Tillhör du dem som har problem med att göra slut på pengarna? Då har jag ett anspråkslöst förslag: gå till tandläkaren!

Förra året fixade jag mina tänder till priset av en lyxig långsemester på ett exotiskt resmål. Och i fredags var det dags igen.

Jag hade gått med en småvärkande, öm tand. Till slut var det bara att knalla upp till tandläkaren, som undersökte och knackade mig på tänderna tills jag kved.

– Du har bitit ihjäl tanden, sade han. Det är sprucken och död, så nu blir det rotfyllning och så sätter vi en krona för att försöka rädda tanden. Men jag lovar inget, det kan sluta med att vi måste dra den.

Han borrade upp ett provisoriskt hål i tanden och fyllde det med något bakteriedödande. Och så gav han mig lite goda råd:

– Låt bli nötter och skaldjur. Ät något snällt istället.

Vad kan då vara snällare och – mer tröstande – än wallenbergare med en gräddig trattkantarellsås?

Det här behövs till 3 hungriga personer – eller 4 mindre hungriga:
650 g köttfärs, kalv-, fläsk- eller blandfärs
2,5 dl vispgrädde
4 äggulor
drygt 1 tsk salt & lite svartpeppar
smör eller rapsolja

Trattkantarellsås
300 g trattkantareller
rapsolja & smör
salt & peppar
ca 1 msk vetemjöl
3 dl mjölk
½ dl vispgrädde
stekrester från stekpannan

Stekta gröna ärtor och kokt potatis eller potatismos

Gör så här:
Blanda färsen med grädde och äggulor. Kläm ihop den en stund med fingrarna så den blir lite seg. Krydda med salt & svartpeppar. (Stek gärna ett prov och testa så kryddningen sitter där den ska).

Forma ganska små ”hamburgare”. Stek i smör eller rapsolja 4 – 5 minuter per sida.

Trattkantarellsås
Torka av och ansa trattkantarellerna. Skär i mindre bitar. Stek dem i bara lite olja tills all vätska har kokat bort. I med en klick smör. Salta & peppra. Stek tills de får lite yta.

Häll i mjölet och vispa så det blandas med trattisarna Späd i omgångar med lite mjölk/grädde, vispa och koka upp så redningen tjocknar. Lägg ner wallenbergarna och låt dem koka med ett par minuter.

Om du skrapar ner resterna från stekpannan i kastrullen så blir såsen inte helt slät, men du får en fantastiskt smakrik sås.

Slutet gott, allting gott… Därför struntade jag  i det där med bild. Jag menar, har man varit hos tandläkaren och pinats, så ska man väl få njuta när kvällen kommer. Sippa lite hyfsat rödvin och äta maten när den är varm och nylagad.

Inte slita fram kameran. Fixa belysning och försöka få till en bra bild – för att sedan sätta sig äta den kallnande maten.

Det håller du väl med om?