Ägg florentine – till brunch eller påskbuffé

24 torsdag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, fransk mat, mat, smårätt, vegetariskt

Etiketter

För mer än 30 år sedan liftade jag och en kompis ner till södra Frankrike. Vi var unga den gången och inte särskilt rika, så oftast fick baguette, tomat och grönsaker utgöra hela middagen.

Men en dag stod jag inte ut längre. Vi gick till en restaurant i Arles och jag beställde in en fräsande och vitlöksdoftande köttbit. Säkert lite lantvin också. Mitt emot satt kompisen med ett glas vatten – och inget mer.

Efter en stund frågade han försynt:

– Är det okej om jag tar lite av brödet.

Han bröt en bit av baguetten, sippade på vattenglaset och var nöjd med att pengarna skulle räcka till annat än bara mat.

Man kan inte säga att vi delade åsikt om det goda i livet…

Själv blir jag så uttråkad på enahanda mat att jag har svårt att ta mig igenom en vanlig vardagsfrukost. Kaffe, ostsmörgås och i bästa fall ett äpple, hur många gånger har jag inte suttit där och tuggat medan jag förstrött bläddrat i morgontidningen?

Skulle du ha minsta likheter med mig så kan du förgylla helgfrukosten med en Ägg florentine – eller om du så vill en Oeuf florentine. En smakrik gratäng med spenat, krämigt pocherat ägg och ostsås.

Den passar också bra på påskbuffén. Och skulle du vara smörgåsfundamentalist, så funkar det att lägga en skiva gott bröd i botten och göra gratinerade smörgåsar.

Det här behövs till lunch för 3 personer eller buffé till 6 personer:
6 ägg
vatten & salt
2 msk vinäger

650 g bladspenat
olivolja
2 vitlöksklyftor, skalade
salt & svartpeppar

1,5 msk smör
1,5 msk vetemjöl
2,5 dl mjölk
0,5 dl crème fraiche
salt & peppar
1,5 dl finriven smakrik ost, gruyère eller lagrad herrgårdsost

Gör så här:
Fräs spenaten i lite olivolja tills den mjuknar och all vätska kokat in. Pressa i vitlöken och krydda på ganska bra med salt & svartpeppar. Smaka och fräs lite till.

Ostsås
Smält smöret i en kastrull. Häll i mjölet och vispa tills det blandas med smöret. Späd med lite mjölk, vispa och låt såsen tjockna. Häll i mjölken lite i taget, krydda med salt & vitpeppar – glöm inte att vispa. Låt såsen sjuda ett par minuter. Ta kastrullen av plattan och rör ner den rivna osten.

Äggen
Koka upp ett par liter vatten med salt och vinäger. Knäck ett ägg i taget i en kopp. Låt äggen glida ner i det kokande vattnet och koka dem i 3 minuter. Ta gärna upp äggen med en hålslev, det är enklare.

Gratäng
Sätt ugnen på grill. Bottna en ugnsform med spenaten (är det lite olja i spenaten behövs inget extra i formen). Gör små fördjupningar i spenaten och lägg i äggen. Toppa med ostsåsen.

Skjut in i ugnen och gratinera till fin färg, men akta så det inte blir bränt.

Ät & njut. Och Glad Påsk!

Coq provençal – tupp, oliver & rosévin

21 måndag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat

≈ 3 kommentarer

Etiketter

fransk mat, gryta, huvudrätt, klimatsmart, kyckling & fågel, rosévin

I sommar åker vi till Provence, till en liten stad fyra mil öster om Marseille. Där hoppas vi få sitta i skuggan och sippa på ett glas rosé, knapra på en oliv och må allmänt bra.

Men vi kunde inte riktigt vänta till slutet av juni. I helgen gick vi loss på Coq provencal, en tuppgryta från Provence.

Det var rosévin och svarta oliver. Det var vitlök och örtkryddor…

Okej då, Göteborg i mars är väl inte riktigt som Provence på sommaren. Men det var ett lyckat försök.

Det här behövs till 3 personer:
900 g tupp (eller kyckling) styckad i delar
olivolja
salt & svartpeppar
1 gul lök
2 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor
2 dl vatten
1/2 flaska gott rosévin
6 schalottenlökar
2 – 3 dl svarta oliver
4 – 5 dl marinerade kronärtskocksbottnar
1/2 kruka basilika
1 knippe slätbladig persilja

Gör så här:
Skala och hacka löken. Stycka tuppen i delar. Fräs den i olivolja, krydda med salt & svartpeppar. Låt löken fräsa med på slutet. Tryck i tomatpurén och låt även den fräsa.

Häll i vatten och rosévin, pressa i vitlöken – och låt grytan koka tills köttet är mört. Minst en timme tar det, men tiden beror på köttet. Kyckling klarar sig med 35 minuter, gammal tupp kan ta mycket längre tid.

Skala schalottenlöken och låt den koka med i 20 minuter. Låt oliver och kronärtskocksbottnar koka 5 minuter. Strimla basilika och persilja. Lägg i den på slutet.

Två personer bör hyllas i det här inlägget. Den ena är hustrun som var den som stod vid spisen.

Den andra personen är ägaren till en cocker spaniel-kennel. Det är därifrån vår hund kommer – och det är där han får vara på kollo när vi åker på semester.

Eva, som föder upp hundarna, har många intressen. Ett av dem är dvärgkycklingar som ger fantastiskt goda och mångfärgade ägg (se bilden nedan).

Och har man kycklingar, så får man ibland tuppar. Råvaran till grytan har vi fått från Eva. Tack för det!

Puychéric – lite godis, mycket gott

19 lördag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rosévin

Har man otur när man köper rosévin så kan man komma hem med en flaska syntetiskt godis – och det är verkligen inte gott.

Men håller man sig till franska viner så ökar chansen att det är ett matorienterat vin som håller godistonerna på rätt avstånd. Det gäller också för Puycheric 2014, som är en sympatisk, lättgillad rosé.

Det är ett vin gjort för ljumma kvällar när livet är lättsamt. Kanske lite fransk mat därtill. Kyckling, oliver eller en aioli med fisk och grönsaker.

Vi tjuvstartar i mars – vem vill inte leka ljummen kväll när livet är lättsamt… På tallriken Coq provencal, tuppgryta från Provence med vitlök, oliver och marinerade kronärtskockor.

I glaset en skvätt Puychéric med bara aningen godiston. Det luktar lite hallon, på gränsen till hallonbåtar om vinet. I munnen finns en liten strävhet som stramar upp smaken och gör den klart matorienterad.

Puychéric 2014 känns fräschare och piggare än förra årets upplaga – i alla fall som jag minns smaken. 69 kronor vill Systemet ha för en flaska.

Det kan det vara värt för att få känna vibbarna av ljumma kvällar redan i mars.

Marsmeny med charkuterier, vildsvinsgryta & rommarinerade hallon

14 måndag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in gryta, huvudrätt, mat, meny, sallad, smårätt, vilt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förrätt, huvudrätt, ost & efterrätt, sallad, smårätt

I mars är det kallt på nätterna, men på dagarna sprider sig de första trevande solstrålarna. Det är som om våren står och tvekar.

Just i den här skarven mellan vinter och vår fyller hustrun år. Det firar vi med mat som värmer, men som ändå inte är helt vintertung. Ja, och så vänner och vin och presenter såklart.

I helgen var det dags. Vi började med den lättaste förrätt jag vet Charkuterier & sallad. Det är bara att lägga upp lite god salami och skinka, sallad och inlagda grönsaker – och toppa med valnötter och flagad parmesan. Ja, och så drar man några varv med pepparkvarnen & ringlar över lite olivolja.

Vildsvinsgryta med vin, grädde, svamp, citron och salvia blev huvudrätt. Testa den här grytan tillsammans med en Riesling med hög syra och lite restsötma. Det är en perfect match där citronen i grytan samspelar med vinets syra – och den äppliga gräddigheten får en kompis i vinets restsötma. Behöver jag säga att det är gott?

Nä, jag trodde inte det, men en sak kan man tillägga. Gryta är väldigt praktiskt om det är många som ska äta tillsammans.

Vi är ingen efterrättsfamilj, men Yoghurt med hallon marinerade i rom håller sig på en nivå som funkar. Rör ihop turkisk yoghurt med citron, socker och urskrapad vanilj. Lägg hallon i lite rom och socker. Ställ in i kylen – och lägg upp i skålar eller glas när det är dags att äta.

Om det är många som ska käka middag – och man inte vill parkera i köket… Då är det läge att tänka efter. Grytan och efterrätten kan göras i förväg, förrätten är bara att lägga upp.

Det enda som återstår är att äta, prata och ha trevligt – och det är väl just det som är meningen.

Tunna revben med rom-glaze – från spritköket

10 torsdag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, grillat, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, grillat, huvudrätt, jul, sås & röra

Smakrika revbensspjäll med hög men rund smak. Det här är verkligen ett läckert recept.

Man mortlar aromatiska kryddor, kokar ihop en glaze med mörk rom och rårörsocker – och så kör man allt i ugnen.

Tyvärr har jag inte kommit på det helt själv, utan snott idén – men inte hela kryddningen – från Ludvig Brynolf, som har gett ut kokboken ”Mat för barn över 18 år – nyckeln till det nya spritköket”. Den är alltså han som står bakom den fyndiga formuleringen spritköket. Ordet syftar på mat där sprit ingår, inte på kokplattan man använder på fjällvandring.

Det här behövs till 3 personer:
tunna revbensspjäll, ca 1,2 kg
rapsolja, kallpressad
2 tsk salt

Kryddblandning
3 stjärnanis
1 kanelstång
1 msk kardemummakapslar
10 svartpepparkorn

Glaze
2 msk tomatpuré
1 msk rapsolja, kallpressad
2 vitlöksklyftor, skalade
1 dl rårörsocker
4 msk (0,6 dl) mörk rom
3 msk röd balsamvinäger
1 tsk salt
2 tsk av kryddblandningen

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Stöt i en mortel kanel, stjärnanis, kardemummakapslar & svartpepparkorn till en finfördelad kryddblandning. (Det är ett jäkla jobb, så hitta gärna på något enklare sätt än en mortel). Salta revbensspjället och krydda med större delen av kryddblandningen.

Lägg revbenen i en oljad form (eller dela det i två formar). Kör i ugnen tills det är genomlagat och släpper från benen. Tar ca 40 – 45 minuter.

Glaze
Fräs tomatpuré i oljan. Pressa i vitlöken och lägg i de andra ingredienserna. Koka på ganska svag värme till det blir en simmig konsistens.

Ta ut revbensspjället och pensla med glazen. Sätt ugnen på max grill. Stoppa in revbenen och låt glazen karamelliseras. Det tar några minuter. OBS Akta så det inte blir bränt.

Om man vill kan man såklart göra den sista grillningen på en utomhusgrill.

Man kan säga att jag och hustrun har olika förhållande till mat utomhus. Jag tycker det är helt okej med mat på uteplatsen eller i andra civiliserade former, men jag hatar mat i skogsbackar som bara slutar med att det kommer myror i maten.

Vårt förhållande till stormköket som står uppe på vinden är också rätt olika. Hustrun älskar det, men har dessbättre slutat laga mat över den öppna elden. Det blev nog lite för vågat.

Jag tror hon fick nog när vi skulle ha picknick utanför Montpellier för ungefär 30 år sedan. Det var en sen kväll i början av juli. Luften var varm och marken knastertorr. Hustrun tände stormköket men spillde lite eldningssprit, så en meterhög eldsflamma steg upp över garriguen.

En upprörd person kom fram och skrek på tyska:

– Was machen Sie? (Vad gör ni?)

Hustruns röst var ganska tunn när hon svarade:

– Ein picknick.

Pasta med broccolipesto & wokad broccoli

07 måndag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, klimatsmart, pasta, snabbmat, vardagsmat, vegetariskt

Gott, enkelt och fyllt med nyttigheter. Pasta med broccolipesto är användbar vardagsmat.

Vi lagade ofta den här rätten när sonen var 2 – 3 år gammal. Han vägrade äta broccoli om den inte var mixad med pesto.

Och, ärligt. Värre krav på mat har jag varit med om från barn: Prinskorv badad i regnvatten, fiskbullar på burk två gånger i veckan…

Så länge det blir gott ställer jag gärna upp på barns krav hur mat ska vara.

Det här behövs till 4 personer:
300 g broccoli (stjälkarna används till peston)
1 – 2 vitlöksklyftor, skalade
2 krukor basilika
50 g pinjenötter
50 g parmesan
2 dl olivolja
salt & svartpeppar

Wokad broccoli
Buketterna från 300 g broccoli
1 – 2 vitlöksklyftor, skalade
olivolja
salt & svartpeppar

Pasta

Gör så här:
Skala broccolistjälken, skär den i mindre bitar och koka i saltat vatten. Plocka bladen från basilikakrukorna och riv parmesanen. Mixa broccoli, basilikablad, pinjenötter, riven parmesan, olivolja & pressad vitlök. Smaka och krydda med salt & svartpeppar.

Wokad broccoli
Koka buketterna al dente i saltat vatten. Häll av och woka dem i olivolja med pressad vitlök. Salta & peppra efter smak.

Koka pastan.

Skulle man ha superbråttom en dag, så byter man ut den egengjorda peston mot ca 1,5 burkar köpt pesto. Det funkar också en vanlig tisdag när magen skriker efter mat.

M de Minuty & tulpaner – snart är det vår!

04 fredag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rosévin

Det är med rosévin som det är med tulpaner. När våren närmar sig börjar man längta.

Och en dag när ljuset kändes som vår, men termometern hade lite svårt att hänga med blev det läge för bägge. På bordet en bukett med tulpaner, i glasen en skvätt M de Minuty 2014 (107 kronor på Bolaget), och på tallriken torskrygg med den provencalska sardellröran anchoïade.

M de Minuty har den laxbleka färgen från Provence och den där trevliga nedtonade roséstilen där godislukten bara kan anas. Annars är det en försiktig lukt av smultron och blomsteräng som möter näsan. Även i munnen är det ett ganska försiktigt men läskande vin med lite, lite bitterhet som stramar upp smaken på slutet.

Gott till sardellröran och torsken. Trevligt med solen som skiner. Men kanske bäst av allt – snart är det vår!

Torskrygg med ugnsbakade tomater & anchoïade

01 tisdag Mar 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, sås & röra, tillbehör

Smaken av sardeller är lite som Askungens funderingar om balen på slottet: ”De kan vara salta, och beska och hemska – eller alldeles underbara”. Det beror bara på vad man gör av dem.

Här har jag tagit sardellerna och gjort en anchoïade som är ganska mild och majonnäsliknande. Tillsammans med ugnsbakade körsbärstomater ger det sälta och fyllighet år torskryggen.

Vi drack ett glas rosé, M de Minuty, lade lite anchoïade på gaffeln – och kände oss nästan som om Provence hade flyttat upp till Skandinavien.

Sämre kan man ha det vid matbordet.

Det här behövs till 4 personer:
800 g torskrygg
olivolja
salt & vitpeppar

400 g körsbärstomater
olivolja
salt & svartpeppar

Anchoïade
1 ask sardeller, delade i mindre bitar
1 valnötsstor bit bröd, t ex det vita från baguette
1 msk kallt vatten
1 vitlöksklyfta, skalad och riven
1 msk pressad citron
1 äggula
1 dl olivolja

Gör så här:
Anchoïade
Se till att alla ingredienser har ungefär samma temperatur. Lägg brödet i lite vatten. Mixa sedan brödet med sardeller, riven vitlök, pressad citron och äggula. Låt mixern gå medan du droppar i oljan. Efter en stund kan du hälla oljan i en tunn, tunn stråle. (Det här är samma teknik som när man gör vitlöksmajonnäsen aioli – och klart enklare än att göra vanlig majonnäs.)

Sätt ugnen på 150 grader. Salt & peppra tomaterna. Lägg dem i en oljad ugnsform och kör dem i ugnen i ca 15 – 20 minuter.

Salta torskryggen och peppra lätt. Bryn i en stekpanna med olivolja. Lägg dem i en oljad ugnsform och låt dem steka klart i ugnen. Tar 10 – 15 minuter beroende på hur tjocka bitarna är.

För att kolla när torsken är klar: Tryck lätt med fingret på fisken. När den skivar sig fint är den klar.

Torskrygg med ugnsbakade tomater & anchoïade var min födelsedagsmiddag för min mamma när hon fyllde 93 år. Hon uppskattade maten och sällskapet. Åt av torsken och fyllde på med anchoïade. Men vinet var hon försiktig med. Bara ett litet glas.

Den försiktigheten beror inte på renlevnad. Det är rosévinet hon – ännu – inte har lärt sig uppskatta.

Tänk att det inte gick den här gången heller.

Sallad med cheddar, lufttorkad skinka, torkat äpple & mathavre

27 lördag Feb 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, huvudrätt, mat, sallad, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

buffé, huvudrätt, sallad, sås & röra, smårätt

I flera år har jag försökt intressera hustrun för matkorn. Jag har lagat rådjurskött med matkorn, kornotto med svamp och med äppelfläsk. Men varje gång har mottagandet varit ljumt. Inte fientligt, men så där avvaktande som ”jaa, det här var ju gott”.

Ända till den här salladen kom på bordet. Då lyste hon upp och förklarade utan prut att det var jättegott.

– Nio poäng av tio möjliga, sade hon och såg nöjd ut.

Och det är inget dåligt val. Salladen får fyllighet av mathavre kokt i buljong – och en fin smakbrytning mellan sötman från torkat äpple, sältan från spansk serranoskinka och syrlighet från dressingen.

Det här behövs för 2 hungriga eller 4 som vill ha en lätt lunch:
1,8 dl mathavre
2 dl grönsaks- eller kycklingbuljong
1 msk kallpressad rapsolja
½ påse blandad sallad av en sort du gillar
1 schalottenlök, finhackad
1 stor näve valnötter, grovhackade
½ ask körsbärstomater, skurna i kvartar
1 dl torkade äppelbitar (eller delade äppelringar)
kanske lite salt & svartpeppar
75 g riktigt lagrad cheddarost
75 g lufttorkad skinka (t ex serrano- eller parmaskinka)

Dressing
2 dl turkisk yoghurt
1 tsk honung
1 msk äppelcidervinäger
salt & svartpeppar

Gör så här:
Koka mathavren i buljong den tid som förpackningen anger. Häll av vätskan om det blir något kvar. Häll i lite rapsolja så den inte klibbar.

Lägg upp allt på ett stort fat. Börja med mathavren, fortsätt med alla grönsaker och nötter. Dela skinkskivorna och lägg dem över. Toppa med flagad ost.

Dressing
Blanda först honung och äppelcidervinäger (så löser sig honungen även om den inte är flytande). Blanda med yoghurt. Salta & peppra. Smaka så det blir gott.

Tycker du att den här typen av sallad verkar bekant? Inte så konstigt i så fall. Tidningen Buffé har ett recept där sallad blandas med nötkött och ost – och i dressingen ingår yoghurt. Det är därifrån jag har stulit idén.

Men Buffés sallad har helt andra ingredienser. Jag smakade mig fram till vad jag gillade.

Gör det du också, för det är som Gordon Ramsey har sagt: ”Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.”

Petit Chablis – fräscht & citruspiggt

24 onsdag Feb 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in vin, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

vitt vin

Jag vet inte om du har sett det någon gång, men en del som ska lukta på vin gör det liksom med en näsborre i taget. De håller vinglaset på ena sidan och så vinklar de ner halva näsan mot glaset.

Jag här aldrig förstått vitsen, men tänkt att det nog är ett konstigt exempel på snobbism.

Nu är jag där själv – inte så att jag luktar på vinet från sidan. Men en förkylning gör att det bara är en näsborre i taget som funkar. Det är ingen snobbism, men det är ett handikapp: jag vet inte riktigt om jag kan lita på lukt och smak när det gäller Petit Chablis 2014.

Men när jag trycker ner den näsborre som för tillfället funkar så hittar jag citrus och den lilla bitterheten i citrusskal, päron och lite lukt av stenflisor – du vet så där som det luktar när man slår stenar mot varandra. I munnen är det piggt, fräscht och citrusbetonat.

Hustrun som inte är så snobbig – hon luktar till exempel med hela näsan – sade att det var ett ”surt” vin. Jag håller inte med, men citrusinslaget är påtagligt.

Petit Chablis är ett användbart vin. Funkar lika bra till skaldjur och vit fisk som till ett glas före maten. Men jag kan ändå inte släppa minnet av förra årgången. Den kändes ännu piggare och godare. Fast det kanske bara är den jäkla förkylningen som spelar mig ett spratt.

Visst ja, priset. 119 kronor vill Bolaget ha för en flaska.