Etiketter

, , , , ,

Bild från Turkan förlag

Medelhavskost bygger på att man äter mer av frukt och grönt, mer baljväxter, nötter och olivolja. Sedan fyller man på med fisk och skaldjur, kyckling, ägg och lite mejeriprodukter. Men man är sparsam med rött kött och socker.

Det var den amerikanske forskaren Ancel Keys som hittade den hälsofrämjande maten i ett forskningsprojekt på 1950-talet. Han och hans forskarkollegor undersökte mathållningen i sju olika länder och fann att de som klarade sig bäst undan hjärtsjukdomar var människor i Grekland, Italien och Spanien som åt traditionell mat, alltså medelhavskost.

Det här och mycket annat berättar Mai-Lis Hellénius i Kokboken Livsviktigt. Hon är professor vid Karolinska i något så krångligt som kardio-vaskulär prevention, alltså hur man ska leva utan att få hjärtproblem och andra välfärdssjukdomar. (Med den titeln är det inte så underligt att hon kallar sig ‘livsstilprofessor’).

På sådär en 50 sidor berättar hon om varför medelhavskost är bra; hon ger en faktabakgrund till hur allt hänger ihop. Men hon berättar också om människor och egna matminnen.

Nu vore den här boken ganska trist som kokbok om det inte vore för resten – omkring 120 sidor – med riktigt bra recept, sådana som man blir sugen på när man läser om dem.

Själv låg jag på soffan och läste Livsviktigt när jag kom fram till receptet som Mai-Lis Hellénius kallar Kryddig linssoppa med mynta. Då såg jag plötsligt mathimlen öppna sig, och att jag inte skulle klara en minut till utan den soppa som jag här döpt om till indiskinspirerad linssoppa.

Jag grejade runt med smaksättningen för att den skulle passa mina smaklökar – strök mynta, men lade till vitlök och spiskummin. Men i huvudsak är det här Mai-Lis Hellénius recept.

Ska kanske lägga till en sak. Det här är inte en bok för hälsofanatiker som lever på potatisavkok och okokta linser. Tvärtom så finns där massor med recept på kyckling cacciatora och laxburgare, nässelsoppa och vitello tonnato på rostbiff.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 lök, gul eller röd
olja
2 msk mild curry, t ex Madras
1 tsk spiskummin
1 kanelstång
2 vitlöksklyftor
1 burk tomater, hela eller krossade
0,9 l vatten + 2 tärningar grönsaksbuljong
salt & svartpeppar
5 – 6 dl kokta linser
ev 1 tsk honung

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skala vitlöken och finhacka den. Klipp sönder hela tomaterna med en sax direkt i burken.

Fräs löken i olja. I med curry, spiskummin och vitlök, och fräs tills rummet fylls av dofterna. Häll på tomater, vatten & buljongtärning + ev honung.

Koka 20 minuter. Vispa gärna sönder tomat och lök med en vanlig visp. Häll i linserna och koka ett par minuter till.

Linserna som jag använde var egenkokta belugalinser som jag hittade i frysen. De svarta belugalinserna är fantastiskt smakrika, men uppriktigt sagt ger de vansinnigt ful mat. De färgar liksom maten svart-brun – så vill du ha snyggare mat ska du nog satsa på till exempel röda linser.

Måtten i receptet är också ovanligt ungefärliga. Jag tänkte inte från början att det här skulle bli ett blogginlägg.

En sak har jag aldrig fattat med recept som ska vara hälsosamma: varför är det så små portioner? Ja, jag fattar att det är bra att inte äta för mycket, men vem blir mätt på den mat som anges i receptet?

Mai-Lis Hellénius tycker att den här linssoppan ska räcka till 6 personer…

Men vänta här. Det betyder att varje person får 1,6 dl vätska och en sjättedels burk tomater, en dryg deciliter kokta linser och en sjättedels lök. Vem fan blir mätt på det?

Inte jag i alla fall. Men det kanske är därför jag ser ut som jag gör…