Den här grytan har verkligen det som krävs för att ge hösten en match. Varma, fylliga smaker säger liksom till mörkret och de fallande löven: ”Håll ni till där ute. Det gör inget, vi sätter oss i köket och äter middag istället”.

Tikka masala har naturligtvis indiska rötter. Men vanligtvis är det kyckling i grytan, här utbytt mot halloumi.

Den salta osten passar bra in i sällskapet, men låt den inte ligga och koka i grytan. Stek på hög värme och låt den sedan bara doppa sig i tikka masala.

Det här behövs till 4 personer:
2 gula lökar
neutral olja
salt
1 msk riven vitlök
1 msk riven ingefära
1 – 2 tsk mild Madras curry
1 msk milt paprikapulver
1 tsk cayennepeppar eller chilipeppar
1 tsk malen koriander
1 tsk spiskummin
1 + 1 paprika, röd eller gul
1 burk hela tomater (bara tomaterna, inte spadet)
1  burk kokosmjölk
8 – 10 körsbärstomater
400 g halloumi

Ris till grytan och – om man vill – hackad, rostad mandel att strö över

Gör så här:
Skala och hacka löken. Kärna ur och strimla paprikan. Fräs löken i olja. Salta och häll i hela kryddregistret här ovan (från vitlök till spiskummin) och fräs även kryddorna en stund. I med en strimlad paprika och de hela tomaterna (men inte spadet). Klipp sönder tomaterna och häll i kokosmjölken. Låt grytan koka ca 15 – 20 minuter till allt är mjukt. Mixa grönsakerna med en stavmixer till slät konsistens.

Halvera körsbärstomaterna. Låt dem och resten av paprikan koka med i grytan 5 – 10 minuter.

Skiva halloumin. Stek den i olja. Ganska hög värme och kort tid. Låt halloumin få ett dopp i grytan innan du bär fram den till bordet.

För en tid sedan skrev jag om en kompis som sippade på ett glas kranvatten när jag åt en riktigt god middag på restaurang i södra Frankrike.

Han var en vänlig själ – tyvärr död sedan många år – men någon gourmet, det var han inte. En gång när jag hälsade på honom sken han som om han hade vunnit på Lotto två veckor i rad.

– Jag har kommit på en fantastiskt god maträtt. Rotmos med rårivna morötter!

Jag tänkte att det kanske man kan äta… Men så gott är det väl inte.

Min skeptiska min stoppade honom inte från att fortsätta.

– Det har jag ätit fem dagar i rad. Fantastiskt att slippa tänka ut vad man ska ha till middag.

Man kanske kan säga att vi hade olika inställning till mat…