Nu är vinskörden bärgad och ligger på plats i källarskrubben. Rött vin och rosé från Bandol, vitt vin från Alsace. Men jag var tvungen att ta vägen förbi Ikea och köpa nya vinställ för att allt skulle få plats. Och seriöst, vi har en liten kombi – borde man inte skaffa en större bil så man får plats med mer vin i bakluckan.

För du vet ju hur det är när man handlar. Man provar lite och så provar man lite till och så kommer man hem med mer än vad man tänkt sig.

Fast när det gäller vin, så konkar man ut det till bilen. Lyfter ur några väskor och undrar hur tusan man ska få plats med allt vin. Det verkade ju så lite inne på vingården, bara två flaskor Sylvaner och fyra standard-Riesling och så en liten låda av den bättre Rieslingen och lite Pinot Gris och några flaskor Crémant. Det kan väl inte vara så mycket…

Som du hör av exemplet så stannade vi i Alsace och besökte våra vanligaste vingårdar. Florian Beck-Hartweg i Dambach-la-ville gör fortfarande utmärkt ekologiskt vin. Den sympatiske Gérard Waegell i Nothalten (vilket jäkla namn på en by i Alsace) gör fortfarande bra vin till liten peng. Vore man bilförsäljare skulle man säga att det blir mycket vin för pengarna.

Men Gérard Waegell påminner mig om något annat: Att vara vinbonde är ett slit. Trots att han bara är i 40-årsåldern har han fått byta ut ena höftleden, och i december är det dags att byta ut den andra.

Och här klagar jag på att vi har en för liten bil. När allt jag behöver göra är att bära ut kartongerna till bilen och stuva in dem.

Hans fru Nathalie berättar att de i alla fall fått en riktig semester. I maj åkte de till Korsika, men vädret var dåligt med mycket regn.

Kanske är det där likheten finns. De mötte regnet på Korsika i maj – jag ska ha semester i ett Göteborg där vädret verkar tro att kalendern står på oktober.

I alla fall om man ser till regnmängden.