Har du inte smakat den franska cidern, så tycker jag det är dags att testa. Den är lite kärv i smaken, och har ett stråk av ”äppelkällare”. Men den är fantastiskt välsmakande och törstsläckande, tycker jag. Och bäst av allt, den liknar inte alls den sockrade alkoläsk som kallas för cider i Sverige.
Testa gärna Ribaude Cidre Biologique eller Boulard Cidre Biologique, som namnen antyder är bägge ekologiska.
Men normanderna gör som alla andra, använder sin dryck i matlagningen. Ofta tillsammans med crème fraiche, men ibland får även en skvätt calvados följa med ner i grytan.
Mest känd är kycklinggrytan från Normandie, men här är kyckling utbytt mot lamm. Det blir som en provkarta över Normandies landskap: cider från alla äppelodlingar, crème fraiche från korna och så kött från de får som betar de kargare delarna av kustlandskapet.
Det här behövs till 3, kanske 4 personer:
600 g benfritt lammkött
2 + 6 schalottenlökar
1 – 2 morötter
250 g champinjoner
smör & (kallpressad) rapsolja
salt & svartpeppar
1,5 tsk torkad timjan
2 lagerblad
2 vitlöksklyftor
2,5 dl riktig (fransk) cider
1,5 dl crème fraiche (och jodå, den fetare är godare)
Servering
ris, potatis eller kanske potatiskakan Pommes Anna
Gör gärna så här:
Förberedelser. Skala lök, vitlök och morötter. Ansa svampen. Finhacka två av lökarna, tärna morötterna och skiva svampen. Putsa bort onödigt fett och skär köttet i grytbitar.
Grytan. Bryn köttet i smör & olja i en tjockbottnad gryta. Krydda med salt, peppar & timjan. Lägg i den finhackade löken och bryn den också. Häll i crème fraiche och cider, pressa ner vitlöken och putta ner lagerbladen. Koka grytan tills köttet är mört. Har du lammstek tar det kanske 30 minuter. Är det bog så skulle jag satsa på ca 1 timme, och är det lammlägg så tar det nog lite längre tid. (Enklast är att smaka sig fram).
Morot, svamp & lök. Stek morötterna en stund i en stekpanna med lite olja & smör (det gör morötterna mer smakrika). Lägg över dem och de hela lökarna i grytan och låt koka ca 20 minuter. Gör på samma sätt med svampen, men salta & peppra innan de får en omgång i grytan. Behöver bara koka en liten stund.
Smaka och kolla så det är gott.
Det var i Normandie jag upptäckte hustruns ointresse för resor. För henne räcker det med Göteborg om hon ibland får besöka sin hembygd i Östergötland och sommarstugan vid Kalmarsund.
En junidag för sådär 20 år sedan hade jag lyckats locka med henne till Frankrike. Vi bodde en vecka i en hyrd lägenhet på invasionskusten, alltså där de allierade landsteg under Dagen D.
Man kan väl säga att det var en halvlyckad semester. Alla blev sjuka. Alla utom hustrun, som agerade sjuktransport från lägenheten i Lion-sur-Mer till läkaren några kilometer bort i Luc-sur-Mer.
Under en av transporterna – den där jag skulle till läkaren – rattade hon vår Renault genom ett pastoralt landskap. Till höger äppelodlingar och betande kor, till vänster kunde man skymta havet och Engelska kanalen. Längs vägen låg normandiska bondgårdar, rustika så där som bara franska (och irländska) gårdar kan vara. Ibland dök en väderkvarn upp och över alltihop lyste solen.
Jag njöt.
Men det gjorde inte hustrun. Hon fick syn på ett vitt kyrktorn och utbrast:
– ”Hundra vita kyrkor på slätten hålla vakt” (sade hon och citerade en del av Östgötasången). Gud vad jag längtar till Östergötland!