Soppgryta med linser, chorizo & rökta smaker

18 söndag Nov 2018

Posted by in fläskkött, gryta, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Grått och regn utanför dörren – och ännu en höstförkylning… Kan det vara läge för en gryta som är tillräckligt snabb för en vanlig vardag?

Det tyckte vi här hemma och knåpade ihop den här höstliga soppgrytan. Det blev djupa smaker av kött och korv, rökighet och paprika.

Men använd gärna en skinka med rejäl rökighet. Vi hade en bit rökt rådjursskinka som låg och luktade tjära i kylskåpet – och den passade perfekt. Nu kanske inte alla har så goda kontakter med jägare, men smaka på skinkan när du handlar – det är verkligen skillnad. Eller välj en bit alspånsrökt sidfläsk. Det kan vara en liten delikatess.

Det här behövs till 3 personer:
1 gul lök
olivolja
salt & svartpeppar
2 morötter
1 tsk timjan
1 msk paprika pulver
aningen chilipulver/chipotlechili
1,5 msk tomatpuré
3 vitlöksklyftor, skalade
6 dl buljong, t ex kycklingbuljong
1 lagerblad
3 potatisar
250 g chorizo
50 g rökt skinka i bit eller tjocka skivor, gärna med kraftig röksmak
1 pkt linser

Gör så här:
Skala och hacka löken och morot ganska fint. Fräs löken i olivolja. Salta & peppra. Tryck ner moroten, krydda med timjan, paprikapulver, chili och tomatpuré. Fräs en stund till. Häll i buljongen, pressa ner vitlöken, lägg i lagerbladet och låt grytan koka i ca 30 minuter.

Skala och skär potatisen i stora biter. Låt den koka i grytan ca 15 minuter.

Skiva chorizo och fräs den i olja. Lägg över korven i grytan. Ta lite vatten i stekpannan, vispa loss de goda stekresterna och häll ner det i grytan . Skölj de färdigkokta linserna och tärna skinkan. Låt linser, korv och skinka koka i ca 5 – 10 minuter.

Jag ska erkänna att det här inte är min originalidé. Utgångspunkten är en spansk soppgryta Lentejas con chorizo, som Jens Linder skrev om i DN.

Han gillar långkok och hans linsgryta görs från grunden och ska koka i 1,5 timmar. Det är hedervärt och bra, men funkar kanske inte så bra en vanlig tisdag – så jag gjorde rätten lite snabbare och mer lättlagad.

Ugnsbakad tonfisk med körsbärstomater, rosmarin & kapris

14 onsdag Nov 2018

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Tonfisk känns lite lyxigt. Lite som om man lämnar mellanmjölkens land och gör ett tillfälligt besök vid Medelhavet.

Väljer man fryst tonfisk är den utflykten inte ens dyr, men man får en trevlig resa. Smakrik tonfisk, fyllig tomatsås och pigga toner av vitlök, kapris och rosmarin.

Nu börjar vi.

Det här behövs till 4 personer:
800 g tonfisk
2 gula lökar
olivolja
salt & svartpeppar
2 burkar körsbärstomater
5 vitlöksklyftor
1 – 2 kvistar rosmarin
1 msk kapris

Ris, bulgur eller korngrýn till maten. Eller bara sallad och ett gott surdegsbröd.

Gör så här:
Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olivolja. Salt & peppra. Häll i körsbärstomaterna (behåll de gärna hela). Koka på svag värme tills smakerna har gått ihop, ca 30 minuter.

Sätt ugnen på 175 grader. Skala vitlöken. Riv eller finhacka den. Hacka kapris och ”barren” från rosmarin. Blanda ihop kryddorna.

Skär snitt i tonfisken och stoppa ner en mindre del av kryddröran i snitten. Lägg resten i tomatsåsen. Salta & peppra fisken.

Häll tomatsåsen i en stor ugnsform. Lägg tonfisken i såsen och kör i ugn ca 9 – 10 minuter.

Ibland är det enkla också det goda. Det gäller inte för all mat, men just för den här tonfisken tycker jag det stämmer.

Dessutom är det här mat jag blir glad över. Men det följer inte alls med in i bilden – trots att jag dukar med min allra gladaste, gula duk från Provence.

Knepet är såklart att bottna formen med tomatsåsen och lägga tonfisken över. (Jag gjorde tvärtom.) Men det är svårt att börja om när man står där med en färdig ugnsform och kameran redo…

Den som inspirerade mig att laga tonfisk i tomatsås var Bo Hagström. I den utmärkta kokboken Solens mat har han ett recept på siciliansk tonfisk där fisken får koka i 30 minuter för att sedan ätas kall. Jag förkortade tiden, uteslöt sardeller och körde den i ugnen. Lite enklare, men väl så gott.

Daube provençale – sydfransk högrevsgryta

11 söndag Nov 2018

Posted by in fransk mat, gryta, huvudrätt, mat, nötkött

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , ,

Jag vet inte om du har tänkt på det, men gamla tanter äter nästan ingenting. En liten lunchportion kan de dela så att den räcker till två dagar – på tallriken blir det liksom bara en liten klick med något som ska föreställa dagen huvudmål.

Det här gäller i alla fall för min 95-åriga mamma. Men det gäller inte när det maten är god och inte när man äter tillsammans.

Häromdagen firade vi mörkhöstens ankomst hemma hos oss. I glasen fanns en skvätt rödvin och på tallriken den sydfranska högrevsgrytan. Min mamma tog en portion, sedan en till och så några slevar ur grytan under tiden vi satt och pratade.

Jag tog det som ett gott betyg för maten – och det är inte så konstigt. Djupa smaker av kött marinerat i rödvin, pigg rökighet från sidfläsk och så kryddighet från timjan och lagerblad.

Med andra ord just en sådan gryta man kan ställa på bordet när landet är sänkt i mörker och regnet trummar på fönsterblecket.

Det här behövs till 6 personer:
1 kg högrev skuret i grytbitar
5 dl rödvin (inte alltför strävt) + en liten skvätt på slutet
½ vitlök, alltså en 5 – 6 klyftor
½ kruka timjan ihopbundet med steksnöre till en bukett
3 lagerblad
½ ekologisk apelsin, bara det brandgula skalet
ca 175 g rökt sidfläsk, skuret i strimlor
olivolja
salt & svartpeppar
1 – 2 msk tomatpuré
2 stora gula lökar
4 – 5 dl vatten eller ganska svag köttbuljong
2 morötter
500 g svamp, t ex champinjoner

Ät med ris, bulgur eller potatismos. Ställ fram ett gäng goda oliver till grytan.

Gör så här:
Skala och skiva ½ vitlök. Skär det brandgula skalet från ½ ekologisk apelsin. Lägg köttet i en bunke. Häll på 5 dl rödvin och blanda ner vitlök, apelsinskal, lagerblad och buketten med timjan. Låt marinera i 6 – 12 timmar.

Ta upp köttet och låt det droppa av. (Spar marinaden). Bryn strimlat sidfläsk i lite olivolja. Ta upp och låt det rinna av på hushållspapper. Bryn köttet i samma panna (i omgångar). Ta upp köttet. Skala och skiva löken och bryn den. Lägg allt i en stor gryta. Rör ner tomatpurén och stekt alltsammans en kort stund.

Häll i marinaden med kryddor, men ta bort apelsinskalet. I med vatten eller svag köttbuljong. Skumma av ev skum som bildas. Låt koka på svag värme minst 2 timmar.

Skala och fintärna under tiden morötterna. Stek dem i olivolja och låt dem koka med de sista 20 – 30 minuterna. Torka av/skölj svampen. Skär den i mindre bitar och bryn i olja. Salta och peppra.

Lägg i svamp och sidfläsk och låt det koka med grytan de sista 10 – 15 minuterna. Häll gärna i en skvätt rödvin mot slutet för att höja syran.

Koka ris, bulgur eller potatis under tiden.

Daube provençal har förmodligen ungefär lika många recept som det finns matlagare i Provence. Grytan kan innehålla nöt eller lamm, rökt fläsk eller svamp – eller alltihop.

I ganska många recept ingår oliver, men det är något jag brukar avstå ifrån – för annars protesterar hustrun högljutt, och petar över alla oliverna på min tallrik.

Men det här är mat för den mörka årstiden, både i Provence och Göteborg. Fjärran från sommarmaten med Salade Niçoise vid Medelhavet och räkor på en klipphäll i Bohuslän.

Chateau Tanesse – en distingerad herre i snygga gångkläder

07 onsdag Nov 2018

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Människor i Frankrike  är ofta smalare än svenskar och tyskar – för att inte tala om amerikaner. Men så är det också ett land som håller på sina traditioner. God mat, men måttliga portioner. Det finns inget av ”super size meal” eller köp tre hamburgare, betala för två.

Den här raka hållningen finns också i vinproduktionen. Franska viner saknar nästan alltid  Amerikas och Australiens yviga gester.

Chateau Tanesse 2015 (112 kronor på Systemet) är inget undantag. Där finns ingenting av extra allt och fruktbomber som anfaller så snart vinet kommit in i munnen.

Istället är det en smal men distingerad herre i prydliga gångkläder som knackar på hos smakreceptorerna.

Lukten domineras av fat och mörka bär. Och något som drar mot källare och tobak. I munnen har det en behaglig – men ganska ”smal” – strävhet som gör att vinet funkar utmärkt till biffen eller till osten.

Skulle man vilja titta var vinet kommer ifrån så kan jag verkligen rekommendera ett besök på vingården Gonfrier i Lestiac. Vi var där i somras och aldrig har vi blivit bättre mottagna.

Guillaume Gonfrier – en 25-årig kille i tredje generationen vinproducenter på gården – guidade oss runt i det gamla slottet. Travade förbi de slamrande buteljeringsmaskinerna och visade upp faten där vinet mognade. Han inte bara lät oss prova vinerna, utan tog också med oss ut i vinfälten så vi fick se själva slottet Tanesse och markerna där druvorna hade vuxit.

Är du det minsta intresserad av vin – och ska besöka Bordeaux – ta en sväng ett par mil sydost om staden och stick in näsan hos Gonfrier. Du kommer inte att bli besviken. Jag tror jag kan lova det.

Selleristomp med spenat, lök & stekta kikärtor

04 söndag Nov 2018

Posted by in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Det borde finnas en kokbok med namnet ”En måndag i november”, för aldrig är behovet av värmande tröstemat större än just de dagarna – måndagarna i november.

Känner du som jag, så ska du testa den här rätten. Mild sötma från rotfrukter och aningen kryddighet från kikärtorna. Det känns som något mormor kunde ha bjudit på, men med en twist från Mellanöstern.

Det här behövs till 2 ganska hungriga personer:
300 g rotselleri
350 g mjölig potatis
1 vitlöksklyfta, skalad
en skvätt kokspad
2 – 3 msk olivolja
salt & svartpeppar

2 lökar, gula eller röda
olivolja
salt & svartpeppar

2 påsar spenat, 130 g
olivolja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar

2 – 3 dl kokta kikärtor (0,75  –  1 burk färdigkokta)
olivolja
salt & svartpapper
1 tsk spiskummin
2 tsk milt paprikapulver
cayennepeppar eller chilipeppar, smaka dig fram till rätt styrka

Gör så här:
Skala löken och skiva den tunt. Stek på svag värme i olivolja till löken har blivit riktigt mjuk. Tar sådär en 20 minuter, lite fortare om den får steka under lock en del av tiden. Salta & peppra.

Skala och skiva rotselleri och potatis. Koka i saltat vatten – med en pressad vitlöksklyfta – tills allt är mjukt. Häll av det mesta av kokvattnet, men OBS spara det. I med olivolja, salt & peppar. Stöt till ett mos, vispa med en handvisp om du vill ha det mer finfördelat. Späd med mer kokvatten om det behövs.

Värm en kastrull med olivolja, pressa i vitlöksklyftan. Lägg ner spenaten tills den slaknar. Rör och krydda med salt & peppar.

Skölj kikärtorna om de kommer från en burk. Stek i olivolja. Krydda med salt, peppar, spiskummin och paprika. Smaka dig fram till rätt styrka med cayenne eller chilipeppar.

Inspirationen till den här rätten kommer från bloggen Et kjökken i Istanbul. Där lagar Vidar Bergum, en ung norrman som flyttat till Turkiet, rotmos med  olivenolje. Har du inte kikat in i hans kjökken så gör det, bloggen är väl värd ett besök.

Allhelgonameny med avokadomousse, canard confit & mangosorbet

31 onsdag Okt 2018

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det är något fel på svenska högtider – i alla fall de på hösten. De har liksom försvunnit bort i ett svart hål där ingen firar dem.

Jag menar vad har hänt med Mickelsmäss den 29 september? Det var en av årets största högtider under Medeltiden. Men vem tar nu ledigt från jobbet, ställer till med stor fest och firar?

Eller Mårtensafton den 10 november… Under den katolska tiden var denna helgdag den sista dagen man fick smörja kråset innan julfastan på 40 dagar startade. Alltså höstens motsvarighet till fettisdagen på våren. Men vem köper en gås, bjuder hem gäster och firar? Ja, alltså av oss som bor norr om Hallandsåsen…

Kvar finns Allhelgonadagen som för länge sedan var en dag när människor slapp jobba och fick tid att fira mörkhöstens ankomst den 1 november. Nu är den i hopkrympt till en nästan helt vanligt lördag.

Jag tror det finns anledning att ta efter Medeltidens människor. Fira årstidernas ankomst, känn att året har en rytm och att allt inte bara är ännu en dag i grottekvarnen!

Jag tycker du ska ställa till med fest. Stort kalas om det funkar för dig – eller bara ett par tända ljus och ett fint dukat bord. Bara du får en liten positiv knuff som tar dig genom november, den mörkaste av månader.

Kanske väljer du någon av rätterna här nedan till ditt kalas.

Om du tycker att avokadomousse med rom och räkor låter som något för historieätarna när de leker 1970-tal, så säger jag bara en sak: Smaka, det är faktiskt väldigt gott! Dessutom en hyfsat enkel förrätt som du inte behöver svettas med i flera timmar.

Enkelt är också canard confit, alltså konfiterad anka – i alla fall om du låter bli att confitera den själv. Stek anklåren i en panna, kör klyftpotatis och rödlök i ugnen. Har du tid och kraft över så ger du dig på crème fraiche-kokta jordärtskockor.

När det gäller efterrätten med mangosorbet, granatäpplekärnor & glass så blir det nästan löjligt enkelt. Kör fryst mango i mixer/matberedare, pilla ut kärnorna från granatäpplet & lägg upp glassen. Klart.

Om du tycker att bilden här nedan ser ”julig” ut så beror det på att jag gjorde mangosorbet i julas. Till den serverade jag överbliven risgrynsgröt…

Om du skulle ha en laddning risgrynsgröt i kylen, så är det helt ok att servera den tillsammans med mangosorbeten. Men om så inte är fallet, funkar det lika bra med vaniljglass. Jag lovar.

Halloumi tikka masala – värmande höstgryta

29 måndag Okt 2018

Posted by in gryta, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Den här grytan har verkligen det som krävs för att ge hösten en match. Varma, fylliga smaker säger liksom till mörkret och de fallande löven: ”Håll ni till där ute. Det gör inget, vi sätter oss i köket och äter middag istället”.

Tikka masala har naturligtvis indiska rötter. Men vanligtvis är det kyckling i grytan, här utbytt mot halloumi.

Den salta osten passar bra in i sällskapet, men låt den inte ligga och koka i grytan. Stek på hög värme och låt den sedan bara doppa sig i tikka masala.

Det här behövs till 4 personer:
2 gula lökar
neutral olja
salt
1 msk riven vitlök
1 msk riven ingefära
1 – 2 tsk mild Madras curry
1 msk milt paprikapulver
1 tsk cayennepeppar eller chilipeppar
1 tsk malen koriander
1 tsk spiskummin
1 + 1 paprika, röd eller gul
1 burk hela tomater (bara tomaterna, inte spadet)
1  burk kokosmjölk
8 – 10 körsbärstomater
400 g halloumi

Ris till grytan och – om man vill – hackad, rostad mandel att strö över

Gör så här:
Skala och hacka löken. Kärna ur och strimla paprikan. Fräs löken i olja. Salta och häll i hela kryddregistret här ovan (från vitlök till spiskummin) och fräs även kryddorna en stund. I med en strimlad paprika och de hela tomaterna (men inte spadet). Klipp sönder tomaterna och häll i kokosmjölken. Låt grytan koka ca 15 – 20 minuter till allt är mjukt. Mixa grönsakerna med en stavmixer till slät konsistens.

Halvera körsbärstomaterna. Låt dem och resten av paprikan koka med i grytan 5 – 10 minuter.

Skiva halloumin. Stek den i olja. Ganska hög värme och kort tid. Låt halloumin få ett dopp i grytan innan du bär fram den till bordet.

För en tid sedan skrev jag om en kompis som sippade på ett glas kranvatten när jag åt en riktigt god middag på restaurang i södra Frankrike.

Han var en vänlig själ – tyvärr död sedan många år – men någon gourmet, det var han inte. En gång när jag hälsade på honom sken han som om han hade vunnit på Lotto två veckor i rad.

– Jag har kommit på en fantastiskt god maträtt. Rotmos med rårivna morötter!

Jag tänkte att det kanske man kan äta… Men så gott är det väl inte.

Min skeptiska min stoppade honom inte från att fortsätta.

– Det har jag ätit fem dagar i rad. Fantastiskt att slippa tänka ut vad man ska ha till middag.

Man kanske kan säga att vi hade olika inställning till mat…

Kalkonfilé med ljumma tomater, salladslök & bönor

26 fredag Okt 2018

Posted by in huvudrätt, kyckling, mat, tillbehör

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Tomater kan verkligen smaka olika. På Ica och Konsum trängs de i färdiga plasttråg. Röda och fina – ända till man stoppar in dem i munnen, då blir det liksom ett ingenting av smaken.

Och så kommer man hem till folk som odlar egna i växthuset på tomten. Röda och fina, direkt från plantan – och när man stoppar in dem i munnen så formligen exploderar de av söt, fyllig smak.

Klart som fasen att man hellre vill ha de där hemodlade. Men hur gör man om man inte har lust att köpa ett växthus, sätta ihop det och slita en hel sommar för att kunna skörda framåt hösten?

Mitt anspråkslösa förslag: leta upp en grönsaksaffär (gärna en där innehavaren har invandrat till Sverige). Har man tur så finns det riktigt goda tomater – närodlade i bästa fall – som inte kostar särskilt mycket mer än de där plastförpackade från stormarknaden.

I den här ljumma bön- och tomatröran gör de hela skillnaden. Med rätt tomater blir det en fyllig smak med aningen sötma. Bryter finns mot kalkonfilén och en frisk sås med crème fraiche och rivet citronskal.

Är du ett rosmarin-fan så kan du addera lite hackad rosmarin till såsen, men är du tveksam så låt bli. Rosmarin är en dominant krydda som gärna stjäl alla smakreceptorerna i munnen.

Det här behövs till 3 personer:
500 – 600 g kalkonfilé eller kycklingfilé
olivolja
salt & svartpeppar

3 – 4 dl kokta bönor (svart, vita eller de du gillar bäst)
olivolja, salt & svartpeppar
3 salladslökar eller en bit purjo, strimlad
300 g körsbärstomater, delade i kvartar

Citron-crème fraiche
2 dl crème fraiche, 17 % funkar bra
1 liten vitlöksklyfta, riven
salt & svartpeppar
ev 1 liten kvist rosmarin, hackade ”barr”
citron efter tycke och smak

Kanske klyftpotatis därtill

Gör så här:
Börja med klyftpotatisen om du vill ha det som tillbehör.

Bryn kalkonfilén i olja. Salta & peppra. Lägg ett lock på stekpannan och efterstek köttet på lägre värme i ca 10 – 12 minuter. (Köttet ska upp i minst 70 grader om du har en termometer). Låt köttet vila inslaget i folie i 5 – 10 minuter innan du skär upp det.

Fräs bönorna i olja så de blir varma. Lägg i strimlad salladslök och tomat. Låt allt bli varmt. Salta & peppra.

Blanda ihop crème fraiche med kryddorna. Om man använder riven vitlök så blir det mildare än om man pressar ner den. Smaka av med citron.

Men hallå, tänker du kanske. Här skriver han en massa om klimatsmart mat, men så kommer han i alla fall dragande med mängder av recept på kött…

Ja, alltså… Jag har inga planer på att blir en raw food-nisse vars högsta dröm är att göra en prinsesstårta med ett grönt lock av rå broccoli. (Låter faktiskt extremt äckligt).

Men det här är ganska klimatsmart mat. Fågel är way bättre för klimatet än nötkött. En entrecote på 200 g ger ungefär lika mycket klimatutsläpp som 2 kilo kycklingfilé. Potatis är bättre än ris, och bönor är något av klimatets bästa vän.

Med tomater är det krångligare. Det är en massa med transporter och växthus och uppvärmning. Jag får nöja mig med att de är närodlade och hyfsat mycket i säsong.

Tacogratäng – hela middagen i en ugnsform

23 tisdag Okt 2018

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Hur dum får man bli? Här skriver jag om medelhavskost och nyttigheter med frukt och grönsaker. På senare tid har jag fyllt webbsidorna med tankar om klimatet och maten…

Och så kommer jag dragande med tacogratäng. Köttfärs, ett par deciliter ost och tortillachips! Det enda riktigt nyttiga i gratängen är väl tomatpurén. (Jag tar med en hel matsked!)

Men förklaringen stavas variation. Om inte smaklökarna får nya smaker, så drar de surt ihop sig – och livet blir som en degig Skogaholmslimpa, ungefär.

Dessutom blir det här en smaklig gratäng med mer fyllighet än tex-mex-hetta. Kanske något för ett fredagsmys, särskilt om barnen skriker ”Tacos” och du inte står ut med tanken på att än en gång kladda ner hela ansiktet med köttfärs och guacamole.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
500 g köttfärs (fläskfärs är mest klimatsmart)
olja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar
1 – 1,5 msk spiskummin
ca 1 msk Chipotlepeppar (chilipeppar)
1 msk tomatpuré
1 msk vetemjöl
ca 1 dl vatten
1 burk bönor, vita eller svarta
280 g majs, 2 små burkar

4 ägg
½ dl mjölk eller grädde
2 – 3 dl riven ost, Herrgård eller Cheddar
65 g naturella torillachips (½ liten påse)

Och en sallad till gratängen, kanske.

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Stek köttfärsen i olja, smula sönder den. Krydda med vitlök, salt, svartpeppar, spiskummin, tomatpurè & Chipotlepeppar. (Ta det lugnt med chili, smaka dig fram till rätt styrka).

Blanda ner svarta eller vita bönor. Strö över mjölet, blanda runt. Häll på vatten och låt det koka ett par minuter.

Blanda ägg med mjölk. Riv osten.

Olja en riktigt stor ugnsform. Bottna den med köttfärsröran. Lägg på ett lager majs och häll äggblandningen över. Strö över tortillachips. Toppa med ost.

Skjut in i ugnen tills äggblandningen har stelnat och gratängen har fått fin färg. Tiden beror på hur tjock din gratäng är.

Det där med enformig mat… För länge sedan liftade jag och kompis ner till södra Frankrike. Det var en ganska äventyrlig resa. Vi tältade i en skogsklädd rondell i Lausanne och på vägen ner genom Frankrike åkte vi med en lastbilschaufför som rökte på medan han körde…

Men det var inte det jag skulle berätta, utan om några dagar i den lilla sydfranska staden Arles. Min kompis – som inte var någon gourmet precis – ville leva billigt så vi käkade bröd, tomat och lök. Sedan tog vi lite bröd, tomat och lök, för att fortsätta med… Ja, du fattar.

Till slut stod jag inte ut, utan gick på restaurang. Beställde in nygjorda pommes frites och en köttbit som fortfarande fräste i sin tomatbaserade sås när den anlände till bordet.

Kompisen satt mitt emot. Han hade beställt in ett glas kranvatten. Ungefär halvvägs in i måltiden frågade han:

– Är det okej om jag tar lite bröd?

Det var helt ok. Bara jag slapp äta mer bröd.

Veckomatsedel – Medelhavskost för en vecka med klimatsmart mat XXIII

20 lördag Okt 2018

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat, mat för en vecka, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

I förra veckan kom FN:s klimatpanel med sin rapport om den globala uppvärmningen. Det är fullkomligt isande läsning – om vi inte agerar kraftfullt inom de närmaste åren så går det bokstavligen åt helvete.

Medierna har varit fulla med info om hur man kan ändra sitt liv till att blir mer klimatsmart. Men det finns ett råd jag saknar: Kontakta din politiker och skapa ett politiskt tryck för förändring, för även om vi som individer måste ändra vårt sätt att leva så fattas de stora besluten i Stockholm, Bryssel och New York.

Jag tror det är dags att mejlbomba USA:s kongress (Trump verkar vara bortom all räddning). Eller varför inte dränka Donald Tusk, EU:s ordförande, i en flod av vykort. Kanske brev med kolbitar till Polens ledare Jaroslaw Kaczynski.

Det där var ju ganska utopiskt och långt bort, tänker du kanske. Men du kan faktiskt mejla kommunalrådet i din kommun och fråga varför kommunen fortfarande köper in fossildrivna bilar – och varför det inte sitter en solpanel på det nybyggda dagiset i området.

Eller ringa din bilhandlare och fråga hur han har mage att sälja dieselslukande SUV:ar.

Och du kan ändra din mathållning. Råden är inte särskilt komplicerade. Mindre rött kött, framför allt mindre nöt och lamm. Mer av fisk, kyckling och vegetarisk mat.

Mindre animaliskt fett och mer olja, nötter och baljväxter. Mer frukt och grönt, helst från närområdet.

Börjar du känna igen råden… Ja, jag trodde väl det, för klimatsmart mat liknar väldigt mycket medelhavskosten. Kanske med den enda skillnaden att man inte ska äta så mycket ost.

Så här kommer en vecka med hyfsat låga klimatutsläpp. Och du, det ska vara god mat – för det ska vara gott att leva även om man försöker bli mer klimatsmart.

Måndag: Kryddig spenatsoppa med ägg
Känns det ruggigt och kallt nu när träden börjar släppa sin löv? I så fall är det läge för en soppa. Den gör i alla fall mig varm, mätt och nöjd.

Tisdag: Gratinerad strömming med fänkål & Pernod
Det här är maträtten som jag trodde Frankrike glömde bort att uppfinna… Men det visade sig, såklart, att sardiner redan kombinerats med fänkål och pastis.

Onsdag: (Nästan) vegetarisk pot au feu med rotfrukter & bacon
Rotfrukter är något av det mest klimatsmarta man kan äta. Dessutom skickar de runt varma, höstliga dofter i huset när grytan puttrar på spisen.

Torsdag: Gratinerad aubergine & tabbouleh med svarta bönor
Citrussmakande tabbouleh har lite sommarkänsla över sig. Med gratinerad aubergine och svarta bönor blir det lite mer höstlikt – även för dem som längtar till varmare årstider.

Fredag: Torskrygg med marinerade bönor & caesardressing
Djupa smaker av marinerade bönor och pigg caesardressing. Mjäll torskrygg. Du behöver inte sakna fredagsbiffen en enda sekund. (Den renläriga väljer bort tomater).

Lördag: Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing
Okej, lite somrigt är det kanske med en ljummen sallad. Men det finns massor av tillfällen när det passar bra: lunch, lättare middag eller kanske före en efterrätt.

Söndag: Ugnsbakad lök med kornotto & stekt svamp
Korngryn och lök ska man äta. Inte för att det är hejdlöst klimatsmart – utan för att det är gott! Testa en ugnsbakad lök med smör, timjan och några droppar balsamvinäger, så får du se.

Efterrätt: Toscaäpplen – saftiga äpplen under knäckigt täcke
Hela hösten ligger de där och bara väntar… Köp ett gäng äpplen, ät några och gör efterrätt på resten. Resultatet blir verkligen saftiga äpplen under ett knäckigt täcke.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.