För några år sedan var jag och hustrun på ostprovning. Vi klev en halvtrappa ned till en fransk ostbutik i Göteborg. Häftiga källarvalv, lukt av mogen ost och 14 stolar runt ett bord.

Vi blev lite bekymrade. Vad skulle vi prata om med de tolv andra ostätarna. Plattityder som: ”Det har varit en mild vinter hittills…” (Det här var i februari.)

Men vi behövde inte oroa oss. Osthandlaren klev in med en air av vin, paté och ost, ost, ost. Sedan pratade han oavbrutet i två och en halv timme.

Vi smakade lydigt på brie och munster, camembert och roquefort. Faktiskt kommer jag inte ihåg så mycket av ostprovningen. Jag minns mest osthandlaren och den övertygande brytningen med lätt tungrots-r. Hans berättelser om franska ostar blandat med egna minnen.

– En gång blev jag bjuden på Västerrrrbotten och Amarrone. Det var en fruktansvärrd kombination. Jag kunde inte äta osten i det sällskapet, sade osthandlaren.

Istället rekommenderade han vitt vin till de flesta ostar, särskilt chèvre, som han tyckte skulle avnjutas tillsammans med vin gjort på Sauvignon blanc. Det var också ett av de två viner som ackompanjerade ostarna under provningen.

Sauvignon blanc är en druva som jag inte alltid kommit överens med. Den karaktäristiska doften av svartvinbärsblad har liksom stött bort mig.  Men nu har jag hittat Domaine Lalande Sauvignon blanc 2014. Det är ett vin med pigg syra, lite citrus och ganska nedtonade svartvinbärsblad.

Vinet är som gjort för en aperitif där på balkongen eller uteplatsen en ljummen sommarkväll – just de kvällar som det här året tycks ha glömt bort… Så knata iväg till Bolaget. Ryck åt dig en flaska som får ligga i kylen en stund medan du sitter där ute och hoppas att SMHI har fel prognos för kvällen.

Om det är ett vin för chèvre vet jag inte; jag har inte provat. Men det är ett gott alternativ till en box med vitt vin. Priset är bara 69 kronor – då kan man heller inte kräva ett ”stort” vin.

Tyskland har världsmästerskap i fånig marknadsföring av vin. Det är flaskor i form av snögubbar, namn om nunnor – eller som här med namnet Ett två torr.

Men det hindrar inte vinet, Leitz Eins zwei dry 2013, (99 kronor) från att vara en hederlig och tilltalande Riesling. Lukten handlar om päron och hintar om melon och mineral. Smaken är rundare och mer fyllig än riktigt strama Rielingviner. I slutet finns en uppstramande liten bitterhet.

Det gör att viner funkar utmärkt även till fetare fiskar som lax. Vi tillbringade en fredagskväll med Eins zwei dry och Ugnsstekt lax & romsås med dill och vin.

Sämre sällskap kan man ha innan man hamnar liggande i TV-soffan.

Om det skulle finnas någon kvar av det utdöende släktet som ogillar Chardonnayviner efter att ha druckit australiska tutti-frutti-bomber, så ta en sväng över Chablis. Det är rent, fräscht, och rent ut sagt förbannat gott. Köper man de lite mindre dyra vinerna, Petit Chablis, så kommer man nästan helskinnad ut från Bolaget.

Petit Chablis från kooperativet La Chablisienne är inget undantag. Visserligen får man punga ut med 113 kronor, men i utbyte får man ett fantastiskt användbart matvin. Lukten är klart trevlig med lite mineral, päron och melon. Smaken är sympatiskt citrusartad, men tonerna av päron och melon hänger med in i munnen. Det är fräsch, friskt och fruktigt.

Vi delade på en flaska till ugnsbakad lax med citronhollandaise. Det var ett lyckat äktenskap; citronen i hollandaisen kände igen sin citruskompis i vinet – och smörsmaken rundade av vinet så att det var redo att möta laxen.

Ja, det var gott.

Och nej, det blev ingenting kvar varken på faten eller i flaskan.