Slottet Tanesse vilar som en sirlig gammal dam på de mjuka kullarna i södra Bordeaux. Herrgården – för det är egentligen inget slott – har en sandstensfasad som fått patina av några hundra års sol och regn.

Utanför järngrindarna sluttar marken ner mot floden Garonne. Vinstockarna löper i raka, tuktade rader över kullarna. Det är lite som om de ställt sig i givakt för den åldrande slottsfrun.   

Just över de kullarna kör Guillaume Gonfrier sin japanska terränggående SUV när vi var där förra sommaren. Han stannar och pekar upp mot den sirliga damen.

– Däruppe ligger slottet och runt omkring här ligger vinfälten som producerar vinet Chateau Tanesse, säger han.

Guillaume Gonfrier är i 25-årsåldern och tredje generationens vinmakare på Vignobles Gonfrier. Det är en stor anläggning med 60 anställda och sammanlagt 570 hektar vinodling. Men gården satsar på vinturism och han tar emot med både öppna armar och ett leende.

Vi kikar runt i anläggning och lagerlokaler. Guillaume tar oss med in i familjens ursprungliga slott med en pytteliten vinkällare för lagring och till sirliga salonger med möbler som skulle kallas för gustavianska i Sverige.

Aldrig har vi fått en mer intressant rundvisning. Har du vägarna förbi och är det minsta intresserad av vin: åk dit. Jag tror det blir ett besök du kommer att minnas länge.

Naturligtvis provade vi vin – och fick med oss några kartonger i bakluckan. Mest köpte vi Chateau Tanesse 2012. Flaskor som nu har fått ligga till sig ett år i vår källarskrubb.

I fredags svängde jag förbi Systemet och köpte en flaska Chateau Tanesse 2016 (rött, 119 kronor på Bolaget). Nu skulle vi kolla vad det var för skillnad.

Och visst, fyra år i källaren märks. Det yngre vinet har toner av blått i den röda färgen, det äldre drar mot tegelröda nyanser.

När man trycker ner näsan i årgång 2016 så möts man av mörk frukt, fat och aningen tobak. Men där finns också en pigg fruktsyra.

Just fruktsyran har klingat av i det äldre vinet. Där finns istället toner av läder och sten, dov frukt och faktiskt aningen viol och pastill. Det är ett kul vin att sitta och lukta på – lite så där som tjuren Ferdinand – för det bjuder på nya lukter nästan varje gång.

I munnen har det yngre vinet en pigg frukt som balanseras av en tydlig strävhet. Det är rakt, hederligt och passar utmärkt till en köttbit på fredagskvällen.

Chateau Tanesse från 2012 är avrundat och sirligt – som en gammal adelsdam – men ändå finns en ryggrad av strävhet kvar.

Okej, börjar bli dags att runda av. Tycker jag att det var värt svängen till Bolaget för att få med mig en flaska Tanesse hem?

Jag säger så här. Gillar du viner som är  fruktbomber med extra allt och så lite sötma som klistrar fast i gommen – då är det här inget för dig.

Men tycker du om de mer klassiska vinerna – en stil väl vårdad i Bordeaux – då tycker jag att du ska slå till med en flaska. Men kom ihåg att den sirliga elegansen finns ännu inte hos årgång 2016. Den är mer som en yngre släkting – ungefär som en tonåring – som fortfarande har lite spring i benen.