Korngryn med fläsk, äpple & svarta vinbär

02 tisdag Aug 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, huvudrätt, mat

Etiketter

Vilket fruktår det är i år. På framsidan håller plommonträdet på att vika sig för alla växande plommon – ännu gröna – och på baksidan har vinbärsbusken växt upp till himlen fylld med de svarta söt-syrliga bären.

Här får vinbären ta lingonsyltens plats i en moderniserad ”korngryn med fläsk”. Det blir som en risotto med trevlig rökt smak från fläsket och lite sötma från äpplet. De svarta bären adderar fräsch syra.

Det här behövs till 3 hungriga personer:
2 dl korngryn (inte förkokta)
1 gul lök
½ äpple
rapsolja & smör
7 dl buljong, kyckling- eller annan god buljong
300 g skivat rökt bogfläsk
300 g skivat rimmat stekfläsk

svarta vinbär efter tycke och smak, kanske 2 dl

Gör så här:
Skala och finhacka löken. Kärna ur äpplet och skär i tunna bitar. Skiva fläsket om du har fått med dig en hel bit hem från affären.

Fräs löken i olja & smör. Ner med äpplet och låt det fräsa med en stund. Häll i buljongen (vatten + tärning) och koka upp. Häll i korngrynen och lägg i det rökta fläsket. Koka på ganska svag värme i 30 minuter under lock. Rör ibland så det inte fastnar. Ta av locket så en del vatten koka bort och det blir som en risotto.

(Har du annat korn, t ex förkokt, så måste det såklart kokas enligt förpackningen.)

Stek det rimmade fläsket. Lägg upp och strö över svarta vinbär.

Det är inte alla recept på den här bloggen där originalidén är rakt igenom egen. Ofta hittar jag ett recept och tänker att man kan göra om det lite, utveckla och lägga till… Så ställer man sig vid spisen och knåpar ihop något nästan-eget-recept.

Men här rätten är helt och hållet egen. Jag tänkte mig en risotto med röksmak. Mest kanske för att rökt kött funkar så bra i grytor som Choucroute garnie. Och så ville jag gärna ersätta lingonsylten med något gott. Lingon tycker jag gör sig bästa som en röd dekoration i skogen. Vad de gör på en tallrik har jag aldrig förstått.

Sallad med rödbetor, morötter & chèvre

31 söndag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, huvudrätt, mat, sallad, vardagsmat, vegetariskt

≈ 1 kommentar

Etiketter

buffé, huvudrätt, sallad, vardagsmat, vegetariskt

När det är dags för middag i sommarstugan tar man gärna en sväng förbi örtkryddorna på södergaveln där timjan och oregano har övervintrat. Örtkryddorna får hänga med när sallad blandas med rödbetor, morötter och chèvre.

I botten ligger kokt matvete och i dressingen finns lite honung. Det blir en skördesallad där sötma möter lite syra – och ett möte mellan rostade rotsaker och mjuk chèvre.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
600 g rödbetor
6 knippmorötter
250 g körsbärstomater
olivolja
salt & svartpeppar
200 – 250 g chèvre
1 liten näve timjan och oregano

1 påse blandad sallad

3 dl okokt matvete

Dressing
4 msk olivolja
2 msk vit balsamvinäger
1 msk honung
ev 1 msk vatten
salt & svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 175 grader. Skölj och halvera tomaterna. Skrapa morötterna och skär dem i kvartar på längden. Skala rödbetorna med en potatisskalare och skär dem i ganska tunna klyftor. Lägg allt i en oljad ugnsform eller långpanna. På med salt, svartpeppar & några droppar olivolja. Kör i ugnen tills de är genombakade men fortfarande al dente. Det kan ta allt mellan 25 och 45 minuter beroende på rotsakernas storlek och ålder. Toppa med lite hackade örtkryddor på slutet.

Koka matvetet på det sätt som förpackningen anger. Blanda ihop olja, vinäger, honung samt salt & svartpeppar till en dressing. Skär chèvre i mindre delar

Lägg allt på ett stort fat. Börja med matvetet. Lägg på sallad och grönsaker, toppa med chèvre och häll dressingen över.

Jag är inte så mycket för dieter. Okej då, om jag ska vara uppriktig så skiter jag i 5:2, LCHF och paleo. Men det finns vissa saker jag tror är nyttigt och bra att äta. Grönsaker och baljväxter, linser och hela matkorn tror jag på. Det skapar en bra mättnad som håller i sig länge.

Kanske läge att ska skapa Vin-mat-Alsace-metoden: Lev väl och ät gott, gärna med gott om grönsaker och baljväxter. En biff, lite vin och god ost när det passar…

Någon som hänger med på den dieten?

Ett glas rosé & en enkel potatissallad

28 torsdag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, sallad, tillbehör, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rosévin, sallad, tillbehör

Sommaren har återvänt – i alla fall i Blekinge – och med den även de ljumma sommarkvällarna. Du vet när det är okej med lite kyla för man är varm sedan dagens sol. Kvällar när man är ledig och ett glas rosé får vara sällskapet i solnedgången.

I vårt fall ett glas La Cadiérenne Cotes de Provence från kooperativet i La Cadière d’Azur (5,80 euro om man köper det på plats). Det är ett friskt, fräscht sommarvin med lätta men pigga syror. Lukt av smultron och sommaräng – och bara en hint av bitterhet i eftersmaken. Gott helt enkelt.

Skulle man tycka att det är aningen långt till södra Frankrike erbjuder Bolaget bra alternativ, t ex M de Minuty (115 kronor) eller Domaine de Collavery (84 kronor). Puychéric (69 kronor) är lite mer insmickrande med en aning godiston. Men, jag lovar, det funkar bra en ledig semesterkväll det också.

Brukar du också koka för mycket färskpotatis? En kväll gjorde vi en enkel men god potatissallad på de gula knölarna som låg och väntade på att bli uppätna. Vi skivade potatisen, hackade färsk knipplök och toppade med chèvre. Och så stänkte vi över en enkel vinägrett med olivolja, vit balsamvinäger, salt & svartpeppar.

Funkar utmärkt som en sommarlunch eller till det grillade på kvällen.

Gräddstuvad purjolök & rökt fisk

26 tisdag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, mat, tillbehör

≈ 6 kommentarer

Etiketter

fisk & skaldjur, tillbehör

Middag i sommarstugan vid Kalmarsund, det betyder en sväng till Blomlöfs fiskrökeri och en tur till Olas gårdsbutik i Bröms. Ica i Torsås får också släppa ifrån sig lite godsaker.

Sedan åker vi hem och gör gräddstuvad purjolök till den rökta fisken och färskpotatisen. Det är en perfect match. Purjon är len och mild som blyg ängsull, fisken är kryddig och salt. Och potatisen, den är svensk sommar innan augusti kommer och rycker undan solen.

Har du aldrig testat gräddstuvad purjo så gör det en gång! Det är sensationellt gott – särskilt till rökt fisk.

Det här behövs till 3 – 4 personer:
1 stor purjolök
smör
2,5 dl vispgrädde
salt & peppar

Gör så här:
Snitta och skölj purjon noga. Skiva hela purjolöken, även det gröna. (Det är en fördom att det skulle vara något fel på den gröna delen). Stek den i smör tills den mjuknar och faller ihop. Häll i grädden och koka tills den börjar tjockna. Tar kanske 7 – 8 minuter. Salta på ordentligt (grädde är sött!) och dra några varv med pepparkvarnen.

Glöm inte att smaka så det blir lagom kryddat.

Första gången jag åt gräddstuvad purjo var i Düsseldorf för en del år sedan. Vi hälsade på familjen där hustrun varit au pair.

Det var en osannolik familjefest vi hamnade på. Mannen i familjen höjde glaset och hälsade välkommen till det högborgerliga hemmet. Han var jurist med egen advokatfirma. En av svärsönerna nickade glatt med en flaska öl och tog en klunk direkt ur flaskan – han hade just skrivit en uppsats om marxismen och ville väl markera lite grand.

Sonen berättade att han inte använde den vanliga dörren under en del av tonåren, istället klättrade han in och ut via garagetaket. Och mamman i familjen, hon kollade noga innehållet i vinflaskorna. Så noga att man såg hur nivåerna sjönk.

Aldrig tidigare hade jag mött samma blandning av borgerlighet och öppenhet. Men laga mat, det kunde mamman. Den gräddstuvade purjolöken var vansinnigt god.

Chicken Curry från Cape Malay-köket

24 söndag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in gryta, kyckling, mat, tillbehör

≈ 3 kommentarer

Etiketter

gryta, huvudrätt, kyckling & fågel, tillbehör

Det är lika bra att erkänna på en gång: när jag läser böcker blir jag hungrig. Det kan vara en kokbok som jag läser i sängen innan ögonen faller ihop. Men det kan också vara en helt vanlig bok som får mig att tänka: ”Nu går jag upp och lagar mat”.

Under ett par dagar har jag läst Icarus av Deon Meyer. Fantastiskt bra deckare där sydafrikansk samhälle och nutidshistoria vävs in i deckarintrigen.

Huvudpersonen Benny Griessel är en torrlagd alkoholist. Han tänker mycket på Jack Daniels, men har inte en tanke på mat.

Det har däremot jag. ”Hmm. Jag har gjort Bobotie. Kanske läge för något annat från Cape Malay-köket… Gryta, curry, kyckling…”

Det här behövs till 4 – 5 personer:
4 schalottenlökar, hackade
neutral olja
5 vitlöksklyftor, skalade
färsk ingefära, riven, en bit stor som en större tumme
2 tsk gurkmeja
1 tsk spiskummin
1,5 tsk malen kardemumma
1 tsk mald koriander
1 kanelstång
1 stor röd chili, halverad, urkärnad och strimlad
5 kycklinglårfilèer
salt & peppar
1 burk hela tomater
½ burk vatten
ca ½ tärning kycklingbuljong
1,5 tsk strösocker
4 potatisar, skalade och grovtärnade

Gult ris
rejält med neutral olja och smör, kanske 1 – 2 msk av varje
1 tsk mald gurkmeja
1,5 tsk mald kardemumma
russin om man vill
1 kanelstång
4 dl ris
7,5 dl vatten
1 rågad tsk salt
1 tsk socker

Gör så här:
Fräs löken i olja. Lägg i alla kryddorna och fräs lite till. Bryn kycklingen i kryddorna. Salta & peppra. Klipp sönder tomaterna med en sax i burken (lättast!). Häll dem och vattnet i grytan. I med buljongtärning och socker. Låt grytan koka i 20 minuter. Lägg i potatisen och koka tills allt är färdigt, tar ca 10 – 15 minuter.

Gult ris
Fräs kryddorna i olja & smör. Häll i riset (och russin om man vill). Fräs så riset absorberar kryddorna. Häll i vatten, salt & socker. Koka tills riset är klart.

Det här är smakrik mat. Mer av aromatiska kryddor, än av chilihetta. Men risken med all asiatisk mat är att smaken blir ofyllig – det känns som en spets upp i gommen men utan den runda fylligheten. Testa i så fall med en extra vitlöksklyfta och lite mera salt. Det brukar göra susen.

Sydafrika har sedan apartheid-tiden ett perverst sätt att dela in människor i olika raser. Det finns svarta och vita. Och så finns det färgade – ungefär som om andra människor skulle vara ofärgade…

I Kapprovinsen bor många färgade ättlingar till sydostasiatiska slavar som tvingats till Sydafrika. Cape Malay-köket är den mix som uppstått när traditionell indonesisk mat blandats med holländsk och indisk och engelsk. Jag försökte leta på Wikipedia för en bättre förklaring, men hittade ingen.

Gott är det i alla fall, mat från Cape Malay-köket.

Sommarpasta med kantareller & spenat

21 torsdag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, mat, pasta, vegetariskt

≈ 3 kommentarer

Etiketter

huvudrätt, klimatsmart, pasta, vegetariskt

Äntligen en liten smula sol och sommar. Det var så varmt att vi kunde äta middag på uteplatsen.

Ja, alltså. Man fick klä på sig…

Men det blev läge för en av sommarens höjdare: kantareller. Här med lök och pasta, spenat, vitlök & parmesan.

Det här behövs till 2 personer:
250 g kantareller eller annan svamp
olivolja
salt & svartpeppar
1 färsk knipplök, finhackad
2 vitlöksklyftor, finhackade
1 liten påse spenat, 65 g
ett par drivor riven parmesan

Pasta efter tycke och smak

Gör så här:
Skrapa bort jord och sånt från svampen. Skär den i mindre bitar. Stek i lite olivolja tills vätskan kokat in. Lägg ner löken och stek ett par minuter på medelvärme. I med vitlök, mera olivolja och ganska mycket salt & svartpeppar. Stek tills allt är klart. Blanda ner spenaten.

Strö över riven parmesan, gärna en liten driva. Ät & njut.

Jag har sett recept där 200 g kantareller ska räcka till 4 personer. Den som hittar på den typen av recept är nog ingen kantarellälskare…

Ett år i Bourgogne & ett i Champagne

18 måndag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in vin, vinodling

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Frankrike, vinodling

”Tycker du att sommarn är för blöt
nåväl an så tag dig då en film
tag dig en väl och två väl och tre
så blir du mycket nö-öjda-are”

Jag gjorde som jag sade; jag gick ut och sågade ner halva syrenen. Körde två berg med kvistar till tippen, och sågade upp resten av trädstammarna.

Sedan var jag så där som opraktiska människor är när de har gjort något med händerna. Jag var stolt som en liten (nåja) tupp.

Men vad gör man sedan så? Bada verkar inte vara att tänka på den här sommaren.

Istället hittade jag två filmer på Netflix. A year in Burgundy och Ett år i Champagne, dokumentärer som speglar ett år för vinproducent i de här regionerna. (Det var då jag började nynna på en ny text till Så lunka vi så småningom…).

I dokumentärerna får man följa Martine när hon återvänder till Frankrike, tar sin CV2 och åker runt till vinbönderna. De kollar vinstockar, vädret och hur vinet jäser. Bönderna oroar sig för vädret på det sätt som bönder har gjort i alla tider. Men mest av allt så häller de upp ett litet avsmakningsglas – och sedan luktar, gurglar och smakar de på olika viner. De yngsta ligger i tanken i väntan på buteljering, det äldsta tror jag är 75 år gammalt.

Men filmerna berättar också om byar och fester och vinregionernas historia. Bourgogne-filmen hävdar att det var cistercienser-munkarna som upptäckte terroir. De gjorde vin för att ha till nattvarden – och så upptäckte de att vinet från ett vinfält smakade på ett annat sätt än vinet från ett annat fält.

Som du förstår blir jag helt såld på filmerna. Först sätter Frankrike-suget igång med våldsam kraft. ”Jag vill åka dit!”.

Men sedan lugnar jag mig och tänker: ”Man kan ha det sämre en regnig dag i juli. Det är rätt okej att sitta inomhus och kolla på film om vinframställning.”

Färskpotatissallad med oliver & soltorkade tomater

14 torsdag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, smårätt, tillbehör, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

klimatsmart, smårätt, tillbehör, vegetariskt

”Sommaren är kort
Det mesta regnar bort…”

Ungefär så känns vädret den här sommaren. Man behöver inte direkt oroa sig för att man ska bränna sig på stranden…

Men då får man hitta på andra saker. Imorgon har jag tänkt att gå loss på ett gäng syrener som står i hörnet av trädgården. De har liksom glömt bort att träd och buskar ska stå upp. Istället har de intagit en alltmer liggande hållning.

Jag läste på nätet att man sågar av buskarna 30 cm över marken. Om man förnyar en tredjedel varje år – så har de förmåga att växa och utvecklas.

Alltså, imorgon är det fram med sågen; det gäller bara att akta tummen.

”Denna dagen, ett liv” som farbror Melker sade i Saltkråkan.

Om man inte vill såga ner syrener kan man gå in i köket och laga lite mat. Färskpotatissallad med oliver & soltorkade tomater funkar bra till rökt fisk eller charkuterier eller en grillad biff. Eller kanske som en sommarlunch med bröd och kokt ägg.

Det här behövs till 4 – 5 personer:
1 kg färskpotatis
2 knipplökar
200 g gröna bönor
1,5 dl urkärnade gröna oliver, skurna i kvartar
1,5 dl finstrimlade soltorkade tomater
salt & svartpeppar

Dressing
9 msk olja (1,25 dl) (olivolja + olja från de soltorkade tomaterna)
3 msk vit balsamvinäger (0,5 dl)
3 msk vatten (0,5 dl)
salt & svartpeppar

Gör så här:
Skrapa eller skala potatisen. Skär den i mindre bitar och koka den. Skala och hacka löken. Kvartera oliverna och strimla tomaterna.

Blanda ihop dressingen. För de som inte vill stå och mäta med matskedsmåttet finns ungefärliga mängder i deciliter.

Blanda potatissalladen med dressingen.

Glöm inte bort salt & svartpeppar. Det höjer livskänslan flera grader – eller vad det nu var farbror Melker sade.

Nu är vinskörden bärgad

11 måndag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in Alsace, alsacevin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Alsace, alsacevin, Frankrike, resor, vinodling

Nu är vinskörden bärgad och ligger på plats i källarskrubben. Rött vin och rosé från Bandol, vitt vin från Alsace. Men jag var tvungen att ta vägen förbi Ikea och köpa nya vinställ för att allt skulle få plats. Och seriöst, vi har en liten kombi – borde man inte skaffa en större bil så man får plats med mer vin i bakluckan.

För du vet ju hur det är när man handlar. Man provar lite och så provar man lite till och så kommer man hem med mer än vad man tänkt sig.

Fast när det gäller vin, så konkar man ut det till bilen. Lyfter ur några väskor och undrar hur tusan man ska få plats med allt vin. Det verkade ju så lite inne på vingården, bara två flaskor Sylvaner och fyra standard-Riesling och så en liten låda av den bättre Rieslingen och lite Pinot Gris och några flaskor Crémant. Det kan väl inte vara så mycket…

Som du hör av exemplet så stannade vi i Alsace och besökte våra vanligaste vingårdar. Florian Beck-Hartweg i Dambach-la-ville gör fortfarande utmärkt ekologiskt vin. Den sympatiske Gérard Waegell i Nothalten (vilket jäkla namn på en by i Alsace) gör fortfarande bra vin till liten peng. Vore man bilförsäljare skulle man säga att det blir mycket vin för pengarna.

Men Gérard Waegell påminner mig om något annat: Att vara vinbonde är ett slit. Trots att han bara är i 40-årsåldern har han fått byta ut ena höftleden, och i december är det dags att byta ut den andra.

Och här klagar jag på att vi har en för liten bil. När allt jag behöver göra är att bära ut kartongerna till bilen och stuva in dem.

Hans fru Nathalie berättar att de i alla fall fått en riktig semester. I maj åkte de till Korsika, men vädret var dåligt med mycket regn.

Kanske är det där likheten finns. De mötte regnet på Korsika i maj – jag ska ha semester i ett Göteborg där vädret verkar tro att kalendern står på oktober.

I alla fall om man ser till regnmängden.

Kraftiga men silkesmjuka rödviner från Bandol

08 fredag Jul 2016

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, resor, vin, vinodling

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Frankrike, rött vin, resor, vinodling

I Bandol gör jag något jag aldrig har gjort tidigare: Jag visar personalen på en vingård hur en korkskriv fungerar!

Tjejen i caven (vinkällaren) hos Domaines Bunan gör sin första dag på jobbet. När hon ska öppna den första flaskan vin, så drar hon sönder korken. Jag påpekar försiktigt att man måste dra ut korken i två steg och visar henne hur man petar fram den första (lilla) hävstången på korkskruven.

Domaines Bunan ligger 4 – 5 mil öster om Marseille. Vi kör på vindlande vackra småvägar upp från kusten. Semesterkommersen byts mot små vinodlarberg och vägen är så smal att man måste backa om det kommer en mötande bil. Utsikten är magnifik, Medelhavet åt ena sidan, den medeltida byn La Castellet åt den andra.

Caven är välordnad, på gränsen till tjusig. Och tjejen i vinförsäljningen får också en smattrande tillsägelse från ägaren när han ser den sönderdragna korken.

Bandol är ett litet och ganska okänt vindistrikt. Men skulle du ha vägarna förbi så åk dit. Där produceras högklassiga röda viner på den druva som dominerar distriktet: Mourvèdre. Det är en druva som ofta finns med i sydfranska blandningar, men här får den spela huvudrollen. Mellan 50 och 90 procent av rödvinet måste vara Mourvèdre i Bandolviner.

Vingården Domaines Bunan är ganska stor, totalt cirka 80 hektar. Produktionen på den egna marken är ekologisk, men gården arrenderar också mark för att göra lite billigare vin.

Det ger viner som säljs med appellationen Côtes de Provence och ligger på rätt sida 10 euro-gränsen.

När tjejen fått ordning på det där med korkskruven så provar vi provar vi oss igenom ett antal viner och kommer hem med både vitt och rosé – förutom de kraftiga rödvinerna.

Men det mest prisvärda rödviner från Domaines Bunan hittar vi i vinavdelningen på stormarknaden Carrefour! ”Domaines Bunan 2012 Bandol” kostar omkring 10 euro – och är ett fantastiskt vin. Moget, kraftfullt men med mjuka tanniner.

Om du är i Frankrike och drar kundvagnen på Carrefour, tveka inte att rycka åt sig en flaska. Leta upp köttavdelningen och få med dig en biff – sedan är det bara att åka hem och njuta. (Ja, du ska kanske steka biffen först.) Köttet får vinet att bli alldeles silkeslent.