På sommaren brukar vi ofta ha en box rött vin stående. Bara att ta ett glas till den grillade köttbiten – eller hälla upp några droppar när vännerna tittar förbi.

På samma sätt är det på jul och påsk. Vänner kommer på besök – ibland är det tre personer som äter mat, ibland sju.

Periquita Reserva 2013 (249 kronor) blev årets första box. Det är ett praktiskt vin, lättgillat och liksom gjort för att passa till det mesta. Funkar till köttbiten och potatisgratängen. Skämmer inte ut sig om man tar ett glas och knaprar på lite tilltugg.

Man kan säga att det är ett vin för alla. Fruktigt, lite fatlagrat och med en ton av mörka körsbär. Det är just det sötfruktiga som gör att vinet så lätt slinker ner genom strupen, men i längden blir det lite för sött för egen smak.

Omdömet? Tja, man kan säga att det är ett vin för ett okomplicerat glas vin efter badet. Eller att det är ett boxvin ”för alla”.Men jag har en känsla av att förra årets box var bättre.

Läge för en middag med kött och hyfsat rödvin nu under julledigheten? Eller letar du efter ett schysst rödtjut till fredagsbiffen?

Då kan du testa en flaska 2012 Parallèle 45 från Rhône-dalen. Det är ett lättgillat vin med tillräckligt stolt hållning för att stå upp mot en biff eller en bit lamm. Men samtidigt tillräckligt mjukt för att låta maten vinna konkurrensen om mest dominerande smak.

Vinet är gjort på Rhône-druvorna Grenache och Syrah. Även om det är 60 procent Grenache i vinet, så är det Syrah-druvan som håller i taktpinnen, i alla fall vad det gäller lukten. Näsan möter en djup, trevlig Syrah-lukt med kryddor, vitpeppar och lite björnbär. I munnen har det en balanserad strävhet, som samspelar fint med biffen på tallriken. I vårt fall Fylld lövbiff och Potatisgratäng.

Om jag tyckte det var gott? Ja, det gjorde jag – så gott att jag gärna knatar tillbaka till Bolaget och skaffar en flaska till för 105 kronor.

Fast så här i juletid kanske jag får vänta på att lönen trillar in på kontot först.

Första gången jag bjöd min mamma på vin chaud – fransk ”glögg” – så sa hon att det var den godaste glögg hon druckit. Och hon borde veta. Hon är klart över 90 år gammal och har testat glöggsorter i över 70 år…

Det här receptet har varit med i Vin, mat & Alsace tidigare. Men det är så gott att det vore synd om någon missade det. För en ”glögg”  med pigga toner av apelsin, kanel och vanilj. Vem kan motstå det?

Det här behövs till 3:
1/2 flaska hyggligt rödvin, inte alltför strävt
1 kanelstång
1/2 vaniljstång, delad och urskrapad
1/2 apelsin, pressad – det är bara saften man använder
2 msk strösocker, kanske lite mindre

Häll allt i en kastrull. Värm tills det precis börjar ryka. Ta av från plattan, sila bort kryddorna.

Drick och njut av att det är första advent och snart, snart blir det lite välbehövlig julledighet.

Letar du efter en vanlig bas-Cotes du Rhone att kånka hem till fredagsmiddagen – och dessutom vill ha ett vin som gör att man har råd att handla maten också? Då kan Les Dauphins (89 kronor) vara ett bra alternativ.

Trevlig, fruktig lukt. Lite kryddor, örter och bär. En smak som står upp mot en köttbit. Dessutom ekologiskt. Ja, det är ett trevligt all round-vin – ett sådant där som är bra att ha hemma.

Vi drack det till italienskt Ugnsbakat höstlamm och firade in den kalla höstens ankomst så här i all-helgonatider. Utanför föll mörkret, inne var det vänner på besök, fullt med ljus och till och med en liten brasa som hustrun hade tänt.

Men till maten testade vi också en dyrare Cotes du Rhone som vi köpt med oss från Frankrike i somras. Och det ska erkännas; det dyrare vinet var bättre (surpice!) – men Les Dauphins behöver inte skämmas för sig när det kommer till en avvägning av pris och kvalitet.

Vilken sorts vinköpare är du? Den där som rusar in på Bolaget och rycker ett par flaskor fem i sex på fredagseftermiddagen – eller den som köper ett större parti och låter dem vänta till rätt tillfälle?

Själv rycker jag ibland ett par flaskor från Systemet, men det händer också att vi köper på oss ett större parti på sommaren. I alla fall om vi passerar Alsace…

Men jag har märkt att det alltid blir de lite dyrare, finare vinerna som blir liggande. Man kan liksom inte med att dricka upp dem.

Just så var det för några dagar sedan. Vi skulle ka korkat upp den där Roc’en som vi köpte i Frankrike för fyra år sedan – och som jag skrev om nyligen. Men så började tankarna: ”Jag är ju förkyld, tänk om jag inte känner vad det smakar… kanske bäst att vänta…”

Istället blev det en flaska Crozes Hermitage 2013 från kooperativet Tain i Rhône-dalen (107 kronor). Och det är inget vin som man behöver ångra att man hällt i glaset. God djup lukt av Syrah-druvor och kryddor, trä och nästan källare.

I munnen är det ett piggt, men matkrävande vin. Vi drack det till biff och potatisgratäng; det var tillräckligt för att den ganska tydliga strävheten skulle mjukas upp. Men annars tror jag det är ett utmärkt vin till lite kryddigare kötträtter och till vilt.

Och så var det frågan om vilken vinköpare du är… Om du gillar att ligga på vinet ett år så tror jag att strävheten hos Crozes Hermitage utvecklas bra. Så röj undan lite plats längst in i garderoben (huvudsaken är att det är mörkt och ganska jämn temperatur), köp ett par flaskor och glöm bort dem till höstregnen 2016!

Portugals vinmakare är fantastiskt duktiga på billiga röda viner. För ett år sedan drack jag en flaska Dão. Ett fantastiskt vin för bara 51 kronor på Systemet – i alla fall var det väldigt bra vid den tiden. Nu är det dags för en flaska Barão de Vilar 2013, för 59 kronor.

Jag har läst om vinet. Fynd, säger tidningarna, så det är med positiv förväntan jag skruvar kapsylen av flaskan. Och jag blir inte besviken. Lukten som möter är mörkt sötfruktig, trevlig och lite kryddig.

– Det luktar strävt, säger 17-åringen – han som brukar ha familjens bästa näsa.

Jag tror att det är lukten av trä han kallar sträv. 30 procent av vinet har också lagrats på ekfat, skriver importören Wine team på hemsidan.

Vi drack vinet till en enkel pastasås med kött och tomatbas. Det funkade utmärkt. Men vinet är ungt och fortfarande ganska strävt. Därmed har det också potential att stå upp smakmässigt mot en riktig fredagsbiff.

Och det är väl ungefär det de flesta av oss letar efter när vi knatar in på Systemet på torsdagseftermiddagen: Ett vin att hälla upp på fredagskvällen till en biff eller en gryta – och känna att äntligen är helgen här.

Att priset på 59 kronor gör att det blir pengar över till annat är – för de flesta – ingen nackdel.

Egentligen vet vi det allihop. Vi kan inte fortsätta att leva på samma sätt som nu; bilarna måste bli fossilfria, jordbruket ekologiskt.

”Bah”, tänker du, ”ska man leva på rotfrukter och havreavkok – och ha tovade filttofflor på fötterna?”

Nej, det kan räcka med något så enkelt som att flytta handen till en ekologisk hylla när du är på Systemet nästa gång. Tar du Mas Louise 2013 (99 kronor) så slipper du dessutom bli besviken.

Det här vinet är som en kraftfull fransman. Mer general de Gaulle än Francois Hollande skulle man kunna säga. Djup, trevlig lukt av mörka bär. Lite kryddighet och aningen björnbär.  I munnen är det fylligt och klart trevligt att dricka.

Jag gillar det här vinet för att det är kraftfullt, men inte entydigt. Lite björnbär och finess bryter mot kraften. Vinet är också gjort på en blandning av Grenache och Syrah-druvor.

För att fortsätta politikermetaforen: Det är mer fransk finess à la Charles de Gaulle än butter vresighet à la Winston Churchill.

Och så var det där med ekologi. Är det så enkelt som att välja en flaska Mas Louise, då behöver man inte tveka om en mer ekologisk framtid.

Klart det ska vara rött vin på Första maj! Välj gärna den gamla italienska trotjänaren Copertino Riserva, nu årgång 2007. För 79 kronor får du ett utvecklat, moget och riktigt gott rött vin som funkar lika bra till köttgrytan som till en stekt köttbit.

Vinet är åtta år gammalt – och det känns när man sticker ner näsan i glaset. Det är en djup, mörk lukt som möter. Toner av läder och källare, men längst in i lukten finns hintar av körbär som piggar upp. I munnen är det avrundat och moget, riktigt gott. De mogna tonerna av läder finns kvar, men körsbären är lättare att hitta än i lukten.

Det här är ett vintervin, men till den stekta köttbiten skäms det inte för sig en vårdag. Eller ta fram en ostbricka. Ställ den på balkongen eller uteplatsen. Häll upp ett glas Copertino och njut.