I Alsace skiner solen och temperaturen går upp mot 20 grader. Det är bara enstaka moln som blåser från Tyskland och in mot bergskedjan Vogeserna. Så är vädret idag söndag, om man får tro det norska meteorologiska institutet.

Gerard Waegell jobbar för fullt med vinskörden. Just nu skördar han Pinot blanc-druvan. Igår, lördag, skickade han ett mejl och berättade att på onsdag tror han att den skörden är färdig. Han lovar också att försöka skicka lite bilder från vinskörden, men det är svårt att hinna med och att komma ihåg. Just under skörden avgörs hur bra druvorna blir – och därmed vilka inkomster han ska få under kommande år.

Gerard Waegell är den vänlige, yngre bonden som vi handlade vin av i somras. Då var han mörkt brun av arbetet ute på fälten, och lite bekymrad för turisterna som kom och köpte vin av honom. Inte bekymrad för att de ville handla, men bekymrad för vilket språk han skulle använda. Tyska gick bra, och franska förstås. Men engelska… Så när vi pratade med honom hade han redan kollat in vår S-märkta bil.

Han blev lite lättad när han förstod att han kunde prata tyska.

Gerard Waegell bor på ”77, Route des Vins”. Det är en adress, som låter som ljuv musik i mina öron. Byn med 450 innevånare låter inte riktigt lika poetiskt, ”Nothalten”. Men det är hans hemtrakter och här är han förankrad på det sätt bönder gärna är. Han är tredje generationen vigneron och driver gården tillsammans med sin fru.

Alldeles bredvid hans bostad och vinkällare ligger Restaurang Waegell, som drivs av en farbror till honom.

Gården är medelstor, 9 hektar. Men vinodlingarna är utspridda över 10 kilometer och innehåller alla de vanliga druvsorterna. Allt från den vardagliga Sylvaner-druvan till de mer uppskattade Riesling- och Gewürztraminer-vinerna. Han gör också en god Muscat – och så vin på den Alsacedruva som jag tycker är allra godast: Pinot Gris.

En del av marken ligger inom Grand Cru Muenchberg. Det är ett särskilt utvalt kvalitetsområde, för Gerard Waegell betyder det att han får ut ett högre pris för vinet.

Och så gör han förstås ett mousserande vin, Cremant d’Alsace. Det är ett vin gjort enligt den traditionella champagnemetoden. Torrt, friskt och med en smak som väcker förhoppningar om mat – precis som en aperitif ska göra.

I år hoppas han på en lyckad skörd – och på att äntligen få ta ett glas Cremant när allt slit är över.

Utsikt över Nothalten och vinfälten runt byn.
Bilden kommer från Gerard Waegell.