Grillstekt tonfisk med provencalska tomater & parmesancrème

14 tisdag Jan 2025

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, tillbehör

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Finmiddag med grillstekt tonfisk, fyllig parmesancrème och knapriga parmachips. Och så milda ugnsbakade tomater. Visst bli man blir hungrig bara av tänka på den här maten?

Men tonfisk är notoriskt svårt att laga. Steker man den helt tillagad blir den torr och tråkig, mer som tonfisk på burk än den där saftiga fiskbiffen man ville ha.

Följer man de flesta råden – stekt 30 sekunder på varje sida – så får man helt rå fisk med ett par millimeter tillagad yta längst ut på kanten.

Här gjorde jag på ett nytt sätt. Letade fram den gamla grillpannan som stod och gömde sig i ett skåp, penslade olja på fisken och pannan – och så stekte jag varje sida 1,5 minuter på ganska hög värme. Sköt in fisken i ugnen (150 grader) och lät den lagas till en innertemperatur på 52 grader.

Det funkade! Tonfisken fick fin stekyta, men mitten blev rosa och saftig.

Fisk och tillbehör gifte fint ihop sig, och tillsammans med en nyzeeländsk chardonnay blev det en sådan där middag man minns. Och som man blir hungrig av att minnas.

Det här behövs till 8 personer:
8 portionsbitar tonfisk
olivolja
salt & svartpeppar (eller vitpeppar)

Parmesancrème
1 citron, rivet skal
4 dl crème fraiche
2,5 dl finriven parmesan eller grana padano
0,5 dl majonnäs
lite salt & svartpeppar

Tomater
400 g små goda tomater
salt & svartpeppar
2 msk ströbröd
2 msk finhackad persilja
1 vitlöksklyfta, finriven
några droppar olivolja

Parmachips
4 stora skivor parmaskinka (eller annan lufttorkad skinka)
olja

Servering
Hasselbackspotatis eller potatismos, kanske gratinerade toppar av potatismoset

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 200 grader.

Parmachips. Lägg bakplåtspapper på en plåt och pensla med olja. Lägg på parmaskinkan och kör i ugnen i ca 10 minuter tills de blir spröda. Vänd dem ev en gång. Låt svalna och bryt dem i lagom bitar.

Provencalska tomater. Dela tomaterna, lägg dem i en oljad ugnsform. Salta & peppra. Strö över lite hackad persilja, riven vitlök och ströbröd. Droppa över lite olja, sätt om i ugnen tills de får aningen färg. Tar kanske 10 minuter.

Sänk ugnsvärmen till 150 grader.

Parmesancrème. Banda citronzest med riven ost, crème fraiche och majonnäs. Smaka av med salt & peppar.

Tonfisk. Pensla fisken och grillpannan (eller en vanlig stekpanna) med olja. Stek på bägge sidor, för en grillpanna funkade det med 1,5 minuter per sida. (Men jag tror det behövs lite kortare tid i en vanlig stekpanna). Salta & peppra. Lägg fiskbiffarna i en oljad ugnsform. Kör i ugnen till en innertemperatur av 52 grader.

Nu brukar vi inte äta tonfisk varje fredag här hemma. Och det är inte varje dag som jag gör 8 portioner till mig och hustrun.

Det här var vår nyårsmiddag, och som vanligt vid den här tiden på året så grät hustrun en skvätt. Inte för att maten var så god, inte heller för att vi hade bråkat.

Utan för att hon brukar göra det på nyårsafton. Det är något med tolv-slaget och ”Ring klocka, ring” och tidens gång och döda släktingar, som öppnar hennes tårkanaler.

Men sedan en tid finns omedelbar tröst i det här huset: vår cockerspaniel Bamse. Varje gång hustrun fäller en tår hoppar han upp i knäet på henne (han tror att han är en liten knähund) och så slickar han hennes ansikte.

Så. Om du undrar varför man har hund… Svaret har du just fått.


Veckomeny – Medelhavskost för en mager januarivecka nr 69

11 lördag Jan 2025

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, pasta, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , , ,

Jag vet inte hur det ser ut hemma hos dig, men här hemma så är det något konstigt med badrumsvågen. Efter jul och nyår, så får den spatt och rullar fram högre siffror än den gjorde i höstas. Jag vet inte men jag misstänker att hustrun har mixtrat med vågen. Då kan hon sitta så där skenheligt vid middagsbordet, titta mig i ögonen och säga:

– Jaså, har du gått upp?!

För det har jag.

Men jag tänker inte klä mig i säck och aska för det. Och jag tänker inte leva mitt liv på havregrynsgröt och potatisavkok. Eller vad man nu äter när man har diet.

Min nya idé handlar inte om att dra ifrån. Den handlar om att lägga till: En lite längre promenad med Bamse, vår cockerspaniel. Ett äpple före frukost. Grönsaker innan huvudrätten.

Kanske en frukt istället för smörgås på kvällen.

Men badrumsvågen är inte det enda som är konstigt i januari; saldobeskedet från banken är också knas. Det visar på nästan ingenting.

Just därför är det billig mat i menyn, om man undantar hälleflundran – men den får man väl vänta med tills nya pengar har kommit.

Måndag: Gnocchi med ragu på linser & champinjoner
Här pratar vi umami så att det visslar om öronen. Champinjoner och japansk soja är en superkombo – smakerna liksom förstärker varandra. Linser och gnocchi står för fyllighet och volym.

Tisdag: Potatis- & majssoppa med bara en aning chilihetta
Alla har väl ätit den milda potatissoppan med purjo och crème fraiche. Men testa den här varianten. Pigg, fräsch och med en chilihetta som bara anas i bakgrunden (om du inte häller i hela chili-burken).

Onsdag: Texmex-kryddad grönsakspanna – enklaste maten
Ibland ska mat bara vara okomplicerad. Så ta en förpackning färdigkokta bönor, en burk tomater och ett par nävar grönsaker. Krydda med tex-mex-kryddor och knäck ner ett par ägg i stekpannan. Middagen är färdig!

Torsdag: Caldo verde – bonnakäk från norra Portugal
Grönkål är riktig vuxenmat. Lite kärvhet, lite motstånd när man tuggar, men förbannat god. I den här soppan höjer några korvskivor smaken minst ett par snäpp.

Fredag: Fina fisken – hälleflundra, blomkålscrème & picklad rödlök
När januarilönen – eller pensionen/a-kassan – äntligen kommer känns det frestande att satsa på något riktigt gott och festligt. Kanske den fantastiska fisken hälleflundra med blomkålscrème.

Lördag: Chou au piment d’Espelette – saftig spetskål med krispig krydda
Ingen som läser den här bloggen har väl missat min vurm för spetskål – en fantastisk grönsak. Mildare, saftigare och mjukare än vitkål. Ugnsbakad med lite chili blir den… Just det. God.

Söndag: Ragu med aubergine – vardagslyx med enkla råvaror
Det är fantastiskt vilka smakdjup vanliga råvaror kan ge om man behandlar dem välvilligt. Tomatsås som får koka riktigt länge får en helt annan fyllighet. Tillsammans med mjuk och mild aubergine blir det en riktig söndagsmiddag.

Veckans förrätt: Smakrik céléri rémoulade & god fransk crudité
Gör som fransmännen, ät råkost som förrätt. Men goda grejer, inga torra rårivna morötter eller vitkål med lingonsylt (!). Gör en sellerisallad, ät lite mild kålrabbi och gör en kombo av morötter och röd balsamvinäger.

Vegetarisk makloubeh – mild palestinsk risotto

07 tisdag Jan 2025

Posted by in huvudrätt, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Om du tror att palestinsk mat är stark och full av chilihetta, så är det dags att tänka om – i alla fall för den här risotton. Den är full med goda grönsaker och milda, varma smaker.

Ordet makbloubeh betyder ”upp och ner” på arabiska om jag har fattat rätt. Den är tänkt att lagas som en tarte tatin. Man lägger de goda grejerna i botten, laga maten och sedan vända maten upp och ner, så att det goda ligger på toppen och ser tjusigt ut.

Eftersom jag vet hur det går när jag ska vända på mat – det mesta hamnar på spisen och nästan inget där det ska – så har jag gjort mer som en vanlig risotto. Grytan på bordet, och så tar man maten uppifrån.

Inte lika snyggt. Men lika gott.

Det här behövs till 5 personer:
1 – 2 auberginer (beroende på storlek)
olivolja
2 (röda) lökar
1/2 – 3/4 blomkålshuvud (också beroende på storlek)
1 röd paprika
1 burk färdiga kikärtor eller 3 dl hemkokta
salt & mycket svartpeppar
1 – 1,5 tsk sju-krydda (arabisk kryddblandning)
1 – 1,5 tsk kardemumma
1/2 tsk gurkmeja
4 dl basmatiris
vegetarisk- eller hönsbuljong, tärning/fond och vatten
1 påse (50 g) pinjenötter

Servering
tzatziki eller annan god sås med yoghurt som bas
citronklyftor

Gör gärna så här:
Förberedelser. Sätt ugnen på 225 grader. Skär aubergine i fläskkotlettjocka skivor. Pensla skivorna med olivolja och lägg i en oljad långpanna. Skjut in i ugnen i ca 25 minuter. Vänd dem en gång.

Skala rödlöken och skär i tunna klyftor. Låt dem steka med i 20 minuter. Dela blomkålen i mindre buketter. Låt dem steka med i ca 15 minuter. (Tiden beror på hur stor buketterna är). Skär tjocka skivor av paprikan och låt den få 10 minuter i ugnen.

Ris. Under tiden grönsakerna är i ugnen: skölj riset, koka upp buljongen med vatten och tärning/fond. (Det går åt ca 8 dl buljong).

Makloubeh. Olja en stor gryta. Lägg grönsakerna i botten, fyll på med kikärtor. Salta peppra, och krydda med sju-krydda, kardemumma och gurkmeja. (Gillar du stark mat, så ös på med sju-krydda, kanske paprika, spiskummin och chili). Fyll på buljong så att den täcker riset. Koka enligt anvisningar på paketet.

När riset är färdigkokt, så kommer sanningens minut. Antingen är du en modig jävel som vänder upp risotton på ett fat, eller så är du en fegis som jag och ställer från grytan med risotto på matbordet. Men oavsett vilket: glöm inte att strö över pinjenötter.

Chateau de Seguin – fortfarande ett hederligt bordeauxvin

04 lördag Jan 2025

Posted by in rött vin, vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Letar du efter ett rött vin med ryggrad och karaktär, men som ändå är tillgängligt och behagligt? Då kan Chateau de Seguin 2022 (119 kronor på Bolaget, rött) vara något för dig.

Vi drack en flaska till entrecote och potatisgratäng, och vinet mötte maten på ett bra sätt. Strävheten mjuknade av köttet och den gräddiga gratängen; maten piggades upp av syran i vinet.

Vinet är ungt och färgen blåröd, men lukten är djup och trevlig med gott om fruktighet. Där finns också lite fatkaraktär och någon kryddighet som smyger förbi. (Och så är det något jag har svårt att hitta ord för, kanske plommon, kanske ett stråk av viol).

När man tar en klunk så omvandlas lukterna till smaker. Men där finns också den pigga och lite överraskande syran. Sammantaget blir det en trevlig kompis på fredagskvällen, dessutom något så ovanligt som en Bordeaux man kan ha råd med.

För en tid sedan skrev jag att om förra årgången att Chateau de Seguin är ett hederligt Bordeauxvin. Det gäller fortfarande.

Kycklinggratäng med grädde, mango & chili – inte flygande Jakob

01 onsdag Jan 2025

Posted by in huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Flygande Jakob ska göras med grädde, jordnötter, banan och – ketchup! Jag har aldrig ätit det och tycker att det låter som en rätt förfärlig blandning.

Men ändå lockande. Jag menar, mild kyckling med grädde – och så aningen sötma och salta jordnötter. Visst är det lockande.

Så jag lade undan receptet på flygande Jakob, och småpratade lite med mina smaklökar istället. Varifrån skulle sötman komma? Och hur skulle man få till stinget i smaken?

Svaret blev en kycklinggratäng med mango och chili. Och jodå, när vi satt där och åt så signalerade mina smaklökar att de var nöjda. De gav mig godkänt.

Det här behövs till 2 personer:
4 kycklingben eller 2 kycklingklubbor
salt & svartpeppar
neutral olja
2 chili, spansk peppar eller annan sort du gillar
2 dl grädde eller crème fraiche
1 dl stark kycklingbuljong, vatten + tärning/fond
125 g mangotärningar (1/2 pkt frysta)
drygt 1 dl jordnötter
ev sambal oelek

servering
ris, kanske också en god sallad

Gör gärna så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Strimla chilin och skär mangon i tärningar (om du har färsk). Koka upp kycklingbuljongen så fonden/tärningen löser sig, blanda ner grädde/crème fraiche.

Lägg kycklingbenen i en oljad ugnsform. Salta & peppra. Sätt in kycklingen i ugnen, ca 30 minuter för kycklingben. Längre tid för kycklingklubbor.

Vänd kycklingbenen efter 15 minuter. Salta & peppra. Lägg strimlad chili och mangotärningar på kycklingen. Häll såsen med kycklingbuljong och grädde över kycklingen. Kör i ugnen i ytterligare 15 minuter. (Kolla så kycklingen är klar vid benet och köttsaften klar).

Strö över jordnötter och bär fram den icke-flygande kycklingen till matbordet.

Kartoffelauflauf – tysk gratäng med potatis, spenat & (rökt) skinka

29 söndag Dec 2024

Posted by in fläskkött, huvudrätt, vardagsmat

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, ,

Det här är mat för dagar när vinden viner utanför dörren och snömodden blåser horisontellt över världen. Då kan man gå in, sätta på ugnen och trösta sig med en värmande gratäng, full av smak från ostsås, spenat och rökt skinka.

Det är också svinbra svinnmat. Lite broccoli eller brysselkål som ligger i kylen? Ta med det också. Eller vet du inte hur du ska bli av med julskinkan? Skär bort griljeringen och låt skinktärningar glida ner i gratängformen.

Men jag har aldrig fattat det där med tysk auflauf (gryta eller form) och tysk gratin (stavat på franska), så jag tog hjälp av Google och letade mig fram. På en tysk sajt fick jag en mycket tysk (!) förklaring. Den var ungefär 1 kilometer lång och full med villkor.

Om jag förstod rätt så är en gratin en gratäng där allt ligger i lager och en auflauf en gratäng där allt inte behöver ligga i lager.

Mycket klargörande.

Men det gör inget för den här gratängen blir faktiskt svingod.

Det här behövs till 3 personer:
600 g kokt potatis
2 schalottenlökar (eller 1 liten gul lök)
neutral olja eller smör
ca 200 g spenat
salt & svartpeppar
1 msk vetemjöl
2 dl crème fraiche (sorry alla med diet, den feta är godare)
2 dl mjölk
2 dl riven lagrad ost: herrgård, cheddar…
ca 75 g rökt skinka i tärningar

Servering
kanske wokade gröna bönor (haricots verts) eller en god sallad

Gör gärna så här:
Förberedelser. Sätt ugnen på 175 grader. Skala och skiva potatisen. Riv osten. Skala och hacka löken.

Spenatsåsen. Fräs löken glansig i rejält med olja eller smör. I med spenaten och stek tills den fallit ihop och vätskan har förångats. Salta & peppra.

Strö över mjölet och rör så det fastnar på spenaten. Häll i crème fraiche och låt allt koka upp. Rör/vispa under tiden. Häll i mjölken, lite i taget och rör om så det inte blir klumpar. Koka ett par minuter. Stäng av värmen och rör ner hälften av osten.

Gratängen. Olja en ugnsfast form. Lägg den skivade potatisen i botten (salta & peppra ev lite), och skinkan över. Toppa med spenatsåsen. Strö över resten av osten.

Sätt in i ugnen tills gratängen har fin färg, ca 20 minuter.

Jag har ätit den här gratängen på enklare tyska matställen några gånger, och alltid undrat varför ingen tar maträtten till Sverige.

Så nu gör jag ett försök.

Och psst, studentkrogar. Det här är god, mättande mat med billiga råvaror. Kanske vore något att ta efter?

Lättlagad nyårsmeny – toast Skagen, linguine med musslor, samt citronsorbet & bubbel

26 torsdag Dec 2024

Posted by in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, ost & efterrätt, pasta, smårätt

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Det berättas att Tore Wretman, legendarisk svensk krögare, deltog i en segeltävling, men besättningen på båten var missmodig. Vinden hade mojnat och seglen slakade; båten rörde sig inte framåt med särskilt många knop.

”Jag måste pigga upp mannarna”, tänkte han och började leta efter mat. Förrådet var nästan tomt, men han hittade vitt bröd, olja och ägg. ”Kan bli en macka med majonnäs…”, Ombord fanns också räkor och ett par dillvippor.

Av de ingredienserna gjorde han rostade mackor med räkor i majonnäs. Besättningen åt och gillade maten. En ropade ”Du, vad är det här för rätt?”.

Tore Wretman tittade upp och såg att de sakta passerade Skagen, så han svarade ”Toast Skagen”.

Jag vet inte om historien är sann eller om det är en skröna, men jag gillar den – och jag gillar berättelsens sensmoral: Allt behöver inte vara så förbannat krångligt för att bli bra.

Just därför kommer här en nyårsmeny, som inte kräver att du parkerar i köket i fem dagar. Men ett råd: använd färdigkokta, frysta musslor. De smakar bra och är en riktigt lyckad genväg.

Toast Skagen – klassisk svensk förrätt, mycket mer klassiskt än så här blir det inte, för det var med rätter som den här som Tore Wretman blev berömd på 50- och 60 talen.

Huvudrätten blir en pasta. Men kan man verkligen äta det på nyårsafton, undrar du kanske. Jodå, det funkar, om det är bra pasta och en riktigt god sås, som i Linguine med räkor, musslor, vin & crème fraiche. Smakrikt med lyxiga vibbar.

Om du tycker det blir väl mycket med räkor både i förrätten och huvudrätten, så är Musselsoppa Moules marinières – lättaste receptet ett alternativ. Det är en fyllig soppa där vinet möter gräddig crème fraiche. Dessutom går det ungefär lika snabbt att fixa soppa som att steka falukorv till familjen. (Vill du snobba så kan göra som fransmännen när du äter – använd ett tomt musselskal som pincett och plocka ut musslorna ur skalen.)

På nyår ska det vara bubbel, i alla fall vid 12-slaget. Vill du ha mer mousserande vin, så häll det efterrätten! Citronsorbet & crémant – bubbel till efterrätt består av 1 – 2 kulor citronsorbet per person och så häller man bubbel över sorbeten. Det är så enkelt att ”laga” den efterrätten så till och med Homer Simpson klarar det.

Om du inte har ett skyhögt behov av att snobba (och bara dricker champagne, spretar med lillfingret och blinkar mot Carl Malmsten-soffan i vardagsrummet och Philippe Starck pressen i köket) så välj en bra spansk cava eller en fransk crémant, alltså ”champagne” gjort i andra distrikt.

Letar du efter bra crémant så kan det vara värt att kolla in hyllan med Clotilde Davenne (175 kronor, vitt, mousserande). Jag har inte druckit årets upplaga, men tidigare har det varit en bra crémant, och jag ser att vinjournalister skriver om vinet även i år.

Alf Tumble, den snobbige mannen som ockuperar DN:s vinspalt, sätter etiketten ”budget” på Clodilde Davenne. Själv får jag ställa mig på tå, och om jag har tur kanske jag når så högt att jag kan betala en nyårs-flaska.

Annars får jag nöja mig med en cava för dryga hundralappen. Det funkar också väldigt bra.

Julkalender lucka nr 24 – mangosorbet med risgrynsgröt & granatäpple

24 tisdag Dec 2024

Posted by in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Visst har julafton ändrat karaktär om man jämför med när man var barn. Då var det en lååång dag, mest en väntan på att det skulle bli mörkt och att tomten äntligen skulle komma.

Nu är julafton liksom mycket mer uppdelad. Det är Kalle Anka, och julklapparna och maten och Karl Bertil, och någon gång mellan de här tiderna ska man skjutsa 27-åringen på hans tomteuppdrag. Ja, och så ska man hinna gå ut med Bamse, vår cockerspaniel, och hålla kontakt med vänner.

Men den här dagen är ändå en chans att låta axlarna sjunka ner. Det här är inte en dag när man tvättar bilen eller börjar röja i en garderob.

Det här är dagen när man också hinner med att bara sitta och prata, dricka en mugg glögg. Kanske spela spel, kanske bara ta det lugnt en stund.

Och så är det början på två andra ännu lugnare dagar när man verkligen kan njuta.

Skulle du nu bli sugen på en efterrätt en av de här dagarna så har jag ett förslag: mangosorbet med granatäpple & risgrynsgröt. Risgrynsgröten har du kanske redan kokat eller också ligger den som en korv i kylen, och mangosorbet är nästan löjligt enkel att göra. Man tar fryst, tärnad mango, halvtinar den och kör den i mixer – och så är sorbeten klar!

Men oavsett hur många tider du har att passa idag, ta det lugnt! Det är du värd.

God Jul!

Julkalender lucka nr 23 – mumma till köttbullar & revbensspjäll

23 måndag Dec 2024

Posted by in öl

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Mumma har gamla anor i Sverige, men ännu äldre i Tyskland. Ordet kommer från Christian Mumme, som var bryggare i Braunschweig på 1400-talet. Han bryggde ett mörkt och starkt öl.

På något sätt tog sig ordet till Sverige, men här blev det ett ord för mörkt öl blandat med sockerdricka. Ibland med starkvin, sprit och kryddor som kardemumma.

Om jag får ha ett ord med i laget – hoppa över det där med sockerdricka. Blanda porter och pilsner med lite kardemumma-kryddad gin och portvin.

Då bli mumma, mums!

Julkalender lucka nr 22 – toscaäpplen med knäckigt täcke

22 söndag Dec 2024

Posted by in mat, ost & efterrätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

,

Min barndoms jular gick till så här. Först åt man skinka och rödkål och dopp i grytan och grisfötter (!). Och så lite pressylta. De vuxna åt säkert sill och Jansson, men det kommer jag inte ihåg. Sedan var det dags för det småvarma: köttbullar och prinskorv och revbensspjäll.

Därefter var det gräddtårta. Eller möjligen ris à la malta. Och så choklad, nötter och kola.

Jag har ett minne av att man var mätt efter en sådan lunch…

Nu är vi inte längre en del av ”post-bonde-Sverige”, vårt behov att duka fram maträtter från alla grisens delar har minskat. Tack för det. Grisfötter R.I.P.

Men om det nu efter ett mycket mindre julbord skulle kännas bra med en efterrätt, så är toscaäpplen – saftiga äpplen under knäckigt täcke ett gott alternativ. Ta gärna ut äppelklyftorna medan de fortfarande är spänstiga. Mycket godare än sönderkokta, om du frågar mig.