Är du såpass gammal så du kommer ihåg när vintrenden började i Sverige? Carl-Jan Granqvist satt i TV-soffan och pratade med nasal röst: ”Man kan tydligt känna att det här viiinet har vuxit på kalkhaltig mark”.

Alla avskydde honom, men alla började dricka Rioja-vin. Kanske för att det hade en lite söt vaniljton och snälla tanniner.

Men så gick det som det brukar. Systemhyllorna fylldes med allt fler sorter från det där norra hörnet av Spanien. Kvaliteten sjönk – och det var som om producenterna kompenserade bristande kvalitet med ännu mer vaniljsötma.

Och så började alla dricka austaliska viner, och sedan amerikanska…

Jag brukar tänka på Rioja-vinernas öde när jag hittar ännu ett vin från Côtes du Rhône. Kan vinbönderna ner i i södra Rhône verkligen ha ytterligare ett bra vin på lager?

Hittills har det funkat bra. Alain Jaume Côtes du Rhône Grand Veneur 2019 är inget undantag (115 kronor, rött, ekologiskt). Det är ett riktigt ungt vin med lite ”köttig” lukt. Fruktigt och kryddigt, strävhet och mörka bär. Och så lite viol som far förbi.

Faktiskt så är det ett kul vin att lukta på; man känner olika dofter nästan varje gång man sticker ner näsan i glaset.

I munnen är det strävt och har ganska hög syra. Det är ett vin som kräver sin biff för att riktigt blomma ut. I vårt fall blev det strimlad lövbiff med klyftpotatis och en tomat- och grönsaksgratäng som påminner om Tian.

Gott, tyckte både jag och mina smaklökar. Ja, och så hustrun, såklart.