Allhelgonameny med charkuterier, confiterad anka & citrontarte

29 torsdag Okt 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Hösten 2020 är inte som andra höstar. Visst, det har blivit kallt och mörkt nu i oktober precis som det brukar det vara. Men i år har en sak tillkommit: pandemin. Den hydra som följt oss genom vår, sommar och höst – och som nu skickar nya chockvågor över världen och rätt ner i den egna rädslan.

I år – mer än någonsin – behövs värme och umgänge och vänner. Du vet sådana där kvällar när man sitter ner, äter lite god mat och sedan blir sittande vid matbordet halva kvällen, pratande. Kanske korkar man upp ännu en flaska vin, kanske vill man bara känna att de finns där, vännerna.

Tron att mat knyter människor närmare varandra är ingen ny uppfinning. På latin heter att ”bryta bröd” – alltså äta tillsammans – cum panis. Och därifrån kommer ord som kompis och kompani.

Om du nu ska bli kompis med någon så testa att laga maten tillsammans. Det blir ofta en trevlig tid i köket och är klart isbrytande för människor som ännu inte känner varandra.

Däremot är det smart om rätterna inte är alltför komplicerade. Därför kommer här ett förslag på en hyfsat lättlagad meny. Fast det klart, efterrätten är kanske bra om du har förberett innan.

Börja med charkuterier, ost & småplock. Det är verkligen den lättaste förrätt man kan tänka sig. Man köper lite charkuterier och lite ost. Tar en sväng förbi antipasti-hyllan – och så lägger man upp allt lite fint på tallrikar.

Enkelt är också canard confit, alltså konfiterad anka – i alla fall om du låter bli att confitera den själv. Stek anklåren i en panna, kör klyftpotatis och rödlök i ugnen. Finns det tid och kraft över så crème fraiche-koka jordärtskockor.

När det kommer till citrontarte med jordgubbssås så kan det vara bra om pajskalet är förberett, kanske också fyllningen. Då är det bara att skjuta in pajen i ugnen och mixa jordgubbar.

Två och ett halvt tips om du åker till Österlen på höstlovet

28 onsdag Okt 2020

Posted by in resor, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Percy Månsson på vingården Sånana

Ett par år har vi åkt till Österlen på höstlovet. I år blir det ingen sådan resa, men jag minns dem med glädje. Bokskogar i höstfärger, dyningar som slår in över stränder som lagt sig till ro efter sommarens turiststormar.

Och så gårdsbutiker och god mat. Klart jag kommer ihåg sånt.

Om du nu skulle vara på väg till Österlen, så finns det två och ett halvt tips att upptäcka. Det första är vingården Sånana, en pytteliten vinodling strax sydväst om Skillinge.

Där tar Percy Månsson emot och visar upp sina marker. Man får betala en peng per person, men det är väl värda pengar för han är en berättare.

Vi var där i somras och under en och halv timme underhöll han oss med historier från ett liv som bonde. De första 59 åren som en konventionell bonde med djuruppfödning, men de senaste 25 åren har det handlat om vinodling.

Percy är alltså 84 år gammal, och en av de verkliga pionjärerna inom svensk vinodling. Jag tänker inte förstöra hans historier genom att försöka återberätta dem. Åk dit istället, lyssna på honom och testa hans viner.

Men obeservera att gården ligger på en väg mellan den ”stora” kustvägen och den ”lilla” ett par hundra meter längre in. När vi letade efter Sånana i somras åkte vi samma sträckor fyra gånger innan vi hittade rätt.

Nästa tips är Vilhelmsdals gårdsmejeri. Det ligger nästan lika undanskymt, men ta av från väg 9 strax innan korsningen med väg 11. Sväng vid skylten och åk sedan tills du tror att du kört vilse – då är du framme.

Vid sommarens besök fick vi med oss tre ostar hem. En mild och följsam getost av chèvretyp. En fyllig och helt mogen Brie som nästan rann av tallriken när vi skulle äta den. Och så en helt vanlig hårdost som fått det prosaiska namnet Gårdsost.

Det låter lite som hushållsosten lantliga kusin, men inget kunde vara mer fel. Den här gårdsosten påminner om en vällagrad Appenzeller med mer smak.

Det är inte den billigaste ostaffären, men den har väldigt, väldigt god ost.

Det halva tipset handlar om byn Skillinge. Och där bara om en liten, nästan medeltida bykärna.

Testa att gå Kapellstäddet, följ den smala gränden där man bara men svårighet kan köra en bil. Titta på de små gårdhusen, låt fantasin flöda. Lyssna liksom bakåt i tiden. Hör du hur skånskan börjar likna danska, hur sillafiskarna kommer in med båten, hur hantverkarna svär över trilskande verktyg?

Ja, eller åk ett par mil norrut och vandra vid stranden i Haväng…

Nej, nu får jag nog sluta. Annars kanske jag måste döpa om inlägget till ”Tre och ett halvt tips”.

Trevligt höstlov i alla fall.

Räkor & fredag – med Muscadet Sèvre et Maine

26 måndag Okt 2020

Posted by in vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Tänk dig en vanlig fredag. Du är på väg hem från jobbet och känner hur veckan liksom börjar lägga sig till ro. Men först måste du fixa lite inför fredagsmyset.

Kanske åker du förbi fiskhandlaren och ser om han har räkor till anständigt pris. Har du tur kommer du hem med en laddning skaldjur.

Nu är det bara att börja förbereda. Koka ägg, göra sallad, kanske mixa en aioli. Rosta bröd och ta fram andra tilltugg.

Just en sådan dag är det läge för en flaska Muscadet Sèvre et Maine Gadais Père et fils 2019. (85 kronor på Bolaget, vitt).

Det enda krångliga med det vinet är det osannolikt långa namnet. Annars är det ett enkelt men hederligt vin. Fräsch och fruktig lukt med lite päron och citrus. Lite honung tycker jag mig ana innan lukten försvinner bort från vänstra näsborren – och en liten hint av lite kraft och något bittert .

I munnen är det ett ungt och lättsamt men ändå ganska smakrikt vin. Päronkänslan hänger med och syran är liksom trevlig. Pigg och frisk men inte så tydlig så den skrämmer bort den räka som letat sig in i din mun.  I slutet av smaken finns en liten, liten bitterhet – just den egenskapen gör det till ett bra matvin.

De här vinerna från västra Loire-dalen får jäsa på sin egen jästfällning. Det ger tilläggsnamnet ”sur lie”. Kanske är det den jäsningen som ger den lilla bitterheten, jag vet verkligen inte. Men jag vet att den smaken får handen att liksom sträcka sig fram för att ta ännu ett par räkor…

Panerad sejfilé & sallad med polkabetor

22 torsdag Okt 2020

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, tillbehör, vardagsmat

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Panera sej och stek den i panna, även om du har tjocka ryggbitar. Det ger ett saftigt fiskkött med mycket smak. Gör du dessutom en sallad på polkabetor eller rödbetor är du helt hemma.

Möjligen kan du behöva en kall sås på crème fraiche om du – liksom jag – verkligen uppskattar såser. Ja, och så kokt potatis såklart.

Det här behövs till 4 personer:
700 – 800g sejfilé – eller torsk, kolja…
salt & svartpeppar
1 ägg
ströbröd
olivolja

500 g polkabetor – eller rödbetor, gulbetor
2 schalottenlökar
2 msk kapris
1 del vit balsamvinäger – eller annan vinäger du gillar
2 delar olivolja
salt & svartpeppar

Kokt potatis och kanske en kall sås med crème fraiche/yoghurt, lite majonnäs, hackad dill, salt & svartpeppar

Gör så här:
Koka polkabetorna (eller andra betor) tills de är klara, ca 30 minuter. (Stick ner en vass kniv i betorna, när de enkelt glider av kniven är de färdiga.) Spola dem i kallt vatten. Skär av topp och botten och gnid av skalet. Skär i tunna klyftor.

Skala och hacka schalottenlöken. Blanda med kapris, vinäger, olja och kryddor till en dressing. Blanda den med de fortfarande ljumma polkabetorna.

Förbered paneringen: Vispa ett ägg lite och häll ut på en tallrik. Häll ganska rikligt med ströbröd på en annan tallrik.

Skär sejfilén i portionsbitar. Om den har en tjock ryggdel, så är det smart att göra 1 eller 2 ryggfilébitar (de behöver steka längre).

 Salta & peppra fiskbitar. Vänd dem först i ägget, sedan i ströbröd. Stek i olivolja på medelvärme tills de har fin färg och är genomstekta, ca 3 – 6 minuter per sida. (Tryck lite lätt med ett finger på fisken, när den skivar sig fint är den klar).

Om du vill funkar det bra med en kall sås på crème fraiche/yoghurt, lite majonnäs, hackad dill, salt & svartpeppar.

Jag har ju förut skrivit om min torskhatande familj… Du vet, tomma blickar när man säger att det blir torsk till middag – och sedan väldigt mycket mat över.

Så det var med lite osäker hållning jag langade fram den här sejen på matbordet. Men jag hade inte behövt känna den osäkerheten. Hustrun log och gjorde tummen upp.

Sonens omdöme var mer lakoniskt:

– Det smakar som det brukar göra…

Veckomeny – Medelhavskost för svenska höstkök XXXXI

19 måndag Okt 2020

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, kyckling, mat, mat för en vecka, ost & efterrätt, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , , ,

Igår cyklade jag hemåt i skymningen. Kylan bet i kinderna och jag längtade efter ett varmt bad – och efter en värmande soppa.

Det är bara att erkänna: mörk-och-kyla-hösten har kommit till den här nordliga utposten som kallas Sverige.

En gång tänkte jag att man borde skriva en kokbok för måndagar i november. För aldrig är behovet av värme och tröst så stort som när kylan och höstdimman drar in från Nordatlanten.

Det blev ingen kokbok. Istället tröstar jag mig med En vintersaga, en gammal 80-tals-låt. Men den håller fortfarande – särskilt när det är Monica Törnell som sjunger.

”En kusttanker som stampar
genom drivisen i Kvarken
Ett träningspass på Ullevi i dis…
En tradare i snörök
mellan Kiruna och fjärran
Flämtande ljus i Visby hamn
Det är då som det stora vemodet rullar in…”

Måndag: Tortellini med grönkål, crème fraiche & valnötter
Men hösten är också årstiden när den fantastiska grönkålen åter är i butikerna. Här är ett lättlagat recept med färdig tortellini. Men hacka grönkålen en extra gång, då blir den mycket godare.

Tisdag: Sardines gratinées blir gratinerad strömming
Säger jag strömming här hemma så möts jag av tomma blickar och missnöjda fnysningar. Men det spelar ingen roll. Strömming är en fantastisk fisk. Med lite vin och persilja tar den ett hopp ner till Medelhavsmaten.

Onsdag: Höstsoppa på jordärtskockor
Tycker du att hösten är alltför kall… Värm dig då med en soppa. I den här höstsoppan samsas milda, varma toner med bara aningen chilihette. Gott, om du frågar mig.

Torsdag: Provençalsk tomatfisk
Vardagsmat ska vara god, enkel och så pass billig att du inte behöver frukta för din ekonomi när du står där i butiken. Den här fisken kvalar in på samtliga punkter, men leta upp goda tomater – även om de är lite dyrare.

Fredag: Soupe poisson rouille – fisksoppa med chilimajonnäs, riven ost & krutonger
Det här är en av mina absolut-favorit-soppor. Men jag drog mig för att göra den i många år. Trodde man måste passera den genom en duk. Men det funkar att mixa soppan – mycket lättare.

Lördag: Sallad med halloumi, krutonger & senapsvinägrett
Man kan väl inte äta sallad på hösten… Jodå, det går ganska bra. Ät den till lunch eller när du bara vill ha något lätt till middag. Eller kombinera den med något annat – en ostbricka och frukt, kanske.

Söndag: Kyckling med ugnsrostade grönsaker, oliver & feta
Smakrik och praktisk kyckling där både fågel och grönsaker lagas på samma plåt i ugnen. Men hoppa över den rosé som receptet talar om. Kanske ett lättare rödvin från Italien – om du vill ha vin.

Veckans efterrätt: Fräsch äppelsorbet med calvados
Den här efterrätten åt jag första gången på en rastaurant i en by i Alsace. En artrosmärkt gammal kvinna vaggade fram med maten. Hennes ännu aldre man stod för köket. Men laga efterrätt, det kunde de.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Långbakad högrev med sydfranska örtkryddor

16 fredag Okt 2020

Posted by in fransk mat, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Ibland när jag vill ha riktigt bra kött då går jag till en välsorterad köttdisk och handlar en fin bit högrev.

Ja, du läste rätt. Billig högrev. Sådant kött som brukar slentriankokas som ”grytbitar”.

Men behandla den som en stek och kör den länge, länge i ugnen på låg temperatur, så får du ett saftigt och smakrikt kött som är så mört att det faller sönder bara du tittar på det.

Kryddar du med vitlök, timjan och rosmarin så får du sydfranska smaker. Och från ugnen kommer det dofter som kan förflytta dig till Provence och Medelhavet.

Inte så illa en regntung dag i oktober.

Men det är ingen mat du slänger ihop mellan jobbet och träningen. Här pratar vi slow food; högreven behöver sådär en fem timmar i ugnen för att förvandlas till finaste köttbiten.

Vad du gör under tiden? Tja, om det inte regnar alltför mycket kan du faktiskt gå en promenad – köttet klarar sig bra på egen hand.

Det här behövs till 5 personer:
1 kg högrev i hel bit
olivolja
salt & svartpeppar
2 vitlöksklyftor
2 kvistar rosmarin
lite mindre än 1/2 kruka timjan
1 citron

Kanske klyftpotatis och vitlökssmör med örter

Gör så här:
Sätt ugnen på 125 grader. Skala vitlöksklyftorna, repa bladen/”barren” från timjan och rosmarin. Hacka vitlök och örtkryddor,

Bryn högreven i en stekpanna med olivolja. Salta & peppra på ganska mycket, det är en stor köttbit.

Lägg köttet i en oljad ugnsform. Skär små snitt i köttet och tryck in blandningen av hackad vitlök och ärtkryddor. Vispa ur stekpannan med lite vatten och häll det i ugnsformen. Skär ett par skivor av citronen och lägg dem på köttet.

Kör högreven i ugnen i 5 timmar. Vänd köttet varje timme. Häll i mer vatten, särskilt om du vill ha sky från köttet. Pressa i en klyta citron på slutet för att ge skyn en fräschare smak.

Frittata di spaghetti – smakrik omelett med pasta

12 måndag Okt 2020

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Det kan väl inte bara vara hemma i vår kyl som det ofta står lite överbliven pasta. Och så står den kvar, och står kvar. Och till slut slänger man den…

Spaghettifrittata är ett bra sätt att minska matsvinnet – och samtidigt får man en smakrik omelett på kuppen.

Men kom ihåg att man måste inte ha doktorerat i fornfransk fonetik för att ändra i det här receptet.

Lite skinka eller andra köttrester, passar bra i omeletten. En bit squash och en paprika som ligger och skrunklar sig i grönsakslådan, tryck ner dem i frittatan. Och vill du ha den vegetarisk – uteslut kött, såklart.

För det är ju faktisk en italiensk pytt i panna, alltså ett sätt att hand om rester.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
7 ägg
1 dl mjölk
salt & svartpeppar
olivolja
1,5 dl riven ost
200 – 300 g kokt spaghetti eller annan pasta
250 g körsbärstomater
salami eller skinka, kanske 50 – 70 g

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Klipp sönder spaghettin i mindre bitar. Riv osten och skär tomaterna i kvartar. Knäck äggen, häll i mjölk och riven ost. Salta & peppra. Vispa äggsmeten med en gaffel så gula och vita blandas.

Ta en stekpanna som tål ugnsvärme. Värm den med lite olivolja. Lägg i pasta och tomater. Häll äggblandningen över och toppa med salamiskivor.

Stek på medelvärme ett par minuter. Sätt in stekpannan i ugnen tills omeletten har stelnat, det tar så där en 15 minuter.

Ät & njut. Men ta inte i stekpannan utan grytlapp – den är brännande varm även när den står på bordet.

Provençalsk tomatfisk – och en tråkig nyhet

09 fredag Okt 2020

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, vardagsmat

≈ 4 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vardagsmaten ska vara god – så där god så man tar lite till och blir sittande vid borden en stund och pratar om dagen som gått. Men den ska inte vara svettframkallade, varken för den som lagar maten eller för den som ska betala.

Jag tycker att provençalsk tomatfisk kvalar in på alla de kriterierna. Men det är inte alltid man får vara profet när man bor med två torsk-skeptiker.

Hustrun och 22-åringen, pratade visserligen när vi åt den här ugnsfisken. De lät bli att dissa torsken, så det blev en trevlig middag. Men de åt ganska små portioner…

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g torsk eller annan vit fisk (filéer eller tunna ryggbitar)
500 g tomater
olivolja
salt & svartpeppar
1/2 dl ströbröd
1/2 dl hackad persilja
1 – 2 vitlöksklyftor
ev oliver

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skiva tomaterna och olja en ugnsform. Lägg fisken i formen, salta & peppra. Lägg tomatskivorna på fisken (och kanske runt om). Tryck ner en liten näve oliver, om du vill.

Hacka persilja och blanda med ströbröd. Skala vitlök och pressa ner den. Blanda runt och strö sedan persiljeblandningen över tomaterna. Droppa över lite olivolja.

Sätt in fiskformen i ugnen och ugnsbaka tills den är klar, tar ca 15 – 20 minuter. Tryck lätt på fisken med ett finger – om den skivar sig fint och är vit i köttet så är den färdig.

Så var det bara det tråkiga kvar. Vår cockerspaniel Pontus finns inte mer. Till slut blev det för mycket sjukdomar för en gammal hund. Han slutade äta om man inte matade honom med bitar av leverpastej.

Men under nästan hela hans liv kommer han att gå till historien som en av de hungrigaste hundar som tassat runt – åtminstone i vårt hus. Varje gång man gick in köket kom han efter. Först glatt svansviftande, men efter en stund stod han bara där med en vädjande blick. ”Jag kan väl i alla fall få någonting”.

Det beteendet var lätt att ha överseende med. Värre var det med hans aptit…

En gång åt han upp en tub böcklingpastej – hela tuben, alltså – med både innehåll och metall. Den gången blev det två turer till djursjukhuset Blå stjärnan.

Men inte mycket gick upp mot mörk choklad som mellanmål. Han gick som en målsökande robot förbi allt – kex, ostar, mat – och tuggade i sig chokladen. Ju mer kakao, dessto bättre.

Och så blev det ännu ett par turer till Blå stärnan för att få bort nervgiftet ur hans kropp (choklad funkar som nervgift för hundar).

En gång, efter ett choklad-äventyr, fick han till och med övernatta på djursjukhuset för observation. När vi hämtade honom dagen efter kom han ut i köket, viftade på svansen och såg ut som ”Vad ska jag få äta nu då?”

Ceviche med avokado, tomat & krutonger

06 tisdag Okt 2020

Posted by in fisk & skaldjur, mat, sallad, smårätt

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , ,

Det är något magiskt med att marinera fisk. Man skär skivor, pressar lime över och så ställer man in den råa fisk i kylen. När man kikar en liten stund senare så har man fast vitt fiskkött – limejuicen har skött ”tillagningen”.

Här får den sydamerikanska cevichen möta europeiska krutonger. Fräsch fisk med limesyra får lite motstånd av stekt, knaprigt bröd.

Gott, tycker jag.

Det här behövs till 4 personer:
200 g fryst torskrygg eller torskfilé
2 lime
2 chili, spansk peppar
1 – 2 schalottenlökar
2 avokado
ca 8 körsbärstomater
2 – 3 skivor vitt (surdegs)bröd
olivolja
flingsalt

Gör så här:
Tina fisken och skär den i tunna skivor. Lägg på ett fat och pressa lime över. Ställ i kylen 30 minuter för marinering,

Skala och finhacka schalottenlöken. Dela, kärna ur och gröp ur avokadon. Skär den i tärningar. Skölj och tärna tomaterna. Kärna ur och strimla chilin.

Skär brödet i tärningar. Stek i olivolja till tärningarna fått lite färg och knaprighet.

Ta fram fisken ur kylen. Häll av limejuicen och lägg upp fisken på assietter. Strö över grönsakerna och krutongerna. Toppa med lite flingsalt.

Hustruns pappa serverade ibland én lille én till maten, inte sällan en Genever. Då brukade han citera en gammal präst: ”I mitt hus förekommer inget brännvin, men understundom tager jag mig en Genever”.

Jag är inte så mycket för det där oljiga, enbärskryddade brännvinet från Nederländerna, så jag slipper hålla på med sådana citat.

Men jag avskyr den gröna krydda som en del kryddar ceviche med, så jag får väl säga: ”I mitt hus förekommer ingen koriander, men ibland tar jag med lite persilja”.

Skulle du envisas med koriander, så kan inte jag hindra dig. Men bjud inte mig, är du snäll.

Grand Veneur 2019 – ännu ett bra vin från Côtes du Rhône

02 fredag Okt 2020

Posted by in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Är du såpass gammal så du kommer ihåg när vintrenden började i Sverige? Carl-Jan Granqvist satt i TV-soffan och pratade med nasal röst: ”Man kan tydligt känna att det här viiinet har vuxit på kalkhaltig mark”.

Alla avskydde honom, men alla började dricka Rioja-vin. Kanske för att det hade en lite söt vaniljton och snälla tanniner.

Men så gick det som det brukar. Systemhyllorna fylldes med allt fler sorter från det där norra hörnet av Spanien. Kvaliteten sjönk – och det var som om producenterna kompenserade bristande kvalitet med ännu mer vaniljsötma.

Och så började alla dricka austaliska viner, och sedan amerikanska…

Jag brukar tänka på Rioja-vinernas öde när jag hittar ännu ett vin från Côtes du Rhône. Kan vinbönderna ner i i södra Rhône verkligen ha ytterligare ett bra vin på lager?

Hittills har det funkat bra. Alain Jaume Côtes du Rhône Grand Veneur 2019 är inget undantag (115 kronor, rött, ekologiskt). Det är ett riktigt ungt vin med lite ”köttig” lukt. Fruktigt och kryddigt, strävhet och mörka bär. Och så lite viol som far förbi.

Faktiskt så är det ett kul vin att lukta på; man känner olika dofter nästan varje gång man sticker ner näsan i glaset.

I munnen är det strävt och har ganska hög syra. Det är ett vin som kräver sin biff för att riktigt blomma ut. I vårt fall blev det strimlad lövbiff med klyftpotatis och en tomat- och grönsaksgratäng som påminner om Tian.

Gott, tyckte både jag och mina smaklökar. Ja, och så hustrun, såklart.