Svensk vinkonsumtion är lättrörlig och trendkänslig – ungefär som en hipster från Majorna (eller Södermalm) i jakt på det senaste sättet att trimma skägget.

Den första stora vågen av vinintresse (efter lantvinerna) drabbade Roija. Plötsligt skulle alla dricka Rioja och uppskatta den lilla vaniljtonen. Marknaden kände av det här och så fanns det hyllmeter efter hyllmeter med Riojaviner av tvivelaktig karaktär. Sedan kom alla de andra boomerna: Australien och Sydafrika, Chardonnay och USA, Zinfandel och Amarone…

På senare tid har jag blivit lite orolig för vin från Rhônedalen. Först tyckte jag mig stöta på en massa människor som sade:

– Ja, nu för tiden blir det nästan bara Rhônevin när jag köper vin till helgen.

Och sedan dök det upp flaskor med lustiga namn och utseende som Cycliste (vilket visade sig vara ett bra vin, i alla fall förra årgången), och man tänkte på slisksöta tyska viner i form av ”tornflaskor”  och snögubbar.

Men Rhône verkar klara sig. Nya viner lanseras i Sverige och kvaliteten funkar fortfarande.

I Allt om Vins årliga genomgång av Systemets viner utnämns Rhônevinet Santa Duc 2015 (118 kronor) till årets bästa ekologiska vin alla kategorier. Klart man blir nyfiken och vill smaka.

Lukten är djup, men öppen och präglad av mörka bär. En aning sötma blandas med en doft som drar mot ”källare” och kryddor.

De här associationerna följer med in i munnen och blandas med en behaglig strävhet. Tillräckligt strävt för att vara matorienterat, tillräckligt öppet för att gillas av många.

Allra mest tror jag det är ett vin för lamm, för grill – eller för vinterns mustiga grytor där kött och svamp har fått koka länge.

Man kan väl säga så här: Har jag en lammgryta på spisen och flaska Santa Duc på lut, så kan det vara vilket väder som helst – jag klarar mig bra ändå.

För en tid sedan letade jag efter en skäggtrimmer. Jag gick till den där stora butiken som inte kan stava på tyska – och fann en helt folktom affär, men inte den trimmer jag letade efter. Dagen efter kom jag tillbaka, hittade rätt skäggklippare men också en butik som var proppad med människor.

Konstigt, tänkte jag, tills jag insåg var det var för dag. Första besöket var den 24 januari. Besök nummer två var den 25, den dag när människor fått lön efter den magra månaden januari.

Jag tänker på det här när jag sitter och skriver blogginlägg, för Dao är ett fullt drickbart vin för bara 57 kronor. Det här blogginlägget borde publicerats den 18 januari, just inför den sista magra helgen innan lönen kommer.

Men det kan ju komma fler magra månader, så här kommer några rader om Dao Casal Mor 2015 (57 kronor på Systemet). Vinet är ungt och blårött, trots att det inte är senaste årgången som säljs på Bolaget. Lukten, ja den är sötfruktig med ett mustigt djup som får min näsa att börja tänka på fuktig källare, men mitt i den mörka doften kommer lite körsbärstoner.

I munnen återkommer det fylliga och sötfruktiga, men stramas upp av en tydlig strävhet. Vi drack en flaska till ugnsrostade grönsaker & mixed grill. Tur, för det för det här vinet behöver en köttbit för att mjukna och öppnas upp.

Första gången jag bjöd min mamma på vin chaud så sa hon att det var den godaste glögg hon druckit. Och hon borde veta. Hon fyller snart 95 och har testat glöggsorter i över 70 år…

Det här receptet har varit med i Vin, mat & Alsace tidigare. Men det är så gott att det vore synd om någon missade det. För en ”glögg”  med pigga toner av apelsin, kanel och vanilj. Vem kan motstå det?

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Drick och njut av att till helgen är det första advent och snart, snart blir det lite välbehövlig julledighet.

Det är lätt att göra sig lustig över etiketten till Mas Janeil 2016 (99 kronor på Bolaget). Till höger finns rumpan på en åsna – och centrum av bilden står en annan åsna och spanar in betraktaren.

Men det klart. Det är en etikett man minns – och kanske är det meningen.

Hur som helst… Det här är ett vin att minnas. Inte för den ovanliga etiketten utan för att det är ett ovanligt trevligt vin, som dessutom håller ställningarna år från år.

Det varma klimatet längst ner i Roussillon ger ett varmt och fruktigt vin. Lukten balanserar mellan frisk fruktighet och tydliga kryddor. Men den stramas upp av fat och en typisk syrah-lukt.

I blandningen har syrah fått sällskap av de sydfranska druvorna grenache, carignan och mourvedre. Tillsammans låter de blandningen av fruktighet och kryddor följa med in i munnen. En liten strävhet håller de mer vildspringande smakerna på plats.

Klart trevligt. Kanske till en lammgryta med örtkryddor.