Ugnskyckling med fetaostcrème

31 onsdag Okt 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in huvudrätt, kyckling, mat, tillbehör, vardagsmat

Etiketter

huvudrätt, klimatsmart, kyckling & fågel, sås & röra, tillbehör, vardagsmat, Vin- & kokbok

Var tredje torsdag käkar vi ugnskyckling med fetaostcrème och ris. Det beror på att 14-åringen bestämmer det varje gång det är hans torsdag. (Vi bestämmer ju maten var tredje vecka – jag, hustrun och 14-åringen.) Jag tror att det är hans tolkning av en maträtt som finns mellan vardagsmaten och helgmaten. Och det är ingen dum tolkning. Den här kycklingen funkar lika bra en vanlig dag i veckan, som en söndag.

Det här behövs till 3 personer:
olivolja
900 g kycklingben
salt & peppar
0,5 msk torkad timjan

Fetaostcrème
½ pkt fetaost, finriven
ca 3 msk turkisk yoghurt
ca 1 msk torkad oregano
1 vitlöksklyfta pressad
ganska mycket mald svartpeppar

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Olja en ugnsform och lägg i kycklingbenen. Krydda med salt, peppar och ganska mycket timjan. Sätt in formen i ca 30 minuter. Kycklingen ska vara helt genomstekt – ända in till benet. Vänd kycklingbenen efter halva tiden.

Rör ihop fetaostcrèmen. Ta mycket oregano, det ska bli en tydlig oreganosmak. Men ta bara så mycket yoghurt att den binder ihop röran. Peppra och ha i vitlöken, men hoppa över salt – fetaosten är redan salt.

Ät med pilaffris (tidigare inlägg) och tyck att det är en hyfsad torsdag även om det är november.

Receptet kommer från början från kokboken Medelhavsmat av Mette Ankarloo. Det är sällan jag använder recept rakt av, men ur den boken tycks jag göra det. Kanske beror det på att recepten är användbara…

Kycklinggryta Coq au Riesling

15 lördag Sep 2012

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat, vin, vitt vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

alsacevin, gryta, klimatsmart, kyckling & fågel, vitt vin

Hem på fredagskvällen. Fram med datorn, Spotify och Leonard Cohen. Vi såg honom på Gamla Ullevi för ett par veckor sedan, och en piggare 78-åring har aldrig spelat där. Konserten var grymt bra.

Vi hällde upp ett glas Riesling och så var det bara att googla Coq au Riesling. Hade aldrig ätit den här alsassiska rätten tidigare, så inspiration i form av recept var nödvändigt.

Sedan gjorde vi som vanligt: läste recepten och följde inga råd särskilt bra. (Skulle vara Leonard Cohens då: They sentenced me to 20 years of boredom, for trying to change the system from within… First we take Manhattan, then we take Berlin… Jag gillar den ironin.)

Det här behövs till 4 personer:
1,2 kg styckad kyckling eller kycklingdelar
8 schalottenlökar
400 – 500 g skogschampinjoner
140 g (en förpackning) tärnad bacon
salt, peppar, timjan (lagerblad om man vill)
3 vitlöksklyftor
olja eller smör
½ msk vetemjöl
75 cl vitt vin (Riesling)
½ – 1 msk dijonsenap
½ tärning kycklingbuljong
1 – 1,5 dl creme fraiche

Gör så här:
Skala löken. Skiva svampen. (Stycka kycklingen om den är hel.)

Fräs bacon i en stekgryta eller tjockbottnad gryta. Lägg i löken när bacon börjar bli brynt. Låt den fräsa med en stund. Ta upp bacon och låt rinna av. Ta upp löken.

Fräs kycklingdelarna i baconfettet. Häll eventuellt i lite olja. Fräs tills de får en stekyta. Krydda. Pressa i vitlöken. Klicka i senap. Häll på vinet och låt grytan koka i 30 minuter, eller tills kycklingköttet är helt genomstekt (vitt). Lägg i löken när det återstår 15 – 20 minuter av koktiden.

Fräs under tiden svampen, så den får färg. Krydda med salt och vitpeppar. Lägg i svamp och bacon när 5 minuter av koktiden återstår.

På slutet häller du i creme fraiche. Låt allt koka upp. Smaka, kanske behövs det mer kryddor.

Vi åt och var mer än nöjda. Hustrun gick i taket och tog en tredje portion. Själv tyckte jag det var riktigt gott, men skulle kunna tänka mig att höja smaken lite till. Kanske lite mer senap, kanske mer timjan…

Till maten provade vi två av sommarens viner. Riesling från Frey-Sohler 2010 och Riesling Vieilles Vignes 2009 från David Ermel. Det var två mycket olika vin. Frey-Sohler hade högre frukt och syra, något som märktes både i lukten och smaken. David Ermels vin var mildare, rundare. I lukten var petroleumdoften tydligare. Skillnaden i smak var som att jämföra ett Granny Smith-äpple med ett svenskt sommaräpple.

Vad som var godast? Det är just en smakfråga. Själv uppskattar jag svenska sommaräpplen, alltså passade David Ermels Riesling min gom bra. Dessutom är coq au vin en ganska mild rätt.

Ett nyare recept med lite mindre vin hittar du på Coq au Riesling – kycklinggryta med svamp & vitt vin.