Sallad med grillad aubergine, paprika & valnötter

17 lördag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, mat, sallad, smårätt, tillbehör, vegetariskt

Etiketter

buffé, förrätt, klimatsmart, sallad, smårätt, tillbehör, vegetariskt

Grilla eller ugnsstek grönsakerna – det är något helt annat än kokta. De blir mildare, smakrikare och den naturliga sötman kommer fram.

Här har aubergine fått en kvart i ugnen – och blivit så där mild och nästan krämigt god. Tillsammans med grillad paprika, tomat, valnötter och parmesan blir det en läcker sallad. Den funkar bra som tillbehör, kanske bara med en stekt köttbit. Eller varför inte som en lunch när ljuset börjar återvända.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
1 liten aubergine
olivolja
salt & svartpeppar
½ ask körsbärstomater, halverade
½ burk grillad paprika
½ påse blandad sallad
1 liten näve valnötter, grovhackade
flagad parmesan efter smak

Vinägrett
2 delar olja, gärna den goda oljan från paprikan
1 del mild vitvinsvinäger, t ex vit balsamvinäger
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skiva auberginen och strö salt på skivorna. Låt dem ligga en stund och skölj sedan av dem.

Lägg auberginen i en oljad ugnsform. Salta & svartpeppra. Droppa över olivolja. Kör i ugnen i 5 – 8 minuter. Vänd skivorna, salta & peppra. Droppa över olja och kör i ugnen tills de är genombakade. (Kanske 5 – 10 minuter).

Lägg de ugnsbakade aubergineskivorna på ett fat. På med sallad, tomater, grillad paprika och hackade valnötter. Ta osthyveln och hyvla över parmesan.

Blanda ihop vinägretten och skeda över.

Vi käkade salladen med en köttbit. Det blev en lyckad fredagsmiddag tillsammans med en kompis, som jag tidigare kallat Köttätaren – för hans skepsis mot grönsaker och sallad. Till och med han godkände Sallad med grillad aubergine, paprika & valnötter.

Det är förmodligen så nära högsta betyg man kan komma.

Strömming med fransk pesto & stekt citron

16 fredag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vardagsmat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, smårätt

Fisk med pestoröran pistou och grillad citron. Det är fräscht, det franskt och det är lite sommarvibbar.

Egentligen ska det vara färska sardiner till Sardines farcies. Men det är så förbannat långt till franska Medelhavskusten, så det får bli strömming istället. Det är byte som funkar bra; strömming är sardinens nordiska kusin.

Det här behövs till 3 personer:
600 g strömmingsfilé
ca ½ dl pistou (pesto utan pinjenötter)
1 msk hackad persilja
salt & svartpeppar
1,5 dl ströbröd
0,75 dl finriven parmesan
olivolja

1 – 2 citroner

Gör så här:
Mixa pistou, recept finns här.

Lägg ut strömmingsflundrorna. Salta & svartpeppra. Blanda pistou med lite hackad persilja. Bred lite av blandningen på varje strömming.

Blanda ströbröd & finriven parmesan på en tallrik. Lägg strömmingarna med köttsidan ned i blandningen och tryck lite på fisken, så att paneringen fastnar. (Panera bara köttsidan.)

Stek fisken i rikligt med olivolja. Börja med köttsidan och stek tills ytan är gyllenbrun. Vänd och stek andra sidan en stund, kanske knappt två minuter.

Stek – eller grilla – citronen. Då blir den mildare och godare.

Ät & njut. Nu går det mot varmare tider. Om några månader kan man sitta ute och äta. Då ska jag testa ett glas lätt kylt rosévin till den här strömmingen. Det blir så nära Provence man kan komma i en radhusträdgård i Göteborg.

Receptet kommer från början från kokboken Chez Bettys Provence. Jag har gjort det lite enklare – och så tog jag strömming från fiskaffären istället för Medelhavsfisk.

Provencalsk gryta med långkokt fläskkarré

10 lördag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, fransk mat, gryta, huvudrätt, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fläsk, fransk mat, gryta, huvudrätt, Vin- & kokbok

Okej, det är en del saker som ska stoppas ner i den här grytan. Men någon krånglig matlagning är det inte.

Man marinerar köttet ett dygn i kylskåp, sedan låter man köttet koka i två timmar. Under koktiden kan man läsa en bo eller göra något annat trevligt. Ibland går man ut i köket, smakar lite på grytan. Tar kanske en lite sipp av vinglaser som har parkerat på köksbordet.

Och när det är dags att sleva upp blir man rikligt belönad. Den Provencalska grytan är mild men smakrik – och köttet är så mört att det nästan faller isär.

Det här behövs till 6 personer:
Dag 1:
1,3 kg skivad fläskkarré med ben
2 tsk torkad timjan
1,5 tsk torkad oregano
3 gula lökar, skivade
3 morötter grovhackade
3 stänger selleri, hackade
10 vitlökklyftor, grovhackade
1 apelsin, finrivet skal – ta inte med det beska, vita
saften från en klyfta apelsin
20 svartpepparkorn
3 lagerblad
1 bouquet garni – hopbundna örtkryddor, t ex timjan och persilja
0,5 dl olivolja
75 cl hyfsat rött vin, kanske inte det strävaste
75 cl vatten

Dag 2:
150 g pancetta, eller bacon
olivolja
ett par msk vetemjöl
1 msk tomatpuré
1 burk hela tomater, sönderklippta i burken
2 dl goda oliver
3 vitlöksklyftor, hackade eller pressade
2 tsk timjan
1 tsk oregano
½ msk kinesisk soja

Finhackad persilja och timjan att strö över den färdiga grytan

Färsk potatisgnocchi

Gör så här:
Dag 1:
Dela fläskkarréskivorna i mindre bitar. Lägg ner dem tillsammans med skivad lök, hackad morot, selleri och vitlök i en stor bunke. Lägg ner finrivet apelsinskal, svartpeppar, torkad timjan och oregano. Kläm ner saften från en klyfta apelsin. Ta lite bomullsgarn och bind ihop örtkryddor till en bouquet garni. (T ex en tredjedels kruka timjan och en bunt persilja).

Häll över vin & vatten. Ställ in i kylskåpet i 24 timmar.

Dag 2:
Häll upp allt i en sil eller durkslag. Men sätt en gryta under så att du sparar marinaden.

Koka upp marinaden i grytan. Skumma noga – för det där grå-vita som bildas smakar inte särskilt bra.

Fräs pancetta (eller bacon) i en stekpanna. Lägg pancettan på en hushållpapper men spara fettet i stekpannan.

Torka av köttet. Krydda med salt & mald svartpeppar. Vänd det i vetemjöl. Skaka lite på bitarna så det bara blir lite mjöl. Bryn dem i stekpannan i pancetta-fettet och lite olivolja. Lägg ner köttet i grytan med marinad.

Fräs de nu ganska torra grönsakerna i lite olivolja. Tryck i lite tomatpuré. Salta & svartpeppra. Lägg över i grytan. Häll ner sönderklippta burktomater. (Går lättast om man gör det direkt i burken).

Koka upp, skumma. Låt allt koka i 1,5 timmar. Skumma bort fett och ev nytt skum.

Kolla smaken. Om det är en väldigt mild smak tillsätter man hackad vitlök, torkad timjan, oregano & soja. Plus oliver och pancetta, såklart.

Låt allt koka 30 minuter till. Justera smaksättningen. Det ska vara en mild gryta men det ska smaka mycket. Ibland gör lite salt eller vitlök eller soja eller örtkryddor susen på slutet. Eller testa att pressa i aningen citron eller apelsin.

Häll upp ett glas rödvin, ta gärna ett rustikt vin från södra Frankrike. Ät & njut av maten tillasammans med färsk potatisgnocchi och Rustikbaguette.

16-åringen gav mig kokboken Chez Bettys Provence i julklapp. Bingo för mig, men ett nerköp för honom. Han tvingades äta ännu en fransk gryta – nämligen den här.

Inspirationen till receptet har jag lånat från boken. Det är en trevlig kokbok med bra recept och fantastiska bilder.

Men den har en lite pretentiös ton av att allt ska var så fantastiskt bra. Det är som om några medelklassare innanför tullarna i Stockholm har skrivit en bok för andra inom tullarna – och då måste det vara ängsligt bra.

När jag läser kommer jag att tänka på Bagheera och Baloo på julafton. Och jag får lust att säga som Baloo: ”Kom igen katten. Det svänger ju.”

För så jäkla allvarligt är inte matlagning. Huvudsaken är att det är gott och kul.

La Roche Trouée – sydfransk värme

06 tisdag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, resor, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Frankrike, rött vin, resor

Om man kör nordväst ut från Béziers i södra Frankrike så kan man ta vägen bredvid floden Orb. Vita kalkstensklipper kantar den ganska branta flodravinen. Men floden i sig är grund och människor badar där på sommaren när Medelhavet är för kallt.

Just så var det för några år sedan. Vi var i Languedoc och tänkte att vi skulle passa på att leva strandliv vid Medelhavet, men den ende som badade var den då 13-årige sonen. Vattentemperaturen i badorterna längs havet stannade vissa dagar på 16 grader.

Men landskapet runt Orb var lätt att tycka om. Vi följde kalkstensklipporna och kom fram till den lilla vinstaden Saint-Chinian. Inne i staden var det marknad, utanför gick en kalkstensås med små vita toppar. På vinkooperativet bunkrade vi lite inför den långa och kalla Sverigevintern.

Saint-Chinian är huvudort i appellationen, vinområdet, med samma namn. Och som du anar har området skaffat sig en plats i mitt hjärta. Därför blev jag riktigt glad när jag såg att ett vin därifrån tagit sig in i Bolagets ordinarie sortiment.

Det är Domaine de La Roche Trouée 2012, 101 kronor på Systemet. Ett bussigt, trevligt vin med sydfransk värme. Lukten är djup med toner av fat och mörka bär. Vinet fyller munnen med mörk frukt och har tillräcklig ryggrad för att funka bra till maten – i vårt fall Provencalsk gryta med långkokt fläskkarré.

Det är gjort på en blandning av syrah, carignan och grenache, typiskt Sydfranskt alltså. Och vinet känns som ett typiskt vin i den nya, kvalitetsinriktade sydfranska stilen. Gott, trevligt och användbart, men kanske utan det där som gör att man blir huvudlöst förälskad.

Men kvällens häftigaste vin kom från den där resan för tre år sedan. Det var en flaska Esprit de Renaud de Valon 2008 från kooperativet i Saint-Chinian. Den flaskan har legat nere i källaren och väntat. Inte så att vi medvetet har sparat den, den har bara fått ligga där i fred fram till nu när vi korkade upp den.

När man sticker ner näsan i glaset är det en förförande lukt som möter. Mörk frukt, fat, viol och lite sötma. Det luktar helt enkelt gott. I munnen är det moget, fylligt, avrundat och med en liten, liten hint av just viol. Det är ett väldigt trevligt vin, gjort på samma druvor som La Roche Trouée. Men här har mourvèdre smugit sig in – och carignandruvorna har vuxit på mycket gamla stockar.

Den här gången blir jag förälskad på riktigt. Synd bara att det kostar 10 euro om man ska köpa en flaska av 2011 års årgång på kooperativet. Och synd att det så förbannat långt till Saint-Chinian.

”Danskt” rågbröd – lite som bofinken

04 söndag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, matbröd

≈ 3 kommentarer

Etiketter

matbröd

Danskt rågbröd är som bofinken – det kan se ut nästan hur fan som helst. En del är sötade, andra är kryddade, många innehåller rågkross & frön.

Det här brödet är ett kompakt rågbröd med ganska tydlig smak av surdeg. Lite som kompakt, osötad kavring. Dessutom är det lättbakat.

Hos Hustrun gjorde det ingen succé – kan bero på att hon inte gillar osötade rågsurdegsbröd…

Det här behövs för 2 bröd:
Dag 1, fördeg:
2 msk honung (eller mörk sirap)
1 dl vatten, ljummet
2 dl rågsurdeg (recept finns i länken)
2 dl rågmjöl (av fullkorn)

Dag 2, degen:
6 g jäst (ett åttondels paket)
5 dl vatten
fördegen från dagen innan
0,5 msk kinesisk soja
1 msk salt
10,5 dl rågmjöl (fullkorn)
4,5 dl vetemjöl

2 avlånga bakformar, 1,5 l
mjöl till bakformarna

Gör så här:
Dag 1:
Klicka ner honung i en bunke och häll i ljummet vatten (ska varken kännas varmt eller kallt när du sticker ner fingret i vattnet). Vispa ner mjöl och rågsurdeg. Täck med plastfolie och ställ bunken på hyfsat varm plats.

Dag 2:
Smula sönder jästen. Rör ner vatten så jästen löser sig. Häll i fördegen från dagen innan och soja. Häll i salt och mjölet, lite i taget. Rör med en träslev till en deg – alltså tills vätskan och mjölet ”sitter ihop”.

Smöra 2 bakformar. Klicka ner degen i formarna och jämna till degen i formarna. Ta en slickepott med lite vatten på, så funkar det.

Låt degen jäsa i ca 3 timmar.

Sätt ugnen på 200 grader. Ta en gaffel och stick lite hål i brödens yta, så spricker de inte så mycket. Pensla på lite vatten. Grädda 1 timme. Känn gärna med en provsticka eller kniv, så att bröden inte är alltför kladdiga.

Det är ganska ovanligt att ha soja i rågbröd, men jag giller det. Bröden blir mörkare och får en lite ”knäckig” smak. Om man vill ha lite sötare och knäckigare bröd, så funkar det ut bra att dubbla mängderna honung och soja.

Men det ska vara rågmjöl – inte rågsikt – i bröden. Jag gillar Änglamarks rågmjöl, det är ekologiskt och inte så grovmalet som en del andra rågmjöl.

Rågsurdeg

04 söndag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, matbröd

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

matbröd

Det är något magiskt med surdeg. Man blandar vatten, mjöl och lite sötma, låter det så ett par dagar – och så har man fungerande jäst.

Det här behövs till en surdeg:
Dag 1:
2 msk honung
2 dl vatten, ljummet
2 dl rågmjöl (fullkornsmjöl)

Dag 3:
1 dl vatten, ljummet
1 dl rågmjöl (fullkorn)

Dag 4:
Surdegen är färdig

Gör så här:
Dag 1:
Klicka ner honung i en bunke. Häll på ljummet vatten (när du sticker ner fingret ska det varken kännas varmt eller kallt). Vispa ner mjölet. Täck med plastfolie. Ställ bunken på hyfsat varmt ställe i två dygn.

Dag 3:
Blanda ner ljummet vatten och mjöl. Täck och låt det stå i ytterligare ett dygn.

Dag 4:
Syrdegen är nu klar att baka med (till exempel Danskt rågbröd). Använd det du behöver, ställ in resten i en burk med lock i kylskåpet.

Surdegen håller sig hur länge som helst, men man måste mata den med vatten och rågmjöl varje vecka, t ex 1 dl vatten och 1 dl mjöl.

Fikonmarmelad – Brie & Saint Agur

02 fredag Jan 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, fransk mat, mat, ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

buffé, fest & meny, fransk mat, jul, ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

Roquefort heter Frankrikes mest berömda grönmögelost. Men den godaste, den heter Saint Agur. Lite mildare, lite krämigare och mera fyllig.

För ett par dagar sedan drabbades jag av akut sug efter Saint Agur och fikonmarmelad. Jag störtade ner till mataffären, handlade ost, färska fikon och andra ingredienser. Hemma kokade jag en fikonmarmelad med citron för att slippa den tunga sötman.

Och så var det dags att prova. Fram med marmeladen på bordet och ut med osten ur kylskåpet. Det var då jag upptäckte det. I brådskan hade jag köpt Roquefort – och marmeladen var aningen för lite söt för att matcha den krävande Roqueforten. Till den osten funkar köpt marmelad gjord på söta torkade fikon bättre.

Men det gör inget. Marmeladen är riktigt god. Lätt vaniljsmak, uppfriskande citron och ljuvliga fikon. Den passar utmärkt på ostbrickan till de lite mildare ostarna – som Brie – och en klick på frukostmackan höjer livskänslan flera grader.

Men hur den funkar till Saint Agur vet jag ännu inte…

Det här behövs till en liten burk:
7 fikon, ca 5 dl tärnade
2 msk vatten
½ vaniljstång
1,2 dl socker
½ citron, rivet skal & citronsaft

Gör så här:
Tvätta fikon. Skär bort skaftet och blomfästet. Skär frukterna i grova bitar. Dela vaniljstången, snitta upp den och skrapa ur den.

Lägg ner fikon i en kastrull tillsammans med lite vatten, vaniljstång, vaniljfrön och socker. Lägg också i rivet skal och juicen från en halv citron. Låt det (små)koka utan lock tills marmeladen tjocknar, cirka 30 minuter.

Vispa sönder fikonbitarna om du vill ha en slät konsistens.

Om man vill kan man spara citronjuicen till på slutet – och så smaka av för att få den rätta balansen mellan sötma och syra. Tänk bara på att marmeladen känns sötare när den är varm än när den har kallnat.

Nyårsmeny 2014 – sydfranska influenser

28 söndag Dec 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, fisk & skaldjur, fransk mat, mat, meny, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

buffé, förrätt, fest & meny, fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, kyckling & fågel, ost & efterrätt, smårätt

Sommar, semester och Medelhav. Det är aldrig fel att drömma sig bort – inte ens när den första snön har pudrat kullarna i östra Göteborg.

Nu drömmer jag om ett Frankrike någonstans mellan Provence och södra Rhône-dalen. Det är också det området som får släppa loss lite funderingar på nyårsmaten.

Man kan faktiskt börja med en provencalsk aperitif. Ett lätt kylt rosévin, oliver och den lite salta torskröran Brandade. Tänd en brasa eller skruva upp elementen lite extra. Häll upp rosévinet och kolla om inte gästerna får något drömmande i blicken – du vet den där ”nu drömmer jag om semester”-blicken.

Till förrätt blir det Gratinerad chèvre med serranoskinka, fikon och balsamicoreduktion. 20 minuters röj i köket och sedan har man en läcker liten rätt där krämig getost möter sältan från skinkan och sötman från balsamicosåsen.

Efter den första tallriken är det dags och sätta sig i bilen och köra en bit norrut på solens motorväg (Autoroute du soleil). När man tycker det passar, stannar man och sätter tänderna i huvudrätten Anka med apelsinsås (Canard a l’orange). Saftig anka med en sås som balanserar lite beska med aningen sötma från apelsinsaften. Det här är klassisk fransk mat – som inte ens är krånglig att laga.

I vanliga fall är jag ingen efterrättsmänniska. Jag brukar nöja mig med ett extra glas vin eller en kopp kaffe, men det finns desserter jag kan längta efter. En är Citrontarte med jordgubbssås. Även här finns en brytning mellan sötma och aningen beskhet, kanske därför jag gillar den.

Okej, är det här vad jag kommer att äta på Nyårsafton? Sanningen är att jag inte vet. Vi har en slags knytkalas när årsskiftet ska firas. En familj står för förrätten, en annan fixar huvudrätten – och i år är det vi som tar med efterrätten. Så det enda som är säkert är att jag äter Citrontarte med jordgubbssås på onsdag kväll.

Sämre kan man ha det…

Tjälknul – 12 timmar i ugnen gör underverk

27 lördag Dec 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, huvudrätt, mat, nötkött, vilt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

buffé, huvudrätt, nöt, vilt

Visst är det underligt. Man gör bara lite skinka och paté, bara lite köttbullar och sill och grönkål och brysselkål…

Och när man står där efter ett par dagars julbordsätande så går det nästan inte att få igen kylskåpsdörren för alla rester. Måste tänka på det till nästa år…

Men desto trevligare är det att få något annat. Vi hittade lite benfri älg i frysen. Tryckte in den i ugnen i 12 timmar, lade den i kryddig lag och åt den med potatisgratäng. God, rustik vintermat – och välgörande långt från julmaten.

Det här behövs till 5 – 6 personer:
1 kg älg- eller nötstek utan ben, frusen (behöver inte vara finaste biten)

Lag
1 l vatten
0,8 dl salt
1 tsk socker
2 tsk grovkrossad svartpeppar
2 smulade lagerblad
3 vitlöksklyftor i grova bitar
1 msk torkad timjan

Gör så här:
Sätt ugnen på 80 – 90 grader. Lägg köttet på ett oljat fat och sätt in det i ugnen i ca 12 timmar, till exempel över natten. När köttet har tinat sätter man in en stektermometer. Vid 65 grader är köttet rosa, vid 72 är det genomstekt.

Värm vatten med salt och socker. Rör så att det smälter. Blanda i kryddorna. Lägg ner köttet i lagen och låt det kallna. Ställ in i kylskåp i 5 – 6 timmar.

Ibland blir det en hård hinna på köttet, då är det smart att skära bort den innan köttet hamnar i lagen. Men oftast gör den låga temperaturen underverk med mindre möra styckningsdetaljer.

Vi bjöd hem några kompisar, som tog med sig efterrätt. Lagade en potatisgratäng, käkade älgköttet och drack ett glas vin. Julmaten glömde vi bort.

Fräschare matjessill-sallad

23 tisdag Dec 2014

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, fisk & skaldjur, sallad, smårätt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

buffé, förrätt, fisk & skaldjur, jul, sallad, smårätt

Min 91-åriga mamma firar jul med oss. Hon brukar vilja ha sillsallad, en sallad med rödbetor, potatis, lök och sill. Det blir en ganska ”tung” och murrig smak.

Ett fräschare alternativ är matjessill och gräddfil, lök och ättiksgurka. Det är vad som står på bordet imorgon.

Det här behövs till en liten laddning:
1 burk matjessill
½ – 1 schalottenlök
ca 1 dl ättiksgurka, hackad
ca 1 dl gräddfil
salt & vitpeppar

Gör så här:
Skala och finhacka löken. Hacka ättiksgurkan. Blanda lök och gurka med sill och gräddfil. Salta & peppra efter smak.

Ät & njut. Kanske en liten nubbe därtill. I mitt glas blir det OP, men norskt brännvin är jag också svag för.

Och skulle det vara midsommar, så gör det inget – för salladen på matjessill funkar bra även då.

Någon gång ska jag testa andra smaksättningar. Tärnat äpple. Mmm, kan bli gott. Kapris – kanske det.