Författararkiv: Vin, mat, Alsace

Fettuccine med salsiccia & tomatsås – enkel vardagslyx

28 tisdag Jan 2025

Posted by in fläskkött, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

Gör en tomatsås på italienska med fintärnad lök, selleri och morot. Ja, och så tomat förstås. Stoppa ner lite salsiccia-korv, så har du en vardagslyxig pasta.

Smaken är mild som en sommarvind med bara lätta toner av rosmarin. Visst känns det lockande de här dagarna när molntäcket har parkerat mellan oss och solen?

Det här behövs till 3 – 4 personer:
150 g salsicciafärs (eller -korv), naturell eller fänkålskryddad
1 – 2 stjälkar selleri
1 lök, gul eller röd
1 morot
olivolja
salt & peppar
2 msk tomatsås
1 burk krossade tomater
1 burk vatten
3 vitlöksklyftor
2 kvistar färsk rosmarin (eller mer om du vill), bara ”barren”
lite av pastavattnet

Servering
3 – 4 portioner fettuccine eller annan pasta du har hemma
parmesan eller grana padano att riva över pastan

Gör gärna så här:
Förberedelser. Skala vitlökskyftorna. Repa och hacka rosmarinens ”barr”. Skala och finhacka morot och lök. Skölj och finhacka sellerin.

Såsen. Ta en traktörpanna eller en vid gryta. Fräs sellerin i olja en liten sund. Skrapa ner morot och lök. Fräs en stund till. Klicka i tomatpurén, klipp upp korven och skrapa ner korvsmeten i pannan, och… Just det, fräs en stund till.

Rör så korven smular sig. Krydda med salt, peppar, hackad rosmarin och pressa i vitlöken. Häll i tomatkross och vatten. Låt såsen småputtra i 20 – 25 minuter.

Koka pastan under tiden. Häll av den men spar ett par dl av pastavattnet.

Blanda pasta och sås. Späd med lite av pastavattnet till lagom konsistens.

Den sista resan – äkta feelgood från Frankrike

24 fredag Jan 2025

Posted by in resor

≈ 3 kommentarer

Etiketter

,

Skärmdump från Den sista resan

Har du några särskilda planer för helgen? Krogbesök, städa garderoben eller baka surdegsbröd? Oavsett vilket, så har jag ett förslag: se ”Den sista resan” om den pensionerade franskläraren Lars Hammar. Eller som han själv säger ”En sketen adjunkt från Köping”. Han är 80+, full med krämpor och en slags livsleda som gränsar till depression.

Nu skulle han vara helt okänd om han inte hade en son, Filip, som bestämt sig för att väcka liv i den nästan insomnade farsgubben – och samtidigt skildra det på film tillsammans med Fredrik, andra halvan av Filip & Fredrik.

De letar upp en gammal orange Renault 4, just en sådan bil som Lars Hammar rattade i sin krafts dagar. Varje sommar körde han fru och två barn genom Europa till Beaulieu-sur-Mer ett par mil öster om Nice på franska Rivieran. Där solade de sig röda, träffade vänner och njöt av det lätt anarkistiska draget i Frankrike.

Den här resan gör Filip och Fredrik med pappa Lars i passagerarsätet. Han är en djupt ovanlig man som bejakar det motsägelsefulla. Han njuter av ett franskt gatugräl, men biktar sig för att han en gång i ungdomen själv brusade upp och skällde ut en taxichaufför.

Naturligtvis är det en film full av minnen. Bitterljuv när pappan får blomma upp under några dagar – kanske för sista gången i livet. Och naturligtvis är den full av feelgood.

”Den sista resan” fick också ett gäng guldbaggar på galan nyligen. Den är varm, rolig och rörande, men egentligen bygger den på den mest inövade av alla dramaturgier.

Du vet, man tar den mest osannolika vinnaren och så låter man honom vinna. Det kan vara Åshöjdens BK som kommer från gärdsgårdsserien, men med mod och kamp vinner alla medaljerna. Filip och Fredrik gjorde det i ”Trevligt folk” om det somaliska bandylandslaget (snacka om osannolika vinnare!). Här gör de det med ”en sketen adjunkt från Köping”.

Och som tittare köper man varje kurva med den gamla Renault 4:an. Det är bara att ratta in på svtplay så hittar du filmen.

Skulle du nu vara en av de rätt många som har sett filmen, så kan jag rekommendera ”En oväntad vänskap” (”Intouchables” på franska) på Netflix. Samma dramaturgi, samma franska feelgood – och även här köper man varje kurva, men nu med rullstolen.

Tonfiskpasta – snabbt, enkelt & billigt

21 tisdag Jan 2025

Posted by in fisk & skaldjur, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , ,

Vad ska man göra när det är bråttom och kontot nästan är tomt? Tja, man kan alltid göra tonfiskpasta med tomatsås.

Enkelt, snabbt och billigt.

Men skulle du vara i extrem tidsnöd, så kan du använda färdig tomatsås – sådan där som man bär hem i en kasse från Ica eller Coop. Är det kontot som lyser tomt, så funkar det att göra såsen på bara en burk tonfisk.

Det här behövs till 4 personer:
2 – 3 schalottenlökar eller 1 gul lök
olja, raps- eller oliv-
salt & peppar
2 msk tomatpuré
1 tsk torkad timjan
3 vitlöksklyftor
1 pkt krossade tomater
1 dl grädde eller crème fraiche
1 tsk torkad oregano
2 burkar tonfisk
om du vill: 1 liten påse (ca 60 g) spenat
1 – 2 dl av pastavattnet

4 portioner pasta

Servering
Parmesan eller grana padano

Gör gärna så här:
Tomatsåsen. Skala och finhacka löken. Fräs den i lite olja. Tryck i tomatpuré, krydda med salt, peppar och timjan. Häll i krossade tomater och grädde. Skala vitlöken och pressa i den. Låt såsen koka under tiden du gör färdigt pastan.

Pastan. Koka pastan. Häll av pastavattnet, men spar ca 2 dl.

Blanda. Häll den avrunna pastan i tomatsåsen. Vänd ner tonfisken och ev spenat, späd med pastavattnet till lagom konsistens och krydda med oregano. Blanda och låt allt bli varmt. Om du vill så river du ner lite ost i pastan.


Cigarra reserva – schysst rödtjut till budgetpris

18 lördag Jan 2025

Posted by in rött vin, vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Jag har en kusin, pensionerad för sådär en tio år sedan. Han är van att klara sig på sin pension, men hans sätt att beskriva den är kanske lite ovanligt:

– Det är inget fel på pensionen, säger han. Det är bara det att den kommer för sällan.

Just det där med frekvensen, där tror jag många känner igen sig. För en del är det pensionen som inte kommer tillräckligt ofta, för andra är det lönen eller a-kassan eller andra utbetalningar.

Då är det bra att veta att det finns andra alternativ. Ja, nu menar jag inte att man ska leka Lena Andersson och leva på havregrynsgröt (vilket förfärligt staff, men hon har kanske prövat själv???).

Nej, jag tänker mer på billigare alternativ som faktisk smakar bra. Då kan Cigarra Reserva 2022 (79 kronor, rött) vara ett alternativ.

Det är ett fruktigt, smakrikt vin med kryddighet och ganska sötfruktiga körsbär. Tilltalande ungefär som amerikansk gästfrihet, om du förstår vad jag menar. Lite ”Well, kom och sätt dig är och snacka en stund. By the way, nice to meet you”.

Vinet är till största delen gjort på shiraz-druvan. Producenten väljer alltså det australisk-amerikanska namnet på den franska syrah-druvan. Det tycker jag är bra konsumentupplysning, för Cigarra Reserva ligger närmare en australisk shiraz än en fransk syrah.

Men det går inte bort sig i Nya världens mulliga smakrikhet. I vinet finns en dos fat och en uppstramande strävhet. Gott så.

Allra bäst tror jag det här gör sig en sommarkväll när grillen går varm. På bordet landar grillade skivor av lammstek, goda korvar och maffiga röror. Då kan man sitta och förnöjt sippa på Cigarra Reserva.

Men det funkar också bra till en biff mitt i vintern, särskilt i sällskap av en potatisgratäng.

Jag vet, för jag har provat.

Grillstekt tonfisk med provencalska tomater & parmesancrème

14 tisdag Jan 2025

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Finmiddag med grillstekt tonfisk, fyllig parmesancrème och knapriga parmachips. Och så milda ugnsbakade tomater. Visst bli man blir hungrig bara av tänka på den här maten?

Men tonfisk är notoriskt svårt att laga. Steker man den helt tillagad blir den torr och tråkig, mer som tonfisk på burk än den där saftiga fiskbiffen man ville ha.

Följer man de flesta råden – stekt 30 sekunder på varje sida – så får man helt rå fisk med ett par millimeter tillagad yta längst ut på kanten.

Här gjorde jag på ett nytt sätt. Letade fram den gamla grillpannan som stod och gömde sig i ett skåp, penslade olja på fisken och pannan – och så stekte jag varje sida 1,5 minuter på ganska hög värme. Sköt in fisken i ugnen (150 grader) och lät den lagas till en innertemperatur på 52 grader.

Det funkade! Tonfisken fick fin stekyta, men mitten blev rosa och saftig.

Fisk och tillbehör gifte fint ihop sig, och tillsammans med en nyzeeländsk chardonnay blev det en sådan där middag man minns. Och som man blir hungrig av att minnas.

Det här behövs till 8 personer:
8 portionsbitar tonfisk
olivolja
salt & svartpeppar (eller vitpeppar)

Parmesancrème
1 citron, rivet skal
4 dl crème fraiche
2,5 dl finriven parmesan eller grana padano
0,5 dl majonnäs
lite salt & svartpeppar

Tomater
400 g små goda tomater
salt & svartpeppar
2 msk ströbröd
2 msk finhackad persilja
1 vitlöksklyfta, finriven
några droppar olivolja

Parmachips
4 stora skivor parmaskinka (eller annan lufttorkad skinka)
olja

Servering
Hasselbackspotatis eller potatismos, kanske gratinerade toppar av potatismoset

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader.

Parmachips. Lägg bakplåtspapper på en plåt och pensla med olja. Lägg på parmaskinkan och kör i ugnen i ca 10 minuter tills de blir spröda. Vänd dem ev en gång. Låt svalna och bryt dem i lagom bitar.

Provencalska tomater. Dela tomaterna, lägg dem i en oljad ugnsform. Salta & peppra. Strö över lite hackad persilja, riven vitlök och ströbröd. Droppa över lite olja, sätt om i ugnen tills de får aningen färg. Tar kanske 10 minuter.

Sänk ugnsvärmen till 150 grader.

Parmesancrème. Banda citronzest med riven ost, crème fraiche och majonnäs. Smaka av med salt & peppar.

Tonfisk. Pensla fisken och grillpannan (eller en vanlig stekpanna) med olja. Stek på bägge sidor, för en grillpanna funkade det med 1,5 minuter per sida. (Men jag tror det behövs lite kortare tid i en vanlig stekpanna). Salta & peppra. Lägg fiskbiffarna i en oljad ugnsform. Kör i ugnen till en innertemperatur av 52 grader.

Nu brukar vi inte äta tonfisk varje fredag här hemma. Och det är inte varje dag som jag gör 8 portioner till mig och hustrun.

Det här var vår nyårsmiddag, och som vanligt vid den här tiden på året så grät hustrun en skvätt. Inte för att maten var så god, inte heller för att vi hade bråkat.

Utan för att hon brukar göra det på nyårsafton. Det är något med tolv-slaget och ”Ring klocka, ring” och tidens gång och döda släktingar, som öppnar hennes tårkanaler.

Men sedan en tid finns omedelbar tröst i det här huset: vår cockerspaniel Bamse. Varje gång hustrun fäller en tår hoppar han upp i knäet på henne (han tror att han är en liten knähund) och så slickar han hennes ansikte.

Så. Om du undrar varför man har hund… Svaret har du just fått.


Veckomeny – Medelhavskost för en mager januarivecka nr 69

11 lördag Jan 2025

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Jag vet inte hur det ser ut hemma hos dig, men här hemma så är det något konstigt med badrumsvågen. Efter jul och nyår, så får den spatt och rullar fram högre siffror än den gjorde i höstas. Jag vet inte men jag misstänker att hustrun har mixtrat med vågen. Då kan hon sitta så där skenheligt vid middagsbordet, titta mig i ögonen och säga:

– Jaså, har du gått upp?!

För det har jag.

Men jag tänker inte klä mig i säck och aska för det. Och jag tänker inte leva mitt liv på havregrynsgröt och potatisavkok. Eller vad man nu äter när man har diet.

Min nya idé handlar inte om att dra ifrån. Den handlar om att lägga till: En lite längre promenad med Bamse, vår cockerspaniel. Ett äpple före frukost. Grönsaker innan huvudrätten.

Kanske en frukt istället för smörgås på kvällen.

Men badrumsvågen är inte det enda som är konstigt i januari; saldobeskedet från banken är också knas. Det visar på nästan ingenting.

Just därför är det billig mat i menyn, om man undantar hälleflundran – men den får man väl vänta med tills nya pengar har kommit.

Måndag: Gnocchi med ragu på linser & champinjoner
Här pratar vi umami så att det visslar om öronen. Champinjoner och japansk soja är en superkombo – smakerna liksom förstärker varandra. Linser och gnocchi står för fyllighet och volym.

Tisdag: Potatis- & majssoppa med bara en aning chilihetta
Alla har väl ätit den milda potatissoppan med purjo och crème fraiche. Men testa den här varianten. Pigg, fräsch och med en chilihetta som bara anas i bakgrunden (om du inte häller i hela chili-burken).

Onsdag: Texmex-kryddad grönsakspanna – enklaste maten
Ibland ska mat bara vara okomplicerad. Så ta en förpackning färdigkokta bönor, en burk tomater och ett par nävar grönsaker. Krydda med tex-mex-kryddor och knäck ner ett par ägg i stekpannan. Middagen är färdig!

Torsdag: Caldo verde – bonnakäk från norra Portugal
Grönkål är riktig vuxenmat. Lite kärvhet, lite motstånd när man tuggar, men förbannat god. I den här soppan höjer några korvskivor smaken minst ett par snäpp.

Fredag: Fina fisken – hälleflundra, blomkålscrème & picklad rödlök
När januarilönen – eller pensionen/a-kassan – äntligen kommer känns det frestande att satsa på något riktigt gott och festligt. Kanske den fantastiska fisken hälleflundra med blomkålscrème.

Lördag: Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda
Ingen som läser den här bloggen har väl missat min vurm för spetskål – en fantastisk grönsak. Mildare, saftigare och mjukare än vitkål. Ugnsbakad med lite chili blir den… Just det. God.

Söndag: Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror
Det är fantastiskt vilka smakdjup vanliga råvaror kan ge om man behandlar dem välvilligt. Tomatsås som får koka riktigt länge får en helt annan fyllighet. Tillsammans med mjuk och mild aubergine blir det en riktig söndagsmiddag.

Veckans förrätt: Smakrik céléri rémoulade & god fransk crudité
Gör som fransmännen, ät råkost som förrätt. Men goda grejer, inga torra rårivna morötter eller vitkål med lingonsylt (!). Gör en sellerisallad, ät lite mild kålrabbi och gör en kombo av morötter och röd balsamvinäger.

Vegetarisk makloubeh – mild palestinsk risotto

07 tisdag Jan 2025

Posted by in huvudrätt, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Om du tror att palestinsk mat är stark och full av chilihetta, så är det dags att tänka om – i alla fall för den här risotton. Den är full med goda grönsaker och milda, varma smaker.

Ordet makbloubeh betyder ”upp och ner” på arabiska om jag har fattat rätt. Den är tänkt att lagas som en tarte tatin. Man lägger de goda grejerna i botten, laga maten och sedan vända maten upp och ner, så att det goda ligger på toppen och ser tjusigt ut.

Eftersom jag vet hur det går när jag ska vända på mat – det mesta hamnar på spisen och nästan inget där det ska – så har jag gjort mer som en vanlig risotto. Grytan på bordet, och så tar man maten uppifrån.

Inte lika snyggt. Men lika gott.

Det här behövs till 5 personer:
1 – 2 auberginer (beroende på storlek)
olivolja
2 (röda) lökar
1/2 – 3/4 blomkålshuvud (också beroende på storlek)
1 röd paprika
1 burk färdiga kikärtor eller 3 dl hemkokta
salt & mycket svartpeppar
1 – 1,5 tsk sju-krydda (arabisk kryddblandning)
1 – 1,5 tsk kardemumma
1/2 tsk gurkmeja
4 dl basmatiris
vegetarisk- eller hönsbuljong, tärning/fond och vatten
1 påse (50 g) pinjenötter

Servering
tzatziki eller annan god sås med yoghurt som bas
citronklyftor

Gör gärna så här:
Förberedelser. Sätt ugnen på 225 grader. Skär aubergine i fläskkotlettjocka skivor. Pensla skivorna med olivolja och lägg i en oljad långpanna. Skjut in i ugnen i ca 25 minuter. Vänd dem en gång.

Skala rödlöken och skär i tunna klyftor. Låt dem steka med i 20 minuter. Dela blomkålen i mindre buketter. Låt dem steka med i ca 15 minuter. (Tiden beror på hur stor buketterna är). Skär tjocka skivor av paprikan och låt den få 10 minuter i ugnen.

Ris. Under tiden grönsakerna är i ugnen: skölj riset, koka upp buljongen med vatten och tärning/fond. (Det går åt ca 8 dl buljong).

Makloubeh. Olja en stor gryta. Lägg grönsakerna i botten, fyll på med kikärtor. Salta peppra, och krydda med sju-krydda, kardemumma och gurkmeja. (Gillar du stark mat, så ös på med sju-krydda, kanske paprika, spiskummin och chili). Fyll på buljong så att den täcker riset. Koka enligt anvisningar på paketet.

När riset är färdigkokt, så kommer sanningens minut. Antingen är du en modig jävel som vänder upp risotton på ett fat, eller så är du en fegis som jag och ställer från grytan med risotto på matbordet. Men oavsett vilket: glöm inte att strö över pinjenötter.

Chateau de Seguin – fortfarande ett hederligt bordeauxvin

04 lördag Jan 2025

Posted by in rött vin, vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Letar du efter ett rött vin med ryggrad och karaktär, men som ändå är tillgängligt och behagligt? Då kan Chateau de Seguin 2022 (119 kronor på Bolaget, rött) vara något för dig.

Vi drack en flaska till entrecote och potatisgratäng, och vinet mötte maten på ett bra sätt. Strävheten mjuknade av köttet och den gräddiga gratängen; maten piggades upp av syran i vinet.

Vinet är ungt och färgen blåröd, men lukten är djup och trevlig med gott om fruktighet. Där finns också lite fatkaraktär och någon kryddighet som smyger förbi. (Och så är det något jag har svårt att hitta ord för, kanske plommon, kanske ett stråk av viol).

När man tar en klunk så omvandlas lukterna till smaker. Men där finns också den pigga och lite överraskande syran. Sammantaget blir det en trevlig kompis på fredagskvällen, dessutom något så ovanligt som en Bordeaux man kan ha råd med.

För en tid sedan skrev jag att om förra årgången att Chateau de Seguin är ett hederligt Bordeauxvin. Det gäller fortfarande.

Kycklinggratäng med grädde, mango & chili – inte flygande Jakob

01 onsdag Jan 2025

Posted by in huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Flygande Jakob ska göras med grädde, jordnötter, banan och – ketchup! Jag har aldrig ätit det och tycker att det låter som en rätt förfärlig blandning.

Men ändå lockande. Jag menar, mild kyckling med grädde – och så aningen sötma och salta jordnötter. Visst är det lockande.

Så jag lade undan receptet på flygande Jakob, och småpratade lite med mina smaklökar istället. Varifrån skulle sötman komma? Och hur skulle man få till stinget i smaken?

Svaret blev en kycklinggratäng med mango och chili. Och jodå, när vi satt där och åt så signalerade mina smaklökar att de var nöjda. De gav mig godkänt.

Det här behövs till 2 personer:
4 kycklingben eller 2 kycklingklubbor
salt & svartpeppar
neutral olja
2 chili, spansk peppar eller annan sort du gillar
2 dl grädde eller crème fraiche
1 dl stark kycklingbuljong, vatten + tärning/fond
125 g mangotärningar (1/2 pkt frysta)
drygt 1 dl jordnötter
ev sambal oelek

servering
ris, kanske också en god sallad

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Strimla chilin och skär mangon i tärningar (om du har färsk). Koka upp kycklingbuljongen så fonden/tärningen löser sig, blanda ner grädde/crème fraiche.

Lägg kycklingbenen i en oljad ugnsform. Salta & peppra. Sätt in kycklingen i ugnen, ca 30 minuter för kycklingben. Längre tid för kycklingklubbor.

Vänd kycklingbenen efter 15 minuter. Salta & peppra. Lägg strimlad chili och mangotärningar på kycklingen. Häll såsen med kycklingbuljong och grädde över kycklingen. Kör i ugnen i ytterligare 15 minuter. (Kolla så kycklingen är klar vid benet och köttsaften klar).

Strö över jordnötter och bär fram den icke-flygande kycklingen till matbordet.

Kartoffelauflauf – tysk gratäng med potatis, spenat & (rökt) skinka

29 söndag Dec 2024

Posted by in fläskkött, huvudrätt, vardagsmat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Det här är mat för dagar när vinden viner utanför dörren och snömodden blåser horisontellt över världen. Då kan man gå in, sätta på ugnen och trösta sig med en värmande gratäng, full av smak från ostsås, spenat och rökt skinka.

Det är också svinbra svinnmat. Lite broccoli eller brysselkål som ligger i kylen? Ta med det också. Eller vet du inte hur du ska bli av med julskinkan? Skär bort griljeringen och låt skinktärningar glida ner i gratängformen.

Men jag har aldrig fattat det där med tysk auflauf (gryta eller form) och tysk gratin (stavat på franska), så jag tog hjälp av Google och letade mig fram. På en tysk sajt fick jag en mycket tysk (!) förklaring. Den var ungefär 1 kilometer lång och full med villkor.

Om jag förstod rätt så är en gratin en gratäng där allt ligger i lager och en auflauf en gratäng där allt inte behöver ligga i lager.

Mycket klargörande.

Men det gör inget för den här gratängen blir faktiskt svingod.

Det här behövs till 3 personer:
600 g kokt potatis
2 schalottenlökar (eller 1 liten gul lök)
neutral olja eller smör
ca 200 g spenat
salt & svartpeppar
1 msk vetemjöl
2 dl crème fraiche (sorry alla med diet, den feta är godare)
2 dl mjölk
2 dl riven lagrad ost: herrgård, cheddar…
ca 75 g rökt skinka i tärningar

Servering
kanske wokade gröna bönor (haricots verts) eller en god sallad

Gör gärna så här:
Förberedelser. Sätt ugnen på 175 grader. Skala och skiva potatisen. Riv osten. Skala och hacka löken.

Spenatsåsen. Fräs löken glansig i rejält med olja eller smör. I med spenaten och stek tills den fallit ihop och vätskan har förångats. Salta & peppra.

Strö över mjölet och rör så det fastnar på spenaten. Häll i crème fraiche och låt allt koka upp. Rör/vispa under tiden. Häll i mjölken, lite i taget och rör om så det inte blir klumpar. Koka ett par minuter. Stäng av värmen och rör ner hälften av osten.

Gratängen. Olja en ugnsfast form. Lägg den skivade potatisen i botten (salta & peppra ev lite), och skinkan över. Toppa med spenatsåsen. Strö över resten av osten.

Sätt in i ugnen tills gratängen har fin färg, ca 20 minuter.

Jag har ätit den här gratängen på enklare tyska matställen några gånger, och alltid undrat varför ingen tar maträtten till Sverige.

Så nu gör jag ett försök.

Och psst, studentkrogar. Det här är god, mättande mat med billiga råvaror. Kanske vore något att ta efter?