behövs, kanske lite citron eller limejuice för att höja syran? Kanske lite färska örtkryddor?

Koka potatis, ris, pasta under tiden grytan puttrar på spisen.

Det var det där med mättande… I en del recept, både i tidningar och i bloggar så är en portion så där en 100 g fisk + 1/4 lök och 1/2 paprika. Ja, och så, isbergssallad som man ska äta sig mätt på…

Varje gång jag ser den typen av recept, så tänker jag ”blir du verkligen mätt på det där?”.

I mina recept utgår jag från hur mycket vi faktiskt äter, och därför står det inte antal portioner på recepten – utan antal personer.

Min erfarenhet är att maten räcker till färre verkliga personer än antal tänkta portioner, även om det är en osäker metod. Portionsstorlekarna varierar ju rätt kraftigt mellan olika personer

För egen del kan det hända att portionerna blivit mindre när 24-åringen flyttat hemifrån. Han äter nämligen som en häst, en vanlig middag kan vara typ 300 g kött och 700 g pommes frites.

En gång när han var i värsta växaråldern i nedre tonåren, och vi åt middag här hemma – så blev han inte riktigt mätt på maten. Han gick ut i köket och sade ”jag tror jag går och hämtar några mackor”.

Han kom tillbaka med fjorton (14!) skivor Polarbröd med pålägg.

Ja, du fattar var jag fått det där med stora portioner ifrån. (Det kommer naturligtvis inte från mig själv).

Vegosliders eller – om du vill – vegetariska julfrikadeller

30 onsdag Nov 2022

Posted by in buffé, huvudrätt, mat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

I jul kommer 24-åringen hem från Lund, forhoppningsvis kommer även hans flickvän. Och de är nästan-vegetarian, respektive nästan-vegan. Så vad gör man då?

Lite vegetarisk julmat, såklart.

Jag började med att ta fram ett paket Anamma-färs ut frysen. Tinade färsen och kollade på olika recept (även mina egna) för hur man fixar köttbullar/vegobullar. Det höll jag på med ända till jag stack ner händerna i färsen och upptäckte att den var kletig som en urfinsk rågdeg.

Då gjorde jag större bollar/biffar, alltså färre att rulla. Jag skulle kalla dem frikadeller, men man måste nog vara 55+ för att använda det ordet. Ni under 40 kan kalla dem sliders – det är ungefär samma sak.

Det här behövs till 3 – 4 personer (eller 8 personer på julbordet):
1 dl ströbröd
1 dl mjölk + 1/2 grädde (eller motsvarande mängd havremjölk)
1 liten gul lök
(kallpressad) rapsolja
500 g formbar vegofärs
1 msk majsstärkelse
1 msk torkad timjan
1 msk dijonsenap
1/2 msk champinjonsoja eller japansk soja
1/2 tsk salt & ganska mycket svartpeppar

Servering
Potatismos eller kokt potatis. Och kanske lingon.

Gör så här:
Tina färsen så den blir formbar. Blanda ströbröd och mjölk/grädde så den får svälla.

Skala och finhacka löken. Fräs den glansig i olja.

Blanda vegofärsen med mjölk & ströbröd, lök (som fått svalna lite) och majstärkelse. Blanda ner timjan, senap, salt & peppar (går lättast med händerna).

Ta kallt vatten eller olja på händerna. Forma sliders – eller om du hellre vill: julfrikadeller – och lägg dem på en vattensköljd skärbräda.

Värm en stekpanna med olja. Stek sliders/julfrikadeller tills de är klara och har fått fin färg, tar så där en 10 – 12 minuter.

För en tid sedan pratade jag med en kompis. Han berättade att han vid 61 års ålder lärt sig tycka om chèvre.

– Ha, sa jag. Det är väl ingenting. Vid 64 lärde jag mig tycka om lingon!

Och det är verkligen sant; jag tycker de där små röda bären tillför en trevlig syra till maten. Men då ska man behålla dem hela och inte hälla på så förbannat mycket socker.

Hustrun hade lingon till de här frikadellerna, förlåt slidisarna (eller vad det kan heta i plural, bestämd form). Det hade inte jag, men nästa gång jag gör gratäng med spetskål och köttfärs – då åker lingona/lingonen (också konstigt ord i plural, bestämd form) fram.

Saftig ugnsbakad torskrygg med täcke av matjessill

28 måndag Nov 2022

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, Uncategorized

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Sugen på fisk och på nya recept, men trött på att stå i köket en hel kväll? Testa den här torskryggen med ett täcke av matjessill. Den är enkel och den är snabb, Efter sådär 20 – 30 minuter står du där med en saftig fiskbit som fått smak och sälta av matjessillen,

Vi åt den här torskryggen i helgen. Mina smaklökar jollrade smålyckligt. Men på andra sidan bordet satt hustrun och såg inte lika övertygad ut

Men hon konstaterade själv:

– Alltså, maten var god, men jag gillar inte matjessill och är inte så förtjust i torsk.

Och det klart, gillar man inte ingredienserna – då är risken stor att man inte blir överlycklig av maten.

Det här behövs till 3 personer:
400 g torskrygg (eller annan vit fisk)
rapsolja
svartpeppar
1 burk matjessill, 200 g, fisken och ca 1/4 av spadet

Dillsås
2,5 dl gräddfil eller crème fraiche
svartpeppar & bara lite salt
mycket dill, börja med 1/2 dl
om du vill: lite dijonsenap, kanske 1 tsk
om du vill: lite av spadet från sillen, någon tsk

Servering
Kokt potatis, stekta ärtor eller sugar snaps, kanske knäckebröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Tina fisken om den är fryst.

Lägg torskbitarna i en oljad ugnsform. Hacka matjessillen och blanda med lite av sillspadet. Bred blandningen över fisken. Kör i ugnen ca 12 – 15 minuter.

Hacka dillen. Rör ihop den med gräddfil/crème fraiche. Krydda med peppar och aningen salt. Smaka av med dijonsenap och matjesspad.

Koka potatisen under tiden.

Just torskrygg tycker jag är en ovanligt prisvärd fiskbit – om man köper den fryst, och det gör jag om vi ska ha den i vardagslag. Man hittar den ofta på extrapris, bara ett par tior dyrare än vanlig torskfilé.

Tjockleken gör den lättare att laga, och den blir oftare så där skivig och saftig som torsk är på krogen.

Vanlig torskfilé däremot… Jag tror att jag i forsätättningen bara ska steka den panerad och servera med tartarsås. Alltför ofta har jag kört den i ugnen, bara för att plocka ut ett par överstekta och torra fiskfiléer.

Saumon à l’alsacienne – lax med svampsås som i Alsace

21 måndag Nov 2022

Posted by in Alsace, fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Den här laxen måste du testa någon gång! Smaken är överraskande – jag tror det är kombinationen av svamp, vin och tomatpuré som får smaklökarna att först inta positionen ”okänt föremål på ingång”. Men bara en nanosekund senare lutar de sig nöjt tillbaka och signalerar ”faran över”.

Men som svensk borde man vara van vid den här smakbrytningen: syra från vinet, lätt sötma från tomatpurén och så den feta fisken. Det är ofta så svensk husmanskost ser ut – tänk köttbullar med gräddsås och lingon, så kanske du förstår vad jag menar.

Saumon à l’alsacienne är rätt vanligt om man kollar på franska sajter. Jag tycker det är lite förvånande. Det finns väl ingen lax i Alsace, tänker jag. Men ursprunget är kanske forell eller annan laxfisk som letat sig in i floden Inn eller simmar mot strömmen i Rhen.

Oavsett vilket. Gott blir det – och lite förvånande.

Det här behövs till 3 personer:
550 g lax utan skinn och ben
smör (eller Bregott) och rapsolja
salt & peppar
1 tsk torkad timjan

Svampsås
3 dl torrt vitt vin (t ex Riesling från Alsace)
1 klyfta citron, pressad

350 g champinjoner
smör och rapsolja
1/2 tsk torkad timjan
salt & peppar
1 msk tomatpuré
1 msk vetemjöl
1/2 dl hackad persilja

Lite grönt på toppen, t ex hackad persilja eller timjan

Servering
Potatismos är gott till, men även ris eller kokt potatis funkar

Gör så här:
Skär bort skinnet från laxen (se nedan) och skär fisken i portionsbitar. Koka upp vin och pressad citron så alkoholen kokar bort.

Skölj/torka av svampen och skiva den. Stek den i smör (eller Bregott) och rapsolja. Pressa ner tomatpuré och krydda med salt, peppar & timjan. Stekt så svampen får lite stekyta. Ställ åtsidan.

Bryn laxen i smör och olja i en stor stekpanna/traktörpanna. Salta, peppra, strö över timjan och provencalska örter. Vänd och gör på samma sätt på den andra sidan. Häll över det varma vinet och nästan-koka på lägsta värme i ca 5 minuter.

Värm upp svampen och pudra över mjölet. Rör hela tiden i kastrullen så det blir en tjock redning. Späd med fiskspadet/vinet i omgångar. Rör så såsen tjocknar. Häll till sist över det sista av fiskspadet. Låt allt koka upp och häll svampsåsen över laxen.

Koka potatis eller ris under tiden.

För några år sedan köpte jag en filékniv på IKEA. Det är ett av de bästa köp jag har gjort: kniven är tålig och böjlig så bra att till och med jag har lärt mig att filea fisk.

Gör så här för att skära bort skinnet. Lägg laxfilén med skinnsidan ner på en skärbräda. Ta tag med en handen i fiskstjärten. Sätt in kniven där fiskköttet börjar (men akta fingrarna). Böj kniven så den är parallell med skärbräden, skär sedan bort från stjärten.

Det där var väl inte så svårt?

Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda

17 torsdag Nov 2022

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Visst är det kul när man träffar på en helt ny krydda. Här är det espelettepeppar, en mild chilikrydda som kommer från södra Frankrike. Den invandrade till Baskien redan på 1500-talet, och är vanlig i baskisk och sydfransk mat.

Smaken är mild, men med en fyllig chilismak. Påminner en smula om aleppo peppar (mer känd under den turkiska kusinens namn pul biber). Men skulle nu ditt kryddskåp vara helt tomt på piment d’Espelette – det var mitt eget till för några timmar sedan – så förtvivla inte. Ta en annan mild chilikrydda eller använd starkt paprikapulver.

Huvudsaken är att att (spets)kålen får gotta till sig i ugnen så att ytan blir krispig och innehållet saftigt och mjukt. Och det blir det efter en halvtimme – om man är generös med olivolja och vitlök – och det är jag så gärna. Till och med hustrun – en känd kål- och chiliskeptiker – gjorde tummen upp.

Vi åt den ugnsbakade kålen med risotto och stekt halloumi, men man kan ha den både som en ensamrätt med bröd och sallad – eller som ett tillbehör till en grillad bit kött eller fisk.

Det här behövs till 2 – 4 personer:
ca 500 g spetskål eller vitkål
generöst med olivolja – och då menar jag generöst
2 – 3 vitlöksklyftor
1/2 – 1 msk espelettepeppar (eller starkt paprikapulver/annan mild chilikrydda)
salt
lite torkade eller färska örter – procencalska örter, timjan, oregano, mejram…

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skär kålen i runda ringar (eller rondeller om du vill), cirka 1,5 cm tjocka. Lägg dem i en stor oljad ugnsform.

Skala vitlöksklyftorna och pressa ner dem i generöst med olivolja. Pensla kålen med vitlöksolja. Salta, strö över espelettepeppar och lite örtkryddor. Vänd kålskivorna (eller rondellerna). På med vitlöksolja, salt, och espelettepeppar.

Baka i ugnen tills ytan blir krispig och innehållet mjukt, cirka 30 minuter.

Receptet till den här goda kålen kommer från Au pif – franska recept och små berättelser av Emma Hamberg. Jag har grejat lite med ingredienserna, men det är hon som ska ha all kredd.

Au pif är en bok att bli glad av. Full med liv och recept, både en coffee table bok och en fungerande kokbok. Kanske en julklapp till din matglada kompis?

Vardagslyxig pasta med tomat, belugalinser & mozzarellasås

14 måndag Nov 2022

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Pasta med smakrik tomatsås, spänstiga linser och mozzarella som mixats till en mild sås – är inte det vad som krävs för en vanlig måndag? Eller tisdag, eller förresten nästan vilken dag som helst.

Men snälla, koka linserna själv. Det är enkelt, går snabbt och är nästan gratis – och så smakar det så oändligt mycket mer än de där tetrorna med färdigkokta linser som man bär hem från affären.

Det här behövs till 4 personer:
4 portioner pasta
1 dl okokta belugalinser (eller sådär 3 dl kokta linser)
salt, vitlök och örtkryddor

Tomatsås
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
1,5 msk tomatpuré
2 tsk torkade örtkryddor, t ex timjan, oregano eller Provençalska örter
2 vitlöksklyftor
1 burk goda krossade tomater
1/2 – 1 burk vatten

Mozzarellasås
1 mozzarella, 125 g
2 dl crème fraiche
ca 3/4 dl strimlad basilika
ca 1/2 citron, bara den pressade juicen
1 liten vitlöksklyfta, riven
salt & svartpepparära

Servering
Parmesanost eller Grana Padano

Gör så här:
Koka linserna efter anvisning på paketet. Men salta lite mer och låt linserna koka med en vitlöksklyfta och lite örtkryddor som timjan, oregano…

Tomatsås: Skala vitlöksklyftorna. Skala och hacka löken. Fräs löken i en gryta med olivolja. Pressa i tomatpurén och fräs en stund till. Krydda med salt, peppar och örtkryddor. Häll i de krossade tomaterna och vatten. Pressa ner vitlöken. Låt tomatsåsen koka under tiden det andra blir klart.

Mozzarellasås: Dela mozzarellan i mindre delar. Lägg dem och crème fraichen i en bunke och mixa till en slät sås. Krydda med basilika, citron, riven vitlök, salt & peppar. Smaka dig fram, är smaken för mesig? Kör på med lite mer kryddor!

Koka pastan. Ta av den al dente och blanda med tomatsåsen. Toppa med färska örtkryddor, om du har sådana hemma.

Bär grytan till matbordet och ställ fram skålar med belugalinser och mozzarellasåsen. Ja, och så parmesan, såklart.

Ibland önskar jag att vore influencer. Tänk dig mig – en lagom rund man i sina bästa år (jag har nyligen gått i pension) tillsammans med Bianca Ingrosso, Kenza och alla de andra. Man kan säga att jag skulle stå ut!

Men som influencer skulle jag få betalt för det jag skriver. Om jag berättar att jag använder Muttis krossade tomater – bara för att de är godast. Faktiskt hästlängder före de flesta andra tomaterna på burk.

Men tänk dig nu mig som influencer. Det ringer i telefonen, och i andra änden finns marknadschefen för Muttis svenska importör:

– Tjena Roland. Skulle du kunna ställa upp på ett samarbete med Mutti. Det gäller ett fototillfälle och så skriver du ett recept för tomaterna.

– Jaa, jag…

– Ja, du får 75 000 för jobbet.

Vilken grej det vore. Men det klart, då kanske jag skulle gå över från belugalinser till belugakaviar. Och jag inte alls säker på att jag skulle gilla det bytet.