Kryddig hummus med citron

Etiketter

, , ,

Vi brukar göra hummus ganska ofta här hemma. Oftast gör vi en ”barnvänlig” variant som bara är kryddad med salt, peppar och vitlök, men till en arabisk lammstek fick vi lite mer sving på kryddburkarna. Vi tog med både citron, spiskummin och den kryddblandning som använt till lammsteken (mest kardemumma, spiskummin & malen koriander).

Gott – och smaken blev lite högre än vanligt.

Det här behövs till 6 personer:
2 burkar kikärtor
2 msk pressad citron
2 – 3 vitlöksklyftor, skalade
2 tsk spiskummin
1 tsk kryddblandning från lammsteken (eller hälften kardemumma och hälften malen koriander)
salt & svartpeppar
½ dl olivolja
ca 1 dl vatten

Gör så här:
Skölj kikärtorna ordentligt. Lägg dem tillsammans med kryddorna i en matberedare/mixer. Pressa i vitlöksklyftorna, häll i oljan och kör mixern. Späd med vatten till önskad konsistens

Hummus funkar bra som smårätt, kanske tillsammans med några goda oliver, gott bröd och råa grönsaker att dippa.

Men vill man ha ett glas rosé till en vårlig apéro, så tror jag man ska hålla ner kryddningen med spiskummin och kardemumma

Chateau Pech-Latt – stadig sydfransos

Etiketter

,

Svenskarna dricker allt dyrare viner – i alla fall om man får tro nyhetsinslaget på TV häromdagen. Jag hoppas det beror på ett ökat intresse för vin, inte på att alltfler vill snobba med sina vinvanor – för det är bara så tröttsamt.

Ett vin som ligger i den övre kanten av min budget är Chateau Pech-Latt 2016. 109 kronor får man punga ut med för det här ekologiska vinet, men det är väl investerade kronor. Med sig hem får man ett tydligt och ganska stadigt vin som funkar bra tillsammans med mat. Vi drack en flaska till en arabisk lammstek – och både lammet och vinet trivdes i varandras sällskap.

Den sydfranska druvmixen av carignan, grenache, syrah och mourvèdre ger ett vin som inte viker ner sig för en köttbit, inte ens om du varit lite flitig med kryddburkarna.

Jag googlade runt lite för att hitta fakta om vinet, och den mest träffande beskrivningen hittade jag på finska vinmonopolet Alkos hemsida. De skriver där – med kärv finsk rättframhet – att  vinet har ”mogen tranbärighet” och ”surkörsbärskaraktär”. Det låter inte alls lika insmickrande som Systemets beskrivning ”blåbär, örter, skogshallon och svarta oliver”.

Men jag gillar beskrivningen för det finns en tydlig syra i lukten, som blandas med bär och – här måste jag ge Bolaget rätt – en lukt av svarta oliver. Jag tyckte nog också att par björnbär strök förbi näsan när jag sniffade på vinet.

Om man vill veta mer om vinerna man dricker är det ofta kul att läsa vad producenten berättar. På louismax.bio får du en genomgång av vingården och de olika vinerna – företaget berättar bland annat att domainen var den första i södra Frankrike som gick över till ekologisk odling.

Dessutom blir man gärna sittande en stund och tittar på de läckra bilderna. Drömmer sig bort till Frankrike och vingårdar och semester…

Belugalinser med lök & soltorkad tomat – till en köttbit eller god korv

Etiketter

,

belugalinser

Det finns två sorters människor; de som verkligen gillar linser, och de som avskyr de där små baljväxterna. Jag tillhör den första kategorin, hustrun den andra.

Men till och med hon godkänner de här linserna. De måste väl betyda att det blir gott..

Det här behövs till 4 personer:
3 dl linser, t ex svarta belugalinser
6 dl vatten
1 skalad vitlöksklyfta
1 tsk salt
1 knippe timjan

1 schalottenlök
1/2 burk soltorkade tomater, 200 g
olivolja
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skölj linserna och koka dem efter anvisningar på paketet. Men låt en vitlöksklyfta koka med och lägg i lite färsk timjan som du först bundit ihop med ett steksnöre. Låt gärna linserna kallna i kokvattnet.

Skala och skiva löken. Strimla de soltorkade tomaterna. Fräs löken i olja, salta & peppra. I med tomaten fräs en stund. Lägg i linserna (kanske med lite av kokvattnet) och fräs/koka en stund.

Ät & njut. Kanske läge för en köttbit eller en ratatouille på den andra  sidan av tallriken.

Gubbröra med matjessill & crème fraiche

Etiketter

, , , ,

Det har sina sidor att vara matbloggare. Man vill ju gärna ha rätt recept vid rätt tillfälle: lamm till påsk, skinka till jul och sill när det passar.

Men som privatperson skulle det vara upp-och-nervända-världen. Tänk dig, två veckor innan jul äter man julskinka – och påsklammet, det får man käka upp innan påskafton. Allt för att bloggen ska komma rätt i säsong.

Tur att sill är lite mer allmänt. Det funkar ju bra även på midsommar och julafton.

Här kommer den gubbröra med matjessill som stod på påskbordet för en vecka sedan. Lammrecept slipper du, för det blev vildsvin istället. Men om du vill, så kan du klicka på receptet för vildsvinsstek & rödvinssås.

Det här behövs till en ganska stor sats:
2 burkar matjessill (400 g)
4 msk sillspad
2 hårdkokta ägg, hackade
2 msk finhackad schalottenlök
2 dl crème fraiche (34 % blir godare)
2,5 msk hackad dill
2,5 msk hackad gräslök

Gör så här:
Skär sillen i bitar. Hacka ägget, lättast är att använda äggskärare och skiva ägget i tre olika vinklar. Skala och finhacka löken. Strimla dill och gräslök, sedan är det bara att blanda. Men låt det gärna stå en stund i kylen så smakerna hinner gifta ihop sig.

Till sill ska det vara én lille én, som man säger i det sydliga grannlandet. Jag brukar gilla norskt brännvin, men i år blev det Östgöta sädes. Trevlig och mer nedtonad smak än jag mindes.

Veckomeny – Medelhavskost på svenska VI

Etiketter

, , , , , , ,

En gång för många år sedan satt jag i min mosters kök. Vi gjorde det som man brukade göra hemma hos henne: vi fikade och pratade. Under tiden försvann den ena goda bullen efter den andra in i min mosters mun. Efter sådär tre, fyra bullar förklarade hon att hon bantade.

Jag var bara tvungen att ställa den självklara frågan:

– Hur gör du egentligen när du bantar?

– Det är enkelt, svarade hon. Jag äter några bullar mindre!

Jag tror att det samtalet rymmer många saker som är bra att hålla i minnet. Dels att mat (och fika) är en social aktivitet, något man gör tillsammans. Dels att man kanske inte alltid behöver äta så förbannat mycket. Och så det självklara: när man äter ska det vara gott – just som mosterns prinsbullar med socker på toppen.

Här nedan finns några rätter som är hyfsat hälsosamma. Jag njöt när jag åt dem, hoppas du också gör det.

Måndag: Gratinerad paprika med ris, svamp & spenat. Ljummen linssallad.
Paprika, svamp, spenat och linser… Det råkar vara några av mina favoriter, kanske inte så konstigt att jag tycker det blir gott.

Tisdag: Sallad med rödbetor, morötter & chèvre
Okej, jag vet att det lite för tidigt att börja prata om primörer, men snart är de här. Och skulle suget efter ugnsbakade rotsaker komma, så funkar det även med de lite äldre rotknölarna.

Onsdag: Enkel skaldjurspasta – bra vardagslyx
Skaldjur och pasta – just så får man få till något gott utan att det kostar skjortan och kräver fyra timmar i köket.

Torsdag: Ugnsbakad ratatouille med chèvre
Modell 1 A för godare grönsaker: kör dem i ugnen istället för att koka dem.

Fredag: Ugnsbakad BBQ-lax med grapefrukt, rödlök & fänkål
Tänk BBQ – och fredagslaxen byter helt skepnad.

Lördag: Marinerad oumph & fransk potatissallad
Den hör oumphen har fått även dogmatiska köttätare att darra på manschetten – eller i alla fall att äta vegomat utan att klaga. Och även om du ryser vid tanken att marinera sojaprotein (som oumph) så testa fransk potatissallad. Lättare, fräsare och godare om du frågar mig.

Söndag: Thaigryta med torsk, sötpotatis & paprika
Men hallå, säger vän av ordning, thaimat kan väl inte vara medelhavskost? Jo, säger jag. Det här är bra mat med bra råvaror från havet och världens trädgårdar. Alltså just den typ av mat som man förr käkade runt Medelhavet.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Kyckling som i Provence – med tomater & oliver

Etiketter

, , ,

En gång för mycket länge sedan frågade den nu 18-åriga sonen: ”Mamma, pappa, fanns det färger när ni var barn?”

Det var oklart om han menade att det bara fanns svart-vita TV-program, eller om han trodde att de svart-vita filmerna på TV:n var en återspegling av en värld utan färger.

På samma sätt kan man fråga: finns det färger under vintern? Det mesta går i grått – och skulle det komma lite snö antar den snabbt en gråbeige nyans. Men nu är det som om färgerna återkommit. Gröna strån på vår gräsmatta och blå scilla i häcken vid uteplatsen. Nere vid grinden blommar forsythian med gula kvistar – och hela dagar har molnen dragit bort och lämnat himlen blå.

Känns som läge för solens mat – för kyckling som i Provence.

Det här behövs till 3 personer:
500 g kycklingfilé (eller ca 700 g kycklingben), gärna ekokyckling som smakar mycket mer
olivolja
salt & svartpeppar

2 -3 schalottenlökar
olivolja
salt & svartpeppar
1 burk hela tomater eller 6  – 7 riktigt mogna tomater
3 vitlöksklyftor, skalade
1 gul paprika
1 liten bunt färsk timjan
1 – 2 nävar goda svarta oliver

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skala och hacka schalottenlöken. Fräs den i olja, krydda med salt & svartpeppar. Skär burktomaterna (eller färska tomater om det finns riktigt mogna) i små bitar och häll i dem i löken. Bind ihop timjankvistarna med bomullssnöre och lägg ner i kastrullen. Press i vitlöken och koka i 5 – 10 minuter.

Kärna ut och skär paprikan i små bitar, lägg ner den och oliverna i tomatsåsen och fortsätt koka 5 – 10 minuter.

Dela kycklingfiléerna på längden om de är stora. Bryn dem  i olja. Salta & svartpeppra.

Häll tomatsåsen i en ganska djup (eller stor) ugnsform. Lägg kycklingen över och skjut in i ugnen i 15 – 20 minuter. Använder du kycklingben så behöver de nog ca 25 minuters ugnsvärme.

OBS Testa så kycklingköttet är vitt och helt genomstekt – och byt (eller diska) besticken när du ska hantera den färdiga kycklingen. Då slipper man campylobakter.

Vi firande att det var fredag och drack ett glas Pinot Noir från Languedoc till kycklingen. Men vill man känna sig riktigt provencalsk och riktigt vårlig, så får man nog knata iväg till Bolaget för årets första rosé.

Torskrygg eller kummel med örtaioli

Etiketter

, , , , ,

torskrygg-m-ortaioli

För länge sedan åt vi ofta kummel hemma hos oss. Vi gjorde en fiskgratäng med crème fraiche och örter, och varje gång förundrades jag över den vita, fasta och goda fisken.

Häromdagen hittade jag ett franskt recept med kummel, och tänkte ”kul, nu ska jag trava iväg till fiskaffären och handla den där fisken som det var så länge sedan vi åt”.

Det tänkte jag ända tills jag såg kilopriset på fisken. Då letade jag upp torskrygg på extrapris istället.

Men egentligen ska det vara kummel. Du får väl gå in till chefen och tala om för henne (eller honom) att du ska ha löneökning så att du kan betala för ingredienserna till de recept som du hittar på nätet.

Just det argumentet öppnar oanade möjligheter. Vad sägs om skaldjurstillägg? Oxfilé-till-nyårsaftons-tillägg? Eller champagnetillägg?

Det här behövs till 4 personer:
700 g torskrygg eller kummel
olivolja
salt & svartpeppar

Örtaioli
en bit vitt bröd, t ex stor som en valnöt
2 – 3 tsk pressad citron
2 tsk vatten
2 tsk fransk senap
1 vitlöksklyfta, skalad och riven eller pressad
2 äggulor
2 dl olja, mest neutral olja, lite olivolja
salt & svartpeppar
½ kruka dragon, hackade blad
½ knippe bladpersilja, hackade blad

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fisken i en oljad ugnsform. Salta & peppra, och låt fisken ligga där och vila medan du gör aiolin.

Låt en bit bröd svälla i vatten och pressad citron ett par minuter. Lägg brödet, senap och äggulor i en mixer. Pressa eller riv ner vitlöken. Sätt mixern på medelhastighet. Häll i oljan, först droppvis och efter en stund i en tunn stråle. (Att göra aioli är som att göra majonnäs, men lättare). Till sist lägger du i de hackade örterna, kör mixern ett par varv till. Smaka av med salt och peppar.

Blir aiolin för tjock kan du tunna den med ett par teskedar vatten.

Sätt in fisken i ugnen. Fisken ska bli vit och fin inuti – då är den klar. För torskrygg tar det en 12 – 15 minuter innan den skivar sig så där fint.

Mas Janeil – ett vin att lita på

Etiketter

Vad är det man letar efter när man travar fram mellan gångarna på Bolaget? Ibland är det något nytt och överraskande. Ibland är det något som inte gräver ett alltför djupt hål i plånboken. Men ofta är det ett pålitligt vin som funkar på fredagskvällen – och som är tillräckligt följsamt för att funka bra till maten.

Tänker du dig en  middag med lamm eller fläskfilé – kanske inte alltför ovanligt under påsken – så kan du rycka en flaska Mas Janeil 2015 från den franska hyllan. Det är ett fruktigt vin med kryddighet och djup.

18-åringen, som har familjens mest fantasifulla näsa säger att det luktar som nya gummimattor man tar fram på gympan. Jag tror att det är syrah-doften han menar. Men även för den som inte har lika vågade associationer är det ett trevligt vin att sätta under näsan. Lite bär, aningen sötma.

I munnen är det tillräckligt rakryggat för att bjuda upp till dans med biffen eller annat kött. Men samtidigt tillräckligt lyhört för att inte sätta sig över maten, så som riktigt egensinniga viner ibland kan göra.

Kort sagt: det är ett schysst rödtjut från Roussillon som gör sig bra på matbordet – även de kvällar när det ska vara lite finare och festligare.

99 kronor för du lämna som ersättning när du går ut genom kassan på Systemet.

Tomatsås & tonfisk – snabbaste pastan

Etiketter

, , , , ,

pasta-m-tonfisk-o-tomatsas-2

Visst, mat ska vara gott, vällagat, kreativt, smakligt, nyttigt, närande, nyskapande & läckert… Men ibland måste det bara gå fort som bara den.

Det är då man plockar fram pasta, ett par burkar tonfisk och färdig tomatsås. 15 minuter senare står maten på bordet.

Det här behövs till 4 personer:
1 flaska färdig tomatsås
½ flaska vatten
2 – 3 burkar tonfisk (beroende på hunger)
1 vitlöksklyfta, skalad
oregano
kapris
oliver

Pasta

Gör så här:
Koka upp pastavattnet och lägg i pastan. Häll tomatsåsen i en kastrull och låt den koka upp. Låt tonfisken rinna av och lägg ner den i såsen. Pressa i vitlöken. Koka ett par minuter. Avsluta med oregano.

Ställ fram kapris & oliver på bordet så alla kan ordna sin egen topping. Klart!

Semester i Alsace – korsvirkeshus & vinprovning

Etiketter

, , , ,

God mat, trevliga viner och fantastiska byar med korsvirkeshus. Alsace har fantastiskt mycket att erbjuda semesterfirare.

Dessutom är det relativt litet. Själva vinområdet är mindre än 20 mil långt från Tann i söder till Marlenheim i norr. Och genom området går vinvägen, Route de Vin, på lantliga småvägar. Det är en resa genom vinfält, ibland nästan medeltida byar och skyltar med ”Cave” (vinkällare) och ”Degustation” (avsmakning).

Åker man dit hinner man se mycket av området på en vecka – vill man cykla går det utmärkt att ta sig fram på småvägarna mellan byarna.

Är du sugen på, så kommer här några tips.

Byar
Det finns hur många byar som helst som är värda ett besök.  Där finns bondbyar, som Nothalten med traktorer, sömnigt stängda fönsterluckor och en eftermiddagsstängd familjerestaurang.

Där finns också den nästan medeltida byn Eguisheim. Det är en värld som hämtad från Hans och Greta. Korsvirkeshus, blommor, rader av vinkällare – så pittoreskt att man nästan börjar undra om det är en kuliss, som byggts upp för turisterna.

Men listan på byar kan göras hur lång som helst Ribeauvillé, Kaysersberg, Hunawihr… Överallt trängs korsvirkeshus, blommorna och vinkällarna. Bäst är att leta upp sina egna favoriter – och stanna lite längre där man trivs.

Vinproducenter
Det finns massor av vinproducenter i Alsace – och det är tätt med skyltar om ”Cave” eller ”Degustation”. Då är det bara att stanna bilen och kliva in. Ofta får man en trevlig stund med vinbonden eller hans fru. Den här gårdsförsäljningen betyder mycket för bönderna – den står ofta för en tredjedel av inkomsten – så man behöver inte känna att man tränger sig på när man ringer på dörrklockan…

Det vanliga sättet att testa viner är att börja med de enklare, som Sylvaner eller blandvinet Edelzwicker, för att fortsätta med Riesling och andra sorter. Man måste inte köpa något vin, men det funkar ungefär som en ostaffär i Sverige. Har man smakat fyra ostar, så förväntas man nog köpa åtminstone en liten bit.

De allra flesta vinerna i Alsace har bra kvalitet. Det är ingen risk att man ramlar över riktiga skitviner, ändå är prisnivån hyfsad. Ofta börjar priserna på ca 6 euro för standardvinerna.

I området finns 100-tals vinbönder, vi har bara besökt en liten del av dem. Men Gérard Waegell i Nothalten har bra standardvin till lågt pris. I Dambach-la-ville finns Florian Beck-Hartweg, som gör bra ekologiska viner till bra pris.

Är du nyfiken på Alsace vinproducenter, så finns sajten Warfvinge.net. Den drivs av entusiasten Per Warvinge och är en guldgruva för den som ska åka till Alsace.

Funderar du på att besöka fler vinområden? Då är boken ”Vinlandet Frankrike – trend och tradition” (ca 330 kronor i nätbokhandeln) en bra investering. Här finns beskrivningar av alla vinregioner – med både bakgrund, vingårdstips och lite om mat och historia.

Boende
Hotell

Det finns massor av bra bokningssajter för hotell. Men på de sajterna finns inte alltid de franska lågpriskedjorna med. Det är synd för de är praktiska, användbara, och man får väldigt mycket pengar över till annat – god mat och gott vin, till exempel.

Två av lågpriskedjorna är Première Classe och Ibis:

http://www.premiereclasse.com/en

http://ibisbudgethotel.ibis.com/gb/home/index.shtml

Byta hus eller lägenhet
Ett sätt att fixa semesterboende är att byta hus eller lägenhet med människor i andra länder. Vi har gjort det nio gånger – fyra gånger i Frankrike – och aldrig blivit missnöjda.

Bytet sker genom etablerade organisationer; då finns också en viss koll på vilka det är som byter. Vi har aldrig råkat ut för någon som förstör saker eller inte håller sig till det överenskomna.

Organisationerna har en avgift på lite under en tusenlapp. Då får man tillgång till tusentals familjer i världen, sedan är det bara att försöka få till ett byte.

http://www.intervac-homeexchange.com

http://www.m.sweden.homelink.org

Hyra hus eller lägenhet
Ett säkrare – men dyrare – sätt är naturligtvis att hyra ett hus eller en lägenhet. France-voyage och Gites de France förmedlar hus, som inte ligger i stora semesterkomplex med en miljon andra turistlägenheter. Här handlar det om enstaka hus, lite som att bo på lantgård. Vårt intryck är att priserna dessutom är ganska låga – det verkar i alla fall vara klart lägre än om man hyr en lägenhet genom det svenska företaget Sembo.

Men se upp lite med ”bekräftelser”. Förra året bokade vi ett ställe vid Medelhavskusten – vi klickade i alla fall på knappen ”book online” – fick ett svar med en massa information och trodde att allt var frid och fröjd. Men när vi sedan inte hörde något mer på ett par veckor, så började vi bli lite misstänksamma.

Först då tog vi kontakt med uthyraren, som nu hade hyrt ut till andra för vi hade bara gjort en ”intresseanmälan”.

Så nu har vi lärt oss att man måste få kontakt med uthyraren för att vara säker.

http://www.france-voyage.com/vacation-rentals/

www.gites-de-france.com

http://www.sembo.se/


Bild från vinproducenten Bech-Hartweg