Jag har en kompis som brukar säga att livets goda ska vara för alla. Det är inte bara de rika som ska få äta och dricka gott, inte bara eliten som ska leva ett gott liv.

Det är lätt att sympatisera med den här i grunden demokratiska tanken. Men i verkligheten växer skillnaderna mellan de som har och de som har blivit utan. Och när rikedomen ska manifesteras så går de unga fläskkotlettfrisyrerna på krogen och ”vaskar” champagne.

De beställer två flaskor dyrt vin. Dricker upp den ena, men låter kyparen hälla ut den andra.

Vilken oerhörd arrogans. Inte bara mot de vanliga knegare som unnar sig ett glas vin på krogen, utan också mot de vinbönder som har skött druvorna genom odlingssäsongen och vaktat flaskorna under mognaden.

Det är så man får lust att skapa nya slagord. Vad sägs om ”Ropen skalla – gott vin åt alla”? Eller kanske ”Ropen skalla – husvin åt alla”?

Husvin är alltså det där vinet som ligger på lut hemma i skåpet. Färdigt att plockas fram till lammfärsbiffen eller lövbiffen på lördagskvällen. Det är ett vin som är tillräckligt flexibelt för att funka till lite olika maträtter – och tillräckligt billigt för att man ska kunna unna sig ett glas då och då.

Mitt senaste förslag på husvin är Cycliste 2016 (89 kronor på Bolaget), ett ganska stadigt vin från Rhône-dalen som klarar både priset och biffen. Dessutom ekologiskt, tack för det.

Lukten är fruktigt med mörka bär; fatlagrat och med en hint om örter. I munnen är det ganska fylligt med en behaglig strävhet som inte är så påträngande att man genast måste lasta in biff och potatisgratäng för att lugna ner den.

Kryddigheten är ganska nedtonad, något som jag kommit att uppskatta allt mer.

Kort sagt: ett användbart vin. Alltså ett husvin.