Vad är det man letar efter när man travar fram mellan gångarna på Bolaget? Ibland är det något nytt och överraskande. Ibland är det något som inte gräver ett alltför djupt hål i plånboken. Men ofta är det ett pålitligt vin som funkar på fredagskvällen – och som är tillräckligt följsamt för att funka bra till maten.

Tänker du dig en  middag med lamm eller fläskfilé – kanske inte alltför ovanligt under påsken – så kan du rycka en flaska Mas Janeil 2015 från den franska hyllan. Det är ett fruktigt vin med kryddighet och djup.

18-åringen, som har familjens mest fantasifulla näsa säger att det luktar som nya gummimattor man tar fram på gympan. Jag tror att det är syrah-doften han menar. Men även för den som inte har lika vågade associationer är det ett trevligt vin att sätta under näsan. Lite bär, aningen sötma.

I munnen är det tillräckligt rakryggat för att bjuda upp till dans med biffen eller annat kött. Men samtidigt tillräckligt lyhört för att inte sätta sig över maten, så som riktigt egensinniga viner ibland kan göra.

Kort sagt: det är ett schysst rödtjut från Roussillon som gör sig bra på matbordet – även de kvällar när det ska vara lite finare och festligare.

99 kronor för du lämna som ersättning när du går ut genom kassan på Systemet.

Reserve de Vieux Noir 2012 är ett vin som brukar få strålande recensioner av vinskribenter, så för ett par år sedan traskade jag iväg till Bolaget och köpte ett par flaskor. Visst, det var ett bra rödvin, men ungt och fullt med bråkande tanniner som gjorde det strävt och vresigt. Det var som att umgås med barn i trotsåldern: mycket skrik och mindre verkstad.

Så jag tänkte ”hörru du Gamle svarten (vieux noir), du får allt ta och växa till dig lite innan vi umgås igen”. Jag lade ett par flaskor i källarskrubben, och häromdagen var det dags att ta fram dem.

De här åren har gjort gott för vinet. Nu har strävheten mjuknat och bäddad in sig bland de andra smakerna, ungefär som när en människa mognar och de vassaste kanterna slipas av. Det är ett tätt vin med väl sammansatta smaker. Lite pigga bär finns där, lite körsbär, lite svarta vinbär i eftersmaken.

Gott är det i alla fall, och tillsammans med kött eller ost blir det alldeles sammetslent.

Men jag hade en tanke att jämföra årgångarna och prova även det vin som säljs nu, så jag skaffade ett par nya flaskor. Bar hem dem från Systemet och upptäckte att det fortfarande är årgång 2012 som säljs!

Om du är intresserad behöver du inte lagra vinet i en källarskrubb i två år. Det är bara att beställa på systembolaget.se och hämta ut dina flaskor (vansinnigt bekvämt!).

80 kronor kostar Reserve de Vieux Noir. Det är väldigt prisvärt!

Nästan varje år tänker jag att i sommar ska vi cykla när vi är på semester. Det har varit planer på allt från danska småvägar till drömmen om att glida fram mellan vinfälten i Frankrike.

Ja, alltså, jag är en civiliserad människa. Inga drömmar om tält och frystorkad mat på spritkök – drömmen har alltid handlat om att bo i riktig säng och äta på riktiga krogar.

Men hittills har de planerna alltid stupat på en enda tanke ”Tänk om det regnar”.

Så allt vi har gjort är utflykter på cykel. Men det är gott så; man kan stanna och prata med människor, man låta sig styras av infall och man kan lukta på blommorna – eller på de gamla dieselbilar som puttrar förbi.

I år är jag igång igen med planerna på cykelturer mellan vinfälten. Kanske är det därför jag ett par gånger har fallit för vinet med det fjantiga namnet Cycliste 2015 från Rhône villages.

Men jag har återkommit till detta vin flera gånger just för att det är ett lättgillat och användbart vin som funkar både till biffen och till osten. Och skulle det ligga en fläskkotlett på tallriken så går det också bra. Med andra ord är det ett praktiskt vin att ha liggande hemma.

Lukten är trevlig med lite försiktiga toner av mörka bär och kryddor, fat och något som jag tycker drar mot charkuterier.  Vinet är gjort på Rhône-druvorna Syrah och Grenache – och även om Grenache dominerar i blandningen, så tycker jag att man känner av Syrahdruvan i lukten.

I munnen är det just lättgillat och anpassningsbart till olika maträtter. Det ställer sig liksom inte upp i givakt och skriker att allt måste rätta sig efter vinet.

89 kronor vill Bolaget ha för en flaska – och så är det ekologiskt. Tack för det.

”Alla använder Karlsson klister, utom jag för jag är en åsna”, säger åsnan i en gammal ikonisk reklam.

Det har jag aldrig sett på reklam för Mas Janeil 2014, men det kanske är ett tips till vinets svenska importör The wine agency. På etiketten syns två åsnor (även om jag på bilden här ovan har satt ögonbindel på den största åsnan).

Den skulle kunna få en pratbubbla med ”Alla dricker Mas Janeil, utom jag för jag en åsna”. Men det skulle väl aldrig passera de tuffa svenska regelerna för alkoholreklam…

Åsna eller ej, Mas Janeil är en sympatisk sydfransos från provinsen Roussillon, just där stigningen börjar upp mot Pyrenéerna och spanska gränsen. Vinet har en lukt som balanserar mellan mättad syrah-doft och pigga bär och kryddor. Men det är en lukt som vinner på att vinet får luftas. Då avtar den mättade doften – i alla fall i min näsa.

I smaken återkommer de pigga bären, men här balanseras de av trevlig strävhet. Alltså ett vin för biffen, eller kanske för rosmarinkryddade lammkotletter med ugnsbakade körsbärstomater.

Priset på 95 kronor känns lätt att acceptera.

Vad är det du letar efter när du springer runt som en skållad råtta på Bolaget på fredagseftermiddagen? I ungefär sju fall av tio är det ett rött vin som funkar bra till fredagsbiffen. Dessutom ska det vara hyfsat prisvärt – och hyfsat snällt mot människor och miljö.

Ett schysst rödtjut med andra ord.

Mas Louise 2015 från Cotes du Rhone är just ett sådant vin. Hederligt rödvin med kraft att stå upp mot en biff – och tillräckligt allsidigt för att funka både till fläsk och till lamm. Sätter man dit näsan så möter en djup, kryddig lukt av mörka bär. Vinet är gjort på hälften Grenache och hälften Syrah, men i min näsa dominerar Syrah-lukten tydligt. I munnen är det ett ganska ungt vin med trevlig strävhet.

Det är ekologisk och därmed hyfsat snällt mot miljön.

Priset 99 kronor gör det till ett prisvärt vin.

Det finns vägar man minns för utsikten, och så finns det vägar man kommer ihåg bara för namnet. Autoroute du soleil (solens motorväg) är en sådan väg.

Den startar någonstans uppe vid Paris och följer en hela vägen till Medelhavet. Söder om Lyon gör den sällskap med floden Rhône och strax därbakom ligger vinfälten. I sommar kör vi den här sträckan och om vi har tid borde man stanna och titta på det branta vinodlarberget Côtes Rotie, kanske ta en avstickare till det trevliga vinkooperativet Cave de Tain.

I väntan på solens motorväg får man nöja sig med en flaska Crozes Hermitage 2014 från just kooperativet i Tain. Det är ingen dålig ersättning en helgkväll i juni.

Vinet är ungt, gjort på norra Rhônes druva, syrah, men här ganska nedtonat. När man sätter dit näsan möter en trevlig lukt av björnbär, lite sötma och aningen fat. Faktiskt så luktar det lite som en riktigt god sylt.

I munnen möter ganska mjuka tanniner. Det är slankt och elegant, men ändå med kraft att stå upp mot en köttbit. Lite som en välklädd fransyska som har en tillräckligt stor käft för att stå upp mot en spydig man från Front National.

Men allting har ett pris. Och här får man punga ut med 109 kronor om man går till Bolaget. Ett trevligare alternativ är naturligtvis att följa Autoroute du soleil söderut till Tain-Hermitage och knacka på dörren till Cave de Tain, men det är lite mer omständligt…

Jag har en kompis i sossarna som tycker att alla ska få äta gott och dricka gott vin. Det är lätt att hålla med: det goda i livet ska vara för alla, inte bara för ett litet fåtal.

Och vill ha du ett bra rödvin till Första maj, så knata in på Bolaget och rycka en flaska Cotes du Rhône Saint-Esprit 2014 (95 kronor).

Trava sedan hem med flaskan, häll upp ett glas och känn lukten av fatlagring, söta bär och kryddigt, lite strävt rött vin. Stek en köttbit och njut av hur proteinerna i köttet gör vinet lenare och mjukare.

Det är ett riktigt bra vin som också utsetts till mest prisvärda rödvin i prisklassen 90 – 99 kronor av Vinordic Wine Challange. Men i min smak är det ännu på gränsen till för ungt. Det är som om det pågår en liten fajt mellan tanniner i tonåren och det där silkeslena som finns längst in i smaken.

Så mitt förslag är: Köp ett par flaskor, göm dem längst in i garderoben under lite gamla strumpor – eller vad du nu har på golvet i garderoben – och glöm bort dem till nästa år. Den Första maj 2017 plockar du fram dem – och kan förhoppningsvis känna hur det silkeslena i smaken har vuxit, och tanninerna sitter där fint i ett hörn.

Det finns två helt olika sätt att förhålla sig till det goda i livet. Ett sätt är att snabbt äta upp godsakerna och ta rejäla klunkar av vinet – för man vill liksom fylla upp munnen med allt det goda.

Ett annat sätt är att ta lite i taget. Stoppa in en liten köttbit eller ostbit, smutta på vinet för att få det att räcka längre – för man vill liksom hinna med att njuta så mycket som möjligt av det goda.

Härom dagen åt vi middag med vänner hemma vid det urgamla slagbordet. Hustrun, som tillhör den första kategorin, gick ut i Usain Bolt-tempo. Själv påminner jag mer om en trött hund på kvällspromenad. Jag luktar och lufsar mig genom maten – men sedan slutar det med att jag äter mest. Förmodligen har större delen av vinet runnit ner i min strupe.

Middagen, det var rådjurssadel för att fira att ett födelsedagsbarn nått klart mogen ålder. Jag valde vin – och som en händelse hittade jag ett par Rhôneviner. (Konstigt det där att jag så ofta hitta vita Alsaceviner och röda Rhôneviner…)

Men det blev två riktigt bra och goda viner. Terre de Mistral 2014 (79 kronor) är lite som den bussiga kompisen. Trevlig, fruktig lukt med toner av körsbär och björnbär. Just de tonerna gör det till ett piggt och liksom läskande vin. Gott till rådjurssalden, men funkar bra när man bara vill ha ett glas rejält vin utan mat.

Dessutom ekologiskt. Tack för det.

Réserve Mont-Redon 2014 (109 kronor) är lite stramare. Lite mer stolt hållning och rak rygg; lite mer det-ska-vara-kött-till-det-här-vinet-känsla. Bägge vinerna är gjorda på blandningar där Syrah-druvan ingår. Men åtminstone i min näsa är Syrah-lukten mycket tydligare i Mont-Redon. Lukten är liksom ”köttig” med inslag av fat och – tror jag – björnbär.

Men viktigast av allt: Det här är två viner som jag gärna går ner till Bolaget och köper igen. Det är två riktigt trevliga viner. Oavsett om du snabbt vill fylla munnen med vinet, eller om du är som mig – och den trötta hunden på kvällspromenad – så du gärna sitter där och luktar och luktar innan du tar första klunken.