Små tarte med balsamicokokt rödlök & chèvre

Etiketter

, , , ,

rodlokstarte

Drink och några snittar. Ett glas vin eller bubbelvin – och en liten minitarte… Visst är det hög festfaktor om kvällen börjar på det sättet.

Ät gärna de här tilltuggen avsvalnade.

Det här behövs till 32 små snittar:
3 röda lökar
olivolja
1 msk tomatpuré
ca 15 soltorkade tomater
½ msk honung
½ dl god, röd balsamvinäger
32 skivor chèvre, drygt 300 g av den smala getosten
4 skivor fryst smördeg, 400 g
lite färsk timjan

Gör så här:
Ta fram de frysta smördegsplattorna och sätt ugnen på 200 grader.

Skala och skiva rödlöken tunt. Fräs den mjuk i olja – ta gärna lite av oljan från förpackningen med soltorkade tomater. Hacka tomaterna, blanda ner dem och tomatpurén en stund. Lägg i honung och balsamvinäger och låt allt koka ihop till en röra.

Skiva chèvre.

Lägg de halvtinade smördegplattorna mellan två bakplåtsplattor och kavla ut dem så att de blir lite större och tunnare. Dela varje platta i 8 bitar, lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Lägg lite av lökröran på varje smördegsbit, toppa med en skiva chèvre.

Grädda i ca 12 minuter.

Garnera med lite färsk timjan.

De här minitarten följer recept som finns lite över allt på internet, men här är det lite mer chèvre och inga valnötter. Testa gärna varianten med valnötter om du gillar de där lite beska nötterna.

Men det är lite förvånande med recept på nätet. Förlagan till detta recept har jag hittat ordagrant på flera olika ställen – alltså varianten med valnötter och smulad chèvre. Ordagrant! Några har alltså suttit med datorn och kört copy & paste – och publicerat det även på kommersiella sajter.

Jag vet att det inte finns upphovsrätt på recept. Visst. Men snor man receptet rakt av är det väl liksom lite trevligt om man talar om varifrån det kommer.

Själv har jag aldrig publicerat ett recept rakt  av (hoppas jag verkligen), mest förmodligen för att jag avskyr att följa andras instruktioner (du vet det där med Gordon Ramsey och så det där med den hopplösa individualisten). Men jag har försökt att ange källan när mitt resultat har blivit väldigt lika originalet.

Hoppas du får ett bra början på 2017!

Nyårsafton – fyra förrätter, ett råd & fyra desserter

Etiketter

, , , , ,

sorbet o cremant

Har du bestämt vad du ska äta på nyårsafton? Själv tvekar jag fortfarande om förrätten. Crème Ninon, soppa på gröna ärtor och mousserande vin, är en given kandidat. Lena ärtor och crème fraiche som skummar av mixningen och bubbelvinet som man häller direkt i sopptallriken. Det är en rätt som har klar nyårskvalitet.

Men en bubblare är ett recept som jag hittade i senaste Allt om Mat: morotscrème med frästa havskräftskärtar. Också klart nyårigt, men jag tror att kräftklorna ska få följa med på förrättstallriken.

Vad det blir till huvudrätt och efterrätt har jag ingen aning om. Vi har som vanligt ett nyårsknytis där en familj står för förrätt, en för huvudrätt och en för desserten. Kanske blir det någon bättre köttbit på tallriken i mitten av måltiden.

Det är ingen vågad gissning. Rätt många tänker oxfilé när de funderar på nyårsmat. Men här kommer ett råd. Välj rostas istället för filén. Lika bra smak, lika mört, men med ett mycket lägre pris. Pengar som man kan göra något bättre av – kanske lägga på en tia på vinet istället.

Men till dig som fortfarande funderar – här kommer några andra förslag. Chèvre chaud med apelsin är getost som gratinerats på en skiva baguette, serveras med sallad och apelsinskivor. Tar bara 10 minuter i köket, men smakar som om du lagt ner hela din själ i maten. Jag åt den här getosten med apelsin första gången på en restaurang vid havet utanför Séte i Frankrike – och om man säger så, det är mat jag minns genom livet.

Ett annat alternativ är att slå in getost i lufttorkad skinka, gratinera och servera med fikon och balsamicoreduktion.  Say no more om vad jag tycker om den maten, det blir bara tjatigt.

Just nu är det inte säsong för sparris, men det är så gott – och på Ica såg jag  färsk grön sparris importerad från något land lång borta. Stek sparrisen och ät den med parmaskinka.

Vill du skapa världen enklaste, festligaste efterrätt med hög nyårsaftonsfaktor, så gör du så här. Knata iväg till en affär som säljer citronsorbet av bra kvalitet. Lägg upp en stor kula per person och häll mousserande vin runt om. I receptet står det Crémant d’Alsace, men om man är lite open minded funkar det utmärkt med en bra Cava eller Prosecco.

Lite mer jobb kräver Portvinskokt päron Saint Agur, valnötter & knaprig kavring, men sötman från portvin och päron går fint ihop med den krämiga och smakrika ädelosten. Den smörstekta kavringen har inte heller förirrat sig ut på tallriken.

En personlig favorit är Citrontarte med jordgubbssås. Det är något med syra som bryter mot sötma som mina smaklökar går igång på. Här tar syran i citronen bort den lite feta smaken av pajdeg – och så gifter sig smaken med den lite söta jordgubbssåsen.

Som matbloggare undrar man varför vissa rätter blir så populära. Ja visst, jag veta att det hänger ihop med sökmotorerna. Har många sökt på en viss mat så kommer det alltid högt upp på Google. Men ibland blir man lite småsur. Man tycker att man har skapat världens kanonrecept – och så rinner det som vatten förbi sökmotorernas toppositioner. Ingen läser…

Men en sak kan man vara säker på: inför nyårsafton stiger Crème Brulée som en raket i listan över mest klickade recept. Och inte mig emot, den franska vaniljcrèmen är något av det godaste som finns.

Gott Nytt År.

portvinskokt päron 1

Letar du efter ännu mer inspiration så hittar du lite här: Nyårsmeny 2015 med Grevinnan och betjänten – avokadosoppa, serranolindad rödspätta & portvinskokta päron. Nyårsmeny 2014 – sydfranska influenser. Nyårsmeny 2013 – från chèvre och vildsvin till skummande skumpa.

Crème Ninon – soppa på gröna ärtor & bubbelvin

Etiketter

, , ,

Dagens gåta: Vad är det som skummar på tallriken, och har en lätt & elegant balans mellan sötma från ärtor och syra från citron & mousserande vin?

Ja, det klart att du redan vet. Svaret står ju i rubriken…. Men visst är det Crème Ninon, den elegantaste av förrättssoppor – man häller skumpa rakt ner i sopptallriken. Samtidigt oslagbart enkelt att laga.

Det här behövs till 4 – 6 personer:
2 schalottenlökar
smör & neutral olja
1 dl + ca 1 dl mousserande vin, skumpa
8 dl kycklingbuljong, vatten + fond/tärning
1 liten bunt timjan, ihopbundet med ett steksnöre
2 dl + 1,5 dl crème fraiche – obs feta sorten med 34 %
8 dl gröna ärtor, frysta
ca ½ citron, bara den pressade saften
lite salt & peppar

Gör så här:
Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den glansig i smör & olja. Häll på vin och kycklingbuljong. Lägg i timjansbunten och koka en liten stund så löken blir helt mjuk. Ta upp timjan och häll i 2 dl crème fraiche. Koka upp. I med de frysta ärtorna och värm upp soppan så att den nästan kokar. Mixa soppan med en stavmixer. Smaka av med pressad citron och lite salt & peppar.

Vispa ca 1,5 dl crème fraiche så att den blir som vispad grädde.

Häll upp soppan i tallrikar. Lägg en klick vispad crème fraiche och häll i ett par cl mousserande vin i varje tallrik.

Voilà! Den skummande soppan är klar. Nu är det  bara att äta och njuta.

Namnet Crème Ninon har soppan fått efter 1600-talskurtisanen Ninon de Lenclos. I alla fall om man får tro Tore Wretman – och han borde veta för det var han som tog soppan till Sverige. Han spekulerar lite om det ovanliga namnet. Skriver ”kanske det var för att symbolisera dess lätthet, finess och nästan omoraliska lyxighet”.

En del receptmakare verkar ta det där med lyx på allvar. De tycker att man ska hälla Champagne för 400 kronor litern i soppskålarna. Själv håller jag till lite enklare varianter. Kanske en Crémant från Frankrike, eller Prosecco eller Cava… Det finns mycket gott på Bolaget för en hundralapp.

Turckheim Pinot Gris – ett glas framför brasan

Etiketter

, , ,

turckheim-2015

Det finns mycket i vinvärlden man kan bli förundrad över. Vinproducenter till exempel – och deras mödrar.

En dag för fem månader sedan gick vi de breda trappstegen ner till Beck-Hartwegs vinkällare i Dambach-la-ville i Alsace. Där mötte vinbondens mamma, en kvinna i 70 års-åldern med grått hår och gråa kläder. Hon såg ut som en person som ägnat livet åt att väva kläder i grovt ylle. Därför blev vi lite förvånade när hon började prata.

– Välkomna! Vill ni prata engelska eller tyska?

Sedan berättade madame Beck-Hartweg att hon hade börjat lära sig svenska för de svenska turister som besöker vingården, men att hon slutade för ”alla svenskar pratar ju engelska eller tyska”.

Mångspråkigheten fanns redan när hon var barn. Då pratade hon franska i skolan, tyska i vissa särskilda sammanhang och alemanniska (alltså den lokala tyska dialekten) med barnen på gatan. Och under vinprovningen passade hon på att diskutera skolans sätt att lära ut språk. Hon hade bland annat nyligen sett en mycket intressant dokumentär om undervisningsmetoder i den finländska skolan.

Klart man blev förvånad.

Men sedan försökte jag diskutera grad av restsötma i viner från Alsace med henne. Där tog den intellektuella hållningen slut. Vitt vin från Alsace är torrt. Punkt.

Och visst, i Alsace gör man torra viner, inte halvtorra. Men ändå finns ofta en förminbar restsötma i vinerna. Ibland blir det enastående läckert där hög syra bryts mot en aning restsötma. Har man otur – och syran är för låg – kan det kännas kladdigt när man dricker vinet till mat.

Turckheim Pinot Gris 2015 (95 kronor på Bolaget) kvalar precis in kategorin tillräckligt torra viner. Lukten präglas av päron, honung och lite kryddighet. Smaken är ganska snäll. Det är ett lättgillat vin, som man kan hälla i glaset utan att gästerna höjer på ögonbrynen.

Vi drack det till ugnstekt lax och tyckte att det var en bra kombination. Men ett vin ska inte bara vara ”bra”. Det ska vara fantastiskt.

Och när är denna Pinot Gris fantastisk? Mitt svar är en ledig dag, kanske under julen, när man eldar en brasa och sitter ner och pratar med vänner. Då får fruktigheten fritt spelrum, då kan njuta av pärontonerna.

Och så kan man njuta av ledigheten.

God Jul!

Wokad lax med ingefärskryddad crème fraiche

Etiketter

, , ,

wokad-lax-m-ingefarscreme-fraiche

Wokad lax med ingefärskryddad crème fraiche är vardagsmat av bästa snitt. Den tar inte hundra år att laga och gräver inte de djupaste hålen i plånboken.

Och crème fraiche kryddad med ingefära, fransk senap och pressad citron blir en pigg och fräsch sås.

Gott och enkelt, med andra ord.

Det här behövs för 3 – 4 personer:
600 g lax i bitar (eller hela filéskivor)
olja
1 vitlöksklyfta, skalad
salt & svartpeppar

Ingefärskryddad crème fraiche
3 dl crème fraiche eller turkisk yoghurt
1 klyfta citron, pressad
1 bit ingefära, stor som en tumme
ca 1 tsk fransk senap
salt & svartpeppar

Chiliwokade ärtor
200 g ärtor, frysta
olivolja
½ – 1 chili, spansk peppar
salt & svartpeppar

Gör så här:
Tina laxen om den är fryst. Under tiden börjar du med såsen. Skala och riv en bit ingefära. Blanda den med crème fraiche, smaka av med salt, svartpeppar och pressad citron.

Stek/woka laxen. Krydda med salt & peppar. Pressa i en vitlöksklyfta.

Kärna ur och strimla chilin. Stek/woka ärtorna tillsammans med chili. Krydda med salt & svartpeppar.(Ärtorna behöver inte alls kokas; det går lika bra att köra dem i woken på en gång).

Det här med ingefära i maten… Kanske handlar det framför allt om ett vänsterknä som finns någonstans där nedanför magen – det gör ont. Förmodligen är det artros, alltså förslitningar, och då finns det de som säger att ingefära gör underverk för leder.

Jag vet inte om det stämmer. Men om uppoffringarna inte är större än att äta den här laxen med ingefärskryddning… Då är jag med och testar gärna ett större intag av den väldoftande knölen.

Revbensspjäll av vildsvin – smakrikt, kryddigt & gott

Etiketter

, , ,

vildsvinsrevbensspjall

Om du har tillgång till vildsvinsrevben, tveka inte att laga dem till jul. Det blir smakrikt, kryddigt och gott. Lite tunnare och köttigare än revbenen från tama grisar, men det är faktiskt lika enkelt att fixa i ugnen.

Men om du får vildsvinskött från en jägare, kolla så det är veterinärbesiktat innan du går loss i köket.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
1 kg revben av vildsvin (eller tamsvin)
salt & svartpeppar
smör eller olja

Glaze
2 msk honung
1 msk balsamvinäger
0,75 dl olivolja
1 tsk torkad timjan
1 tsk fransk senap
1 tsk soja (kanske lite mer om du gillar sojasmaken)
cayennepeppar efter tycke och smak

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skär bort lite fett om du tycker det är för mycket. Salta & peppra revbenen och lägg dem i en oljad ugnsform. Sätt in köttet i ugnen i 50 – 60 minuter. Vänd revbenen då och då, så köttet inte blir bränt.

Rör ihop ingredienserna till glazen. Om man använder fast honung kan man värma glazen en smula så blandas honungen lättare. Ta ut revbenen och pensla bensidan med glazen när ca 10 minuter åretstår av ugnstiden. Ugnsstek i 5 minuter, vänd och gör på samma sätt med köttsidan.

(Det söta i glazen gör att köttet lätt blir bränt om det får stå för länge i ugnen.)

Vad sägs om lite grönkål till de kryddiga revbenen – eller kanske rödkål från Alsace?

Själva har vi frusit ner en laddning vildsvinsspjäll till Juldagen. Någon rödkål tror jag ingen orkar fixa. Men grönkålen, den gjorde vi för en vecka sedan – så den ligger också på lut i frysen.

Då gjorde vi också de köttbullar som finns med på bilden här ovan, men i år fick vildsvinsfärs ersätta älgfärsen. Det funkade jättebra och gav en lite mildare viltsmak år köttbullarna.

All den goda julmaten – fisk på julafton & kött på juldagen

Etiketter

, , , , , , ,

julmat rätter

Hur funkar du ihop med julbordet? Själv brukar jag gå loss lite för mycket. Ungefär så här brukar det vara.

Först upptäcker man sillen, så hittar man gravlaxen. Gott! Skinka, paté, grönkål och rödkål och rödlöksmarmelad och kanske en vegtarisk paté. Och Jansson! Varför äter man det bara på jul, det är ju fruktansvärt gott?

På spisen väntar köttbullar och prinskorv och revbensspjäll och gräddkokt brysselkål och ugnsstekt lax.

Därefter går man loss på osten; på en bricka står cheddar och ädelost tillsammans med vindruvor och päron. Och ett glas portvin. Vad gott det är till ädelosten!

Ja, jag tror du fattar. Det är gott och då vill jag äta av allt, precis allt. Efteråt finns bara ett läge: på ryggen i soffan. En hand för munnen som döljer en diskret rap.

Därför delar vi numera upp maten i två olika julbord. Sill och fisk på julafton (men med skinka, såklart). Kött och grönt på juldagen.

Men tro inte att jag tänker göra varje sillinläggning själv. Jag gör så mycket jag orkar och hinner – för meningen med Jul är att man ska vara ledig och koppla av. Inte delta i ett race mot första bästa utbrändhetsklinik.

Men en sak kommer inte in i mitt kök: färdigkokt julskinka. Den ska kokas i vin. Det blir mycket godare.

 

Julafton
Först Vin chaud, fransk ”glögg”.

Därefter inlagd sill, till exempel citron- och timjanssillinlagd sill med prästostcurrysill, fräsch matjessillsalladgravad lax, ägg, räkor och fröknäcke.
Vinkokt skinkagrönkål, lätt hemlagad paté.
Janssons frestelse, ugnsbakad lax.

Cheddar, julost och grönmögelost.

Juldagen
Skinka, alsassisk rödkål, älgpaté, rödlöksmarmelad och grönkål.
Älgköttbullar och revbensspjäll med honung och apelsinglazeglaserad kålrot , wokad brysselkål– mumma att dricka.
Vinterns bästa sallad.

Frukt eller fruktsallad.

Cycliste – husvin även för de som inte cyklar

Etiketter

cycliste

Nästan varje år tänker jag att i sommar ska vi cykla när vi är på semester. Det har varit planer på allt från danska småvägar till drömmen om att glida fram mellan vinfälten i Frankrike.

Ja, alltså, jag är en civiliserad människa. Inga drömmar om tält och frystorkad mat på spritkök – drömmen har alltid handlat om att bo i riktig säng och äta på riktiga krogar.

Men hittills har de planerna alltid stupat på en enda tanke ”Tänk om det regnar”.

Så allt vi har gjort är utflykter på cykel. Men det är gott så; man kan stanna och prata med människor, man låta sig styras av infall och man kan lukta på blommorna – eller på de gamla dieselbilar som puttrar förbi.

I år är jag igång igen med planerna på cykelturer mellan vinfälten. Kanske är det därför jag ett par gånger har fallit för vinet med det fjantiga namnet Cycliste 2015 från Rhône villages.

Men jag har återkommit till detta vin flera gånger just för att det är ett lättgillat och användbart vin som funkar både till biffen och till osten. Och skulle det ligga en fläskkotlett på tallriken så går det också bra. Med andra ord är det ett praktiskt vin att ha liggande hemma.

Lukten är trevlig med lite försiktiga toner av mörka bär och kryddor, fat och något som jag tycker drar mot charkuterier.  Vinet är gjort på Rhône-druvorna Syrah och Grenache – och även om Grenache dominerar i blandningen, så tycker jag att man känner av Syrahdruvan i lukten.

I munnen är det just lättgillat och anpassningsbart till olika maträtter. Det ställer sig liksom inte upp i givakt och skriker att allt måste rätta sig efter vinet.

89 kronor vill Bolaget ha för en flaska – och så är det ekologiskt. Tack för det.

Ugnsbakad spetskål med stekt lök, rökt fläsk & citron crème fraiche

Etiketter

, , ,

ugnsbakad-spetskal-m-lok-o-skinka

Jag har fått en ny favorit i köket. Det är ugnsbakad spetskål! Mild och smakrik med en aning sötma som ugnen har trollat fram. En superkombo till rökt skinka eller rökt sidfläsk.

Till spetskålen äter man med fördel stekt lök – och här pratar vi verkligen stekt lök. Man skivar den tunt, lägger den i en stekpanna tillsammans med smör eller olja och steker på ganska försiktig värme i 40 minuter.

Har du aldrig provat – så gör det. Den trista och oansenliga löken förvandlas till en mild, aningen söt delikatess.

Bryt av sötman med citron-crème fraiche och du har en modern vintermiddag med rötterna i den klassiska husmanskosten.

Nu kör vi receptet.

Det här behövs till 3 personer:
3 – 4 gula lökar
rapsolja & smör
salt & svartpeppar
1 litet huvud spetskål
ca 300 g rökt sidfläsk eller rökt skinka eller bacon

2,5 dl crème fraiche
rivet skal av en eko-citron (ta bara det gula)
en liten klyfta citron, pressad
salt & svartpeppar

Kokt potatis om man vill

Gör så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skala och skiva löken tunt. Stek i olja & smör på ganska svag värme tills den har fått fin färg. Det tar faktiskt upp emot 40 minuter. Men akta så den inte bränns. Glöm inte salt & peppar.

Ta bort ev fula blad på spetskålen, skär den i ganska tunna klyftor och krydda med salt & peppar. Stek den i smör och en skvätt olja om man vill till den börjar få lite färg. Lägg den i en smörad ugnsform och kör den färdigt i ugnen. Tar 10 – 20 minuter, beror på hur länge man stekt den innan.

Skiva fläsk eller skinka. Stek i lite smör.

Blanda ihop crème fraiche med rivet citronskal och lite pressad citron. Salta & peppra. Smaka och justera smaken.

Gammal svensk husmanskost bygger ofta på smakbrytningen mellan sött och syrligt. Kåldolmar med lingonsylt är liksom paradexemplet.

I den här rätten lockar man fram den naturliga sötman hos lök och kål. Men vill man det lite sötare funkar det bra att stör över några korn socker på löken när den steks färdigt.

Fröknäcke – så enkelt & så gott

Etiketter

,

froknacke2Jag har länge dragit mig för att baka knäckebröd. Verkar så kladdigt med rågmjöl och kavel…

Men gör fröknäcke bakat med majsmjöl så slipper man den kladdiga rågdegen. Man rör bara ihop en ”gröt”, kavlar ut den och skjuter in en plåt i ugnen.

Så där en 40 minuter senare tar man ut ett salt, smakrikt bröd. Funkar bra att äta med smör eller ost – eller bara som ett knaprigt tilltugg till en pilsner.

Det här behövs till 1 plåt:
2 dl majsmjöl
1 dl pumpakärnor, rostade & saltade
1 dl solroskärnor, rostade & saltade
1 dl sesamfrön, skalade
0,5 dl olivolja
2,5 dl kokande vatten
2 tsk flingsalt (mer om kärnorna inte är saltade)

Gör så här:
Sätt ugnen på 150 grader. Häll mjöl, frön & kärnor i en bunke. Häll på olivolja och kokande vatten. Rör till en gröt.

Stjälp upp ”gröten” på en plåt med bakplåtspapper.. Lägg ett bakplåtspapper över och kavla ut ”gröten” till ett tunt lager. Ta bort ”hjälp-papperet”.  (Pensla ev papperen med olja så att degen lossnar lättare)

Grädda i ugnen ca 40 minuter. Kolla så det inte blir bränt. Låt svalna innan du bryter brödet i bitar.

Sedan är det bara att äta & njuta.