Författararkiv: Vin, mat, Alsace

Svamp Stroganof – pasta för en vanlig måndag

18 måndag Jan 2021

Posted by in huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Måndag någonstans mellan julen och ljuset i fjärran. Vi har rattat en bit på den där snöslaskiga motorvägen som långsamt rinner genom januari mot avlöning och månadsskifte.

Det är vanlig vardag. Det är dags för en helt vanlig vardagspasta.

Men para ihop champinjonerna med senap och soja; det är smakkompisar som svamparna gillar. Och ta med linser eller bönor för en matigare rätt. Men skulle du hata de små baljväxterna så går det faktiskt lika bra utan.

Det här behövs till 4 personer:
2 schalottenlökar
500 g champinjoner eller annan svamp
olivolja
salt & svartpeppar
2 dl crème fraiche (den feta är… ja, du vet – godare)
1 dl vatten från pastakoket
2 tsk fransk dijonsenap
2 tsk champinjonsoja eller japansk soja
2 dl linser eller bönor, t ex blandade, av en sort du gillar
lite hackad persilja
kanske ett par droppar pressad citron

Pasta till 4 personer

Gör så här:
Skölj/torka av svampen och ta bort ev dåliga delar. Skär den i knubbiga bitar. Stek i bara lite olja till vätskan har kokat bort. Häll i en extra skvätt olja. Salta & peppra och stek så svampen får lite färg.

Skala och hacka löken. Fräs den i en gryta med bara lite olja. Salta & peppra. Blanda ner svampen, crème fraiche, senap och soja. Koka ett par minuter. Skölj bönorna/linserna (om de kommer från en konservburk) och tillsätt dem. Låt såsen koka en stund.

Koka pastan. Ta 1 dl av kokvattnet och häll det i pastasåsen. Vill du ha tjockare sås kan du röra ner ca 1 – 2 tsk majsenamjöl.

Sådär. Nu har vi tagit oss lite längre på den där moddiga motorvägen som heter januari.

Smakrik lasagne med lax och grönkål

15 fredag Jan 2021

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, pasta

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

För mig finns det två helt olika sätt att laga mat. Antingen tar jag med mig ett anteckningsblock och försöker så noggrant jag kan skriva ner alla mått och allt jag gör. Så går det till när jag ska blogga om maten. (Men ibland misslyckas jag svårt – och så kommer det en upprörd kommentar från en läsare, som påpekar att jag glömt d:et i deciliter, alltså skrivit 1 liter istället för 1 deciliter).

Men nio gånger av tio gör jag inte så. Istället utrustar jag mig med ett recept – det kan komma från huvudet eller finnas på nätet. Och så skiter jag i receptet och gör det som känns bäst för stunden, eller tar bara de saker jag har hemma. Så gör jag när jag inte ska blogga om maten.

Men ibland blir det besvärligt, så är fallet med den här lasagnen. Jag var säker på att den inte skulle komma på bloggen och struntade därför i penna och anteckningspapper. Men när vi åt så såg hustrun så där nöjd ut som hon gör när något är gott. Och sonen – numera vuxen och lång som en flaggstång, men fortfarande fientlig till grönkål – han sade med förvåning i rösten: ”Det här var ju gott!”

Rätten borde alltså hamna på Vin, mat, Alsace. Det gör den också med det här receptet, men jag ber om ursäkt för att receptet ibland kan vara lite ungefärligt. Det bör alltså tas med en nypa salt som vuxna sade i min barndom.

Det här behövs till 6 personer:
750 g grönkål, sköljd och strimlad
3 vitlöksklyftor, skalade
3 msk smör eller kallpressad rapsolja
4 (-5) msk vetemjöl
10 (-11) dl mjölk
salt & svartpeppar
ca 2 msk rivet citronskal
100 g (drygt) lagrad ost, t ex cheddar eller herrgård

750 g lax, skinn- och benfri
smör eller kallpressad rapsolja
salt & svartpeppar
ca 2 msk pressad citronjuice
1 – 2 msk crème fraiche

450 g färska lasagneplattor

2 stora ugnesformar

Och så lite sallad till lasagnen

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 – 250 grader.

Fräs grönkålen i olja eller smör till den slaknar. Salta, peppra & pressa i vitlöken. Pudra över vetemjöl och rör runt så mjölet ”fastnar” på grönkålen. Späd med mjölken lite i taget. Rör i grönkålssåsen och värm så den tjocknar. Koka ett par minuter.

Ta av från värmen och rör i större delen av den rivna osten.

Skär laxen i mindre bitar. Fräs dem i olja eller smör. Salta & svartpeppra. Häll i crème fraiche och pressa i citron.

Lägg lite grönkålssås i botten på ugnsformarna. Varva sedan lasagneplattor, grönkålssås och laxsås. (Se till att det inte ligger ”torra” lasagneplattor överst). Strö över resten av osten.

Kör i ugnen till allt är klart. Det tar så där 35 – 40 minuter, om jag minns rätt.


Pasta & fläskfärsragu – fräsch rosmarinkryddad köttfärssås

11 måndag Jan 2021

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Trött på glögg och pepparkakor och skinka och allt nyårets fine dining? I så fall kan du testa den här fläskfärsragun till lite pasta. Det är en köttfärssås – fast på nytt sätt.

Fläskfärs och inte en klick nötfärs så långt ögat når. Rosmarin och vitt vin. Och tomaterna, de bakas i ugnen tillsammans med gröna bönor.

Tillsammans blir det en fräsch pastarätt, väldigt långt ifrån svensk julmat.

Det här behövs till 4 personer:
2 schalottenlökar
1 morot
olivolja
salt & svartpeppar
drygt 1 msk hackad färsk rosmarin – eller drygt 1 tsk torkad
3 vitlöksklyftor
2 – 3 msk tomatpuré
1 + 1/2 dl torrt vitt vin
3,5 dl vatten
1,5 msk kycklingfond
300 g goda små tomater, t ex romantica
300 g gröna bönor, haricot vert

Pasta och parmesan eller grana padano

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skala och finhacka lök och morot. (Ja, är du italienfrälst är det helt ok med en selleristjälk också). Fräs löken glansig i olja. Ha i morot och rosmarin. Fräs lite till.

Tillsätt fläskfärsen och fräs den smulig. Tryck i tomatpuré, salta & peppra. Häll i 1 dl vin och låt det nästan koka in. Häll i vatten och kycklingfond och låt köttfärssåsen koka 15 – 20 minuter.

Lägg gröna bönor (haricot vert) i en ugnsform. Ringla över olivolja och krydda med flingsalt. Kör i ugnen i 20 minuter, rör om någon gång. Lägg tomaterna i en annan ugnsform. Ringa över lite olja och kör dem i ugnen i 15 – 20 minuter.

Koka pastan och blanda den med ragun. Riv över parmesan och ta några varv med svartpepparkvarnen.

För en tid sedan skrev jag om min oförmåga att hitta saker när jag letar. Det här oförmågan har en framsida också – när man hittar saker blir man ofta väldigt överraskad.

Just så var det när jag letade igenom en trave gamla böcker. I högen hittade jag Buonissimo av Bo Hagström. Du vet han som travade runt i vackra italienska miljöer till smäktande operamusik. Alltså tv-programmet Solens mat.

Programmet var trevligt och ett alldeles lysande reseprogram om Italien speglat i maten, köken och människorna. Bo Hagströms kokböcker är ungefär lika trevliga och berättande.

Så det gick som det brukar. Jag slutade sortera böcker och satte mig med recepten och berättelserna. Bland annat hittade jag en lammfärsragu med penne. När jag sorterat om lite i huvudet kom det receptet ut som fläskfärsragun här ovan.

Fläskfilé med dijonsenapssås – lättlagad fredagslyx

07 torsdag Jan 2021

Posted by in fläskkött, fransk mat, huvudrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

När jag letar efter filet de porc sauce moutarde (fläskfilé med dijonsenapssås) på nätet så finns det massor med olika förslag. En del innehåller kycklingbuljong, andra cornichoner eller dragon. På en del ställen ska det finnas något sött, oftast honung.

Men så stöter jag plötsligt plötsligt på lönnsirap. Va, lönnsirap i den här ganska typiskt franska rätten? Det tar ett tag innan jag fattar, men när ugnen ska värmas till 400 grader Farneheit så trillar poletten ned.

Den här fläskfilépannan är inte bara vanlig i Frankrike, utan mättar också quebec-bor när de kommer in i husvärmen och stänger dörren om den bistra kanadensiska vintern.

För det är typisk vintermat – man tar stekpannan och sätter den fräsande på matbordet. Sedan sitter man där, äter och njuter. Gärna tillsammans med vänner, men då måste man såklart multiplicera lite i receptet.

Det här behövs till 2 personer:
350 – 400 g fläskfilé
olivolja
salt & svartpeppar
2 schalottenlökar
4 – 5 cornichoner
1 dl crème fraiche (ja, den fetare är fortfarande godare)
1 dl vatten
ca 1/2 msk fransk dijonsenap

Kanske klyftpotatis eller potatisgratäng till fläskfilén. Och kanske lite rödvin…

Gör så här:
Hacka cornichonerna. Skala och hacka löken ganska fint. Putsa köttet (skär bort ev hinnor och senor). Skär det i skivor lite tjockare än fläskkotletter.

Bryn köttet i olja. Stek så det får fin, brun yta. Salta & svartpeppra. Ta upp köttbitarna, lägg löken i pannan och fräs den glansig. I med crème fraiche, vatten, hackade cornichoner och fläskfilébitarna. Krydda med senap till angenäm styrka och smak.

Låt småkoka till fläskfilén är klar. Det ska kännas stumt när du trycker på köttet, ungefär som när du trycker på din haka.

Veckomeny – Medelhavskost för en vegetarisk vecka XXXXI

04 måndag Jan 2021

Posted by in fransk mat, gryta, huvudrätt, mat, mat för en vecka, pasta, sallad, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

När jag en gång för länge sedan fyllde 30, så fick jag en cykel av hustrun (som då ännu var min flickvän). Snällt, tyckte jag. Min egen gamla skorv var mest rostig och stod i ett hörn.

Men när jag fyllde 31 fick jag en badrumsvåg av henne i födelsedagspresent. Och då trillade polletten ned. Det var något med min vikt hon försökte påpeka. Sedan dess har jag använt vågen då och då. Den har tjänat mig väl, även om jag undrat om någon skruvar på den så att den ständigt visar högre siffror. Men i höstas lade den av helt.

En chans för mig att återgälda gåvan, tyckte jag. Så i julklapp fick hustrun en badrumsvåg och en vällagrad ost. Hon hade heldlöst roligt åt badrumsvågen, men osten fick jag förklara. Det var ju en gammal ost.

Efter julhelgen klev jag upp på vågen, bara för att kunna notera ett nytt all time high, alltså dags för lite sundare mat och lite mer rörelse.

Det kan jag väl inte vara ensam om att tycka?

Måndag: Pasta & en smakrik grönkålssås med bönor och crème fraiche
Pastasås med grönkål, paprika och crème fraiche. Och så bönor som ger fyllighet och valnötter som adderar crunch.

Tisdag: Selleristomp med spenat, lök & stekta kikärtor
Den lätta sötman från selleristop och långsamstekt lök bryter fint mot de kryddiga kikärtorna. Det känns som något mormor kunde ha bjudit på, men med en twist från Mellanöstern.

Onsdag: Spaghetti med aubergine & tomatsås
En fyllig spaghetti med aubergine och tomatsås. Det är inte fy skam en vardag i januari när det är långt både till våren och till avlöningen.

Torsdag: Libanesisk moussaka – gryta med kikärtor & aubergine
Moussaka behöver inte alls göras i ugn med köttfärs. Det går alldeles utmärkt att göra den som en vegetarisk gryta. Djupa, goda smaker av hel kanel och mild chili.

Fredag: Smörbakad rotselleri med potatismos & provencalska tomater
Det här är vegetarisk festmat. Men ta mycket smör och ös sellerin med smöret under tiden i ugnen. Det är då som den magiska föreningen mellan selleri och smör uppstår.

Lördag: Smakrik sallad med halloumi, linser & apelsin
Nu är apelsinerna som bäst. Här bryter de fint mot halloumins sälta. Linser adderar fyllighet och så bygger man på med lite avokado, lök och ruccola.

Söndag: Patatas bravas – Medelhavspotatis på svenska
De här potatisarna är magiskt goda, men ta potatis av god kvalitet och använd mycket olivolja. Ät med tomatsalsa, aioli, ägg, hummus…

Veckans soppa: Spansk vitlökssoppa med tomat – fritt efter Carl Butler
Lite som att koka soppa på en spik är det. Man tar vitlök, tomat, ägg och buljong – och efter en stund så står man där med en smaklig soppa. Enkelt och gott.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Couvent des Jacobins – ett vin för grevinnan på nyårsafton

02 lördag Jan 2021

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Om man ska välja vin till Grevinnan och betjänten på nyårsafton, så måste betjänten få ett vin med extra-allt. Kanske en muskulös sydafrikan med rökighet. Eller också kan man välja vad som helst bara betjänten får bli på kanelen. Efter ett tag vid middagsbordet skulle han nog till och med svälja ner en stor stark – läs Pripps blå – och en 6:a Renat. Jag menar, dricker man blomvatten kan man dricka vad fan som helst.

Till grevinnan blir det lite besvärligare. Belevad äldre dam ur societeten med gott uppförande men ändå lite hemliga drömmar…  Det måste bli ett finlemmat och lite sirligt vin, som klarar av etiketten men ändå känns trevligt och behagligt.

Just ett sådant vin är Couvent des Jacobins 2018 (159 kronor, rött). Om du nu tycker att jämförelsen med Grevinnan och betjänten är halsbrytande så är mitt enda försvar: Det är vårt nyårsvin jag skriver om.

Vi kryssade oss fram på Bolaget och  kom hem med en flaska som vi skulle ha till anka med apelsinsås – Canard a l’Orange. Och Couvent des Jacobins blev ett behagligt sällskap denna Sylvesterkväll när det bara var jag och hustrun.

Diskret lukt av jordgubbar och trevlig syra, lite kryddighet och fat. Den uppfriskande syran följer med in i munnen och ger ett klart matvänligt vin, men inte alls på det där buffliga sätt som kraftiga rödviner kan vara. Här är det istället syran som stannar kvar i munnen och bjuder in till mat – ungefär på samma sätt som ett vitt vin med bra syra kan göra.

Strävheten är så diskret så den blir sammetslen. Något som engelska grevinnor på 80+ borde kunna gilla, föreställer jag mig. Men jag får erkänna att jag varken känner grevinnor eller engelska damer över 80.

Hur vinet funkade till anka med apelsinsås? Nja, det var aningen för försiktigt och finlemmat. Anka har lite tyngd i smaken, något som gör att ett aningen kraftigare vin skulle funka bättre.

Nästa gång jag dricker Couvent des Jaconbins, då tror jag att det ska paras ihop med kalkon eller kanske kyckling.

Hjälp, vad gör vi med all julskinka?

30 onsdag Dec 2020

Posted by in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Först går man och köper en julskinka. ”I år ska vi ha en liten” tänker man – och kommer hem med den minsta man hittade. På sådär 2,7 kilo. Sedan kokar man skinkan och ser att den har krypt.

Därefter tronar den mitt på julbordet på julafton och på juldagen åker den fram en andra gång. Dagen efter öppnar man dörren till kylskåpet och stirrar misstroget på julskinkan som är nästan lika stor som den var före julbordsätandet.

Och då tänker man. Hjälp, vad ska vi göra med all julskinka?

Jag vet inte hur det är hemma hos dig, men hos oss brukar det vara just så här i mellandagarna. Och då krävs lite kreativt tänkande – en del av de tankarna ser du här nedan.

Ett sätt är att koka spaghetti, skära ner lagom mängd skinka i strimlor och steka dem. Stek lite ärtor och blanda allt. Sätt en äggula på toppen och julskinkan har blivit basen i en spaghetti carbonarna. Men se till att först skära bort griljeringen, det är där ”julsmaken” sitter.

Är du som jag ett fan av Alsace så kan man skapa lite nordostfransk stämning med skinkresterna. Ta ett par lökar och äpplen. Fräs dem tillsammans med surkål och koka i vin (eller använd ännu hellre buljongen som du fick om du kokade din julskinka i vin och äppeljuice). Skär ner skinka och korv (kanske lite överbliven prinskorv), men se till att en del av köttet är rökt, och ta gärna med en smakrik korv som kabanossen. Se där, nu har julskinkan blivit grunden i en choucrote garnie, surkålsgryta från Alsace.

Det blev vår middag i går – och en del av den grytan ser du på bilden här ovan.

Vill du inte göra ett långkok så kan du köpa färdiga pizzabottnar. Rör ut creme fraiche och toppa med rödlök och – just det – skinka. Voilà, en tarte flambée står på bordet. En enkel beskrivning hittar du i länken, men uteslut stenbitsrommen i receptet. Jag tror inte att julskina och rom är de bästa smakkompisarna.

Ett mer omständligt recept är ärtsoppa gjord på skinkresterna. För en del år sedan tog jag ett gäng gula ärtor, kokade dem tillsammans med lök och lite potatis – och så tryckte jag ner strimlad julskinka och rökt skinka. Testa gärna, men jag tror du ska koka ärtorna lite längre än vad receptet antyder.

Men man behöver inte alltid krångla till det så förbannat. Har du lite överbliven skinka, potatis och kanske ett par prinskorvar, så behöver du bara lite lök – sedan har du allt som behövs för en klassisk pyttipanna.

Om du nu tänker ”hur tusan har han kommit på så många recept där man använder julskinka?”, så är svaret enkelt.

Jag har varje år i mellandagarna tänkt tanken: Hjälp, vad gör vi med all julskinka?

Nyårsmeny 2020 – med önskan om ett Gott och bättre Nytt År

27 söndag Dec 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

I år blir det ett ovanligt nyårsfirande. Vi träffar några vänner utomhus på dagen (för att grilla korv(!), undrar vem tusan som kom på den idén?). Och sedan har vi pandemi-digital nyårsfest på kvällen – med mat och dryck och skålar via datorn.

En av de få fördelarna med årets upplägg är att jag faktiskt vet vad jag kommer att äta de där timmarna innan klockan slår 12. Som vanligt ska det vara gott, riktigt gott – men det ska också vara hyfsat enkelt så man inte behöver bosätta sig i köket dagarna innan.

Vi börjar med bayonneskinka, mango och granatäpple. Fräsch, gott och smakrikt, lite som en uppgraderad melon & parmaskinka. Har du aldrig testat bayonneskinka så gör gärna det. Jambon de Bayonne är saltad, lufttorkad skinka på samma sätt som serranoskinka, men också lätt kryddad och det lyfter smaken till nya höjder.

Därefter blir det Anka med apelsinsås – Canard a l’orange. Satftigt ankbröst och så en sås to die for. En liten skvätt Cointreau gör den där lilla skillnaden mellan god och oemotståndligt.

Efterrätten är jag mer osäker på. Om jag orkar så gör jag Chokladmousse med havssalt. Där är det den lilla sältan som gör skillnad. Den funkar ungefär som tonartshöjningen i en Eurovision-låt, om du förstår vad jag menar. Men det är ju bara jag och hustrun som äter middag detta pandemi-nyår, så jag kanske fegar ur och gör något lättare.

Jag tror inte heller att vi serverar snittar till ett glas bubbel i början av kvällen. Det skulle kännas lite mysko att vandra runt i vardagsrummet med ett glas i ena handen och en liten godsak i den andra. Stanna framför hustrun, höja glaset till en skål och säga ”kul att det blev av att vi träffades”.

Men om vi trots allt ska fixa till något så blir det laxmousse på crostini och så kanske lite andra små godsaker – ost, frukt, oliver…

Aldrig har väl behovet av ett nytt år varit större. Aldrig under min livstid har behovet av framtidstro och hopp varit större. Och 2021 innebär på många sätt en radikal förändring. Människor vaccineras och steg för steg minskar hotet från pandemin. I USA installeras en ny president om ett par veckor och kanske, kanske blir 2021 året när klimatpolitiken går från vackra ord till verklig handling.

Eller som det låter från Skansen vid 12-slaget:

”Ring ut bekymren, sorgerna och nöden,
och ring den frusna tiden åter varm”

Ett Gott och bättre Nytt År önskar jag dig!

Tonfiskspastej & mackor för långa, lata helgmorgnar

23 onsdag Dec 2020

Posted by in fisk & skaldjur, mat, smårätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

När det kommer till frukost finns det två helt olika inställningar. Dels finns sådana som hustrun som varje morgon vaknar och tänker: ”Idag ska jag äta fil med knäckebröd”.

Och så finns det sådana som mig, som när man väl gnuggat gruset ur ögonen börjar fundera: ”Hmm, vad är jag sugen på idag? En varm macka med den där köttfärssåsen som står i kylen? Eller ägg och lite majonnäs… Eller…”

(Nu tog jag nog i lite. Det här gäller främst helgmorgnar. Vanliga vardagsmorgnar släpar jag mig mest ner i köket. Sörplar en kopp te, stirrar enögt rakt fram och tuggar i mig en ostmacka.)

Skulle du nu vara en av dem som vill variera din frukost – eller vill du bara ha något gott att käka på när det är dags för en fika – så kan jag rekommendera den här tonfiskröran. Det är lite cafékänsla över den, om du förstår vad jag menar.

Det här behövs till en liten kruka:
1 burk tonfisk
1 schalottenlök
ca 2 msk crème fraiche eller majonnäs (godast blir en blandning)
salt & svartpeppar

Till smörgåsen
salladsblad
skivat, hårdkokt ägg
skivad god tomat, t ex romantica
salt & svartpeppar
kanske lite majonnäs

Gör så här:
Skala och finhacka schalottenlöken. Häll av vattnet eller oljan från tonfisken.

Mosa tonfisken med en gaffel och blanda den med hackad lök och så mycket crème fraiche/majonnäs så att det blir en bredbar konsistens. Smaka av med salt & svartpeppar.

Gör en macka. Sedan är det bara att äta & njuta.

Mumma – perfekt till köttet på julbordet

22 tisdag Dec 2020

Posted by in öl, tillbehör

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

När det är jul dricker man julens drycker. En mugg glögg på eftermiddagen (eller Vin chaud om man som jag ogillar det sockersöta). Till sillbiten är det en pilsner med hyfsad beska och en lille én som de säger i vårt södra grannland.

Det där har jag förberett. Rödvin och glögg ligger i skåpet och härom dagen svängde jag förbi Bolaget och snodde med mig (ja, ja, jag betalade) en flaska OP.

Men en sak är kvar att förbereda… Jag ska handla pilsner och porter, och plocka fram några centiliter gin och portvin ur skåpet. När man sedan blandar ihop det skummande halvmörka ölet och spetsar med aningen goda grejer – då har man mumma. Perfekt till julbordets köttiga delar, som julskinka, köttbullar och revbensspjäll.

Det här behövs till 1 – 2 personer:
50 cl pilsner, gärna folköl med bra beska
50 cl porter, gärna en mindre söt porter
3 cl portvin (behöver inte vara finaste sorten)
3 cl kardemummakryddad gin

Gör så här:
Låt gin dra ett par timmar med lite kardemumma (mängd efter tycke och smak). Sila bort kryddorna och blanda med pilsner, porter och portvin i en stor karaff. Bär in den skummande drycken och ställ den mitt på julbordet – just där hör den hemma.

Mumma har sitt ursprung i starkt mörkt öl från Tyskland. Namnet kommer från Christian Mumme, bryggare i Braunschweig på 1400-talet, i alla fall om man får tro Språkrådet.

I Sverige blev mumma ett ord för starkt mörkt öl, ofta blandat med sockerdricka. Ibland med starkvin, sprit och kryddor som kardemumma. Om jag ska leka språkvetare på amatörnivå, så kanske ordet mums hänger ihop med mumma.

Det är i alla fall ett annat sätt att uttrycka det. Mumma är mums.