Wallenbergare med trattkantarell-sås – comfort food

Etiketter

, , ,

Tillhör du dem som har problem med att göra slut på pengarna? Då har jag ett anspråkslöst förslag: gå till tandläkaren!

Förra året fixade jag mina tänder till priset av en lyxig långsemester på ett exotiskt resmål. Och i fredags var det dags igen.

Jag hade gått med en småvärkande, öm tand. Till slut var det bara att knalla upp till tandläkaren, som undersökte och knackade mig på tänderna tills jag kved.

– Du har bitit ihjäl tanden, sade han. Det är sprucken och död, så nu blir det rotfyllning och så sätter vi en krona för att försöka rädda tanden. Men jag lovar inget, det kan sluta med att vi måste dra den.

Han borrade upp ett provisoriskt hål i tanden och fyllde det med något bakteriedödande. Och så gav han mig lite goda råd:

– Låt bli nötter och skaldjur. Ät något snällt istället.

Vad kan då vara snällare och – mer tröstande – än wallenbergare med en gräddig trattkantarellsås?

Det här behövs till 3 hungriga personer – eller 4 mindre hungriga:
650 g köttfärs, kalv-, fläsk- eller blandfärs
2,5 dl vispgrädde
4 äggulor
drygt 1 tsk salt & lite svartpeppar
smör eller rapsolja

Trattkantarellsås
300 g trattkantareller
rapsolja & smör
salt & peppar
ca 1 msk vetemjöl
3 dl mjölk
½ dl vispgrädde
stekrester från stekpannan

Stekta gröna ärtor och kokt potatis eller potatismos

Gör så här:
Blanda färsen med grädde och äggulor. Kläm ihop den en stund med fingrarna så den blir lite seg. Krydda med salt & svartpeppar. (Stek gärna ett prov och testa så kryddningen sitter där den ska).

Forma ganska små ”hamburgare”. Stek i smör eller rapsolja 4 – 5 minuter per sida.

Trattkantarellsås
Torka av och ansa trattkantarellerna. Skär i mindre bitar. Stek dem i bara lite olja tills all vätska har kokat bort. I med en klick smör. Salta & peppra. Stek tills de får lite yta.

Häll i mjölet och vispa så det blandas med trattisarna Späd i omgångar med lite mjölk/grädde, vispa och koka upp så redningen tjocknar. Lägg ner wallenbergarna och låt dem koka med ett par minuter.

Om du skrapar ner resterna från stekpannan i kastrullen så blir såsen inte helt slät, men du får en fantastiskt smakrik sås.

Slutet gott, allting gott… Därför struntade jag  i det där med bild. Jag menar, har man varit hos tandläkaren och pinats, så ska man väl få njuta när kvällen kommer. Sippa lite hyfsat rödvin och äta maten när den är varm och nylagad.

Inte slita fram kameran. Fixa belysning och försöka få till en bra bild – för att sedan sätta sig äta den kallnande maten.

Det håller du väl med om?

Chateau Tanesse 2016 – slottsfruns yngre släkting

Etiketter

, ,

Slottet Tanesse vilar som en sirlig gammal dam på de mjuka kullarna i södra Bordeaux. Herrgården – för det är egentligen inget slott – har en sandstensfasad som fått patina av några hundra års sol och regn.

Utanför järngrindarna sluttar marken ner mot floden Garonne. Vinstockarna löper i raka, tuktade rader över kullarna. Det är lite som om de ställt sig i givakt för den åldrande slottsfrun.   

Just över de kullarna kör Guillaume Gonfrier sin japanska terränggående SUV när vi var där förra sommaren. Han stannar och pekar upp mot den sirliga damen.

– Däruppe ligger slottet och runt omkring här ligger vinfälten som producerar vinet Chateau Tanesse, säger han.

Guillaume Gonfrier är i 25-årsåldern och tredje generationens vinmakare på Vignobles Gonfrier. Det är en stor anläggning med 60 anställda och sammanlagt 570 hektar vinodling. Men gården satsar på vinturism och han tar emot med både öppna armar och ett leende.

Vi kikar runt i anläggning och lagerlokaler. Guillaume tar oss med in i familjens ursprungliga slott med en pytteliten vinkällare för lagring och till sirliga salonger med möbler som skulle kallas för gustavianska i Sverige.

Aldrig har vi fått en mer intressant rundvisning. Har du vägarna förbi och är det minsta intresserad av vin: åk dit. Jag tror det blir ett besök du kommer att minnas länge.

Naturligtvis provade vi vin – och fick med oss några kartonger i bakluckan. Mest köpte vi Chateau Tanesse 2012. Flaskor som nu har fått ligga till sig ett år i vår källarskrubb.

I fredags svängde jag förbi Systemet och köpte en flaska Chateau Tanesse 2016 (rött, 119 kronor på Bolaget). Nu skulle vi kolla vad det var för skillnad.

Och visst, fyra år i källaren märks. Det yngre vinet har toner av blått i den röda färgen, det äldre drar mot tegelröda nyanser.

När man trycker ner näsan i årgång 2016 så möts man av mörk frukt, fat och aningen tobak. Men där finns också en pigg fruktsyra.

Just fruktsyran har klingat av i det äldre vinet. Där finns istället toner av läder och sten, dov frukt och faktiskt aningen viol och pastill. Det är ett kul vin att sitta och lukta på – lite så där som tjuren Ferdinand – för det bjuder på nya lukter nästan varje gång.

I munnen har det yngre vinet en pigg frukt som balanseras av en tydlig strävhet. Det är rakt, hederligt och passar utmärkt till en köttbit på fredagskvällen.

Chateau Tanesse från 2012 är avrundat och sirligt – som en gammal adelsdam – men ändå finns en ryggrad av strävhet kvar.

Okej, börjar bli dags att runda av. Tycker jag att det var värt svängen till Bolaget för att få med mig en flaska Tanesse hem?

Jag säger så här. Gillar du viner som är  fruktbomber med extra allt och så lite sötma som klistrar fast i gommen – då är det här inget för dig.

Men tycker du om de mer klassiska vinerna – en stil väl vårdad i Bordeaux – då tycker jag att du ska slå till med en flaska. Men kom ihåg att den sirliga elegansen finns ännu inte hos årgång 2016. Den är mer som en yngre släkting – ungefär som en tonåring – som fortfarande har lite spring i benen.

Ugnsrostad blomkål, grönsaker & mild vitlöksolja

Etiketter

, , , , , ,

Vitlök kan vara himmelsk om den används rätt. Och faktiskt ganska trist när någon klåpare har behandlat den illa.

För en herrans massa år sedan gick vi på en ganska trendig krog i Göteborg. Hela vitlökar hade kommit på modet och den här restaurangen ville inte vara sämre. Så till den fräsande köttbiten och några dyra droppar rött vin serverades halverad vitlök – som varit inne i ugnen i ungefär 143 sekunder.

Man kan inte säga att nästan rå vitlök var någon höjdare… Men så gick det som det gick, krogen kursade. Jag tror det berodde på den taskiga behandlingen av vitlöken.

Men låter du oskalade vitlöksklyftor ugnsrostas en stund så får du en mild och fyllig ”grönsak”, som gjord för en citronkryddad olja.

Addera blomkål och andra grönsaker som fått färg i ugnen, men fortfarande är lite al dente – så är helt hemma. I alla fall en vanlig vardag i september.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
I stort blomkålshuvud
3 – 4 lökar, gula eller röda
1 vitlök, oskalade klyftor
olivolja
salt & svartpeppar
3 röda paprikor

Vitlöksolja
1,5 dl olivolja
½ – 1 citron, saft & rivet skal
ca 4 ugnsrostade vitlöksklyftor
salt & svartpeppar
1 litet knippe persilja
1 stor nypa basilikablad

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Dela blomkålen i ganska stora bitar. Skala och klyfta löken grovt. Bryt vitlöken i klyftor men behåll skalet. Lägg allt i en långpanna eller stor ugnsform. Salta & peppra. Ringla över olivolja och blanda runt. Kör i ugnen i 30 – 40 minuter. Blanda runt grönsakerna några gånger.

Halvera, kärna ur och skär paprikan i ganska stora bitar. Låt den steka med i 15 – 20 minuter.

Vitlöksoljan. Ta 4 ugnsrostade vitlöksklyftor. Tryck ut dem ur skalet och pressa dem i vitlökspressen. Blanda med olja, hackad persilja & basilika. Salta & svartpeppra. Smaka av med rivet citronskal och pressad citron.

Ät & njut. Och skulle du någon gång få en halverad, rå vitlök på krogen – så vinka till dig servitören, luta dig fram och fråga: ”Gör du så här hemma också?”

Vardagspasta med grönkål & solrosfrön

Etiketter

, , , , , ,

Grönkål finns numera att köpa nästan året runt. Det är bara att tacka och ta emot för oss som gillar de där smakrika gröna bladen.

Tar man färdigstrimlad kål så blir det här en snabblagad rätt för alla de där dagarna när maten måste fram på bordet fort. Men hacka igenom bladen en gång till – för det grönkålsproducenterna kallar strimlad är faktiskt en ganska grov historia.

Det här behövs till 3 personer:
225 g strimlad grönkål
olivolja
salt & svartpeppar
2 vitlöksklyftor
2 dl kokvatten från pastan
1,5 – 2 dl crème fraiche, 35% är godare
drygt ½ dl rostade solrosfrön
rikligt med riven parmesan eller Grana padano

Pasta efter tycke och smak

Gör så här:
Sätt på pastavattnet och koka den. Längre tid tar inte den här maten. Hacka igenom bladen en gång till. Fräs dem i olivolja tills de börjar mjukna. Pressa i vitlök, krydda med salt & peppar. Häll i crème fraiche och kokvatten från pastakoket. Koka ett par minuter.

Riv över rejält med parmesan.

När mat smakar som den ska, så får man liksom en kick ”Yes, där satt den”. Men den här grönkålen bråkade med mig en stund. Visst, det var ok med salt & peppar. Crème fraiche adderade fyllighet och rund gräddsmak. Jodå, det blev lite sting av vitlöken…

Men det var liksom något som fattades.

Inte förrän jag rev parmesan över kom kicken. Men då var det verkligen ”Yes, där satt smaken”.

En mindre trögtänkt person (än jag) kan naturligtvis ha i lagrad ost redan när kålen kokar på spisen…

Biff Stroganoff – perfekt för en trött helgkväll

Etiketter

, ,

Biff stroganoff påstås vara uppkallad efter en rysk greve på 1700-talet (som hette Stroganoff får man tro). Greven var en gourmet som gillade mat, men dessvärre var han tandlös. Ville alltså ha mat som var lättuggad – och när han beställde det av sin kock så skapades maträtten.

Även för oss som har våra tänder kvar, så är det här riktigt god mat. Men blanda inte ihop den här rätten med korv stroganoff, som nog uppfanns av en stressad småbarnsförälder ungefär 1969.

Och snälla, hoppa över ketchup. Det blir mycket godare med en klick fransk dijonsenap.

Det här behövs till 2 personer:
350 g lövbiff
350 g champinjoner eller annan svamp
olivolja & smör
salt & svartpeppar
1,5 – 2 dl crème fraiche, 34 %
1 dl vatten
drygt 2 tsk fransk dijonsenap
ca ½ citron, pressad

Kanske potatismos eller möjligen pasta därtill

Gör så här:
Strimla lövbiffen. Skölj/torka av svampen och skär den i skivor. Stek champinjonerna i bara lite olja & smör. Låt vattnet koka bort. Krydda och stek till du får lite stekyta. Lägg över i en gryta.

Stek lövbiffen i olja & smör. Krydda med salt & svartpeppar. Lägg ner i grytan. Fyll på med vatten, crème fraiche och senap. Låt koka ett par minuter. Smaka av med pressad citron.

Det här är mat som passar en helgkväll när man är trött efter veckan som gått. Snabbt, enkelt och smakligt.

Det är också mat som passar mig i slutet av de hektiska nu-har-vi-börjat-jobba-veckorna.

Att jag har varit stressad märks inte minst på mitt förhållande till kameran. När jag äntligen hittade den under en hög med tidningar så var batteriet urladdat. Jag fick ge mig ut på en galen jakt efter den försvunna batteriladdaren.

Först efter flera dagar hittade jag laddaren i badväskan bland sololja, badbyxor och handdukar. Jag säger bara: vem fan har lagt laddaren där? Det kan väl inte vara jag???

Något foto blev det i alla fall inte. Som du ser.

Veckomatsedel – Medelhavskost för en sensommarvecka XXXI

Etiketter

, , , , , , ,

Pust, vilken massa jobb det var förra veckan. Eleverna kom och så var det nya kurser och nya elever och nytt intranät och och nya böcker och en jävla massa möten som nu för tiden behövs i det det förr så kommunalgrå svenska gymnasiet.

Det var som att hamna i torktumlaren – och sedan försöka hålla sig kvar tills man blev utspottad på fredagseftermiddagen.

Men nu är det en ny vecka. Lugnare hoppas jag, så man hinner med att leva och njuta. Kanske äta middag i sensommarsolen, kanske värma upp grillen en sista (?) gång för säsongen.

För ännu är inte sommaren slut. Här i Göteborg ska det bli dagar med 25 grader varmt. Säger prognoserna i alla fall.

Måndag: Ugnsomelett med squash, feta & rosmarin
Ugnsomelett är en räddare i nöden hemma hos oss. När man står där en vanlig måndagskväll och inte vet vad man ska laga, så kan man räddas av några ägg, lite squash och en bit feta.

Tisdag: Salade de pois chiche – kikärtssallad som i Provence
I Provence i somras stoppade vi kikärtor i salladen. Genast blev det matigare och mustigare. Kombinera med lite stekt eller grillad fisk eller kanske en kycklingburgare.

Onsdag: Pasta med wokad broccoli & ädelostsås
Himmel så bra broccoli och grönmögelost gifter sig. Supergott med gorgonzola-sås – eller som i den här vardagsvarianten med vanlig svensk grönmögelost.

Torsdag: Poké bowl med räkor, avokado & chili-sås
Ett gäng räkor och så lite avokado, gurka och mango. Ris förstås – och chilihetta i såsen. Enkel och fräsch avslutning på dagen och sommaren.

Fredag: Rosmarinkyckling med crème fraiche & en skvätt citron
Den här maten kom jag på en augustidag för tre år sedan när vi behövde pigga upp oss. Semestern var slut och jobblunken hade börjat. Och det funkade. Vi blev både mätta, nöjda och belåtna.

Lördag: Torskrygg med räksås & mandelpotatismos
Torskrygg är riktigt bra finmat. Lätt att få så där saftig och skivig som torsk är på krogen. Testa att koka fond på räkskalen och du har en helt magisk sås.

Söndag: Salsa verde med grillad blomkål, lök & morot
Få saker sätter sprätt på smaklökarna som en god örtolja. I min salsa verde får kapris vara med (för att jag gillar det), men sardeller är bannlysta (för annars protesterar hustrun).

Veckans efterrätt: Turkisk yoghurt med honung, äpple & mandel
Ta ett äpple, lite mandel och honung. Ja, och så turkisk yoghurt förstås. Med minimal ansträngning har du skapat en enkel och god – och faktiskt nyttig – efterrätt.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Skaldjurslasagne med räkor & tomat, spenat & ostsås

Etiketter

, ,

Det är något särskilt med en riktig lasagne. Den smakar liksom omtanke… Lite som de varma kanelbullarna gjorde hemma i köket när man var barn.

Kanske är det den mjuka och runda smaken av ostsås. Kanske spenaten och räkorna. Eller kanske handlar det bara om att lasagne är en speciell rätt – det är inget man trycker ner i en kastrull en tisdagskväll när man ska äta middag själv.

För det tar lite tid att fixa en lasagne – och då är det läge att njuta den tillsammans med andra.

Det här behövs till 4, kanske 5 personer:
300 g färska lasagneplattor
olivolja
300 g skalade räkor eller andra skaldjur

450 g spenat
olivolja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar

Tomatsås
1 gul lök, skalad och hackad
olivolja
1 burk tomater, hela eller krossade
2 vitlöksklyftor, skalade
salt & svartpeppar
½ tsk honung
1 näve strimlade  örtkryddor, t ex basilika, oregano, persilja, timjan

Ostsås
4 dl mjölk
1 msk smör eller Bregott
2 msk vetemjöl
1 dl crème fraiche, 34 %
salt & svartpeppar
2 dl riven lagrad ost, t ex cheddar eller Herrgård

1 dl riven parmesan eller grana padano

Gör så här:
Tina spenat och räkor om de är frysta. Sätt ugnen på 225 grader.

Tomatsåsen. Skala och hacka löken. Fräs den glansig i olja. Häll i tomaterna (klipp sönder dem med en sax om de är hela). Krydda med salt, peppar och aningen honung. Pressa i vitlöken. Låt såsen koka ihop medan du förbereder resten. Rör ner örtkryddorna på slutet.

Spenaten. Fräs den i olja. På med vitlök, salt & peppar. Fräs tills vätskan har dunstat bort.

Ostsåsen. Häll hälften av mjölken i en kastrull. I med smör och mjöl. Vispa sönder mjölet. Värm tills såsen tjocknar (vispa under tiden). Häll i crème fraiche och resten av mjölken. Krydda med salt & peppar. Värm tills såsen börjar tjockna (vispa). Småkoka såsen ett par minuter. Rör ner den lagrade osten. Spara parmesan-osten.

Lasagnen. Olja en stor ugnsform. Bottna med lite tomatsås. Varva lasagneplattor, tomatsås, spenat, räkor & ostsås. Avsluta med lasagneplattor och ostsås. Strö över parmesan.

Grädda i ugnen i 25 minuter, eller så länge som det står på förpackningen.

Idag plockade jag kantareller. Jag valde ut de finaste och lät dem slinka ner i påsen… Ja alltså, det var på en mataffär jag valde ut mina svampar.

Men det gjorde inget. De var goda ändå när hustrun stekt dem i smör och vi åt dem som en liten förrätt.

Men det födde en tanke. Man kanske skulle byta ut räkorna mot svamp och göra en svamplasagne…

Någon gång ska jag testa.

Allt i en långpanna – torskrygg & ratatouille-grönsaker

Etiketter

, , , ,

Nu är det bara några timmar kvar tills jobbet börjar efter sommarens ledighet. Det är ju inte precis så man tittar på klockan och hoppas att den ska gå fortare, så att man får börja jobba igen…

Men sommarens har varit bra. De sista njutningsfulla dagarna var vi i sommarstugan vid Kalmarsund. (En sliten och flagnande stol från köket syns på bilden här ovanför.) I väskan hade jag med mig ett gäng kokböcker med hälsosam mat, så jag sa till hustrun att nu ska vi leva sunt: äta vegetarisk mat med mycket baljväxter och så ska vi röra på oss.

Hon såg skeptisk ut. Hörde bara att jag skulle stoppa en massa (vita och svarta) bönor i maten, något hon tycker är ungefär lika idiotiskt som att äta ärtsoppa.

Men hon kunde tagit det lugnt. Inte en enda liten böna hittade vägen ner i grytor och ugnsformar. Och det där med att röra på oss – det blev mest promenaden mellan solstolen och matbordet.

En kväll käkade vi hyfsat nyttig mat: torskrygg med ratatouille-grönsaker. Allt gjort på en plåt i ugnen – praktiskt och så blir det mindre disk.

Vi åt den när maten med bröd och crème fraichesås. Det funkar bra om man vill ha ganska ”snäll” mat, men vill man ha mer kraft och lite mer Medelhavsvibbar så tror jag salsa verde funkar bättre.

Det här behövs till 3 personer:
500 – 600 g torskrygg, tinad om den varit fryst
1 fänkål
olivolja
salt & svartpeppar
1 (mindre) aubergine
½ vitlök, oskalade klyftor
2 knipplökar
1 paprika, röd eller gul
1 (mindre) squash
300 g goda tomater
1 näve hackade örtkryddor, t ex timjan, oregano, persilja

Crème fraiche-sås
2 dl crème fraiche, 17 % funkar bra
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar
1 näve hackade örtkryddor, persilja, oregano, timjan…

Eller örtoljan salsa verde

Och så ett gott bröd, t ex vitt surdegsbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skala, skölj och ansa grönsakerna. Skiva lök och fänkål. Skär aubergine, paprika, squash och tomater i mindre bitar.

Olja en långpanna eller stor ugnsform. Lägg ner fänkålen och oskalade vitlöksklyftor, kör i ugnen i ca 35 minuter, rör om ibland. Lägg i de andra grönsakerna efter hand. Aubergin efter 5 minuter, lök efter 15 minuter, squash och paprika efter 20 minuter. Efter 25 minuter lägger du ner tomaterna. Salta, peppra och blanda ner örtkryddorna.

Sänk värmen till 175 grader. Salta & svartpeppra torsken och lägg den ovanpå grönsakerna. Ugnsbaka ytterligare ca 15 minuter. Torsken är klar när den skivar sig fint.

Blanda crème fraiche med örtkryddor, salt & svartpeppar. Pressa i vitlöken.

Vi har en sorts arbetsfördelning hemma.  Jag handlar och lagar mat. Hustrun tvättar och diskar. (Okej, jag ska kanske erkänna att ingen har huvudansvaret för städningen – det märks om man säger så…)

Jag trodde hon skulle bli glad när jag hade hittat på en maträtt som lagas på bara en enda plåt, minimalt med disk alltså. Men hon muttrade bara om all disk som fanns ändå: skärbräda och vitlökspress, ugnsform och knivar.

Ibland är det svårt att vara profet i sitt eget kök.

Filets de porc à la moutarde – fläskfilé med dijonsenap

Etiketter

, , ,

Hur gör man för att lyxa till en fredag i augusti när sommaren håller på att ta slut och många bara ser höstens långa motorväg av arbete framför sig?

Här kommer ett anspråkslöst förslag:

Ta en vanlig fläskfilé. Skär den i knubbiga bitar och bryn bitarna ordentligt. Låt dem koka ett par minuter i senapskryddad crème fraiche, och servera med klyftpotatis och gröna bönor stekta i olivolja.

Ta ett glas vin till maten och en deckare (film eller bok) efteråt. Livet behöver faktiskt inte vara helt kört bara för att semestertiden är över.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g fläskfilé eller fläskytterfilé
olivolja
salt & svartpeppar
(drygt) 2 dl crème fraiche, 34 %
ca 1 dl vatten
(drygt) 1 msk fransk dijonsenap
1 – 2 klyftor citron, pressade

500 g gröna bönor, haricots verts
olivolja
flingsalt

Klyftpotatis

Gör så här:
Putsa bort ev hinnor från fläskfilén och skär den i skivor tjocka som fläskkotletter. Bryn dem i olivolja så att de får bra färg. Krydda med salt & svartpeppar.

Lägg skivorna i en gryta med crème fraiche och pressad citron. Skumma bort fettet från stekpannan, häll lite vatten i stekpannan. Skrapa/häll spadet med de goda steksmakerna i grytan med fläskfilé. Låt den koka några minuter tills köttet är genomstekt.Smaka av med salt & peppar. Kanske lite mera senap?

Gröna bönor. Koka dem al dente i ordentligt saltat vatten. Häll av bönorna och stek/woka dem ett par minuter i olivolja. Smula över flingsalt.

Även om du hatar fläskkött och tycker att senap är det äckligaste matguden har uppfunnit – testa de gröna bönorna. Det blir så mycket mer smak om man steker (wokar) dem i olivolja eller smör!

Använder du färska bönor som du snoppar själv, så har du en liten delikatess att lägga på tallriken.

Autoroute du soleil – vinvägen genom Rhonedalen

Etiketter

, , , ,

Ta bilen någon gång och kör motorvägen söderut från Lyon. Följ vägen med det vackraste namnet: Autoroute du soleil, Solens motorväg.

Det är en benämning den nästan inte förtjänar, för det här är pulsådern som förbinder Paris med Marseille. Men strunta i parisarna som glider förbi i 134 kilometer i timmen i en nytvättad Peugeot 3008, precis under den gräns där man får böter för fortkörning. Lägg dig i högerfilen, anpassa farten efter lastbilarna och försök få en glimt av landskapet som flyter förbi.

I början leker vägen tafatt med floden Rhone. Slingrar sig efter den ena flodbanken, hoppar över till andra sidan och doppar nästan vägrenen i floden. På de branta bergssluttningarna klänger vinstockarna och nere vid floden kurar byarna.

Längre söderut sträcker sig motorvägen över Alpernas låga utlöpare och landar i Rhonedeltats flacka landskap med fält färgade av blå lavendel. Men innan du kommit så långt. Ta av mot Cave de Tain i staden Tain-l’Hermitage.

Cave de Tain är en jättelik vinanläggning som täcker ett helt kvarter. Men trots storleken är det ett kooperativ som satsar på kvalitetsviner från Norra Rhone. Här vinifieras druvor från alla områdets cru-lägen, från nordligaste Côte-Rotie till Coronas strax utanför Valence.

Koopertivet har 330 vinbönder som kör sina skördade druvor till vinanläggningen. Dessutom äger Cave de Tain stora egna marker.

Även om allt rött vin görs uteslutande på Syrah-druvan, så varierar jordmånen. Och det är en variationsrikedom som märks. När man kliver in i Cave de Tains butik är det som om man förvandlats till ett fem-årigt barn igen – och kommit in i världens största godisbutik.

Butiken är stor som en större livsmedelsaffär och i rad efter rad trängs godsakerna. Saint-Joseph, Crozes-Hermitage, Saint-Peray. Mest rött, men även vitt och lite rosé. Olika appellationer och så viner som säljs under den enklare etiketten IGP.

Just ett av dessa ’enklare’ viner blir ett aV sommarens mest prisvärda inköp. Domaine des Gardes är fruktigt och lätt att gilla, men ändå med en bra ryggrad.

Naturligtvis köper vi med oss Crozes-Hermitage, det enda av Cave de Tains viner som finns på Systemet. Ett vin som jag drack första gången för länge sedan – och tänkte: ”Det är som en slank och elegant parisiska med tillräckligt självförtroende för att be en buse från Front National dra åt helvete”.

Fortfarande finns kärleken till vinet kvar, i alla fall från min sida. För det är ett vin som både är följsamt och självständigt.

Men ge dig ut på vägen igen och fortsätt Autoroute du soleil söderut. Strax innan Avignon håller du höger och väljer motorvägen mot Montpellier och Barcelona. Då kan du efter en mil eller så ta av mot Tavel och kooperativet Les Vignerons de Tavel & Lirac.

Här är skalan mindre men Tavel producerar kanske de bästa rosévinerna i Frankrike. Frågar du en fransman så säger han att området gör de bästa i världen.

Testa det vanliga vinet Lauzeraies (kooperativets enda vin på Bolaget). Testa också skillnaden mellan hur vinet smakar beroende på jordmånen där druvorna vuxit. Kul aktivitet och så kan du få med dig några flaskor hem till salladen eller den grillade fisken.

Skulle du ännu inte fått nog av vinprovning så kan du köra småvägar öster ut till Chateaneuf-du-Pape. På en kulle ligger den lilla vinbyn. Välvårdad och ansiktslyft som en fransk Nancy Pelosi – eller välbärgad adelsdam som bara knappt accepterar den nya tiden, om du hellre gillar den jämförelsen.

Här det fullt med vinbutiker, fullt med restauranger och fullt med folk. Dessutom fullt med svenskar som sniffar och gurglar.

I den vackra byn Chateauneuf-du-Pape finns massor av bra – och dyrt – vin. Men för mig känns det för renskrubbat och välordnat. Jag saknar vitlökslukten från vinbönderna när de återvänder till arbetet efter lunch. Jag saknar deras skitiga arbetskläder, och deras närhet till vinet och vinmakandet.

Ett sista tillägg. Vill man komma riktigt nära vinfälten och byarna så ska man naturligtvis välja de små vägarna genom Rhone-dalen.

Jag har aldrig åkt dem. Kanske för att jag är så löjligt förälskad i motorvägen med det vackraste namnet Autoroute du soleil.