Savojkål med jordnötter & tomat – grönsaker från Botswana

15 tisdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, smårätt, tillbehör, vegetariskt

Etiketter

När 17-åringen hemma fick höra talas om den här grönsaksrätten, sade han lakoniskt:

– Intressant.

Sedan åt han av allt – utom Savojkål med jordnötter & tomat.

Det är lite synd för rätten är inte bara ”intressant” och ovanlig, utan också välsmakande med en fin smakbrytning mellan de fylliga och lite söta jordnötterna, len tomat och kål som har lite spänst kvar.

Testa själv. Men avskyr du jordnötter och kål, tror jag du ska titta efter andra recept…

Det här behövs till 6 personer:
1 huvud savojkål
2 dl jordnötter
4 stora tomater
salt & svartpeppar
ca 4 dl vatten

Gör så här:
Stöt jordnötterna till en jordnötspasta i en mortel. Det går avsevärt lättare om du mixar dem först.

Dela kålen i klyftor. Skär bort den grova rotstocken och skär kålen i ca 3 cm breda strimlor. Dela tomaterna och kärna ur dem (tryck/peta ut kärnorna). Skär tomaterna i små tärningar.

Koka upp vatten. Lägg jordnötspasta och tomater. Låt allt koka upp och lägg i kålen. Salta & svartpeppra, men tänk på att jordnötterna redan är salta. Koka grytan (nästan) utan lock till kålen är färdig och det mesta av vattnet kokat bort.

Är du bekant med Mma Ramotswe och Damernas detektivbyrå? Det är skotten Alexander McCall Smith som skriver feelgood deckare om den första kvinnliga privatdetektiven i Botswana. Väl värda att läsa…

Nu har det kommit en kokbok om den mat som hon äter i böckerna, Mma Ramotswes kokbok. Kul, ovanlig och inspirerande – men ganska svårt att hitta recept som enkelt går att få till hemma i köket.

Ett av de recept jag har försökt mig på är denna kålrätt. Jag har nästan följt receptet.

Gratinerad fransk löksoppa med tomat

07 måndag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förrätt, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, smårätt, soppa, vardagsmat, vegetariskt

Första gången jag åt löksoppa var för länge sedan när jag gick på gymnasiet i Linköping. Bredvid skolan låg en kvarterskrog som ett fransk par öppnat. Där serverades ganska enkel rätter till överkomligt pris.

Jag åt löksoppa och tyckte det var gott. I den soppan ingick en del tomat, det var inte ett helt ortodoxt sätt att laga soppan – men det var gott. Sedan dess tar jag också med lite tomat i löksoppa.

Det här behövs för 2 – 4 personer:
4 mindre lökar
olivolja
2 tomater
2 klyftor vitlök
½ msk timjan
salt och vitpeppar
1 l ganska svag kycklingbuljong
80 – 100 g gruyèreost eller lagrad Herrgård
8 – 12 tunna skivor baguette

Gör så här:
Skala löken och skiva den tunt. Stek den med olivolja i en gryta på låg värme, kanske 10 minuter. Salta och ta ett par tag med vittpepparkvarnen.

Kärna ur tomaterna. (Halvera dem och peta ur kärnorna.) Tärna dem fint. Lägg dem i grytan tillsammans med timjan, pressad vitlök och ganska svag buljong. Låt soppan koka 20 – 30 minuter.

Skiva baguetten, rosta den. Riv osten. Häll upp soppan i skålar – eller låt den vara kvar grytan. Lägg de rostade skivorna ovanpå. Toppa med osten. Gratinera i 7 – 8 minuter.

Nu går 17-åringen på gymnasiet, och nu var det hans tur att gå ut och äta. Det var därför vi kunde göra löksoppa här hemma – för vid löksoppa, där går gränsen för vad han tycker är mänsklig föda.

Lite har han kvar att upptäcka.

Coq au vin – gryta på tupp eller stor kyckling

03 torsdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling & fågel

Det var i Royan på franska Atlantkusten som vi åt riktig Coq au vin första gången. Vi var mycket yngre den gången när vi en ljummen sommarkväll travade in på en restaurang. Vi letade i menyn efter något välbekant. Kycklinggrytan Coq au vin kände vi till, så den tog vi.

Men in på bordet kom en mörk, smakrik gryta med kraftigt, nästan grovt kött. Vi diskuterade en stund om det kanske var lamm vi åt.

Till slut frågade vi på knagglig franska:

– Ursäkta, men detta vara tupp?

Servitrisen log stort och sade ”Oui, hönans man”, samtidigt som flaxade med vingarna som en höna och trädde på sig en fiktiv vigselring.

De andra gästerna smålog lite åt uppvisningen.

Den grytan har jag försökt laga här hemma. Men jag erkänner; jag fuskade lite. Jag hittade ingen tupp, så jag tog långsamväxande eko-kyckling istället. Fördelen är att den ekologiska kycklingen slaktas vid högre ålder och har därför mycket mer smak – sedan är det bra för kycklingen och miljön också.

Det här behövs till 3 personer:
1 pkt tärnad bacon, 140 g
900 g kycklingdelar – eller ½ tupp i bitar
olivolja
salt & svartpeppar
½ msk torkad timjan (eller mer franskt: en bunt med persilja och färsk timjan)
2 vitlöksklyftor, skalade
1 msk tomatpuré
½ flaska inte alltför strävt rödvin
1 dl vatten + ½ msk vetemjöl
1 gul lök
1 morot
250 g skogschampinjoner
kinesisk soja efter tycke och smak

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skölj eller torka av svampen och skiva den. Skala och tärna moroten i små bitar.

Stek bacon i en tjockbottnad gryta. Ta upp och häll i lite olivolja. Bryn kycklingbitarna eller tuppbitarna. Låt löken steka med på slutet. Salta, peppra & strö över timjan. Pressa i vitlöken och tryck i tomatpuré. Häll i vinet. Vispa ut vetemjöl i vatten och häll i det också.

Låt grytan koka i 35 – 60 minuter beroende på köttets ålder.

Stek svampen i bara lite olja. Häll på lite mer olja när vätskan kokat in. Salta & peppra. Lägg i moroten och stek tills svampen fått lite färg och moroten börjat mjukna. (Stekt morot är mycket godare än kokt!)

Låt bacon, svamp och morot koka med i grytan den sista kvarten. Häll i några droppar soja och smaka – kanske några droppar till…

Jag kollade lite recept innan jag satte i gång i köket. Som vanligt sökte jag på franska recept på nätet och som vanligt förstod jag långt ifrån allt. Det blev till att trycka på Google translate – ibland en räddare i nöden, men minst lika ofta en humorhöjare.

Jag hittade ett trevligt men krångligt recept med marinerad tupp. Så här stod det i den svenska översättningen:

”Tillagningstid: 120 minuter
Ingredienser (8):
– 1 kuk av cirka 3 kg hackad…”

Blev visst lite fel där…

Gratinerad strömming med fänkål & Pernod

01 tisdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, smårätt

Det finns en gammal journalistmyt som säger ”kolla aldrig en bra story, då kanske den spricker”. Ungefär så känner jag mig nu. Jag hade ju kommit på en ny maträtt.

Så här var det:

Jag gick ganska länge och funderade på att gifta ihop strömming med fänkål & Pernod. Allt är så sydfranskt. Pernod – eller pastis som drycken egentligen heter – är den traditionella provencalska aperitifen. Fänkål brukar hänga ihop med fisk i grytor och soppor. Bägge har de en trevlig anissmak; då borde de väl funka bra ihop.

Ja, det klar strömming är inte så franskt, men det är ganska nära medelhavsidealet sardiner.

Häromdagen tog jag strömmingen ur båten – nåja ur fiskhandlarens is-disk – och satte igång. Skivade fänkålen, stekte den – och gratinerade allt tillsammans med Pernod och citron.

Och det blev så där milt anissmakande som det borde. Pernod och fänkålen kompletterade varandra. Jag var väldigt nöjd och tänkte att nu skulle jag skriva om maträtten som Frankrike glömde bort att uppfinna.

Men så gjorde jag det som journalisthistorien sade att man inte ska göra. Jag kollade fakta.

Med ganska bristfälliga kunskaper i franska skrev jag in ” sardine gratin pastis” i sökfältet på Google – och vips så radade massor av recept på sardiner med Pernod/pastis upp sig på skärmen.

Men jag var först med att komma på rätten – i alla fall här hemma.

Det här behövs till 4 personer:
700 – 800 g strömming eller färska sardiner
2 fänkål
olivolja
salt & svartpeppar
1 citron, saften
5 cl Pernod (eller annan pastis)
½ dl hackad persilja
1 dl ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Dela fänkålen och skär bort rotstocken + kanske toppen av ”fänkåls-rören”. Skiva tunt. Stek i olivolja tills den börjar mjukna. Salt & peppra.

Klipp bort ryggfenan från strömmingen.

Olja två ugnsformar. Bottna dem med fänkål och lägg strömmingen över (ev lite på varandra). Pressa över citron och häll på Pernod. Salta ganska rejält och kör några varv med svartpepparkvarnen. Strö över persilja. Toppa med ströbröd.

Gratinera i ugnen i 10 – 15 minuter. Strömmingen ska ha fin färg och vara helt tillagad.

Jag åt och var nöjd. Hustrun rynkade pannan och ville inte ha mer. Men hon gillar ju varken Pernod eller fänkål, så det är kanske inte så konstigt.

Egoistiskt sett så gjorde det inte så mycket – det blev ju mer strömming till mig…

Men nu jag är ingen omöjlig människa. Jag känner till hustruns böjelser och hade gjort en egen form till henne – utan fänkål och pastis.

Godaste vitlökssmöret & bästa sättet att steka entrecote

26 torsdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, nötkött, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, nöt, tillbehör

Godaste vitlökssmöret är grönprickigt av färska örtkryddor och har en liten frisk ton av citron. Och så innehåller det lite olivolja.

Bästa sättet att steka en entrecote – eller biff – är så enkelt att det nästan inte är sant.

Ändå finns det massor av människor som säger att de tycker det är svårt att laga rött kött – och som avstår från vitlökssmör för att de tror att det måste skäras elegant från tjusiga rullar.

Tills dem säger jag bara: Det här är enkelt och det är gott. Kom igen. Nu kör vi!

Det här behövs till 4 personer:
800 g entrecote
olivolja och smör
salt & peppar

Vitlökssmör med örtkryddor
ca 75 g smör
1 vitlöksklyfta, skalad
1 – 2 msk färsk timjan, hackad
2 msk persilja, hackad
kanske lite hackad oregano
salt & svartpeppar
lite olivolja
några droppar pressad citron

Gör så här:
Börja med vitlökssmöret. Blanda smör med hackade örter. Pressa ner vitlöksklyftan. Krydda, häll i lite olivolja och pressa i några doppas citron. Blanda och smaka. Ställ smöret en stund i frysen.

Entrecote: Låt köttet vara rumstempererat. Värm upp en stekpanna på full värme, häll i lite olja och åtminstone lite smör. Dra ner till medelvärme. Vänta tills smöret nästan har bubblat klart.

Lägg i en entrecote. Flytta runt köttet i pannan de första 5 – 10 sekunderna, då blir det en stekyta och köttet fastnar inte. Krydda. Stek tills de första dropparna köttsaft börjar stiga upp genom köttet. Vänd och gör på samma sätt på den andra sidan. (Ska man steka flera entrecote är det praktiskt med flera stekpannor).

Resultatet är aningen mer genomstekt än ”medium” – och det är oslagbart enkelt.

Vi åt entrecoten med potatisgratäng.

Men hallå, finns det säker någon som tycker. Nyss var det ett jäkla hallaballo om klimat och inte-äta-nötkött – och nu blir det recept på entrecote…

Ja, det blir det. Jag har aldrig någonsin tänkt mig ett asketiskt liv i säck och aska. Kött är gott – och jag vill gärna äta det ibland. Men handen på hjärtat: måste man äta biff varje fredag eller kan man variera sig med fisk eller kyckling ibland – två val som är betydligt bättre för klimatet.

Wokad morot, savoykål, bacon & rosmarin

21 lördag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, huvudrätt, tillbehör

Kål är gott – bara man väljer rätt sort och behandlar den väl. Här får den milda savoykålen sällskap av wokad morot, rosmarin och bacon.

Det blir ett bra tillbehör till rosmarinkryddad kyckling och fläsk – eller rökt kött. Men det funkar också som en nästan-vegetarisk ensamrätt tillsammans med ris.

Det här behövs som tillbehör till 6 personer (eller ensamrätt för 3):
¼ huvud savoykål, 300 g
olivolja
3 morötter
1 – 2 kvistar rosmarin
1 pkt tärnad bacon, 140 g
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skär bort rotstocken från kålen och strimla den. Skala morötterna och skär dem i bitar lika stora som ganska små pommes frites. Hacka barren från rosmarinkvistarna.

Hetta upp en wok eller stor tjockbottnad gryta. Stek bacon knaprigt. Ta upp den och häll i en skvätt olivolja. Stek morötterna ett par minuter tills de bara börjar mjukna. Krydda med salt, svartpeppar och rosmarin. Lägg i kålen och bacon. Stek ett par minuter tills kålen börjar mjukna. Klart.

När du kommer till grönsaksdisken – flytta handen till nya kålsorter. Testa det som är gott, som spetskål, savoykål, grönkål och brysselkål. Eller trava in i butiken och ryck en burk surkål. Men hoppa över den vanliga vitkålen. Den är faktiskt inte särskilt god på vintern…

Okej, jag erkänner att det är min personliga smak. Men vilken annan smak – än min egen – skulle jag kunna utgå ifrån?

Älggryta med svamp, fransk senap & crème fraiche

18 onsdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, vardagsmat, vilt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, vardagsmat, vilt

Timjan, crème fraiche och fransk senap är tre pålitliga smakkompisar, som håller även för en vardag i november när det känns som om världen blir allt kallare.

Älggrytbitarna protesterar inte alls mot det aningen franska sällskapet. Tvärtom: tillsammans blir det en gryta med hög och rund smak.

Men om du funderar på den här grytan: Snälla, koka den länge. Halvsega grytbitar gör ingen glad.

Det här behövs till 3 personer:
400 grytbitar av älg eller nöt
olivolja, rapsolja eller smör
salt & peppar
½ – 1 msk torkad timjan
2 stora gula lökar
2 vitlöksklyftor, skalade
2 – 2,5 dl crème fraiche, 34 %
2 – 2,5 dl buljong, vatten + tärning
1 msk fransk senap
500 g skogschampinjon eller annan svamp
lite olja eller smör
salt & peppar

Gör så här:
Skala och skiva löken. Fräs grytbitarna i olja eller smör. Krydda med salt, peppar & timjan. Lägg i löken och låt den fräsa tills den mjuknar. Häll i crème fraiche och buljong. Krydda med pressad vitlök & fransk senap. Låt grytan koka tills köttet är riktigt mört. Det tar minst 1,5 timme.

Skölj eller torka av svampen. Skär i mindre bitar. Stek i lite olja eller smör tills all vätska kokat in. Klicka i lite smör, krydda med salt & peppar och fräs tills svampen fått lite färg. Låt svampen koka med grytan på slutet.

Ät gärna med Pilaffris.

Under många år när 17-åring var en liten kille ville han ha råriven morot som grönsak. Det blev till slut en plåga – tillsammans med pasta, fiskbullar och fiskpinnar – och allt annat som man får äta för ofta.

Men en dag gjorde vi en vinägrett med röd balsamvinäger till de rårivna morötterna. Och då, då blev det andra morötter. Testa själv. Just morötter gifter sig ovanligt bra med balsamvinäger – och själv kan man då stå ut med ännu en portion barnanpassad mat.

Till och med nu – mer än tio år efter ”morotstiden” – äter vi rårivna morötter på det sättet. Det gjorde vi till älggrytan också.

Panerad aubergine med crème fraiche-aioli

15 söndag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, smårätt, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

förrätt, huvudrätt, klimatsmart, smårätt, vegetariskt

Ibland kan man känna sig som Askungen i Disneyversionen på Julafton. Då tänker man:

– Livet som matbloggare kan vara hårt och tufft och besvärligt och fyllt av motgångar – eller alldeles underbart.

Så känns det i alla fall när jag drar igång det lilla projektet att skapa aubergineburgare. Vi skär och panerar och steker. Vi mixar, vi skivar grönsaker och bröd. Tar fram kameran och fotar. Sätter fram maten på bordet och börjar äta – och det stämmer inte. Någonting i smaken funkar inte; det blir helt fel med auberginen som en vegetarisk hamburgare.

Ända tills jag tar bort brödet. Helt plötsligt förvandlas den misslyckade burgaren – jag tror det var konsistensen av mjukt bröd och mjäll aubergine som bara blev too much – till en smaklig liten rätt.

Kanske en klart ovanlig liten förrätt. Eller en rätt som funkar tillsammans med klyftpotatis och grönsaker.

Ja, och så var det där med vitlöksmajonnäsen aioli. Glöm inte den; det är den som gör att den försiktiga auberginen lyfter.

Det här behövs till 2 personer (eller en liten rätt till 4 personer):
1 aubergine
salt
vetemjöl
1 ägg
ströbröd
olivolja
lite svartpeppar

Aioli
1 bit vitt bröd utan kanter (stor som en druva)
1 msk vatten
1 msk pressad citron eller vitt torrt vin
1 äggula
1 – 2 klyftor vitlök, skalade
1 tsk fransk senap
1 dl olja (häften olivolja, hälften neutral olja)
salt & svartpeppar
1 dl crème fraiche

Gör så här:
Ta fram alla ingredienserna till aiolin så de får samma temperatur. Lägg brödet i vatten och pressad citron eller vin. Sätt ungen på 200 grader.

Skölj och skiva auberginen i ganska tjocka skivor, 1,5 – 2 cm tjocka. Salta skivorna och låt saltet dra ur lite vätska. Torka av aubergineskivorna med lite hushållspapper.

Häll upp lite vetemjöl på en tallrik, ett knäckt ägg på en annan och ströbröd på en tredje

Vänd aubergineskivorna först i vetemjöl, därefter i ägg och sist i ströbröd. Skaka bort överflödigt paneringen.

Stek dem i olivolja – ganska försiktig värme – tills de blir gyllenbruna. Svartpeppra. Lägg skivorna i en oljad ugnsform. Låt dem bli genombakade i ugnen i ca 12 – 15 minuter.

Aioli
Dela äggulan från vitan. Lägg gulan i en mixer tillsammans med bröd, vatten och citron eller vin. Pressa i vitlöken, klicka i senap. Kör mixern så allt blandas.

Droppa i oljan till en början medan mixern går. När allt binder kan du hälla oljan i en tunn, tunn stråle.

Smaka av med salt & svartpeppar. Blanda med crème fraiche.

Ät & njut. Men hoppa över brödet – det funkar bättre till burgare gjorda på nötfärs. Eller till Halloumiburgare med parmesancrème.

Delar av historien om klimatmötet i Paris & min vegetariska vecka

11 onsdag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, mat för en vecka, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

vegetariskt

Här nedan följer en intervju med mig om förra veckan som var helt vegetarisk. Man kan säga att det är en del av mitt jag som intervjuar en annan del av mig själv…

”Men hallå. Hur kan du som är så matnördig hålla dig till bara vego-mat en hel vecka?

– Ja, det var lite tufft. Inte så att jag har något emot vegetarisk mat. Tvärtom. Jag äter det gärna, men du har rätt i att det blir lite tjatigt att aldrig få käka kött under en hel vecka.

Jaha, vad åt du då? Hur började veckan?

– Veckan började med Auberginegratäng på måndagen – och det behöver man inte vara vegetarian för att äta. Den italienska gratängen helt sjukt god. På tisdagen var det meningen att 17-åringen skulle laga mat; därför hade vi bestämt Pasta med pesto och gröna bönor.

Lagade han maten då?

– Nej han glömde bort maten. Hans föräldrar fick rycka in istället.

Okej, jag förstår. Alla har väl varit 17… Men hur gick det sedan?

– I onsdags blev det en av mina favoriter: Ugnsomelett med spenat, potatis & feta. Enkel och riktigt god vardagsmat. På torsdagen blev det Spaghetti med tomater & halloumi. Helt klart en höjdarrätt som jag kom på när jag funderade ut veckan.

Men du kan väl inte påstå att du käkade grönsaker under helgen?

– Jo, det kan jag. Lördagen bjöd på Panerad aubergine med crème fraiche-aioli, supergod liten rätt bara man hoppar över brödet. Och i söndags blev det Vegetarisk taco.

Men hallå, du hoppar över fredagen?

– Ja, jag vet. Det blev ett halvt avsteg från den gröna linjen på fredagskvällen. Vi var bjudna på en större middag, så det blev att äta det som bjöds: en stor buffé med massor av grönsaksrätter, men också med små laxspett och kall fläskfilé.

Alltså, jag hänger inte riktigt med… Varför åt du bara vegetariskt under en vecka?

– Vet du över huvud taget om att det är ett klimatmöte i Paris om tre veckor? Där ska världen ledare komma överens om hur den globala uppvärmningen ska minska. Förutsättningen för att ordna ett drägligt liv på jorden är att världen blir koldioxidneutral till 2050.

Ja, visst. Jag har hört ett tjatande om klimatmötet… Men maten, var kommer den in?

– En fjärdedel av klimatutsläppen kommer från maten. Ja, du hörde rätt! Av fyra kilo koldioxid kommer ett kilo från maten. Framför allt är det nötköttet som är boven i dramat. Kor är idisslare. De ligger och tuggar maten en extra gång och då rapar och fiser de metangas, som är en mycket farligare klimatgas än koldioxid.

Haha, fiser de…

– Ja det gör de. Lamm också, men korna släpper ut mycket mer gaser. Ett kilo nötkött ger lika mycket klimatgaser som att köra en bil i 30 mil. Ändå är det sällan som någon pratar om maten.

Men liksom vadå, hurdå…

– Jag menar matbloggare. De kör sina recept som vanligt och struntar i att diskutera klimatet. Jag tycker det börjar bli dags att ändra på det.

Jaja, du ska alltid vara så jäkla PK… Men en sista fråga: ska du bli vegetarian nu?

– Nej, det skulle jag aldrig fixa. Men jag kan käka vegetarisk mat tre – fyra gånger i veckan, det gör mig inget. Och så kan jag byta ut biffen mot kyckling ibland. Kyckling ger bara en tiondel så stora utsläpp som en biff.”

Vill du läsa mer så kan du göra det i DN:s artikel Nya matvaror kan rädda planeten.

Spaghetti med tomater & halloumi – lätt vardagslyx

06 fredag Nov 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

huvudrätt, pasta, snabbmat, vardagsmat, vegetariskt

Utanför tickar vädret på som om det fortfarande vore oktober; ett fint regndis hänger i luften och träden har fortfarande höstfärger.

Inne i köket är det starkare färger som lyser. Gul paprika, röda tomater och grön basilika blir till en smakrik tomatröra. Halloumi (okej då, ganska blek och vit) blir en småsalt kontrast. Tillsammans blir det en lite smålyxig vardagsrätt.

På med pastavattnet – nu kör vi igång med grönsakerna.

Det här behövs till 2 – 3 personer:
2 schalottenlökar, skalade
olivolja
salt & svartpeppar
2 klyftor vitlök, skalade
1 gul paprika, urkärnad
1 pkt körsbärstomater
5 – 6 soltorkade tomater
½ kruka basilika, strimlad
200 g halloumi

Gör så här:
Hacka schalottenlöken och fräs i olja några minuter. Strimla paprikan och lägg ner den i kastrullen. Salta & svartpeppra. Pressa i vitlöken och fräs tills paprikan börjar mjukna.

Dela tomaterna i halvor eller kvartar, strimla soltorkad tomat. Lägg ner tomaterna i röran och låt de bli varma. Rör ner den strimlade basilikan när allt är färdigt. Kanske lite mer salt & peppar…

Skär halloumin i pommes frites-stora strimlor. Stek i olivolja. Ganska hög värme och bara så länge att den precis får lite färg. Servera genast.

Vi håller på med vår vegetariska vecka här hemma. 17–åringen är mycket skeptisk; han hittade Icas färdiga chicken nuggets som han kunde steka till middag.

Jag säger bara:

– Fortsätt med det, du. Halloumi och tomatröran var mycket godare.