Räkmackan – den bästa sommarmaten

Etiketter

, ,

Finns det något godare än en räkmacka? Helst ska det vara en sommarkväll när luften fortfarande är ljummen och glaset med vitt vin kyler mot handen.

”Receptet” är så enkelt, så till och med en sju-åring kan fixa maten. Koka ägg, skala räkorna och montera ihop din macka. Rör ihop egen aioli-dressing (godare än köpt).

Och så var det kanske en sak till – sippa på ett litet glas vitt vin medan du grejar i köket.

Det här behövs till 1 person (som lättare middag):
200 – 300 g räkor med skal
1 näve goda små tomater
några salladsblad
1 – 2 skivor gott ljust bröd
några skivor citron
ett par dillvippor

Aioli-dressing
40 % crème fraiche
60 % majonnäs
lite dijonsenap, kanske 1/5 tsk
1/2 vitlöksklyfta, riven
några droppar citron
svartpeppar
kanske aningen chili eller cayenne
förmodligen behövs inget salt, men smaka och kolla

Gör gärna så här:
Koka ägg i 7 – 8 minuter. Kyl i kallt vatten, skala och skiva ägget. Skiva tomaterna och strimla salladen. Skala räkorna (helt ok om några hamnar direkt i munnen).

Aioli. Blanda crème fraiche och majonnäs. (Använder du färdig majonnäs, så ta Hellman’s). Smaka av med lite dijonsenap, riven vitlök, några droppar citron och svartpeppar. Kanske aningen chilihetta eller några saltkorn.

Montera ihop din macka på ett sätt som du gillar. (Café-stilen brukar vara ägg i ett hörn, räkor i ett annat och majo i en hög i mitten. Själv gillar jag när allt är utspritt).

Ät & njut. Och ta vara på känslan. Det är minnen som det här du ska leva på under resten av året.

Ölandslimpa – saftigt bröd med dinkel eller ölandsvete

Etiketter

Under midsommarveckan hade vi besök av några kompisar från Öland. Kul att träffa dem, även om det blev några dagar med ganska mycket regn i en liten sommarstuga .

När de kom hade de med sig frukt och melon, kött till grillen – och två Ölandslimpor från ett lokalt bageri utanför Borgholm. Ett saftigt, halvgrovt bröd med lätt kryddning. Det var ett bröd där bagaren inte hade tappat sockerströaren i degen.

Gott, helt enkelt, och så långt från industribakad ”sirapslimpa” man kan komma.

Det måste jag testa, tänkte jag, och började leta på nätet. Funderade på om jag skulle ringa bageriet på Öland och fråga hur de gjorde, men jag avstod. Någon gräns får man ha.

Men på SR:s sajt hittade jag Karin Franssons Ölandslimpa, och hon borde väl veta. Mångårig, hyllad krögare på Hotell Borgholm.

Med receptet i ena handen och mitt egensinne i den andra följde jag nästan hennes recept. Resultatet ser du här nedan.

Det här behövs till 1 stort bröd:
Fördeg
2 dl kallt vatten
25 g (1/2 pkt) jäst
2 dl vetemjöl special

Deg
2,5 dl kallt vatten
1 msk honung
2 dl fullkorns dinkel eller ölandsvete
ca 6 dl vetemjöl special
(knappt) 1 msk salt
1/2 – 1 msk (stött) kummin – om du vill

Gör gärna så här:
Fördeg. Vispa vatten och jäst så jästen löser sig. Blanda ner mjölet. Täck fördegen och låt den stå 1 – 2 dygn.

Deg. Vispa vatten och honung så honungen löser sig i en stor bunke. Rör ner fördegen och mjölet. Rör/bearbeta degen en stund. Blanda ner salt och (om du vill) kummin som är lite krossad i en mortel. Degen ska bli som en boll som släpper fint från kanerna.

Låt degen jästa under bakduk till minst dubbel storlek, ca 2 – 3 timmar.

Ta upp degen på ett bakbord. Forma den till en boll (ska egentligen rundrivas). Lägg degen under en bakduk och låt den jäsa ca 45 minuter.

Ställ in en kopp vatten i ugnen och värm den till 250 grader. Stjälp upp degen på en plåt med bakpapper. Grädda i 10 minuter, dra ner värmen till 200 grader och grädda i ytterligare ca 30 minuter. Brödet är färdigt när det har fin färg och låter ihåligt när man knackar i brödets botten.

Låt brödet svalna på galler utan bakduk.

Jo, det var det där med att rundriva bröd. Jag har sett det på Youtube – och jag garanterar, jag fattade noll, nada, ingenting.

Men andra gången jag bakade det här brödet kom några kompisar som bor i skärgården (läs Hisingen) på besök. K visade mig hur man gör:

Men degskrapan föser man runt kanten av bröd in mot mitten, samtidigt som man håller emot med den andra handen. Till slut får man en ganska spänd boll = stora fina jäsbubblor i brödet.

När jag försökte gick det väl sådär. För det är nästan lika krångligt som på Youtubevideon.

Ölandsvete är en urvete-sort som har odlats i Sverige i många hundra år. Den försvann när det moderna jordbruket slog igenom på 1960-talet. Orsaken är ganska enkel. Ölandsvete ger ungefär 1/3 så stor skörd, som nyare och mer förädlade sorter.

Men den har högre proteininnehåll och är mer motståndskraftig mot torka och ogräs. I alla fall om man får tro farbror Google.

Ölandsvete är ett lantvete, alltså en mer ursprunglig sort. Den kommer från speltvete, även kallat dinkel – så mycket kan jag läsa mig till. Men hur Ölandsvete och dinkel är släkt, det vägrar sökmotorn att berätta för mig.

Det spelar kanske inte så stor roll. Bröd bakat på dinkel är gott, det gäller säkert även bröd av Ölandsvete. Och det är liksom det, som är det viktiga.


Veckomeny – Medelhavskost för en sommarvecka nr 65

Etiketter

, , , , ,

Vi fick en del fina dagar i sommarstugan vid Kalmarsund i månadsskiftet juni-juli. Sådana där dagar när man sitter och läser i solen, och så går man ner och doppar tårna i vattnet. En dag var det så varmt att jag badade för första gången den här sommaren.

Vi gick ut i vattnet – jag och Bamse, vår cockerspaniel. Jag tog ungefär tre simtag och Bamse fäktade med tassarna som en fiskare i sjönöd. Men vi badade i alla fall.

Här hemma i Göteborg känns det som om det droppar på huvudet varje gång man sticker näsan utanför ytterdörren. De dagarna kan det vara bra med en seabream i ugn eller en värmande auberginegratäng. Men annars finns flera exempel på riktig sommarmat här nedanför: räksallad, kantarellpasta, eller grillad lax…

Trevlig sommar, oavsett om regnet strilar eller värmen har kommit tillbaka!

Måndag: Ugnsrostad blomkål med sallad & parmesan-crème
Ugnsrostad blomkål med grönsaker blir som en ljummen sallad där man kan prioritera vad man vill ha mest av: avokado, tomat, majs, matgryn… OBS Parmesancrèmen funkar även som sås till grillat.

Tisdag: Enkel tarte flambée med stenbitsrom & färsk rödlök
Det här är enklaste varianten med färdig pizzabotten och saker som bara läggs på pizzadegen. Vill du jobba lite mer, så är den klassiska tarte flambéen med bacon, creme fraiche och ost riktigt god. Se bara till att det blir en riktigt tunn ”pizzabotten”.

Onsdag: Räksallad – lätt middag för ljumma sommarkvällar
Ärligt talat, skulle man inte kunna leva på räkor rätt länge? Ibland har man dem på en smörgås, ibland tillsammans med ägg och aioli, eller som här tillsammans med en sallad. Hur du än väljer: sommarkvällen är räddad.

Torsdag: Auberginegratäng – aubergine à la provençale
Skulle det vara en av den här sommarens regniga dagar, så kan man alltid gå in och sätta på den värmande ugnen. I den kör man en auberginegratäng med färska örter och god ost – och då har man Provence svar på italienska melanzane al forno.

Fredag: Grillad lax med lök, fänkål, citron & nektarin
Hemma i Göteborg har vi inte ens fått ut grillen ur källaren. Hittills har det varit för mycket regn, men snart, snart måste väl vädret vända. Och då kan lite lax hamna på grillgallret tillsammans med frukt och grönsaker.

Lördag: Sommarpasta med kantareller & spenat
Få saker är så gott på sommaren som nystekta kantareller. På en macka med svamp, i en sås eller som här tillsammans med pasta. Svårigheten är bara att hitta dem – om man inte har ett säkert kantarellställe på Ica.

Söndag: Daurade au four – seabream med citron, timjan & persilja
Okej, jag får erkänna att det är en del pyssel om man först ska ta sig till en fiskhandlare för att köpa seabream, sedan rensa fisken och till sist köra den i ugnen med citron och örter. Men det är värt besväret för det här blir riktigt, riktigt gott.

Här hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost.

Saint Clair Sauvignon blanc – piggt, fokuserat & trevligt

Etiketter

Jag gillar inte tanken på att flyga. Vill inte sätta mig inne i ett silverfärgat metalskrov som susar runt 10 000 meter upp i luften och släpper ut vita kondensstrimmor.

Jaha, tänker du kanske. En sådan där miljömedveten som inte flyger av klimatskäl.

Jag önskar det vore så, men orsaken är mycket enklare. Jag tror att flygplanen ska ramla ner. På ren svenska: jag är rädd för att flyga.

Ungefär 360 dagar om året saknar jag det inte alls, men ibland kommer ett sug efter att se platser långt bort. Det hände när jag läste bloggaren Lena i Wales som skrev om vin och vingårdar på södra delen av Nya Zeelands nordö.

Hon åkte runt och smakade på vinerna från en del av de 20 vingårdar som ligger runt staden Martinborough. Själv satt jag där och dreglade och funderade på om det inte finns någon terapeut dit man kan gå och upprepa ”jag är inte rädd, jag kan flyga” så många gånger att man faktiskt vågar sätta sig i ett plan.

Men jag valde den lätta vägen till nya zeeländskt vin. Jag gick på Bolaget.

Nu är det ingen uppoffring direkt, jag gillar vin från Nya Zeeland. Jag tror det beror på klimatet.

För att producera vin har landet ett ganska svalt klimat. Det gör att druvorna inte blir fruktstinna sockerbomber med potential att ge extra-allt-viner där fruktsötma och alkoholhalt nästan tar kål på smaken.

Eller också har landet ovanligt kloka vinmakare som kan konsten att utvinna lagom mycket smak ur druvorna.

Ett sympatiskt vin från Nya Zeeland är Saint Clair Vicar’s choice Sauvignon blanc 2022 (109 kronor på Bolaget, vitt). Det har en trevlig lukt av päron och svarta vinbär (bladen?) som möter när man luktar på vinet. Citrus och kanske lite krusbär möter också upp.

Ta en klunk av vinet och känn hur bäraromerna följer med in i munnen. Vinet är helt torrt och syran är ganska hög, men den balanseras av aningen fruktsötma på ett sätt som i alla fall jag gillar.

Testa till grillad fisk med pressad citron. Det gjorde vi, men vi fick laga fisken i ugnen eftersom vädret vägrade medverka till grillning.

Eller våga den klassiska mixen av chèvre och sauvignon blanc.

Trevlig sommar – även om vädret gör att du får ”grilla” maten i ugnen.

Daurade au four – seabream med citron, timjan & persilja

Etiketter

, ,

Det gamla uttrycket lyder ”man ska inte döma hunden efter håren” stämmer verkligen för den här fisken, daurade på franska och seabream på ”svenska”.

Den ser ut som en förvuxen braxen (mest lämpad för att koka till katten) men har ett fast fiskkött och smakar ljuvligt, lite som havsabborre – säger fiskhandlaren i alla fall.

I Frankrike är det en ganska vanlig fisk, som ofta finns på restaurangmenyer. Men jag har aldrig vågat beställa den, det kan bli ganska krångligt på ett språk man inte behärskar så bra.

Därför blev jag glad när jag hittade den i fiskdisken – så glad att jag köpte med mig några hem.

Hade det varit en varmare sommar så hade de nog hamnat på grillen. Men 2024 – när juli mest verkar innehålla regn – späckade jag dem med citron, timjan och persilja. Och så sköt jag in dem i ugnen.

Hur resultatet blev? Ja, man kan väl säga att det var tummen upp från hustrun. Till och med 26-åringen – som just nu är mambo i en månad – åt och såg glad ut, trots att det var lite trixande med fiskens skinn och ben.

Det här behövs till 4 personer:
3 hela seabream à ca 350 g
olivolja
salt & svartpeppar
1/2 kruka timjan
1 liten bunt persilja
2 citroner
några lagerblad

Servering
Kanske potatis, eller bara sallad och bröd
Citronklyftor att pressa över

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Skölj och hacka timjan och persilja. Skölj citronen, dela den och skiva halvorna.

Ta ur fisken om det inte är gjort. Klipp eller skär upp buken, från det lilla hålet ganska långt ner och nästan upp till huvudet. Dra ur inälvorna och skölj fisken.

Salta & peppra insidan av fisken, och fyll den med persilja och timjan. Tryck in ett lagerblad och en skiva citron. Gör några snitt i varje sida. Salta & peppra utsidan (snitten) och tryck in en citronskiva i varje snitt.

Lägg fiskarna i en oljad ugnsform. Droppa över lite mer olivolja och kör i ugnen i ca 20 minuter.

Jo, det var det där med braxen. Daurade heter inte seabream på svenska, utan guldsparid Men den kallas också för guldbraxen. I alla fall om man får tro farbror Google.

Man kan väl säga så här: jag förstår fiskhandlarna om de kränger fisken under det engelska namnet istället för att erbjuda kunderna braxen till middag.

Fransyska späckad med vitlök & sydfranska örter

Etiketter

, ,

Det här receptet är lite som sommarens väder. Ibland funkar det utmärkt, men ibland är det bara till besvär.

Vi åt den här maten för ett par veckor sedan, och jag lade bild och lista med ingredienser i pipeline för att publiceras. Men glömde skriva resten, så det publicerades utan förklaring.

Lätt pinsamt, tyckte jag och flyttade fram publiceringsdatum. Men glömde skriva texten.

Idag publicerades receptet på nytt – för andra gången utan inledande text och beskrivning.

Ännu mer pinsamt.

Men skam den som ger sig. Väntar man tillräckligt länge så tittar solen fram och sommarvädret anländer. Och väntar man ungefär lika länge, så kommer jag ihåg att skriva texten till den här fransyskan.

Och det blev ganska lyckat, vädermässigt, för det här är mat för en regnig och småkylig julidag när man vill laga maten i en varm ugn.

Det här behövs till 6 personer:
1,2 kg fransyska eller rostbiff
4 vitlöksklyftor
5 – 6 kvistar persilja
1/3 kruka timjan
salt & svartpeppar
olivolja + lite vatten
1/2 dl portvin
1/2 dl rött vin
ca 12 schalottenlökar
3 – 4 morötter

Gräddsås
3 dl steksky från ugnsformen + vatten
3 dl vispgrädde
en liten skvätt rödvin eller portvin (för fräschare smak)
lite köttbuljongtärning eller fond (smaka dig fram till rätt smak)
2 – 4 tsk soja (smaka dig fram)
1/2 msk majsstärkelse (majsena) + lite vatten

Servering
Gärna klyftpotatis

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 120 grader. Skala och finhacka vitlöken. Skölj och hacka persilja och timjan. Blanda vitlök och örtkryddor.

Skär ett djupt snitt i fransyskan och vik upp köttet. Krydda med salt & peppar, och bred ut örtblandningen i snittet. Bind ihop köttbiten med steksnöre. (Det spelar ingen roll hur det ser ut, snöret tas ju bort innan servering).

Bryn köttet runt om i en stekpanna med olja. Salta & peppra utsidan. Lägg köttet i en ugnsform. Vispa ur stekpannan med lite vatten och häll det i ugnsformen. Häll också i lite rödvin och portvin.

Ugnsstek till 60 – 65 grader, ca 2 timmar. Vänd köttet ibland och ös med skyn.

Skala morötter och skär i ganska stora bitar. Låt dem steka i ugnsformen i ca 30 minuter. Skala schalottenlöken och lägg i formen de sista 20 minuterna.

Ta upp köttet och slå in i ugnsfolie i ca 10 minuter. (Temperaturen stiger och köttet blir bara aningen rosa). Skär köttet i tunna skivor tvärs över muskelfibrerna (de ser ut som ”trådar” i köttet). Just det är viktigt, skär du längs med fibrerna blir köttet segt.

Gräddsås. Häll grädde och stekskyn från ugnsformen i en kastrull (är det bara lite sky kan du tillsätta lite vatten). Låt det koka upp. Smaksätt med köttbuljong/köttfond och soja. Ta lite i början, smaka och häll i lite mer om det behövs. En liten mängd vin tycker jag ger en friskare smak. Men andra föredrar att röra ner lite gelé för en rundare smak.

Vispa ut majsstärkelse i lite vatten. Häll det i såsen och låt den koka ett par minuter.

Sallad med tomat, schalottenlök & rostad paprika

Etiketter

,

Ett fräscht tillbehör, kanske till en grillad bit fisk eller kött. Grunden är en helt vanlig tomatsallad, men sedan lägger man till rostad paprika.

Vill du ha paprikan riktigt al dente, så kör du den i ugnen i 150 grader sådär en 10 – 15 minuter. Ska den vara mer tillagad så krävs högre värme.

Man kan också köra den på grillen, samtidigt som köttet eller fisken. Gott, men det är ett jäkla passande.

Det här behövs till 3 personer:
1 paprika, röd eller gul
olivolja
3 nävar goda små tomater
2 schalottenlökar
strimlad färsk timjan (om du vill)

Vinägrett
1 del vit balsamvinäger eller annan god vinäger
2 delar olivolja
salt & svartpeppar
örtkryddor som du gillar: oregano, timjan…

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 150 – 200 grader. Halvera och kärna ur paprikan. Skär den i breda strimlor. Lägg i en oljad ugnsform och kör i ugnen i sådär 10 – 15 minuter.

Skala och finhacka löken. Skölj tomaterna och skär i kvartar. Blanda ihop vinägretten

Lägg tomaterna på ett fat. Fyll på med lök och paprika. Toppa med örtkryddor och vinägrett.

Li sardina a la nissarda – fylld strömming som i Nice

Etiketter

, , , ,

Strömming är sardinens nordiska kusin, så när jag ska göra de här fyllda sardinerna blir det med strömming. Gott och enkelt att köpa i vilken fiskaffär som helst.

Om någon undrar över namnet Li Sardina a la Nissarda, så är det den lokala dialekten nissart. På franska blir det Les sardines farcies à la niçoise, alltså fyllda sardiner som i Nice.

Man kan såklart kalla rätten för strömmingslåda med spenat, men då blir det liksom inte lika lätt att sälja in den 😉

Men oavsett om namnet är på nissart, franska eller svenska, så är det mat som funkar bra en lite småkylig svensk sommarkväll.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
600 g strömming
salt & svartpeppar
olivolja
300 g spenat eller mangold
2 vitlöksklyftor
1/2 knippe (slätbladig) persilja
1 dl riven parmesan (eller grana padano) eller annan smakrik, torr ost
1 ägg
1/2 dl ströbröd

Servering
Kokt potatis – om jag får välja

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader. Klipp bort ryggfenan från strömmingen. Salta & peppra köttsidan av fiskarna. Ställ åt sidan.

Skala och riv vitlöken. Skölj och strimla persiljan. Skölj och grovhacka spenaten.

Fräs spenat i olja tills vätskan har dunstat bort. Krydda med salt & peppar. Ha i vitlök och persilja på slutet. Låt spenaten svalna en smula. Rör ner parmesan och lätt uppvispat ägg.

Lägg hälften av strömmingen med köttsidan upp i en stor, oljad ugnsform. Fördela spenatblandningen över och lägg på resten av fisken med skinnsidan upp. Strö över ströbröd och droppa över olja.

Kör i ugnen i ca 12 minuter. Höj ev värmen på slutet om du vill få lite färg på strömmingen.

Ät med kokt potatis, en pilsner – och kanske en semesternubbe – även om receptet kommer från Medelhavet.

I originalreceptet ska det vara mangold. Men min Ica-handlare skolkade nog från Ica-skolans lektion när de skulle lära sig köpa in fler sorters gröna blad, så jag får ta spenat istället. Ett klart smakligt alternativ.

Originalreceptet säger också att det ska vara torr ost från kor som lever i Alperna. Jag knatade runt ett tag här i Göteborg och letade efter de korna och deras torra ost, men gav upp rätt snabbt och tog parmesan istället. Även det ett klart smakligt alternativ.

La Corte del Pozzo – ett vin för sommardagar

Etiketter

La Corte del Pozzo är verkligen ett vin för sommardagar. Du vet de där alltför få dagarna när man kommer hem från stranden och solen fortfarande värmer.

Då är det läge att slappa och ta det lugnt. Fixa ihop en sallad, eller så tar man lite kallt kött som man äter med bröd, grönsaker och en kall sås.

Just de dagarna är det bra att ha lite sommarvin hemma. Gärna ett par flaskor La Corte del Pozzo Bardolino 2023 (109 kronor på Bolaget, ekologiskt). Men låt dig inte luras av den lite för über-coola etiketten, det här är ett riktigt vin.

Och ett vin så långt från extra-allt-och-lite-till-överst-viner man kan komma. Även om det görs på samma druvor som amarone och ripasso, så är det ett slankt och trevligt vin som liksom följer med och anpassar sig efter mat och stämning.

Lukten är pigg och ung med körsbär och lite pepprighet. När man tar en klunk så följer körsbärssmaken och den lilla pepprigheten med. I slutet av smaken finns också en liten, trevlig kärvhet.

Tur det, annars kanske det hade blivit för mesigt och snällt.

Försök inte fira midssommar utan sill & jordgubbar

Etiketter

, , , , , , , , ,

På jul äter man julskinka, i alla fall om man är en riktig svensk. Det blir säkert en fråga i de nya testerna i Sverige-kunskaper som invandrare måste klara för att bli medborgare. Ja, om den nuvarande regeringen får som den vill.

Mindre säkert är det att midsommarmaten finns med i ett kommande medborgarskapstest. Men sill och jordgubbar är nästan lika cementerat som skinkan.

Försök bjuda en kompis på midsommarfirande – och nämn menyn för honom: paté till förrätt, sparris- och potatissallad till huvudrätt och chokladmousse efter maten.

Detär möjligt att du har kompisar som skulle godkänna menyn, men själv kan jag tänka mig några som skulle gå i taket.

– Va’ ingen sill till nubben, hur fan ska det gå?

Eller:

– Asså, var är jordgubbarna? Barnen älskar jordgubbar och nu är man ju ändå på landet och det är midsommar och de odlas här och…

Det är bara att ansluta sig till traditionen, och jag har inget emot det. Sill är gott, särskilt matjessill med de klassiska tillbehören syrad grädde och dill. En enkel variant är matjessill med dill. Vill man hacka lite mer kan man med fördel göra gubbröra med matjessill & crème fraiche. Men skulle du vilja anstränga dig lite extra, så är verkligen matjessilltårta – fräsch & god något alldeles extra.

I det där lilla glaset som åker fram på midsommar får det gärna vara O P Andersson med tydlig men avrundad kryddning. Och i det större glaset häller jag upp Melleruds pilsner. Rena, raka smaker med beska som står upp mot snapsen, men ändå är snäll mot sillen.

Vi brukar äta sill på midsommarafton, gärna med någon matig sallad som huvudrätt. Exempelvis sallad med färskpotatis, chèvre, sparris & valnötter där färskpotatis får spela en av huvudrollerna. Eller också primörsallad med rödbetor, morötter & chèvre.

Men på midsommardagen börjar vi snegla mot grillen. I år firar vi midsommar med en pescetarian, alltså en person som äter fisk och vegetariskt, men inte kött. Så det kanske blir en vegetarisk burgare vi kör på grillen. Kanske halloumiburgare med parmesancrème & vitlöksbröd eller portabelloburgare med glaze.

Vill du ändå ha en köttbit, så är flanstek med hemlagad bbq-sås klart värt besväret. Men en helgrillad fläsk(ytter)filé är inte heller så dumt, till exempel fläskytterfilé med sweet chili-glaze och hemgjord BBQ-sås & fläskytterfilé.

Tillbehören är minst lika viktiga som det grillade. Två av mina favoriter är fransk potatissallad – lättare, godare och mangosallad – perfekt till grillat fläskkött.

Men kronjuvelen på midsommar är den saftiga och goda sommarsalladen med jordgubbar, vattenmelon & feta. Där samspelar läskande vattenmelon med jordgubbarnas sötma och sälta från fetaosten. Gott om du frågar mig.

Efter maten äter man jordgubbar, i alla fall om hustrun får bestämma (och det gör hon). Vill man vara snäll mot sina smaklökar kan man locka dem med Jordgubbar, digestive & mascarpone. Eller också så lägger man upp jordgubbar med mascarpone & turkisk yoghurt på efterrättstallrikarna. Men höj smaken med aningen pressad citron och lite socker.

Och skulle du som jag, vara oerhört svag för Limoncello så bara måste du testa citronsorbet & jordgubbar marinerade i Limoncello.

Trevlig midsommar!