Hur dum får man bli? Här skriver jag om medelhavskost och nyttigheter med frukt och grönsaker. På senare tid har jag fyllt webbsidorna med tankar om klimatet och maten…

Och så kommer jag dragande med tacogratäng. Köttfärs, ett par deciliter ost och tortillachips! Det enda riktigt nyttiga i gratängen är väl tomatpurén. (Jag tar med en hel matsked!)

Men förklaringen stavas variation. Om inte smaklökarna får nya smaker, så drar de surt ihop sig – och livet blir som en degig Skogaholmslimpa, ungefär.

Dessutom blir det här en smaklig gratäng med mer fyllighet än tex-mex-hetta. Kanske något för ett fredagsmys, särskilt om barnen skriker ”Tacos” och du inte står ut med tanken på att än en gång kladda ner hela ansiktet med köttfärs och guacamole.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
500 g köttfärs (fläskfärs är mest klimatsmart)
olja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar
1 – 1,5 msk spiskummin
ca 1 msk Chipotlepeppar (chilipeppar)
1 msk tomatpuré
1 msk vetemjöl
ca 1 dl vatten
1 burk bönor, vita eller svarta
280 g majs, 2 små burkar

4 ägg
½ dl mjölk eller grädde
2 – 3 dl riven ost, Herrgård eller Cheddar
65 g naturella torillachips (½ liten påse)

Och en sallad till gratängen, kanske.

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Stek köttfärsen i olja, smula sönder den. Krydda med vitlök, salt, svartpeppar, spiskummin, tomatpurè & Chipotlepeppar. (Ta det lugnt med chili, smaka dig fram till rätt styrka).

Blanda ner svarta eller vita bönor. Strö över mjölet, blanda runt. Häll på vatten och låt det koka ett par minuter.

Blanda ägg med mjölk. Riv osten.

Olja en riktigt stor ugnsform. Bottna den med köttfärsröran. Lägg på ett lager majs och häll äggblandningen över. Strö över tortillachips. Toppa med ost.

Skjut in i ugnen tills äggblandningen har stelnat och gratängen har fått fin färg. Tiden beror på hur tjock din gratäng är.

Det där med enformig mat… För länge sedan liftade jag och kompis ner till södra Frankrike. Det var en ganska äventyrlig resa. Vi tältade i en skogsklädd rondell i Lausanne och på vägen ner genom Frankrike åkte vi med en lastbilschaufför som rökte på medan han körde…

Men det var inte det jag skulle berätta, utan om några dagar i den lilla sydfranska staden Arles. Min kompis – som inte var någon gourmet precis – ville leva billigt så vi käkade bröd, tomat och lök. Sedan tog vi lite bröd, tomat och lök, för att fortsätta med… Ja, du fattar.

Till slut stod jag inte ut, utan gick på restaurang. Beställde in nygjorda pommes frites och en köttbit som fortfarande fräste i sin tomatbaserade sås när den anlände till bordet.

Kompisen satt mitt emot. Han hade beställt in ett glas kranvatten. Ungefär halvvägs in i måltiden frågade han:

– Är det okej om jag tar lite bröd?

Det var helt ok. Bara jag slapp äta mer bröd.