Hungrigare kan ingen bli – än den som läser Peter Mayle

Etiketter

, , ,

Vad gör man om man är i medelåldern, har skrivklåda i fingrarna och älskar mat, vin och Provence – och är vid tämligen god kassa? Naturligtvis flyttar man dit och börjar skriva om livet i Provence; om maten, vinet och alla människorna.

Det är i alla fall vad Peter Mayle gör. På 1980-talet är han en knappt medelålders man som har slutat som copywriter och sålt den framgångsrika, engelska reklambyrån. Under några år har han försörjt sig på att skriva faktaböcker, men vill liksom något mer.

Han slår sig ner i ett gammalt hus utanför Ménerbes i Provence. Det är en by i Luberon-dalen, en timme eller två från Rivieran och alla turisterna. Ett landskap där lantbruk fortfarande är den dominerande sysselsättningen och husen är byggda av stenblock.

Här skapar han ett eget litet universum som han beskriver i böckerna Ett år i Provence och Alltid Provence.  Som läsare får man följa den eftertänksamma bonden Faustin och det listiga originalet Massot, mannen som tänker sälja sitt fallfärdiga hus till någon av alla de tyska turister som ändå kommer och förpestar hans tillvaro.

Man får följa hur Peter Mayles hus renoveras av alla de provencalska hantverkarna – som funkar som hantverkare överallt i världen: det vill säga bra, bara de kommer någon gång.

Böckerna kommer ut i slutet på 80-talet – och de gör braksuccé. I Sverige läser ”alla” dem, i England går de till och med som serie i en tidning. Själv faller jag pladask för det nyfiket, vänliga tilltalet och det kåserande språket. Det är som att äta bakelser; man vill bara ha mer.

Mest fastnar jag för alla sidor om mat och vin (surprise!). Peter Mayle äter sig igenom rätt många luncher och middagar. Och han kan knappt gå förbi en vinnörd utan att beskriva hur personen gurglar och tuggar och pratar om vinet.

En av de mer oförglömliga gångerna är när det engelska paret blir inbjudna till grannen Faustin första gången. Det är en historia om bleka och frusna engelsmän (mistralen blåser hårt utanför dörren) och provencalska bönder som äter på det sätt som kroppsarbetande människor gjort i alla tider – mycket – men också gott och med stort intresse. De är ju trots allt i Frankrike.

En annan gång åker Pater Mayle till saluhallen i Avignon, Les Halles. Där vandrar han mellan drivor av paprika och oliver, förbi pyramider av snäckor och bläckfisk.

”Under min korta promenad hade jag satt i mig ett helt dussin tänkta måltider. En skål bruna sprättägg förvandlades till en pipérade, en sorts bondomelett, med bayonneskinka från ståndet intill och paprika från nästa. Den höll svälten från dörren tills jag kom fram till rökt lax och kaviar. Men så var det ostarna, korvarna, patéerna på kanin och hare och fläsk, härliga bleka rillettes, ankbröst inlagda i smör…”

Skulle du ännu inte ha hittat fram till Peter Mayle, så är det bara att gratulera. Du har många timmar av underhållande läsning framför dig. Visst, det är bagateller han skriver om, och ibland är färgen lite rosenröd. Men det är underhållande och det är skrivet med bra spänst i språket.

Och har du tagit dig igenom Ett år i Provence och Alltid Provence så återstår en hel räcka med romaner lätta som petit fours; Hotell Pastis, A good year, The vintage caper, The Marseille caper

Men lova mig en sak: åk inte iväg till Luberon-dalen för att se allt med egna ögon. Det gjorde jag. Tog den svindlande vackra vägen från Aix och norr ut över bergen. Passerade Bonnieux och svängde in i Ménerbes en eftermiddag i juli för snart tio år sedan.

Jag blev grymt besviken. Den levande, bullriga byn med det rustika caféet där bönder satt med en pastis hade ersatts med ännu en turistshop. Platanerna skuggade inte längre bastanta hemmafruar på väg till marknaden, utan istället Coca cola-sörplande turister. Och allt var skinande välordnat – kanske med pengar från turister som Peter Mayle dragit dit.

Men framför allt. Det såg inte alls ut som bilderna gjorde i mitt huvud.

Ugnsstekt lax med fänkål, tomat & citronsmör

Etiketter

, , ,

Alla dagar i veckan väljer jag den milda spetskålen före den fränare vitkålen. Men det finns några gånger på våren och försommaren när jag gör undantag.

Ett sådant tillfälle var när jag kikade runt i den lokala grönsaksaffären – och plötsligt låg den där, sommarkålen, alltså den färska, späda vitkålen. Det är en delikatess som är svår att motstå, så ett huvud fick slinka ner i kassen där jag redan hade fänkål och lax.

Hemma körde jag allt i ugnen och serverade med citronsmör och stekta citronhalvor. Just citron mår väldigt bra av en stund i stekpannan eller på grillen. Värmen lockar fram en mildare och sötare smak, och när man pressar citronen över maten sjunger det för smaklökarna.

Det här behövs till 4 personer:
700 g laxfilé
salt & svartpeppar
olivolja
350 g fänkål
350 g färsk vitkål/sommarkål
300 g körsbärstomater
2 citroner

Citronsmör
ca 100 g smör eller Bregott
1 – 2 msk olivolja
1 vitlöksklyfta
1 (liten) näve persilja, hackad
salt & svartpeppar
1 citron, rivet skal
ca ½ citron, pressad

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop ingredienserna till citronsmöret. Värm smöret lite om det är för hårt. Mosa med en gaffel och ställ i frysen.

Skär bort ev fula delar på fänkål och sommarkål, skär av ”rören” på fänkålen. Dela i klyftor, skär bort rotstocken och strimla fint. Lägg fänkålen i en oljad ugnsform, salta och peppra. Ställ in i ugnen i 25 minuter. Låt sommarkålen ugnsstekas i 20 minuter och tomaterna i 10 minuter. Men stick hål i tomaterna först.

Lägg laxen i en oljad ugnsform, droppa gärna över lite olivolja. Salt & peppra. Kör i ugnen tills laxen skivar sig fint, tar kanske 15 minuter.

Vi åt den här laxen en fredagskväll när våren var mild och ljum. I kylen hittade vi en skvätt vin som fick skölja ner maten. Det var bara Pontus, vår cockerspaniel, som var missnöjd; han fick bara en liten bit lax och då såg han så där olyckligt hungrig ut som bara en utsvulten cockerspaniel kan göra.

Altschuh Riesling – sommarbox för buffé & stora kalas

Etiketter

När man tittar på bilden här ovan kan man tro att det är vinter, men det stämmer inte. Bilden är tagen för en dryg vecka sedan. I bakgrunden syns min ”stora vinodling”, alltså den enda vinrankan jag äger. Nu för den en tynande tillvaro med knoppar bara på enstaka grenar.

Till det kalla i bilden hör också boxens exteriör. Den är stram, enkel och tydlig. Går helt i vitt och svart, och ingen människa kan missta sig på vad den innehåller. Det är torr Riesling från Pfalz i sydvästra Tyskland – understruket med fyra linjer.

Jag gillar den här designen, just för att den är så stilren, nästan minimalistisk. Men det är också en kongenial formgivning för den berättar något om vinet. Altschuh Riesling 2017 (249 kronor på Systemet) är ett rakt och hederligt vin med hög Rieslingsyra. I lukten finns rejält med syra men också lite blommor och aningen av något som drar mot päron och honung. Citrussmaken och syran följer med i munnen tillsammans med en hint om päron.

Sammantaget är det här ett vin som pekar med hela handen; drick det till mat, gärna skaldjur eller fisk. Köp gärna en box om ni är många som ska äta – då får du pengar över till maten också. Men förvänta dig inget ”stort” vin; det här är en hederlig standard-Riesling.

Det konstigaste med vinet är nog namnet på vinets producent, Altschuh, som betyder gammal sko (jag vet för jag är gift med en tysklärare). Tänk dig att vara den här vinmakaren och så presenteras du för nya människor på en fest. Du räcker fram handen och säger:

– Eugen Altschuh.

Vad tror du svaret blir…

– Ja, själv heter jag dojja, höhö.

 

 

 

Gratin de courgettes provençal – zucchinigratäng, tomatsås & ost

Etiketter

, , , ,

För ett par år sedan gjorde sonen i familjen som vanligt: han grejade med mobilen och så tappade han den. Visserligen på en sandstrand, men den gick ändå sönder. Och en tonåring utan mobil, det står man inte ut med särskilt många timmar – särskilt inte om man är på semester i Provence och hans kompisar är fler hundra mil bort.

Så vi började leta efter någon som kunde laga mobilen. Ett par mil bort i Saint-Cyr-sur-Mer hittade vi en telefonfixarbutik som som gjorde telefonen brukbar igen.

På väg tillbaka var jag glad och nöjd (sonen hade fått en fungerande mobil och lät inte längre som en missnöjd hesa-Fredrik) men då insisterade hustrun på att hon skulle titta på dukar. Alltså sådana där som man lägger på bord.

Det var ungefär de sista jag ville göra. Jag menar vem vill skippa vingårdsbesök och naturscenerier, stränder och pittoreska sydfranska byar för att titta på dukar? Det kan man väl göra hemma?

Men icke. Hustrun gick som målsökande robot genom affärens förråd av olikfärgade tygstycken. Höll upp en gul duk och lät som piccadorerna i Tjuren Fredinand: ”Denna ska vi ha!”

Vid det laget hade jag gått med på vad som helst – inklusive att åka till Marseille och käka middag på Ikea – bara jag kom därifrån. Så jag bara nickade utan att titta efter.

Det skulle dröja ända tills vi kom tillbaka från semestern innan jag verkligen tittade på duken. Men då blev jag lite småförälskad i den här gula duken med en lätt romantiserad version av Provence. Citroner, lavendel & oliver, och varma gula färger som gör en glad.

Duken – som finns på bilden ovan – och zucchinigratängen delar inte bara färger. De är soulmates; bägge är milda, varma och lätta att tycka om.

Det här behövs till 4 (huvudrätt) – 6 personer (tillbehör):
2 stora zucchini (eller courgettes på franska)
olivolja
salt, svartpeppar & aningen cayennepeppar

3 dl riven smakrik ost, comté eller lagrad herrgård

Tomatsås
1 röd lök, skalad
olivolja
salt & svartpeppar
6 stora tomater
3 vitlöksklyftor, skalade
1 tsk honung
½ dl torrt vitt vin
drygt ½ dl hackad persilja
drygt 2 msk hackad basilika eller timjan

Gör så här:
Börja med tomatsåsen. Hacka löken och fräs den i olivolja, krydda med salt & peppar. Skär tomaterna i små bitar, tryck ner dem i lökkastrullen. Pressa ner vitlök, häll i vinet och krydda med lite honung. Låt allt koka ihop till en tomatsås. Tar så där 20 – 30 minuter. Krydda med persilja och basilika på slutet.

Sätt ugnen på 225 grader. Dela zucchini på längden och skrapa ur kärnorna med en matsked. Skiva dem i ½ cm tjocka skivor. Stek dem på ganska hög värme i olivolja tills de får lite färg. Krydda med lite salt & svartpeppar – och bara aningen cayennepeppar.

Ta en stor ugnsform. Olja den och lägg hälften av zucchinin i botten. Fyll på med hälften av tomatsåsen och osten. Lägg på resten av zucchini och tomatsås. Toppa med osten. Kör i ugnen i ca 25 minuter.

Det var det där med mobilen… Sonen, som nu snart fyller 20, har köpt en ny Iphone och tyckte att jag kunde få överta hans gamla telefon.

Det var bara en sak som måste fixas innan jag kunde använda den. Den var tvungen att lagas – han hade nämligen tappat den…

Tortellini med grönkål, crème fraiche & valnötter

Etiketter

, , ,

Än är inte säsongen över för färsk grönkål. Jag hittade prydliga påsar på Coop i förra veckan och blev så glad så jag köpte med mig en laddning.

Hemma i köket fick det bli en pastasås till tortellini. Pigga smaker med lite len syra från crème fraiche. Testa gärna med rivet citronskal – det förstärker citrussmaken i pastasåsen – men själv kunde jag inte prova. Kylskåpet var helt tomt på de gula citrusfrukterna .

Det här behövs till 3 personer:
200 g färsk grönkål
2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 vitlöksklyfta, skalad
3 dl crème fraiche (och ja, det blir godare med den feta varianten)
1,5 dl kokvatten från pastan
1 dl riven smakrik oct, t ex lagrad Herrgård
2 (små) nävar valnötter, hackade
ev rivet skal av citron, bara det gula

3 portioner tortellini

Gör så här:
Skölj grönkålen. Dra bort bladen från de tjocka stjälkarna. Strimla grönkålen. Skala och hacka schalottenlök. Fräs löken i olivolja. Pressa i vitlöken, krydda med salt & peppar. Lägg i grönkålen och fräs tills den faller ihop.

I med crème fraiche och låt såsen puttra under tiden som tortellinin kokar. Häll i pastavatten i såsen och lägg i valnötterna. Koka upp och dra såsen från värmen. Blanda ner osten och rivet citronskal.

Oftast tycker jag att torkad pasta är godare än färsk. Det är som om den färska blir lite mjuk och mesig i smaken. Men det finns ett undantag: den färska tortellinin har mycket mer smak och känns både rustikare och fräschare. Tycker i alla fall jag och mina smakreceptorer.

Röd-grön festmeny för valborg & 1:a maj

Etiketter

, , ,

Ja, jag får erkänna att jag lutar mer åt vänster än åt höger – och det händer att jag demonstrerar på Första maj.

Första gången var i Stockholm på 1970-talet. Jag gick i syndikalisternas tåg och lärde mig snabbt ramsan ”Krossa staten, krossa kapitalet”, men jag insåg att de mer rabiata (eller kanske bara lata) gjorde om ropen till ”Krossa, krossa, krossa”.

När vi passerade Sergels torg stod det en ensam punkare som höll upp en skylt med ”Ner med allt”. Han såg ut att vara väldigt liten och övergiven.

Här i Göteborg finns det en annan rörelse som utmärker sig. Förr kallades de alltid r-arna, men nu tror jag att de bytt namn till kommunistiska partiet. De brukar samlas på Kungstorget och man hör hyggligt bra vad som sägs om man tar en våffla i Trädgårdsföreningen.

Och det mest förvånande hos talarna är tonläget. De låter så arga hela tiden.

Visst, det finns mycket att uppröras över i världen: Den galopperande klimatkrisen, inbördeskriget i Syrien, föraktet för de små människorna runt om planeten.

Men ändå, måste man låta så arg? Finns det inget att glädjas över?

Jag tror man kan behöva lite mer Hasse å Tage: ”Våld och förtryck, det gör mig ledsen, men kaffe och bullar gör mig glad”.

Men i min värld är det maten som gör mig glad – så oavsett om du går ut på gatorna på Första maj eller viftar med studentkepsen kvällen innan:

Trevlig Valborg och Första maj. Njut av god mat, kanske med följande meny.

Stekt grön sparris med parmesan & parmaskinka
Sparris är en fantastisk primör. Men koka den inte, stek den istället så blir smaken koncentrerad. Hoppa över förslaget på risotto, det gäller bara om man äta sparrisen som huvudrätt. Men lägg till parmaskinka, den smaken bryter fint mot sparrisen.

Fyllig linguine med musslor, räkor, crème fraiche & vin
Testa färdiga, frysta musslor. Enkelt & bekvämt. På bara 15 minuter fixar du till den lyxiga pastarätten – ja, i alla fall om du har kommit ihåg att tina musslorna innan.

Yoghurt med hallon marinerade i rom
Hallon är inte riktigt i säsong ännu, men det finns bra bär också i frysdisken. Enkelt, smakrikt och faktiskt en snabb efterrätt om man bara lagt bären i rom en stund innan.

Ugnsbakad torskrygg med tomat, fänkål & örtolja

Etiketter

, , ,

Fräschare vårmat får man leta efter. Saftig torskrygg, pigg fänkål och en smakrik örtolja med bara aningen vitlök. Kanske någonting för helgen inför 1 maj.

Fast själv får jag nog hålla mig till annan mat…

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600  – 700 g torskrygg eller annan vit fisk
salt & svartpeppar
olivolja

Grönsaker
1 fänkål
4 dl hemkokta bönor (vita, svarta eller de du gillar) eller 1 pkt färdigkokta bönor
250 g körsbärstomater
½ vitlöksklyfta, riven
olivolja
salt & svartpeppar

Örtolja
2 dl färska grovhackade örter, t ex timjan, oregano, persilja…
1,5 dl olivolja
½ vitlöksklyfta, riven
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Skölj och grovhacka örterna. Mixa dem i olja med salt, svartpeppar och lite riven vitlök.

Bryn fisken i en olja i stekpanna. Salta & dra ett par varv svartpeppar. Lägg i en oljad ugnsform. Kör i ugnen ca 10 – 12 minuter.

Ansa fänkålen, skär bort ”rören” och ev fula delar. Dela i kvartar, skär bort roten och strimla fänkålen tunt. Skölj och skär tomaterna i kvartar. Stek i olja i 10 – 12 minuter. Krydda med salt, svartpeppar & lite riven vitlök. Lägg i tomater och bönor. Stek en minut så allt blir varmt.

…det var det där med annan mat. Hustrun reser bort över långhelgen, och då brukar jag passa på att äta allt det som hon ratar: isterband och gravad lax med dillstuvad potatis och en god salsiccia-korv.

Vem vet jag kanske till och med unnar mig en förrätt. Lite god sill, en liten nubbe OP Andersson som jag dricker inte alltför kyld och i små, små klunkar så man hinner med att njuta av den kryddade smaken.

Det finns mycket gott i Vår Herres skafferi.

Veckomatsedel – Medelhavskost på svenska XVIII

Etiketter

, , , , , , , ,


Nu är det vår på riktigt, i alla fall i vår lilla trädgård. Snödroppar och krokus har fått ge vika för ett litet blått hav av scilla. Vid uteplatsen har klätterrosen fått blad och nere vid grinden lyser Forsythian gult.

I förra veckan var det nästan sommar. 22 grader varmt och läge för solstolen och en bok, men nu verkar april gå mot mer ombytligt aprilväder.

Bäst att garderas sig med vegetarisk chiligryta och torsk på norsk. När värmen återvänder väntar kycklingsallad och tonfisksallad gjord på ”riktig” tonfisk.

 

Måndag: Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing
Vårlig sallad med pigg vitlöksaioli. Perfekt om det finns lite kycklingrester efter helgen.

Tisdag: Vegetarisk chili med linser & mörk choklad
Har du aldrig smält mörk choklad i en chili är det dags att börja nu. Poff! Så exploderar smaken – blir både fylligare och djupare.

Onsdag: Torsk på norsk med persiljesmör & rödvinskokta linser
Torsk kokad i riktigt salt vatten och linser kokade i rödvin. Ja, det funkar riktigt bra.

Torsdag: Fyllig pasta med soltorkade tomater, spenat & halloumi
Det här är min senaste favoriträtt. Salt halloumi bryter fint mot tomaternas sötma.

Fredag: Torskrygg med smak av Provence
Torskrygg, tomater, oliver, citron… Sommaren är nära – och ja, jag längtar efter semester och Frankrike.

Lördag: Pasta med stekt blomkål, wokad broccoli & broccolicrème
Det finns de som säger att de inte gillar kål… Då säger jag bara: prova den här variationen av blomkål och broccoli

Söndag: Salade nicoise- tonfisksallad
Har du aldrig testat tonfisksallad med ”riktig” tonfisk (inte burkvarianten), så är det läge nu. Väljer du fryst fisk är det inte ens dyrt.

Wallenbergare på rådjursfärs med gräddsås & granatäpple

Etiketter

, , ,

Äntligen fredag! Hem, ta det lugnt och kanske leta upp ett glas vin att sippa på. Och så mat, såklart.

Skulle du ha tillgång till rådjursfärs så har jag ett förslag. Gör Wallenbergare, du vet de där milda gräddiga köttfärsbiffarna som smakar som en söndagsmiddag i barndomen.

Rådjursfärs har en mild smak och funkar fantastiskt bra till den här rätten. Men det går också bra med den klassiska kalvfärsen eller fläskfärs eller blandfärs. Huvudsaken är att det blir gott – och att det är helg.

Det här behövs till 3 hungriga personer (eller 4 mindre hungriga):
650 g rådjursfärs, eller kalv-, fläsk- eller blandfärs
2,5 dl vispgrädde
4 äggulor
1 dryg tsk salt & lite svartpeppar
smör eller rapsolja

Gräddsås
smör, kanske 1 dryg msk
1 dryg msk vetemjöl
3 dl mjölk
½ dl vispgrädde
salt & peppar
några droppar soja
skyn från stekpannan

Potatismos och gröna ärtor

Granatäpplekärnor eller lingon för den som gillar det

Gör så här:
Blanda färsen med grädde och äggulor. Bearbeta färsen en stund så den blir lite seg. Krydda med salt & svartpeppar. (Stek gärna ett prov och testa så kryddningen sitter där den ska).

Forma ganska små ”hamburgare”. Stek i smör eller rapsolja på ganska försiktig värme.

Gräddsås
Smält smöret i en kastrull på lite mer än medelvärme. Häll i mjölet och vispa till en ”boll”. Späd med lite mjölk, vispa och koka upp så redningen tjocknar. Späd med mer mjölk/grädde. Vispa och låt allt koka ett par minuter. Salta & peppra. Droppa i lite soja.

Om du skrapar ner resterna från stekpannan i kastrullen så får du en fantastiskt smakrik sås, men den blir inte helt slät.

Ät gärna med potatismos, gröna ärtor och granatäpplekärnor.

I mogen ålder har jag kommit på att man faktiskt kan äta lingon, bara man låter bli att hälla socker på dem. Men varför inte ta något riktigt gott? Granatäpple tillför samma syrlighet som lingon, men smakar så otroligt mycket bättre.

I alla fall om du frågar mig.

Mat för en vårdag – ärtor, rökt sidfläsk & ägg

Etiketter

, ,

Vanliga gröna ärtor får sällan spela huvudrollen i maten, men här får de träda fram och bära smaken tillsammans med rökt sidfläsk. De söta, spänstiga ärtorna bryter fint mot det rökta, lite salta fläsket.

Just rökt sidfläsk tycker jag är en liten delikatess – som bacon, men mildare och… ja godare. Men förväxla det inte med rimmat sidfläsk, som är något helt annat (och inte alls lika gott om du frågar mina smaklökar).

Det här behövs till 4 personer:
400 g rökt sidfläsk (när svålen är bortskuren) eller bacon
olivolja eller rapsolja
400 g frysta ärtor
svartpeppar & lite salt
4 – 8 ägg
lite klippt timjan över om du vill

Ät gärna med extra parmesan och risotto. Recept hittar du här.

Gör så här:
Sätt igång risotton som tar längst tid. Skär sedan bort svålen från sidfläsket, skiva det och skär skivorna i strimlor (som tjocka tändstickor ungefär). Stek dem i olja och ta upp ur stekpannan. Stek de frysta ärtorna i samma panna, men bara tills de börjar tina upp. På med svartpeppar & lite salt. Lägg tillbaka fläsket i pannan och låt allt bli varmt.

Mjukkoka äggen. Lägg dem i kallt vatten. Koka dem i 5,5 minuter från det att första bubblan har kommit upp till ytan.

Förmodligen gjorde jag något bra när jag kom på den här rätten för hustrun sade med förvånad röst:

– Det här var ju gott.

Och så förklarade hon att inte gillar ärtor, inte tycker om sidfläsk – och inte är så förtjust i risotto. Stackars henne, med en sådan man…

19-åringen i familjen tycks ha mognat en smula. Han har i alla fall förstått att även föräldrar mår bra av lite uppmuntran, så han förklarade:

– Alltså pappa, det här var gott.

Men när han slevade upp mat så missade han ibland ärtorna och fick bara med sidfläsk.