Clotilde Davenne & pizza för småsega

Etiketter

, ,

Jodå, vi firade nyår igår. Det var kavaj på och så bubbel och vin. Mat, vin och mera mat och bubbel. Och idag är man lite… småseg. Inte bakfull, det har jag slutat med. Däremot lite småseg – så där så man helst inte reser sig från soffan utan tittar på alla program som dyker upp i rutan. Oavsett om det är Vinterstudion eller backhoppning från Garmisch-Partenkirchen.

Efter ett tag börjar man undra: när i helvete blev jag intresserad av backhoppning… Men man får väl skylla på det där småsega.

Ikväll blir det pizza till middag (någon känsla för riktigt svenska traditioner har man väl, eller hur Jimmie?)

Men för att krångla till det så gör vi pissaladière – en pizza från Provence där den vanliga tomat- och ost-blandningen ersatts av rödlök som fått steka länge. Det ger en mjuk smak med lite sötma från löken – en sötma som balanseras av oliver och sardeller.

Och jag lovar, det funkar lita bra som mat för småsega som någonsin en vanlig pizza från din lokala take away-pizzeria.

Om du letar efter en annan ”pizza” så kan jag verkligen rekommendera den alsaciska tarte flambee med en topping av bacon och crème fraiche. Funkar lika bra i ett svenskt kök nyårsdagen 2020 som det gör under lindarna i Colmars gamla Petite Venice-kvarter.

Men tillbaka till nyårsafton… Till förrätt blev det Crème Ninon med bubbel både i glaset och i soppan. Och bubblorna kom från en flaska Clotilde Davenne (149 kronor, mousserande, torrt vitt).

Det är en crémant, alltså franskt mousserande vin från andra regioner än Champagne, i det här fallet Bourgogne. Men metoden är traditionell med en andra jäsning på flaska. Lite spännande är att 60 procent av innehållet kommer från den blå Pinot noir-druvan och bara 40 procent från gröna Chardonnaydruvor.

Clotilde Davenne är en ganska blyg viol. Riktigt kylt var det som om smak och lukt liksom frusit fast i kylan. Men när vinet blev lite varmare så lockades både lukt och smak fram.

”Päronsplit” föreslog en runt bordet när hon skulle beskriva lukten. Jag håller med om päronlukten, men alla andra som skriver om vinet – senast DN – pratar om gröna äpplen och gula äpplen. Måste väl vara alla andra som har fel…

I slutet av smaken dröjer sig en liten, liten bitterhet kvar. Det är just en sådan detalj som gör Clotilde Davenne till ett bra matvin.

Lamm- & auberginegryta – låt grönsakerna glänsa

Etiketter

, , ,

Är du en av dem som tror att grytor måste innehålla massor av kött för att få den där djupa umamismaken? Då tycker jag du ska testa den här grytan där grönsakerna också får vara med och glänsa.

Visst, lamm ger smak åt hela grytan. Men champinjoner bidrar med ett djup, och vitlök ger fyllighet. Glöm inte en kanelstång eller två; det ger en ton åt grytan, som en djup baryton ungefär.

Och aubergine är grönsakernas kameleont, den kan lockas till mycket. Här får grytbitar koka med en stund och suga upp alla de goda smakerna.

Resultatet är just en fyllig gryta – som bryter av från decembers glögg och all den tunga julmaten.

Det här behövs till 5 personer:
500 g grytbitar av lamm (eller fläskkött)
2 gula lökar
3 vitlöksklyftor, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
½ tsk aleppo chiliflakes eller annan mild chili (efter smak)
1 msk tomatpuré
1 burk tomater
6 dl svag köttbuljong
350 g champinjoner
500 g aubergine

Gör så här:
Skala och hacka löken. Fräs grytbitarna i olivolja i en stekgryta. På med tomatpuré, salt, peppar & chili (efter tycke och smak). Lägg ner hackad lök och låt allt fräsa en stund.

Klipp sönder tomaterna (om de inte är krossade). Häll dem och köttbuljongen i grytan. Pressa i vitlöken och lägg i kanelstången. Koka grytan i 40 minuter.

Skölj/torka av svampen under tiden. Skär den i knubbiga bitar. Stek i bara lite olivolja tills all vätska har kokat in. Salta & peppra, stek tills svampen har fått lite färg. Ställ åtsidan.

Skär auberginen i bitar, kanske 3 x 3 x cm. Lägg ner aubergine och svamp i gryta, Koka tills auberginen är klar. Tar kanske en 20 minuter.

Jag har sett recept där aubergine nästan bara ska ner och vända i en gryta innan man äter den. För mig verkar det vara ett säkert sätt att sabba maten; aubergine som inte är genomlagad smakar omogen banan. Och man kan väl säga så här: om någon vill käka omogen banan, så ska väl inte jag hindra. Men i min mun kommer den inte.

Däremot kan man dela auberginen i bitar och ugnssteka dem – och sedan låta dem koka med i grytan ett par minuter. Det ger aningen fastare konsistens, men auberginen hinner inte hämta upp lika mycket smak från grytan.

Nyårsmeny 2019 – Ring in det nya decenniet med skumpa & torskrygg

Etiketter

, , , , , , , ,

Brukar du ge dig själv nyårslöften? Du vet de där högtidliga sakerna som man står och tänker på strax innan ‘Ring klocka, ring’ dånar ut från Skansen. För de flesta tror jag det blir ungefär samma löften som förra året. Du vet: sluta röka, börja träna, komma i tid och ta längre promenader med hunden.

Sedan några år har vi slutat med löften här hemma. Istället skriver vi ner – inte löften – men väl vad vi ska göra under det kommande året. Förra året skrev jag att jag skulle ”träna lagom mycket”. Det var rätt lätt att leva upp till. Lagom är ju ett ganska töjbart begrepp…

Andra saker har jag faktiskt inte alls uppfyllt. Jag har inte spelat boule på nästan hela året. Och jag har inte satt mig i en varm och svettdrivande bastu en enda gång – trots att det något av det mest avslappnande jag vet.

Men oavsett hur du brukar göra med nyårslöften. En enda gång borde årsskiftet få vara början på något nytt.

Jag vet att det låter pretentiöst, men kan inte nyårsklockan på Skansen få ringa in ett decennium som ger hopp. Ett decennium där omställningen i klimatpolitiken får genomslag och världen börjar den långa marschen mot ett klimatneutralt sätt att leva.

Och låt klockan dåna in en tidsålder där politikens värsta dårar – al-Asad och Putin, Erdogan och Bolsonaro, Orban och Trump, och alla deras epigoner – får sparken.

”Ring lögnens makt från världens gränser ut
och ring in sanningens till oss som famla.”

Det om något vore väl värt att fira. Jag menar så där riktigt fira – med finaste glasen och skumpa, mild torskrygg och en finstämd riesling.

Skål, mina vänner! Om ett par dagar börjar ett nytt decennium. Och det vore väl fan om det inte skulle ska bli bättre än det vi snart lämnar.

Crème Ninon – soppa på gröna ärtor & bubbelvin
Koka en soppa på vanliga gröna ärtor. Mixa den slät och häll i en skvätt skumpa – och förvandlingen är total. Crème Ninon bubblar av skumpan! Mer elegant förrättssoppa är svår att hitta.

Lyxig lättrimmad torskrygg med balsamicokokt rödlök, örtolja & svartrötter
Torskrygg är en fiskbit som jag blir lika glad av varje gång. Lätt att lyckas med – den blir så där skivig och smakrik som torsk är på krogen. Här i en kombo med smakrik örtolja, rostad hasselnöt med crunch och balsamicokokt rödlök.

Citronsorbet & Crémant
Enklare och festligare efterrätt är svår att hitta. Rulla upp en kula citronsorbet – eller champagnesorbet om du är på det humöret. Lägg kulan i ett efterrättsglas och häll på lite skumpa. Klart.

Champinjon- & valnötspastej – förrätt i en liten kruka

Etiketter

, , , ,

Den här pastejen gör sig bra både på julbordet och på sommarbuffén. Ta lite pastej, bred en skiva surdegsbröd eller ät den tillsammans med cornichoner och andra inlagda grönsaker. De milda och finstämda smakerna funkar bra tillsammans med de mer smakrika grönsakerna.

Dessutom är den en välsmakande vegansk förrätt. Bra att ha när det kommer gäster som inte bara ratar kött, utan också ost och smör.

Det här behövs till en sats som räcker till julbordet:
300 g champinjoner
2 – 3 vitlöksklyftor
olja, t ex kallpressad rapsolja
salt & svartpeppar
150 g valnötter
1 chili, spansk peppar
nästan 3 dl kokta linser (1 förpackning färdigkokta)
½ kruka timjan
4 msk kallpressad rapsolja
1 msk vatten

Gör så här:
Skölj/torka av svampen och skiva den. Skala och hacka vitlöken. Fräs svampen i olja tills vätskan har kokat in, låt vitlöken åka med i pannan. Salta & peppra.

Rosta valnötterna till de börjar få lite färg. Kärna ur och strimla chilin. Skölj linserna om de kommer från en färdig box. Repa bladen av halva timjanskrukan.

Lägg allt i en mixer. Häll i rapsoljan och mixa pastejen slät. Späd med lite vatten till lagom konsistens. Smaka av med salt & svartpeppar.

Packa pastejen i en kruka och ställ in den i kylen ett par timmar, så smakerna hinner mogna.

Idén till den här pastejen kommer från Allt om Mats webb. Jag har grejat lite med ingredienserna, och så har jag gjort den vegansk. Men det är tidningen som ska ha cred.

Allt om Mat och jag har en gammal och komplicerad relation. I många år var jag trogen prenumerant. Men jag tröttnade när det kändes som om alla recept var gjorda för lätt anorektiska kvinnor i övre medelklassen som egentligen inte tycker om att laga mat. Raka motsatsen till Edward Blom, om du förstår vad jag menar.

Dessutom kändes tidningen ”tråkig”; det var som om journalisterna inte längre hade kul på jobbet.

Tidningen hemsida kollar jag ibland, och där kan man hitta bra saker, som den här pastejen. Men själva tidningen… Jag köpte ett nummer härom veckan. Bläddrade igenom sidorna – och hittade inte en enda text eller recept som jag gillade.

Synd på tidning som en gång var så kul och stimulerande.

Porter ska vara sval, torr och… ja, gratis

Etiketter

Det sägs rätt många saker om Winston Churchill. Han ska inte bara ha varit en gudabenådad talare. Eller vad sägs om ”Now this is not the end. It is not even the beginning of the end. But it is, perhaps, the end of the beginning.”

Han ska också ha spridit one liners av typen ”Champagne ska vara torr, kall och gratis”. (Något som är ganska lätt att hålla med om – framför allt att den ska vara gratis.)

Ett mer ovanligt citat är att ”en magnumbutelj är lagom för två, förutsatt att en inte dricker”. Jag vet inte hur sant det är, men han påstås också ha börjat dagen med en cigarr och en whisky.

Nu, kära läsare, borde du undra över vad detta har med porter att göra. Jo, jag har kommit på att Churchills champagne-citat funkar utmärkt med bara en liten justering: ”Porter ska vara sval, torr och… ja, gärna, gratis”.

Jag vet inte hur det är med dig, men själv är jag väldigt trött på den porter som är så söt att det nästan känns som om man dricker Coca Cola till julbordets köttiga delar. Därför letar jag efter bra porter som faktiskt är torr.

Och nu har jag hittat ett trevligt och lokalt alternativ, Poppels Julporter 2019 (24,90 för 33 cl, 5,6 %). När man häller upp ett glas möts man av en stor lukt med brända toner – fullt med clementiner och kaffe och choklad och något som drar mot julmust. Om man inte identifierar de här dofterna med jul, då har man nog aldrig suttit där bredvid granen på en svensk julafton.

I munnen är det en fyllig men ändå ganska lättdrucken porter. Tillräckligt med karaktär för att markera sin plats, men ändå så pass nedtonad att ded inte helt tar kommandot över revbensspjällen och köttbullarna.

Det lovar ganska gott inför julbordet. Tycker jag i alla fall.

Sill, jansson & lax – godast på julbordet

Etiketter

, , , ,

Vi åt julbord på en hyfsad fiskrestaurang härom dagen, både jag, 21-åringen och hustrun. Med följde också min snart 97-åriga mamma, allmänt kallad Farmor. Hon rullades runt i sin rullstol; när hon åkte förbi garderoben passade hon på att ge personalen en kram. Det fick också en ganska generad hovmästare.

Den till att börja med lite högdragna servitören fick ingen kram. Däremot förklarade Farmor glatt att hon ville ha den starkaste glöggen de hade. Själv fick jag nöja mig med alkoholfri – jag förväntades ratta sällskapet hem i bil efter julbordet.

Farmor åkte runt bland alla laxar och sillar och skaldjur och inläggningar och patéer och en ensam odlad rökt ål. Hon pekade på det mesta och sa ”Och så ska jag ha lite av det”. Men när hon såg hur mycket det till slut blivit på tallriken fick hon en något flackande blick, och tänkte högt ”Ska jag verkligen äta upp allt det där?”.

Någon som känner igen sig i den reaktionen?

Här hemma delar vi sedan rätt många år upp julmaten. På julafton äter vi fisk och lite av det kalla köttet, som julskinka och paté. Det varma köttet med revben och köttbullar sparar vi till juldagen.

Allt för att inte drabbas av total paltkoma, du vet det där tillståndet som inträder efter en jättemiddag – och som gör att man ligger utslagen på soffan och inte ens orkar sträcka sig efter fjärrkontrollen till tv:n.

Mig gör det inget att hoppa över köttet, för det är julens fisk som är den verkliga höjdaren. En Jansson med krämig gratäng och lite knaprig skorpa. Visst är det gott!

Och silltallriken med dillsill och brännvinssill, currysill och en fräsch matjessill-sallad. Och så en lille én. Behöver jag säga att det är gott?

Men godast av allt är nog laxen. Kallrökt lax är en njutning och gravad lax är något av det godaste man kan äta, särskilt om man gör den själv. Ta ett par bitar lax, gnid in fisken med salt & socker, grovmalen vitpeppar & hackad dill. Ställ in i kylskåpet och vänta två dygn.

Sedan kan du ta ut din egen gravlax, peta bort kryddorna och skära den första himmelska skivan. Smaken av dill och vitpeppar är mycket högre än i den där laxen du köper på Ica – och det är just den smaken som gör så mycket för slutresultatet.

Gillar du rökt lax, så testa att äta den med vispad crème fraiche och hackad dill. För mig och mina smaklökar är det en superkombo.

De två besläktade recepten Kallrökt lax med dillcrème, ruccola & apelsin samt Kallrökt lax med äpple & dillcrème är från början inte avpassade för julbordet, så man kan gärna förenkla recepten för att få dem mer i julstämning.

Och skulle du vara sugen på ugnsstekt lax, så får jag väl erkänna att vi brukar ha det på julafton här hemma. Ugnsstekt lax, romsås med vin & dill är riktigt god. Romsåsen fick jag till efter att helt enkelt ha frågat fiskhandlaren om råd. Snabbgravad ugnslax med godaste gräslökssåsen är lite av ett sommarrecept, men om du tycker att gräslök funkar även om det inte är midsommar så tycker jag du ska test – för gräslökssåsen är just det: godast.

För den som vill gå loss bland sillinläggningar och matjessillröror kommer här ett gäng recept. Själv är jag rätt svag för Gubbröra med matjessill & crème fraiche. Matjessill med dill – fräscht till jul funkar liksom alla årstider. Fräschare matjessillsallad är också en favorit. Det är en ”sallad” gjord på sill, men mycket renare i smaken än traditionell sillsallad.

Currysill gillar jag gillar även om matpuristerna säger att man inte kan stoppa indisk curry i en inläggning med svensk sill. I teorin har de helt rätt – invändningen är bara att det funkar. Det blir en god sill att äta med en bit potatis eller på en knäckemacka.

Tre andra sillinläggningar är också väl värda att pröva: Mild bryggmästarsillCitron &  timjanssill och Inlagd sill med prästost, gräddfil & stenbitsrom. Men skulle du tänka att ”nä, jag orkar inte grava lax och lägga in sill också”, så är det ingen katastrof. Det finns massor av bra lax och sill att bära hem från affären.

Något recept på Jansson hittar du inte på den här bloggen, men ett råd har jag: använd mer vätska (mjölk & grädde) än det står i receptet du hittat. Det värsta som finns är en torr Jansson där potatisstrimlorna liksom inte har fått gosa ihop sig med löken och ansjovisen.

Men viktigast av allt: ät, njut & ta det lugnt. Det är ju faktiskt jul!

Drinken Negroni – enklare & billigare

Etiketter

,

Det finns en del drycker jag nästan bara köper utomlands – för här hemma känns det som om man blir rånad när man ska betala dem. En är den ljuvliga Limoncello, fantastisk söt men frisk citronlikör.

En annan är Campari. Besk och söt och… alldeles underbar, som Askungen skulle ha sagt i Kalle Ankas julprogram. Men även här tar det emot att lägga 200 kronor på något man använder i drinkblandningar.

Nu finns det en ersättning, den finska bittra aperitifen Rosita (103 kronor på Bolaget för 75 cl). I sig själv är den inte guds gåva till drinkbordet, men i blandade drinkar funkar den bra.

Egentligen har den bara ett stort fel: den är för billig, så billig att den har drabbats av vanrykte som den där flaskan de på parkbänken väljer på Bolaget. Det är faktiskt lite orättvist för en habil drinkingrediens.

Blandar man den med röd, söt vermouth och gin får man en variant av den klassiska drinken Negroni. Den påstås komma från Florens där greve Negroni bad att få något starkare än en vanlig Americano med Campari och vermouth. Bartendern hällde då en skvätt gin i glaset och drinken som bar grevens namn såg dagens ljus.

Jag har gjort den lite enklare. Istället för att röra den i ett särskilt glas med is och sedan hälla över den i serveringsglaset, så häller jag ingredienserna direkt i glaset, rör runt och lägger i två isbitar.

Och så har jag bytt apelsin mot citron. Det ger en pigg citrusdoft och en smak där beskan från malörten balanseras av lite sötma. Stolt ryggrad – som gör att drinken varken trillar ner i det beska eller det söta diket – får den av gin.

Det här behövs till en drink:
3 cl röd, söt vermouth
3 cl gin
3 cl Rosita
några droppar citron
citronskiva & is

Blanda, drick & njut. Och skulle du tycka att 200 kronor för en flaska Campari inte är något problem, så kan du köra på det ursprungliga receptet.

Vill du ha en alkoholsvagare variant? Ta då bort gin och häll i sodavatten istället – då heter drinken Americano. Men smaken, den håller fortfarande.

All den goda julmaten – men du, hoppa över det där med stressen

Etiketter

, , , , ,

Vad är det som får annars helt normala människor att förvandlas till kamikazepiloter några veckor i december? I mataffären rusar medelklasskvinnor med pärlor i öronsnibbarna runt med en kundvagn och kräver att alla ska flytta på sig.

I presentaffären får man passa sig så man inte får en armbåge rakt i veka livet när en bredbent pensionär tränger sig fram till kassan. Och helt plötsligt korkar motorvägen igen av alla som ska in till stan under sen eftermiddagstid.

Jag tror man ska fråga sig: måste allt ske just nu? Om du har låtit bli att städa längst in i hyllorna ett helt år, så ligger säkert dammet kvar där tills du tar bort det i januari. Det springer liksom inte bort…

Och måste man verkligen göra all julmat? Jag vet att det är en konstig fråga av en matnörd, men om man gör goda köttbullar så kanske man kan hoppa över annat varmt kött.

Jag tror inte moster Märta ställer sig och pekar med snorkig min: ”Hääär brukar revbensspjällen stå. Vaaaaar är de?”

Och skulle hon göra det kan du väl luta dig fram mot morbror Börje och teaterviska: ”Gör hon så där hemma också?”

Bästa sättet att göra julmat är att göra den tillsammans med några vänner. Jag och en kompis brukar röja runt i köket en hel söndagseftermiddag – och sedan är frysen full av trinda köttbullar och glänsande patéer.

Men vi brukar bara göra en bråkdel av det som räknas upp här nedanför – julen är ju faktiskt till för att ta det lugnt, inte för att stressa ihjäl sig.

Paté är en av de saker vi gör varje år, oftast Hemlagad paté – lättaste receptet, just för att det är enkelt att fixa. Man slipper mala lever och man slipper laga den i vattenbad. Tyvärr finns inte den här patén med senare upplagor av Vår kokbok, där jag en gång hittade receptet.

Ingen jul utan köttbullar, det gäller här hemma också. Därför trillar vi en större mängd med de trinda bollarna. Har vi viltkött brukar vi mala det, annars går det faktiskt lika bra med nötfärs – och om vill blandar man i fläskfärs för att få lite fetare bollar som håller ihop. I receptet Älgköttbullar med vitlök och timjan & med fläskfärs finns två olika varianter som man kan utgå ifrån.

Vad det gäller revbensspjäll så har vi testat några olika recept under åren. Har du tillgång till vildsvin så testa gärna Revbensspjäll av vildsvin – smakrikt, kryddigt & gott på julbordet. Skulle det stå en slatt rom hemma, så kan du använda den till Tunna revben med rom-glaze. Receptet har jag inte hittat på själv, men det är gott ändå…

Idén att använda apelsin som smaksättare har jag dock hittat på. Det finns i Revbensspjäll med honung & apelsinglaze.

Varje år vid jultid kommer man hem med grönkål i matkassen – och varje år säger vi tillvarandra ”Varför äter man inte det här oftare?”. Grönkål förtjänar verkligen ett bättre öde än att vara bortglömt elva månader om året.

Skulle du drabbas av akut grönkålssug så kan man laga den smakrika portugisiska soppan Caldo verde. Eller blanda ost, grönkål och valnötter till fyllning i Grönkålspaj med valnötter.

Annars kan du vänta till julafton och avnjuta juvelen på julbordet Gräddkokt grönkål – godaste grönsaken tillsammans med skinkan. Men tänk på att receptet är avpassat för fryst grönkål. Har du färsk behövs inte lika mycket grönkål, och koka den innan den får gotta ihop sig med grädde. Om du använder färdigskuren färsk grönkål så brukar den vara ganska grovt strimlad. Kan vara värt att hacka den en extra gång.

Men julens gröna är inte bara kålen. Rödlöksmarmelad är fantastiskt till patén, Apelsinmarinerade morötter är överraskande gott. Det gäller också Glaserad kålrot, och Ugnsbakade rödbetor, smörstekt grönkål & chèvre-crème. Eller testa Ljummen sallad med svartkål, apelsin & granatäpple.

Den klassiska svenska rödkålen har jag aldrig gillat, det är liksom för mycket socker som klistrar igen smaklökarna. En fräschare variant är Alsassisk rödkål med lök, vin & valnötter. (Även om det egentligen ska vara kastanjer i den franska rödkålen).

För mer hard core-vegetarianer kan man satsa på Wokad brysselkål och lacto-ouvo vegetarianer hittar en bra rätt i Örtkryddad paté med linser & morötter, rosmarin-crème fraiche.

Men en sak brukar jag spara till dagen före julafton – julskinkan. Om du ska tillaga den själv, välj gärna Vinkokt skinka och koka den i vin och äppeljuice. Då får den en fylligare smak, dessutom får du en fantastisk buljong att använda i grytor.

Trevligt julmatsstökande!

Veckomeny – Medelhavskost när man väntar på jullov XXXIV

Etiketter

, , , , , ,

Okej, jag erkänner. Jag vill ha julledigt nu. Inga mer krav på tidiga morgnar och inga fler papper som ska vändas på jobbet. Inga fler elever som har glömt datorn hemma så att de bara inte kan redovisa.

Jag vill strutta runt i min morgonrock så länge jag vill. Läsa en deckare hela dagen och bara gå ut för den där promenaden med hunden. Kanske äta en chokladbit ur Aladdin-asken – om inte hustrun har gjort som brukar: ätit upp alla de goda pralinerna i undre lagret utan att först ha gjort slut på det övre.

Får väl ta ett allvarligt samtal med henne om vett och etikett i chokladasken. Förresten, jag kanske ska ge henne en av Magdalena Ribbings böcker om etikett och uppförande. Hon – hustrun alltså – skulle fullständigt gå i taket om en etikettsbok låg under granen. Men jag tror hon skulle snappa budskapet…

I väntan på det får jag väl laga lite hyfsat nyttig mat. Trevlig decembervecka önskar en julovslängtande.

Måndag: Pasta pronto – Spaghetti med räkor, spenat & chili
Snabbt, enkelt & gott. Vad mer kan du begära en måndag i december när alla har så där förtvivlat bråttom? Fullkornspasta till den rättrogna.

Tisdag: Strömming med pesto – husman med smak från Medelhavet
Ja, jag har en svaghet för strömming. Varje gång jag ser det ute på stan, så försöker jag beställa – för hemma blir det inte så ofta. Det ser hustrun och 21-åringen till.

Onsdag: Tortellini med grönkål, crème fraiche & valnötter
Grönkål, vad gjorde man utan denna vintertåliga kål som smakar både lent och aningen beskt? Förmodligen åt man något annat. Garanterat tråkigare…

Torsdag: Caldo verde – grönkålssoppa från Portugal
Okej, jag har visst kört ner i grönkålsträsket. Testa med spenat om du tillhör de obegripliga som inte gillar grönkål. Ja, och uteslut korv om du vill ha en vegetarisk soppa.

Fredag: Kalkonfilé med ljumma tomater, salladslök & bönor
En läcker och fredagsfin rätt med bönor som ger en lång mättnad och kalkon på toppen. Vem säger nej till det? Nä, trodde inte det. Klart du ska med på med på det här tåget…

Lördag: Selleristomp med spenat, lök & stekta kikärtor
Det här är en stomp jag verkligen gillar. Kanske för att mild, aningen söt lök kombineras med kryddiga kikärtor och husmansdoftande rotselleri. Det här är en rätt som mormor kunde har hittat på – men kryddningen gör att den kommer från Mellanöstern.

Söndag: Grönkålspaj med valnötter
Lite mycket fett i pajdegen för att riktigt kvala in i kategorin ‘medelhavsmat’. Men den är god, mättande och med tydliga vibbar om att ‘snart är det juuul’.

Efterrätt: Mandelkaka med bär & glass
Bra fettsorter i den här kakan – de kommer från mandel (växtriket) och inte från sådär ett kilo smör som det ofta är i efterrätter. Det hävdar i alla fall Mai-Lis Hellénius, som ligger bakom receptet. Och hon borde veta, hon är kardiolog (hjärtläkare) och professor i kardiovaskulär prevention. På svenska betyder det att hon är professor i hur man ska göra för att inte dö i hjärtinfarkt.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Göteborgs Christmas IPA – vänlig som en folkpartist

Etiketter

När jag dricker vin brukar vinet ibland kännas som en personlighet – då ser jag liksom en människa framför mig, men det har tidigare aldrig hänt med ett öl.

Inte förrän nu när jag tar en klunk Göteborgs Cristmas IPA från Göteborgs Nya Bryggeri (21,70 för 33 cl, 3,7%). Då poppar tanken upp direkt: ”Det här är som en vänlig folkpartist på den tiden när Folkpartiet var ’snällismens’ parti”.

Det kan låta som en taskig beskrivning av någon frikyrklig folkpartipastor från epoken när det bestämdes att Systemet skulle vara stängt på lördagarna. Men det är inte alls så jag menar. Ölet är mer som den där trevliga och vänliga mannen på en fest som gärna pratar med alla. Schysst, helt enkelt. Men kanske aningen ’vanlig’.

Lukten är fruktig med tydlig humlearom, och så lite citrus och kryddighet som drar förbi näsan. I munnen är det en pigg IPA  med lite känsla av frukt och citrus. Kanske mest grapefrukt.

Bolaget tycker att det är ett öl som ska drickas till fläsk, nöt och lamm. Det känns lite främmande för mig – jag skulle hellre njuta en flaska till kryddiga sillar och kallrökt lax.

Och ska du köra bil under juldagarna så är det här ett trevligt och lättdrucket alternativ. IPA:n är bara aningen starkare än folköl.