Kategoriarkiv: vin

von Winning Riesling – till mat med lite sötma

31 onsdag Maj 2023

Posted by in vin, vitt vin

≈ 1 kommentar

Etiketter

Hur tänker du när du parar ihop mat ihop mat och vin? ”Rött till köttet och vitt till fisken – och så ska det vara det där goda vinet som vi drack förra månaden.”

Det är ingen dålig utgångspunkt. För man ska dricka det man själv gillar och tycker om – oavsett vad trendnissarna skriver i tidningarnas vinspalter. (Även om jag hade svårt för det yngre paret som drack rött vin till kräftor, de där som jag skrev om för en tid sedan).

Men rent generellt är det synd att så få vågar dricka vitt vin till snällt fläskkött. Särskilt om det finns ett uns sötma i vinet – det kommer då att smaspela med den antydan till sötma som finns i fläskkött.

Men hur gör man om maten är både syrlig och aningen söt?

Finns det äpple i maten så kan man testa cider. Men snälla, välj riktig cider från Frankrike, England eller Spanien. Inte den till cider förklädda alkoläsk som på Bolaget säljs som svensk cider.

Ett helt annat sätt är att leta upp ett vin med både hög syra och en restsötma som känns. Det kan ibland funka med en Pinot Gris – men ofta är syran för låg, så vinet blir platt och tråkigt.

Ett vin som inte blir ett dugg trist är von Winning Riesling 2021 (121 kronor, vitt). Tvärtom, det sparkar och lever hela vägen ända in i kaklet.

Vi delade på en flaska till potatis- & sparrissallad med lax, en rätt som får tydlig smak av vinägretten med honung och vinäger. Och det blev en utmärkt matchning av vin och mat. (Eller ”pairing” som jag tror är den moderna termen). Sötma och syra fanns både i mat & vin, alltså funkade det.

När man trycker ner näsan i glaset med von Winnings Riesling, så möts man av en masa frukt: äpplen och päron och exotiska frukter… Men också av mineral och kryddor, syra och sötma.

I munnen så finns där fortfarande frukter och mineral. Men framför allt bygger vinet på balansen mellan syra och en rätt tydlig restsötma.

Gott och angenämt, tycker jag. Vad du tycker är faktiskt upp till dig att bestämma.

Delas Saint-Esprit – som den perfekta värdinnan

07 söndag Maj 2023

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Har du funderat på hur den perfekta värdinnan – eller värden – ska vara. Du vet en sådan där som liksom ser gästens behov innan man själv gör det.

Står man där ensam med ett glas i hörnet, så dyker hon – eller han – upp och börjar småprata. Början man leta med ögonen efter mat, så har hon – eller han – redan hunnit räcka fram fatet med alla godsakerna.

Skulle man utnämna ett vin till den perfekta värdinna, så får det bli Delas Saint-Esprit 2021 (129 kronor, rött). Viner är välkomnande – det är liksom ”tjena, kul att du kunde komma” redan från första klunken. Det är alltså ett vidöppet vin.

Ändå är det inget mesigt vin. Tanninerna är nedtonade, men de finns där. Liksom bär, aningen krydda och fat. Och kanske bäst av allt: i slutet av smaken finns en liten, pigg syra som inbjuder till att ta en tugga till av maten.

Det där med bär och fat och krydda, det har sensorerna redan fattat – för de mötte dig redan när du satte den över vinglaset.

Jag vet inte hur det är med dig, men jag förundras ofta över de som ord som vinskribenter använder.  Delas Saint-Esprit ska – enligt Bolagets hemsida – lukta skogshallon. Okej, för hallon, det vet jag på ett ungefär hur det luktar. Men hur i helvete kan man känna skillnad på lukten av trädgårdshallon och skogshallon?

Eller vad sägs om den ganska vanliga beskrivningen vit blomsteräng – vad skiljer den från en helt vanlig, bonnig blomsteräng?

Men allt det där är kanske bara snobbism… Då kan det vara värt att veta: Delas Saint-Esprit är ett av många bra viner från södra Rhone-dalen, gjorda på druvblandningar där syrah håller i taktpinnen.

Alltså ett vin som du kan bära hem till fredagsbiffen – eller kanske dricka vinet till provencalska rullader med vitlök & rökt sidfläsk – utan att få skäll.

Biecher Riesling organic – ett vin för vanliga människor

24 måndag Apr 2023

Posted by in alsacevin, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Vi har precis varit på en bilfirma och tittat på bilar för att byta ut vår vår gamla Renault Mégane. En bättre begagnad var vad vi letade efter.

En skinande blank Audi-SUV passerade vi snabbt förbi. Prislappen låg på lite över 900 000 kronor. Porsche var vi heller inte intresserade av. Dels för priset på sådär en halv miljon, men också för bilens brist på höjd.

För om man väl skulle komma ner i en Porsche – hur gör man då när man ska ta sig ur den? Ringer på hemtjänsten och ber om assistans för att klara av att belasta knän som har fått en lagom dos åldersmässig artros?

Begagnade elbilar dissade vi också. Tyvärr har inte Pensionsmyndigheten förstått att den måste betala ut så mycket pengar att det räcker till riktigt bra miljöval.

Vad vi letade efter var helt vanliga bilar. Sådana där som gör att man får rum med det mesta av bagaget, och kan använda den utan att bli ruinerad. En pålitlig bil, men ändå så lite miljöbelastande som möjligt.

Efter lite letande hade vi bestämt oss. En Volkswagen Golf kombi med gasdrift. Begagnad såklart, men så pass ny att den funkar bra – även till årets Frankrike-semester.

Ungefär så tror jag att rätt många människor tänker när de ska köpa bil. Och ungefär så tror jag att rätt många tänker när de står på Bolaget och ska välja vin.

Det ska vara något som smakar bra och som funkar bra till maten, och det får gärna vara ett vin som är så lite miljöbelastande som möjligt. Pålitligheten är viktigare än sexigheten, om du förstå vad jag menar.

Och Alsacevinets motsvarighet till en gasdriven Volkswagen Golf, det kan mycket väl vara Biecher Riesling Organic 2022 (109 kronor, vitt, ekologiskt).

Vinhuset Jean Biecher gör pålitliga standardviner som funkar årgång efter årgång. Noll snobbism, noll hantverksmässighet. Bara habila standardviner som är tillräckligt mainstream för att inte skrämma bort kunderna.

Det är ett vin som funkar till fredagens räkor, lördagens fiskgratäng (och kanske även till söndagens fläskkött med ugnsstekta grönsaker).

När man trycker ner näsan i glaset så möts man av äpple, mineral och syrlighet ungefär som från en citron. Det luktar friskt och fruktigt. I munnen följer fruktigheten med, men framför allt är det ett friskt vin med en trevlig – inte alltför hög – syra. Alltså ett vin som passar de flesta.

Och var det inte det som du letade efter?

Leth Grüner Veltliner – pigg & sympatisk österrikare

10 måndag Apr 2023

Posted by in vin, vitt vin

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Jag satt på en kräftskiva för en del år sedan. Värden höll med kräftor och ost, sallad och tilltugg. Men gästerna förväntades ta med egen dryck. Bredvid mig satt ett yngre par, trevliga och pratsamma av den där sort som brukar kallas för ”helt vanliga människor”.

När de skulle hälla upp vin, så langade de fram en flaska rött och förklarade självklart: ”Vitt vin är lika meningslöst som te”, och så hällde de upp.

Lite förvånad blev jag, även om jag får erkänna att jag faktiskt aldrig testat rött vin till skaldjur.

Men länge höll jag med dem att vitt vin var ganska meningslöst. Ja, något som behövdes till en del fisk- och skaldjursrätter, men annars mest onödigt.

Den fördomen höll i sig ända tills jag började åka till Alsace och upptäckte att vita viner kunde vara så mycket mer. Hög, klingande syra och ibland aningen restsötma, doftvärldar av äpple och päron och melon och…

Ja, du hör att jag går igång. Riesling är nog nu min favoritdruva nu för tiden, men den österrikiska grüner veltliner kommer inte så långt efter. Dessutom finns de österrikiska vinerna ibland till sympatiskt pris på Bolaget.

Skulle du råka köra förbi Systemet och få med dig en flaska Leth Grüner Veltliner 2022 (95 kronor, vitt, ekologiskt & hållbart val) så tror jag inte att du blir besviken. Det är ett sympatiskt vin med en lukt där man hittar päron och lime, något lite kryddigt och aningen söt melon.

De smakerna följer med in i munnen. Men viktigare är kanske att det är ett ungt, piggt och fruktigt vin.

På mig funkar det som ett uppåttjack. Jag blir på gott humör när får ett glas Leth Grüner – det fick jag härom veckan och det räddade min fredagskväll. Skreitorsk och ratatouille på tallriken. Grüner veltliner i glaset. Behövs det så mycket mer?

Viña Maipo Chardonnay – räddare när kontot är tomt

23 torsdag Mar 2023

Posted by in vin, vitt vin

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Vad gör man när kontot nästan är tomt men man ändå vill ha lite vin till helgen? Mitt anspråkslösa förslag är – köp en flaska Viña Maipo Chardonnay 2021 (65 kronor, vitt).

Det är ett piggt och friskt vin till ett osannolika lågt pris.

Visst, det är inget ”stort” vin, och har du tänkt att bjuda din vinsnobbiga granne på mat, så ska du kanske satsa på något annat. Men tänker du dig en ljummen laxsallad eller caesarsallad så ställ en flaska Maipo i kylen en stund innan du häller upp. Vinet funkar alldeles utmärkt till salladen, säkert också till vårens bufféer.

Trycker man ner näsan i glaset så möts man av ett glatt ”tjena”. Det är ett ungt gäng med fruktaromer – kanske mest persika – och lite citrus som hälsar välkommen. En basgång av något som man skulle kunna kalla för ”våt sten” sätter ut ramarna för vinet.

I munnen är det fortfarande ungt och piggt. Fruktaromerna och citrussmaken hänger med även här.

Jag ska erkänna att jag har fördomar mot det som i vinsammanhang kallas för Nya världen. Alltså Nordamerika, Sydafrika och Australien. De här fördomarna beror inte på att jag – i någon slags SD-chauvinism – tror att européer är smartare och bättre vinmakare.

Det handlar om att jag har druckit lite för många viner från Nya världen som bara har varit alldeles för mycket. Fläskiga alkohol- och fruktbomber, till glädje för ingen utom kanske vinhuset när de cashar in vinsten av försäljningen-

Jag tror att de fläskiga vinerna beror på två saker. Dels finns det säkert många som går på den typen av försäljning – på samma sätt som det finns kunder på kvarterspizzerian som går på att det ska vara fläskfilé, ägg och bearnaisesås på pizzan. Plus allt det vanliga.

Men det finns också en klimatologisk förklaring. I många av de här regionerna är det varmare – och då blir druvorna till små socker- och smakbomber. Vilket gärna ger viner med ”extra allt”.

Viña Maipo Chardonnay viker smart nog undan från de här blindskären. Visst, en aning tropiska frukter kan man förnimma, men mer är det inte.

Om det beror på att Maipo har skickliga vinmakare – eller om klimatet i chilenska Valle central är mindre hett… Det vet jag inte.

Men jag är tacksam för att ha sluppit det där med extra-allt-vinerna.

Snobbiga tyskar & Eins zwei dry – piggt som en vårvinterdag

05 söndag Feb 2023

Posted by in Alsace, resor, vin, vinodling, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Ska du åka på semester? Då brukar jag lite förnumstigt dels ut råd, så där som: Besök en vinproducent, det är nästan alltid trevligt och intressant.

Det är bara det lilla ordet nästan – för ibland är det inte så kul. En gång i Trentino i norra Italien klev vi in till en restaurang som också sålde gårdens vin. Vi var nybadade och ruffsiga i håret efter ett dopp i den lilla aplsjön Kalterner see.

Visst, vi blev insläppta och vi fick handla lite vin. Men personalen tittade på oss som om vi var några efterblivna kusiner från landet som inte hade fattat vilket fint och coolt ställe vi frekventerade.

I somras hände något liknande. En lördagseftermiddag körde vi norrut genom Pfalz kuperade landskap i södra Tyskland.

Ibland körde vi igenom en by, och någon gång passerade vi en vingård. Inte lika pittoreskt som Route des Vins, den franska vinvägen i Alsace ett tiotal mil längre söderut. Men helt okej.

När klockan började närma sig svensk middagstid körde vi in i Dedesheim, en blomstrande by med hotell och caféer och ett och annat korsvirkeshus som såg ut som Frankrike – men mer putsat och tjusigt.

Vi letade efter von Winning, pålitlig producent med flera bra viner på Bolaget. Och jodå, vi hittade das Weingut. Lika putsat och fint som resten av byn, men trevligt och välkomnande.

Vi klämde in vår otvättade Renault mellan putsade Mercedes och ner-cabbade BMW. Och så gick vi in i försäljningslokalen som också var bar/café/restaurang.

Sedan blev vi stående.

För ingen av de anställda gjorde minsta antydan till att prata med oss. Istället började vi gå runt bland vinerna. Konstaterade att det var samma sortiment som hemma i Sverige.

Men det fanns en skillnad: Vinerna hos producenten i Dedesheim var dyrare än på Systemet, Torpavallsgatan i Göteborg.

Vi backade ut ur lokalen, satt oss i bilen och åkte iväg. Inte ens en liten, liten skråma på en BMW får 550 000 lämnade vi kvar.

Lite längre norrut i Pfalz kom vi till Bingen am Rhein (som så klart ligger vid Rhen). Där tog vi färjan till Rüdeshaim am Rhein (som, ja du fattar var det ligger, fast nu pratar vi vinregionen Rheingau i Hessen).

Det blev en kort men fantastisk färjetur med dramatiska berg i nordväst och mjukt vinodlingslandskap i öster.  Och sedan en trevlig småväg mellan byarna på Rhens norra sida.

Just i Rüdesheim finns producenten Leitz med många goda viner på Bolaget. Härom veckan var jag på Systemet Torpavallsgatan i Göteborg (ja, det händer att jag gå in där ibland) och fick med mig några flaskor Eins zwei dry Riesling 2021 (101 kronor, vitt).

Det är en klart trevlig bekantskap. Mineral, syra och päron i lukten. Smaken är frisk med ganska tydlig syra (lite som att äta ett Granny smith-äpple), men päron och mineraltonerna hänger också med in i munnen.

Eins zwei dry är ett vin att bli glad av – trots det lite för vitsiga namnet. Det smakar på något sätt som en vårvinter-dag. Forfarande kallt, men med löfte om värme i luften

Vi drack en flaska till snällt kryddat fläskkött, och tyckte det funkade bra. Testa gärna kombon riesling och fläsk, men välj kanske ett vin med aningen mer restsötma.

Skaldjur funkar säkert bra till vinet, och till rätter med tysk eller fransk potatissallad, där vinägrett är ”såsen” i potatissalladen.

Om vi stannade och provade vin hos Leitz i Rüdesheim? Nej, det gjorde vi inte. Och det kanske är lika bra, för då hade jag säkert gjort en liten, liten repa på en BMW-cab. Du vet en sån där som kostar minst 550 000.

Nyårsmeny med chrèvre, torskrygg och bubbel i efterrätten

28 onsdag Dec 2022

Posted by in buffé, fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt, vin, vitt vin

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

Jag tillhör dem som verkligen gillar att planera maten. Du vet när man går runt och funderar på vilka ingredienser man ska ha med, och bästa sättet att laga den och…

Yngre personer säger att de får cravings, själv säger jag att jag funderar på mat.

Just nu funderar jag på chèvre, den mjuka lätt syrliga franska getosten. Det är så gott med en skiva chèvre som gratineras på en brödbit. Bara man toppar med valnötter och honung – och tar med lite lätt dressad sallad, så har man skapat en chèvre chaud.

Men jag är lite osäker… Man kanske skulle förnya sig. I så fall ligger gratinerad chèvre på ugnsbakade gulbetor rätt bra till. Även här toppar man med nötter och honung, kanske också med timjan och lime. Men det har jag inget recept på – eftersom rätten ännu så länge bara finns i mitt huvud.

Till huvudrätt funderar jag på torskrygg (om du brukar läsa den här bloggen så vet du att jag hamnar på det där med torskrygg ibland). Är det nyår så får det bli färsk, tjock torskrygg som ugnsbakas försiktigt så den blir så där magiskt skivig och smakrik.

En variant är att göra lättrimmad torskrygg med Sandefjordssås, en annan är torskrygg med räksås. Gott blir det i bägge fallen.

På nyårsafton dricker man bubbel, det är lika självklart som skinka på julafton. Ett bra alternativ är Clotilde Davenne (155 kronor, vitt, mousserande). En riktigt torr crémat från Bourgogne som lockar till mat. Det brukar i alla fall få mig att vilja rusa till matbordet.

I år har jag inte druckit vinet, men jag har sett att även (ganska snobbiga) vinskribenter skriver om det, så det håller nog ställningarna även i år.

Men vad kan vara mer nyårigt än att lägga en kula citronsorbet i ett glas och hälla över en skvätt bubbel. Med minimal ansträngning har du skapat en citronsorbet & crémant, årets festligaste efterrätt.

Om man häller vinet på sorbet tycker jag att man kan leta upp ett billigare vin, kanske en Prosecco. Det är ofta lite sötare – och jag brukar inte gilla det så mycket, men just i efterrätten tror jag det skulle funka superbra.

Vill du ha snittar och små saker att äta innan middagen eller vid tolvslaget, så kan du kika in på Snittar & kex – med chèvre & parmachips.

Hur du än gör med maten: Gott Nytt År – och nästa år får faktiskt ta och bli lite bättre, för nu räcker det med pandemier och galna imperialister som anfaller sina grannar.

Vin chaud – glögg utan sockerchock

11 söndag Dec 2022

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Hur har du det, så här när halva advent har gått? Lugnt och skönt, hoppas jag – och med ett litet vitt snötäcke där barnen kan åka pulka och vi andra mest slira omkring.

Men själv har jag ett litet problem med december månad (ja, förutom att jag brukar frysa när det är kallt). Jag har svårt för allt det söta. Inte av något fotriktigt dietskäl, utan för att det blir så sockerklistrigt i munnen.

Det gäller inte minst glöggen. Visst den är god, kanske lite för russintung för min smak. Men framför allt: varför tappar tomtarna på Blossa hela sockerpaketet i vinblandningen?

Själv har jag kommit på tre lösningar till vi-vill-inte-ha-så-mycket-socker-i-glöggen-problemet:

Blanda vin och glögg
Ta ungefär en tredjedel rött vin, inte alltför strävt, och blanda det med valfri ”vanlig” glögg. Värm som vanligt, och njut tillsammans med russin och mandel. Det blir en helt annan känsla, jag lovar.

Byt glöggsort
Det finns faktiskt svensk glögg med vanlig kryddning, men med mycket mindre socker. Tegnér & son gör Torr ekologisk vinglögg (89 kronor på Bolaget) med mycket mindre socker. 4,4 g per 1 dl – Blossa stoppar ner 16,5 g i motsvarande mängd.

Tegnérs glögg är liksom en glögg för de vuxna i rummet. Det smakar rödvin och mörka bär, och det finns en strävhet som gör att man känner vuxensmaken.

Gör vin chaud
Det är glögg eller glüwein fast på franska. Lättare, piggare och med toner av apelsin, vanilj och kanel. Oändligt mycket godare om du frågar mig.

Det här behövs till 3 personer:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Gör så här:
Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Men oavsett vad du väljer så hoppas jag du får ett par fina och hyfsat lugna veckor så här i jul och adventstider.

Mulderbosch rosé – ett vin även för hösten

24 måndag Okt 2022

Posted by in vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Rosévin, det är väl bara för varma sommardagar när man sitter utomhus i värmen och har det gott? Du kan väl inte mena att man ska dricka det på hösten?

Jo, det kan jag. Testa ett glas rosé med pannstekt lax eller fransk fisksoppa eller paella – eller som i vårt fall med jambalaya.

Vi drack en flaska Mulderbosch rosé 2021 (95 kronor, rosé) till den smakrika sydstatsrätten. Och det är en kombo som funkar bra, om maten inte är alltför chilistark. Vinets bärighet – och känsla av bärsötma – blir en fin smakbrygga till den annars ganska tuffa jambalayan.

Just Mulderbosch är mer fyllig och bredaxlad än många roséviner. Det är inte lika sommarlent som en del andra, men visst finns det många likheter.

Lukten handlar om bär och blommor, smultron och lite örter. Lite mer bett i smaken och med en trevlig syra som gör att det passar bra till mat. Där har du en kort beskrivning av Mulderbosch.

Det är ett miljöcertifierat vin som skeppas från Sydafrika i lättviktflaskor för att minska klimatavtrycket. Vingården har också schyssta villkor för de som jobbar där. Det tackar vi för.

Finns det ingenting som jag ogillar med vinet. Tja… Det skulle nog vara färgen. När jag sitter och smuttar på vinet så slås jag av tanken: ”Den där rosa som drar mot orange, det ser ju ut som Donald Trumps
ansiktskräm”. Alltså den som han smetar ner i hela ansiktet innan han håller tal och låter sig fotograferas.

Så mitt råd till dig är: Köp gärna med dig en flaska hem från Systemet, njut den med kraftiga fiskrätter, men fundera på Joe Biden eller någon annan politiker du gillar – och skit i Donald Trump.

Chateau de Seguin – vinet som håller sig på mattan

10 måndag Okt 2022

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

För en del år sedan hade jag en elev med en adhd-diagnos. Han var trevlig och sympatisk, men han var också som man ”ska” vara med den diagnosen. Han hoppade upp och ner, gick ut och in, och han pratade oavbrutet. Ibland var det nästan omöjligt att ha lektion.

En gång fick jag nog, och sa uppriktigt, men med vädjande röst.

– Kan du inte bara hålla käften?

Samtidigt som jag sa det så tänkte jag ”nej, det är ju just det du inte kan”, och så kände jag mig lite korkad.

Jag kommer att tänka på den här killen när jag funderar på vin. För det finns rätt mycket vin som liksom har en adhd-diagnos. Det är vin som ska höras och synas, vin som larmar högt med inbyggda fruktbomber och rökighet och hård fatlagring och bara alldeles för mycket av extra-allting-och-lite-mer-på-toppen.

Då är det skönt med vin som liksom håller sig på mattan. Vin som lyssnar av maten och klarar av att samspela med det som finns på tallriken – istället för att bara skrika rakt ut.

Ett vin som klarar det samspelet bra är Chateau de Seguin 2020 (109 kronor, rött). Det är ett trevligt bordeauxvin, dessutom till ett pris som man kan betala – nu i ny årgång.

När man sticker ner näsan i glaset så är det frukt och fat som möter, lite svarta vinbär och massor av mustigt rödvin. I munnen är det frukt och mörka bär, fat och en trevlig pigg ton som gör att man blir på gott humör. Funkar lite som körsbärssmaken i italienska viner.

Vin drack en flaska i fredags till biff och potatisgratäng. Och det var helg och det var höst, och det var ett vin som gav precis lagom mycket motstånd för att inte bli överkört av maten.

Man kan säga att vi trivdes.