Ägg & sill, lax & lamm – all den goda påskmaten

Etiketter

, , , , , ,

Påsk, det brukar vara vårens ankomst. Du vet första gången man sitter ute och dricker kaffe (även om man behöver en extra tröja). Vissa år har det till och med varit så varmt att jag krupit in i ett varmt hörn och tagit av mig tröjan för att försiktigt vänja kroppen vid det där konstiga gula klotet som börjat visa sig på himlen.

Men i år blir det nog annorlunda. Minusgrader på nätterna, och klart begränsad värme på dagarna, enligt prognosen. Jag behåller nog tröjan på – och en extra tjocktröja utanpå.

Eller också går jag raka vägen in i köket och piggar upp mig med lite påskmat. Min absoluta favorit är Snabbgravad ugnslax med godaste gräslökssåsen. Fräscht och vårlikt med en läcker sås.

Men nu gick jag väl händelserna lite i förväg. Påskmat brukar ju börja med ägg och sill. Om du vill variera de kokta äggen så funkar det bra med Ägg florentine – eller Oeuf florentine – en smakrik gratäng med spenat, pocherade ägg och ostsås. Kanske lite Gravad lax. Det lönar sig verkligen att grava själv. De där första skivorna av den hemmagjorda laxen är fantastiska med en hög smak av dill och vitpeppar.

Men kallrökt lax är också en favorit. Testa Kallrökt lax med dillcrème, ruccola & apelsin. I receptet står det att laxen ska ligga på en brödskiva. Det är egentligen helt onödigt, så hoppa gärna över brödbiten. Eller låt laxen få lite annat sällskap: Kallrökt lax med äpple matvete & dillcrème.

Tycker du att jag har fel ordning på rätterna… Då beror det på min vilja att börja med de finstämda smakerna. Jag har aldrig fattat varför man ska bedöva tungan med sill innan man går på den mjälla laxen.

Men här kommer några sillrecept värda att pröva: Mild bryggmästarsill, Inlagd sill med prästost & stenbitsrom och Citron- & timjanssill. Gubbröra med matjessill är jag särskilt svag för – och så gillar jag verkligen Currysill, trots att varje matpurist borde vända sig i sin grav och muttra: ”Hur fan kan han blanda indiska kryddor med den hederliga inlagda sillen?”

Tja, jag har inget bra svar, mer än att det faktiskt är gott.

När det kommer till varmrätterna är jag verkligen förtjust i Laxpudding, men gå inte på de där som skriver att man kan göra den på kallrökt lax. Den gravade laxen smälter ut mycket mer och ger den rätta smaken – i alla fall enligt mig och mina smaklökar.

Bland de vanliga rätterna på lax är Ugnsstekt lax, romsås med vin & dill och Ugnsstekt lax med fräsch citronhollandaise nära de klassiska recepten. Men om du vill variera fiskbiten en smula så gillar jag receptet på Grillad lax med bourbonglaze & dilltzatziki.

Lamm är gott och lammstek är fantastisk. Även här kommer två förslag som ligger nära de klassiska recepten: Fransk lammstek med citron, vitlök & örter och Lammstek från Provence.

Har du skivor av lammstek – eller lammkotletter – är det gott att äta Lamm med chèvrecrème & rödvinssås. Men annars finns det få kött som gör sig så bra i en gryta som lamm. Testa gärna Ugnsbakat höstlamm – rustikt & italienskt eller Lamm- & auberginegryta med grekiska smaker.

Oavsett vad du väljer – eller om du hittar inspiration till påskmaten någon annanstans – så hoppas jag att du får en trevlig påskledighet.

Ta det lugnt och njut. Har du tur tittar till och med solen fram!

Förrätt med bayonneskinka, mango & granatäpple

Etiketter

, , ,

Jag stod vid charken på Ica och sneglade på den billigare parmaskinkan. Tjejen på andra sidan disken följde min blick och och frågade hur jag skulle använda skinkan:

– Till en förrätt? Då tycker jag du ska testa bayonneskinka!

Hon skar upp en skiva av den lufttorkade skinkan och väntade medan jag tuggade. Vilken smakexplosion! Fyllig, lite kryddig och ganska salt skinka som bara väntade på att matchas av söt mango och fräscht granatäpple.

Klart jag tog skivor av bayonneskinka.

Det här behövs till 1 person:
2 – 3 skivor bayonneskinka (eller parmaskinka)
1 liten näve tärnad mango (Icas frysta ekologiska funkar bra)
1 gäng granatäpplekärnor (1 granatäpple räcker till ca 10 pers)
några blad persilja
lite olivolja
lite nymald svartpeppar
ev några späda blad spenat

Gör så här:
Rulla ihop skinkskivorna. (Ta inte de allra tunnaste, då blir det så pilligt). Lägg dem på en förrättstallrik. Lägg på lite mango, (ta gärna mer än vad som syns på bilden här ovan), och lite granatäpplekärnor.

Ringla över lite olivolja, dra ett par varv med svartpepparkvarnen. Garnera med persilja och kanske spenatblad. Klart!

Jag tycker det är svårt att hitta perfekt mogen mango, tar därför genvägen över den frysta. När det gäller Icas ekologiska så tycker jag den funkar bra: söt, mogen och god. Men jag har träffat på andra frysta sorter som faktiskt inte alls har varit goda.

Att plocka ur kärnorna ur granatäpple är ibland ganska svårt. Men Joel, en vänlig man som läser den här bloggen, gav mig ett användbart tips: Skär av toppen och botten av granatäpplet. Skär sedan genom skalet på de buktande sidorna, bryt upp klyftor av granatäpplet och pilla bort kärnorna.

Det funkar. I alla fall för mig.

Veckomatsedel – Medelhavskost för en vecka när våren är på väg XVII

Etiketter

, , , , , , ,

Vilken seglivad vinter det är. På dagarna är det plusgrader och isen smälter till en grå sorbet-konsistens som man lätt trampar sönder. Men på nätterna drar vintern ner temperaturen till bitande kyla.

För några dagar sedan kom 19-årings flickvän hem till oss sent på kvällen. Jag skulle just gå ut med Pontus, den lurviga cockerspanieln, så jag frågade om det var kallt ute.

– Det är så kallt, sade hon. Det är så kallt så man fryser ihjäl om man står stilla.

Tydligare kan det inte sägas: Vik hädan vinter! Dra! Gå och göm dig i ett hörn och våga inte visa dig på nio månader!

Tills våren vunnit får man hitta mat som både svarar mot nätternas köld och dagarnas värmande sol.

Måndag: Fried rice med spetskål, champinjoner & stekt ägg
Det stekta riset är just en sådan snart-är-det-vår-mat. Lätt och fräscht, men ändå med fyllighet och värme från soja, chili och curry. Missa inte kombon champinjoner & japansk soja.

Tisdag: Kryddig spenatsoppa med ägg
När det blir kallt framåt kvällen går du in och värmer dig med en soppa. Vårlig med ägg och spenat, ändå varm och värmande.

Onsdag: Caesarsallad med kalkon, tomat & blandade bönor
Okej, nu gäller det att kvällen inte blivit alltför kall. Smakrik sallad med caesardressing där sardellernas sälta håller i taktpinnen. Linser och bönor ger en matigare sallad.

Torsdag: Blomkålsgratäng med valnötter & ostsås
Blomkål är en grönsak man gärna glömmer bort. Men behandla den väl och blomkålen kommer ut ur garderoben med fina, milda smaker. Valnötter ger chrunch och smakmässig balans.

Fredag: Kyckling med fransk dragonsås
Äntligen fredag! Ugnsstek kycklingbenen. Häll lite vin i såsen och lite i ditt glas – eller testa fransk cider istället. Men missa inte kombon dragon och crème fraiche. Det är smaker som trivs ihop.

Lördag: Sydfransk gratäng med aubergine & squash
Den här gratängen är mild och följsam. Smakar som något du glömt att du en gång uppskattade väldigt, väldigt mycket.

Söndag: Sallad med torskrygg och mild aioli-dressing
Torskrygg är en favorit. Aioli är en annan. (Dessutom är torskrygg mycket lättare att hantera än torskfilé, och aioli mycket lättare än majonnäs). Jag tror du inser vad jag tycker om den här maten.

Ljummen kycklingsallad med vitlökskrutonger & aiolidressing

Etiketter

, , , ,

Jag såg ett recept på Club sandwhich, du vet den där mackan med stekt kyckling och grönsaker. Klart lockande, men att äta bara en sandwhich funkar inte riktigt till middag här hemma, så jag delade liksom upp smörgåsen i sina beståndsdelar. Tog brödet för sig, lade grönsakerna i högar och kycklingen på ett eget fat.

Och så växte en helt annan rätt fram – en ljummen och välsmakande kycklingsallad.

Kanske något för en helglunch – eller en middag när vintern äntligen börjar släppa taget. Vill du ha rätten lite matigare kan man lägga till bacon och avokado, eller också gör du som jag och tar med lite färdigkokta linser.

Det här behövs till 3 personer:
400 g kyckling (kycklinglårfilé eller det som blivit över av en stekt kyckling)
olivolja
salt & svartpeppar
4 – 5 skivor surdegsbröd
1 vitlöksklyfta
200 g romansallad
250 g körsbärstomater
0,5 gurka
bacon och avokado (om du vill)
linser (om du vill)

Aiolidressing
1 dl majonnäs eller en mild aioli (recept finns här men en halv sats räcker)
0,5 dl crème fraiche
1 msk vatten
2 tsk mild curry (om  du vill)
kanske salt & svartpeppar

Gör så här:
Skär brödet i kuber. Lägg det i en skål, pressa över 1 vitlöksklyfta, salta lätt och ringla över olivolja. Blanda och låt brödet dra till sig den goda smaken.

Skölj och strimla salladen. Skär tomaterna i kvartar och gurkan i små tärningar.

Stekt kycklingen i olja, Salta & peppra. (Eller värm den färdiga kycklingen).

Blanda majonnäs/aioli med  crème fraiche och lite vatten. Krydda med currypulver om du vill. Smaka av, kanske lite mer salt eller peppar.

Använder du linser, så värm dem i lite olivolja. De färdigköpta mår bra av lite uppmuntran: på med salt, peppar & kanske aningen chili.

Lägg upp salladen på ett fat, och dressingen i en skål.

Ekologisk kyckling slaktas vid högre ålder och växer lite långsammare än konventionell kyckling. Det ger högre smak, men tyvärr också högre pris. Vi brukar köpa ekologiska kycklingben eller en hel kyckling – då är det liksom lättare att passera kassan på Ica utan att bli helt ruinerad.

Den här salladen är resultatet just av en sådan hel eko-kyckling som vägde upp mot 2 kilo. Först blev det en middag med ugnsstekt fågel – och sedan perfekta rester för en kycklingsallad.

Köfte – turkiska köttbullar i tomatsås

Etiketter

, ,

God mat uppstår ofta där olika kulturer möts. Ta fransk mat som ett exempel, det franska köket har uppstått i skärningspunkten mellan smör och kött från norr – och olivolja och vitlök från söder.

En annan skärningspunkt finns i Bosporen. Turkarna hämtade influenser från alla delar av det bysantinska riket, både Europa och Mellanöstern. Och båtarna som lade till i Istanbul kom både från slaviska områden vid Svarta havet och från världen långt borta via Medelhavet.

De senaste veckorna har jag varit helt fascinerad av turkisk mat. Jag har tittat på bloggar och recept, på dolma och aubergine och yoghurt. Jag gav mig ut på stan och letade efter mild turkisk chili-peppar, Pul biber, men hittade bara kusinen Aleppo chili-flakes.

Häromdagen gick jag äntligen loss i köket. Hackade lök och persilja. Svingade kryddburkar och rev vitlök. Resultatet ser du i det här receptet. Det blev fylliga och varma smaker – och helt andra köttbullar än de svenska.

Det här behövs till 3 personer, kanske 4 personer:
500 g köttfärs (lamm-, nöt- eller blandfärs)
2 – 3 schalottenlökar
2 tsk spiskummin
½ – 1 tsk salt
svartpeppar efter tycke och smak
2 vitlöksklyftor, skalade och rivna
1 ägg
1 dl hackad bladpersilja (1/2 bunt)
olivolja

Tomatsås
2 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater (eller krossade)
½ burk vatten
2 tsk honung
2 tsk Aleppo chili-flakes eller annat milt chilipulver, t ex Pul biber

Bulgur, couscous eller ris

Gör så här:
Börja med köttbullarna. Skala och hacka schalottenlöken fint. Ta en stor bunke och blanda köttfärs med lök, spiskummin, salt, svartpeppar, ägg, riven vitlök och hackad persilja. Går lättast med händerna. Stek  en provbulle och se om smaken sitter där den ska (börja gärna med mindre mängd kryddor & salt). Ställ köttfärssmeten i kylen så smakerna hinner utvecklas.

Tomatsås. Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den i olivolja, Krydda med salt & svartpeppar. Tryck i tomatpuré och fräs en stund till. Häll i tomater (klipp först sönder dem direkt i burken). Häll i vatten, honung och milda chili-flakes. Låt tomatsåsen koka när du fixar köttbullarna.

Rulla stora köttbullar, kanske 15 köttbullar. Ha kallt vatten på händerna så går det lättare. Bryn dem i olivolja ett par minuter. Lägg över köttbullarna i grytan och låt dem koka tills de är färdiga, ca 10 minuter.

(Gillar du också ”släta” tomatsåser? Enklast är att köra med en stavmixer innan köttbullarna kommer ner i såsen. Men det funkar ganska bra med en vanlig handvisp också).

Låt dig inte luras av namnet på Aleppo chili-flakes. Det är en aromatisk och fyllig krydda som smakar som en lite starkare paprika med aningen rökta och salta toner. Har inte så mycket gemensamt med vanliga chili-flakes – du vet de där som med en bedövande tondövhet kan slå ihjäl vilken smak som helst.

Enkel fiskgratäng med räkor, vin & dill

Etiketter

,

Det finns smaker som lever kvar för att de passar så bra ihop. Olja och äggula i majonnäs. Anjovis, potatis och lök i Jansson.

Nästan i samma kategori spelar räkor, vin och dill. Det är helt enkelt förbannat gott ihop, till exempel i en fiskgratäng.

Här kommer en enkel gratäng. Tillräckligt varm för att funka om vintern fortfarande behåller sitt grepp. Tillräckligt vårlik (med räkor och mild fisk) om du bor i en del av landet där vintern håller på att förlora greppet mot ljuset och solens värme.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
650 g rödspättafilé eller annan vit fisk
smör
salt & peppar
300 g räkor med skal eller ca 75 g skalade räkor

Gratängsås
1,5 msk smör
1 msk vetemjöl
1,5 dl torrt vitt vin
1,5 dl crème fraiche
salt & peppar
2 tsk hummerfond på flaska
1 knippe dill, hackad
1 äggula

Stekta ärtor

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader, skala räkorna och hacka dillen.

Gratängsås: Smält smöret i en kastrull. I med mjöl och vispa ihop smör och mjöl. Häll i vinet, lite i taget och vispa ihop såsen när den tjocknar. Häll i crème fraiche. Vispa och låt såsen koka ett par minuter. Krydda med dill, hummerfond, salt & peppar.

Smöra en ugnsform. Lägg fisken i formen, salta & peppra. Häll över gratängsåsen och kör i ugnen (10 minuter för två lager spättafilé, lite längre tid och det är tjockare fiskfiléer). Lägg på räkorna och kör ytterligare 1 minut.

Stek vanliga frysta ärtor al dente i en stekpanna eller gryta. Salta och ta ett par varv med pepparkvarnen. (Det blir mycket godare än kokta ärtor).

Men är inte fiskgratäng med spättafilé, räkor och vin en festrätt? Jo, visst är den det. Och du kan jobba hur mycket du vill med den här rätten. Koka egen fond på räkskalen, dela fiskfiléerna och ställa dem på högkant, göra potatismos med äggula och spritsa ut det runt fisken…

Men det var inte dagens uppgift. Jag skulle ställa en hyfsat enkel form med fisk på bordet, en rätt som skulle skicka oss mätta och nöjda i säng efter en dag i den här konstiga världen. Trump, Erdogan, Orbán…

När fan ska det ta slut?

Santa Duc – lättgillat djup från Rhônedalen

Etiketter

Svensk vinkonsumtion är lättrörlig och trendkänslig – ungefär som en hipster från Majorna (eller Södermalm) i jakt på det senaste sättet att trimma skägget.

Den första stora vågen av vinintresse (efter lantvinerna) drabbade Roija. Plötsligt skulle alla dricka Rioja och uppskatta den lilla vaniljtonen. Marknaden kände av det här och så fanns det hyllmeter efter hyllmeter med Riojaviner av tvivelaktig karaktär. Sedan kom alla de andra boomerna: Australien och Sydafrika, Chardonnay och USA, Zinfandel och Amarone…

På senare tid har jag blivit lite orolig för vin från Rhônedalen. Först tyckte jag mig stöta på en massa människor som sade:

– Ja, nu för tiden blir det nästan bara Rhônevin när jag köper vin till helgen.

Och sedan dök det upp flaskor med lustiga namn och utseende som Cycliste (vilket visade sig vara ett bra vin, i alla fall förra årgången), och man tänkte på slisksöta tyska viner i form av ”tornflaskor”  och snögubbar.

Men Rhône verkar klara sig. Nya viner lanseras i Sverige och kvaliteten funkar fortfarande.

I Allt om Vins årliga genomgång av Systemets viner utnämns Rhônevinet Santa Duc 2015 (118 kronor) till årets bästa ekologiska vin alla kategorier. Klart man blir nyfiken och vill smaka.

Lukten är djup, men öppen och präglad av mörka bär. En aning sötma blandas med en doft som drar mot ”källare” och kryddor.

De här associationerna följer med in i munnen och blandas med en behaglig strävhet. Tillräckligt strävt för att vara matorienterat, tillräckligt öppet för att gillas av många.

Allra mest tror jag det är ett vin för lamm, för grill – eller för vinterns mustiga grytor där kött och svamp har fått koka länge.

Man kan väl säga så här: Har jag en lammgryta på spisen och flaska Santa Duc på lut, så kan det vara vilket väder som helst – jag klarar mig bra ändå.

Blomkålsgratäng med valnötter & ostsås

Etiketter

, , ,

Vad mycket grönsaker det finns som man liksom ”glömmer bort”. Blomkål är en av dem.

Kanske för att man fick den sönderkokt som barn, eller inte gillade de lite bittra bitarna av rå blomkål som föräldrar tror att barn ska tycka om.

Men koka den al dente, wokad den. Eller gör en mild gratäng… Då kan blomkålen komma ut ur garderoben och bli en liten delikatess.

Det här behövs till 4 personer (huvudrätt) eller 7 – 8 personer (tillbehör):
750 g blomkål (ett stort huvud)
salt & svartpeppar
2 – 3 schalottenlökar
smör eller olja
2,5 dl kokspad från blomkålen
2 dl crème fraiche, 34 %
2 dl valnötter
2 dl riven, smakrik ost, t ex lagrad Herrgård eller Cheddar

Gör så här:
Sätt ugnen på grill och hög värme. Skär bort gröna blad och botten av rotstocken på blomkålen. Skär/bryta i ganska små buketter/delar. Koka al dente i saltat vatten, ca 3 – 4 minuter. Häll av kokvattnet, men spar ca 2,5 dl.

Skala och hacka schalottenlöken. Fräs mjuk i olja eller smör. Salta & svartpeppra. Riv osten och hacka valnötterna ganska grovt. Koka upp 2,5 dl kokvatten från blomkålen med 2 dl crème fraiche. Salta & svartpeppra. Ta kastrullen från plattan, rör ner osten (men spar lite till gratängen) och låt den smälta

Olja en stor ugnsform. Lägg i blomkål, lök och valnötter. Kör ett varv med svartpeppar & salt, annars blir det en väldigt mild gratäng. Häll över ostsåsen. Toppa med lite av den rivna osten. Gratinera till fin färg.

Jag fick en flaska valnötsolja av en yngre släkting som alltid brukar träffa mitt i prick med sina gåvor. Det gjorde den här oljan också, det fanns bara en fråga som blev hängande i luften: Vad skulle den användas till?

”Hmm, tänkte jag. Valnötsolja måste ju funka med valnötter – och valnötter går bra ihop med blomkål…” Så föddes idén till blomkålsgratängen.

Jag använde valnötsolja i rätten, men det funkar säkert lika bra med smör eller ganska neutral olja. Men olivolja tror jag skulle ta kommandot i rätten så att blomkålen skrämt skulle smita in i hörnet och gömma sig. Och det vore ju synd på den goda blomkålssmaken.

Fried rice med spetskål, champinjoner & stekt ägg

Etiketter

, , , , ,

Fylliga, varma smaker. Stekt ris med spetskål, champinjoner & ägg är vardagsmat av bästa snitt.

Dessutom är det asien-inspirerad ”pytt i panna”. Man tar med lite av det man råkar ha hemma. Lite kyckling sedan helgen – skär ner och stoppa i riset. Lite morötter som ligger i grönsakslådan och väntar på bättre tider – strimla dem tunt och kör i woken. Eller gör som vi, ta med lite räkor.

Men en kombo som man inte ska missa är stekta champinjoner och japansk soja. De smakerna trivs verkligen ihop.

Det här behövs till 3 personer:
2 – 3 schalottenlökar
1 röd paprika
5 dl strimlad spetskål (½ litet huvud) eller sommarkål
12 champinjoner
neutral olja
salt & svartpeppar
5 dl kokt ris
2 msk japansk soja
1 tsk mild Madras curry
2 krm srirachasås eller annan chilisås

3 ägg och Srirachasås att ringla över för den som vill

Gör så här:
Skölj/ansa svampen och skiva den. Stek i lite olja tills vätskan har kokat bort och svampen fått lite färg. Salta & svartpeppra.

Skala och strimla löken. Kärna ur och strimla paprika. Skär bort rotstocken och strimla spetskålen. Ta en wok eller tjockbottnad gryta, woka allt i lite neutral olja, ca 4 – 5 minuter eller tills grönsakerna är al dente. Krydda med salt, svartpeppar, japansk soja, curry och srirachasås. Blanda ner det kokta riset.

Stek äggen.

Vi åt det här stekta riset en dag när kylan fortfarande höll Sverige i sitt grepp. De varma – men inte heta – smakerna fick liksom de vinterkylda kropparna att leva upp.

Tänka att mat med inspiration från sydöstra Asien kan funka så bra i den svenska snövintern…

Lamm- & auberginegryta med grekiska smaker

Etiketter

, ,

Det här är mat med grekiska influenser, men det är så långt från grekisk sallad, tzatziki och fetaost & oliver man kan komma. Istället är det vintermat med en fyllig, djup smak som värmer en frusen själ när man vandrat runt en dag i det här kalla landet.

Hemligheten handlar om ett par barkbitar från kanelträdet. Stoppa ner en cigarrfärgad bit eller två i en köttgryta och du ska finna att smaken bottnar; det är lite samma känsla som när en mörk barytonröst klarar av även de mörka tonerna.

Det här behövs för 4 personer:
700 g lammkött + benvikten, ta t ex grytbitar, lammkarré
3 gula lökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater eller krossade
½ burk vatten
4 vitlöksklyftor, skalade
2 kanelstänger
1 + ½ msk oregano
450 g aubergine (2 ganska små)
saften från ett par klyftor citron
1 litet knippe slätbladig persilja, strimlade blad

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skär lammköttet i grytbitar. Ta gärna bort synligt fett, annars blir det mycket fett som smälter ut i grytan. Bryn lamm i olivolja i ett par omgångar, låt löken steka med på slutet. Salta & peppra. Tryck i tomatpurén och bryn även den.

Klipp sönder tomaterna med en sax i burken. I med tomater, vatten, kanel och 1 msk oregano. Pressa i vitlöken och låt grytan koka i 50 minuter. (Använder du bitar av lammstek går det fortare. Lammlägg kräver minst 2 timmar.)

Sätt ugnen på 175 grader. Skär auberginen i tärningar, ca 1 x 1 cm. Lägg dem i en ugnsform och häll på generöst med olivolja. Salta & peppra. Blanda runt så alla bitarna får kryddor och olja. Kör i ugnen i ca 30 min.

Lägg över auberginen i köttgrytan. Koka ca 10 min utan att röra, då går auberginen bara sönder.

Krydda med ½ msk oregano, strimlad persilja och smaka av med pressad citron. Blanda runt.

Den här rätten har varit i säck innan den kom i påse, men det är en ganska lång historia.

I mars förra året rörde en ung norrman ihop en turkisk moussaka i sitt kök i Istanbul. Det var en moussaka lagad som en köttfärsgryta och kryddad med turkisk chili. Receptet publicerade han på den fantastiska bloggen Et kjökken i Istanbul (kolla gärna in den bloggen om du inte redan har hittat dit).

Maj-Britt Aagaard såg det här och för några veckor sedan gick hon igång hemma i sitt kök i Oslo. Hon gjorde en ugnsgryta med grekisk kryddning: oregano, kanel och nejlika. Och så publicerade hon receptet på Spiselandslaget.

Där hittade jag receptet med de fantastiska smakerna, och travade runt här hemma i mitt kök i Göteborg. ”Aubergine, mmm. Kanel, kan bli gott… Men varför köttfärs?” tänkte jag.

Och så rörde jag ihop denna lamm- & auberginegryta. Testa den gärna. Och skulle du ogilla lamm eller aubergine (hur nu någon kan göra det…) så testa i alla fall en stång kanel i nästa köttgryta.

Jag tror inte du blir besviken.