Åskan mullrade runt omkring – och regnet droppade en bit bort, men inte en enda droppe kom i huvudet på mig på lördagskvällen… Och det var tur, för pysslet med grillen lyckades bra. Först grillade jag fläskytterfilén rakt över glöden, sedan penslade jag på glazen och lät köttet grillas färdigt på lägre temperatur.
Gott? Ja, grillad fläskytterfilé med sweet chili-glaze är en kryddig köttbit där sötman i glazen går fint ihop med fläskköttets egen sötma. Det blir både gott och lättgillat.
Det här behövs till 4 personer: 700 g fläskytterfilé eller fläskfilé salt & peppar
Gör så här: Tänd grillen och låt briketterna brinna ut. Lägg dem efter ena sidan. Blanda ihop glazen.
Skär bort senor och onödigt fett från köttbiten, salta & peppra.
Grilla köttet rakt över glöden ett par minuter tills den får fin färg. Flytta det till den del av grillen där det inte ligger briketter. Låt det grilla klart under lock. Pensla på glazen ett par gånger.
Ät & uppskatta grillkvällen. Vi år mangosallad till – köttet och salladen funkade verkligen jättebra ihop.
Lite värre var det med vinet. En Pinot Gris från Alsace skulle kunna passa helt perfekt till det ljus, svagt söta och kryddiga köttet. Vi tog Hubert Becks Pinot Gris. Det är inget dåligt vin, men restsötman i vinet liksom klibbade kvar i gommen…
Ska du dricka det här vinet så ska det vara en varm sommarkväll. Vinet ska vara riktigt kylskåpskallt – och till det grillade köttet ska du leta upp en annan flaska.
Mangosallad blir en fräsch, god och sötfruktig sallad, som gjord för de varma sommarkvällarna. Den passar perfekt till grillat fläskkött, gärna med en söt eller stark glaze.
Det här behövs till 4 personer: 5 dl / 250 g mango, skuren i småbitar 1 gurka, tärnad 3 schalottenlökar, skalade och tunt skivade 1 röd chili / spansk peppar, urkärnad och finhackad
vit balsamvinäger olivolja salt & mycket svartpeppar
Gör så här: Skär grönsakerna och blanda ihop dem. Gör en dressing av 1/3 vit balsamvinäger och 2/3 olja. Salta och dra runt svartpepparkvarnen ordentligt. Blanda ner dressingen.
Till helgen ska det bli 23 grader och sol. Äntligen! Kanske läge för en stilla pilsner eller ett glas rosévin när eftermiddagen börjar övergå i kväll. Då funkar det bra med en rostad skiva baguette toppad med brandade.
Det är den salta, provensalska torskröran som kryddas med lök och vitlök, timjan och lagerblad. Den får stå länge på spisen, så att smakerna hinner sätta sig riktigt bra.
Sedan är det bara att äta den avsvalnad eller kall. Kanske tillsammans med oliver eller som en förrätt på hårdkokta ägghalvor. Man kan blanda brandade med potatismos till provencalsk ”lappskojs”, men det tycker jag verkar mindre lockande…
Det här behövs till en liten sats: 200 g torsk, utan skinn och ben
0,75 dl flingsalt
1 dl olivolja
1 schalottenlök, skalad och finhackad
4 vitlöksklyftor, skalade och finhackade
1 kvist timjan
1 lagerblad
kanske lite vitpeppar
Gör så här: Strö saltet över torsken. Låt den rimma i rumstemperatur i en timme. Ta upp torsken, skölj av saltet och skär den i mindre bitar.
Fräs lök och vitlök i olivolja en stund. Lägg i torsk, timjan och lagerblad. Låt röran koka på lägsta värme i 50 – 60 minuter.
Ta upp timjanskvisten och lagerbladet. Mosa torsken med en gaffel. Häll i olivoljan och mosa ner den till ungefär samma konsistens som potatismos.
Receptet följer nästan helt Danyel Couets brandade i kokboken Mina smaker från Provence. Det är en kul och sympatisk liten kokbok, som jag läser med behållning.
Jag hittade den i vintras när jag handlade mat på en stormarknad. Någonstans mellan strumporna och grönsaksdisken låg lite kvarglömda böcker som såldes för halva reapriset. Jag fick den för 39,50. Ibland blir man glad…
Senaste sättet att investera sina pengar är att köpa en ko! Investeringen är säker och lika enkel som att köpa fonder. Det här berättar den svenska resetidningen Tête à tête i sitt senaste nummer.
Den franske bonden Jean-Baptiste Galloo har kommit på ett sätt att tjäna pengar. Han säljer en ko för 1 800 euro, men kon bor kvar på hans gård och ger avkastning. I fyra år får ägaren plocka ut en ränta på 6 procent i form av produkter från gården. Det blir ägg, mjölk och kött för sammanlagt 108 euro.
Investeringen är säker: efter fyra år får ägaren tillbaka de satsade pengarna – och skulle oturen vara framme och kon dör, så täcker försäkringar upp bortfallet.
Tidningen Tête à tête har i det senaste numret ett tema om annorlunda shopping. Texten om att köpa en ko roade mig mest, men även en artikel om hur fransmän handlar vin smuttade jag i mig som ett glas kyld Riesling från Alsace.
Tête à tête är en svensk resetidning om Frankrike. I varje nummer kåserar Staffan Heimersson om livet som pensionär i Provence. Förutom att skriva en text då och då så avhåller han sig från ”golf, dricker för mycket vin och har huvuddelen av sitt intellektuella umgänge med sina tre katter”. Det är i alla fall så han presenteras.
Jag köper utan vidare hans kåserier. Det senaste handlar om när han byggde ett gästhus för att hundägare skulle kunna komma på besök. In i huvudbyggnaden kommer inga hundar; det ser katterna till.
Men jag har svårare för namnet på hans hus: Villa Dallas. Det får mig att längta långt bort från Lubéron-bergen…
I varje nummer finns en high-light på en fransk stad. Det här numret handlar om Lyon, förra gången var det Strasbourg som presenterades.
Tidningen är klart läsvärd, även om den ibland blir lite akademisk och ”ojournalistisk”. Den finns att köpa i välsorterade kiosker eller på http://www.teteatetemag.com/
– Kan vi äta hos er? – Det är klart ni kan! Vad vill ni ha? Kalvfrikandå? Fläskstek med linser?… Det finns en god lantpastej att börja med.
”Le client le plus obstiné du monde”
Den franske matskribenten Robert Courtine har gett ut kokboken ”Madame Maigrets receptbok” med mat och recept ur den gamla deckarserien om kommissarie Maigret. Under året har jag kollat runt i boken och lagat sju av maträtterna. Jag har moderniserat ganska friskt, och blivit bra belönad. Det har blivit god och lättlagad mat.
Men när jag kom till den här fläsksteken med linser blev det knepigare. Det skulle vara en fläskstek som steks i ungen – och sedan smaksätter man linser med stekspadet.
Jag gick till verket med uppkavlade ärmar och hyfsat humör. Ännu en chans att variera 14-årige sonens krav på fläskytterfilé. Jag stekte den i ugnen, öste köttet med vatten, och lade i kokta linser på slutet.
Resultatet blev kokt kött och linser som inte tagit åt sig av köttsmaken. Ungefär lika lyckat som Dagens rätt på en vägkrog…
Jag rev mig i huvudet och gjorde om receptet. Resultatet ser du här nedanför.
Linser kan vara fantastiskt gott om man väljer en god sort och smaksättning. Här får belugalinser steka tillsammans med fläskytterfilé och kabanossen till en smakrik helhet.
Det här behövs till 4 personer: 2 dl linser som du gillar, t ex belugalinser
4 – 5 timjanskvistar
1 vitlöksklyfta, skalad
vatten & salt
olivolja
600 g fläskytterfilé eller fläskfilé
salt & vitpepparpeppar
100 g kabanossen, eller annan smakrik men inte för stark korv (inte Scan), skuren i mindre bitar
2 schalottenlökar, skalade och skivade
Gör så här: Koka linserna enligt anvisningar på förpackningen. Gärna tillsammans med timjan och en vitlöksklyfta. Häll av vattnet. Ta bort timjan och vitlök.
Skär bort senor och onödigt fett från köttet. Häll i lite olivolja i en traktörpanna och bryn köttet så det får fin färg runt om. Salta & vitpeppra. Sänk värmen och stek tills köttet är nästan klart (känns stumt när man trycker på det med fingret).
Lägg i schalottenlöken och korven. Blanda runt. Häll i lite vatten och linserna. Brässera ett par minuter så smakerna hinner gotta ihop sig.
Ät med en god sallad och kanske surdegsbaguette. Ett glas vin är inte helt fel, kanske en rustik och smakrik Côtes du Rhone…
Vad får man egentligen för 49 spänn? En tidskrift eller en hamburgare – eller lite mer än en halv pocketbok? Märkligt nog får man ett fullt drickbart vin om man går till Systemet och köper en flaska Monterosso.
Det är ett fruktigt, generöst vin med lite vibbar av mörka, sötfrukta körsbär. Okej, det är kanske inte världens största vin. Men det funkar utmärkt till en grillad fläskkarré eller som följeslagare när man ska ut på picknick.
Den Moterosso som säljs nu är från 2012, så det är ett mycket ungt vin. Och det är nog så man ska se vinet – ungt och läskande en sommarkväll.
Pasta Bohémienne påstås vara romernas mat från Rhône-deltat. Ingen vet om det stämmer, men den här pastan är god och fyllig, smakrik och krämig. Så vad mer kan man begära… Tjaa, den är lättlagad också.
Det här behövs till 3 personer: 1 liten aubergin
2 röda paprikor
olivolja
salt & svartpeppar
1 tomat
lite strimlad basilika
½ – 1 burk pesto, vill du göra egen pesto så finns recept HÄR
och så pasta förstås
Gör så här: Skölj och skiva auberginen. Salta skivorna och låt dem stå en stund. Sätt ugnen på grill, 225 grader.
Skölj av auberginen. Skär den i bitar och lägg dem i en oljad ugnsform. Salta försiktigt och svartpeppra. Droppa över lite olivolja och sätt in formen i ugnen i sammanlagt ca 30 minuter.
Skölj paprikan. Dela och ta bort kärnhuset. Skär i mindre delar. Lägg i paprikan i ugnsformen så att den grillas i ca 20 minuter.
Kärna ur en mogen tomat och skär den i små bitar. Blanda ner tomaten i de färdiga grönsakerna. Droppa över lite mer olja, strö över basilika och kolla om det behövs mer salt & svartpeppar.
Vi åt & tyckte att smakerna funkade riktigt, riktigt bra ihop. Särskilt pesto och aubergine.
Det här receptet kommer från början från kokboken Till bords i Provence. Det är en ganska gammaldags bok med romantiserad skildring av bondebefolkningen. Det är liksom rätt så gott om glänsande svarta oliver och lagrade getostar, men ont om värkande ryggar…
Men det är en ganska charmig bok med kul recept. Egentligen ska grönsakerna grillas hela i receptet, men jag förenklade det så här på måndagskvällen.
Om någon undrar varför det är pesto i fransk mat, så är svaret att pesto finns inte bara i Ligurien. I Provence gör man också basilikaröran, men där kalas den egentligen pistou.
Salade de Lyon är en favoritsallad där senapsdressingen bryter fint mot stekt bacon och krutonger. Annars börjar den här veckomenyn med en lättlagad och användbar pasta för måndagen: pasta med ugnsstekta grönsaker och feta. Veckan slutar på söndagen med godaste lövbiffen fylld med kapris, vitlöksost & soltorkad tomat.
Däremellan finns klassisk panerad torsk med en god tatarsås, auberginegratäng och helstekt fläskytterfilé. Tagliatelle med räkor, kräftstjärtar & vin är en av de där rätterna som ger ett lyxigt resultat efter bara en kort stund i köket.
En av mina absoluta favoriter är Chèvre chaud, alltså gratinerad getost-toast. Här äter man den med tunna apelsinskivor. Det är snabbt, det är billigt och det är faktiskt förbannat gott.
Aioli är den provencalska vitlöksmajonnäsen. Len och krämig av äggula, sting av vitlök och med lite citronjuice som piggar upp…
Den här vitlöksmajonnäsen får både mig och mina smaklökar att gå igång. Det är så fruktansvärt gott.
Men aioli är inte bara en sås. Grand aioli är namnet på en provencalsk festmåltid där man äter aioli till fisk, bläckfisk, grönsaker, ägg och oliver. Egentligen ska det vara torkad fisk, men det finns sällan i svenska fiskaffärer – och luktar så illa – så jag tar gärna färsk fisk istället.
Per person behövs kanske: 150 g fiskfilé – kolja, torsk, lax… några bläckfiskringar 1 lättkokt morot – bara ca 2 minuter – i stavar 1 bit lättkokt blomkål i buketter 1 hårdkokt ägg 1 – 2 kokta potatisar kokta gröna bönor, kanske 75 g 1 tomat med olivröran tapenade. Recept finns HÄR några oliver en bit baguette kanske kronärtskocka, kanske sniglar… eller också tar man det som finns hemma eller det man gillar, för det här är så långt från snobbmat som man kan komma…
Gör så här: Sätt ugnen på 175 grader. Lägg fisken i oljade ugnsformar. Droppa över lite olivolja och salta lätt, kanske ett varv med pepparkvarnen. Sätt in fisken i ugnen till den är vit/ogenomskinlig i köttet. Det tar kanske 15 minuter, jag brukar faktiskt titta på fisken och inte på klockan…
Om man ugnsteker mager fisk som torsk och kolja, så är det ett bra knep att klippa ut ett ”lock” av bakplåtspapper och lägga över fiskfiléerna. Då blir de så där härligt skiviga – och inte torra och trista.
Skär och koka grönsakerna al dente. Koka ägg och potatis. Skär i lagom bitar. Lägg upp allt på fat så man kan plocka åt sig det man vill ha av buffén.
Så kommer vi till det där guldgula, smarriga…
Aioli – till 8 personer behövs: en valnötstor bit vitt bröd, t ex från baguette. Men ta inte med kanten. 1 msk pressad citron 1 msk vatten 4 vitlöksklyftor, skalade och rivna eller pressade 3 äggulor 3 dl olja, t ex 1,5 dl olivolja och 1,5 dl neutral olja 2 tsk fransk dijonsenap salt & svartpeppar
Gör så här: Ställ fram alla ingredienserna så de får samma temperatur. Lägg brödet i pressad citron och vatten en stund.
Knäck äggen och häll gulorna i en mixer tillsammans med det uppblötta brödet, vattnet, citronjuice och riven vitlök. Kör ett par varv med mixern. Droppa i lite olja, fortsätt kör med mixerna… Se till att äggulorna hela tiden suger upp oljan, men kör inte så mycket att det blir vispad äggula istället för majonnäs. Efter en stund kan man hälla i oljan i en tunn, tunn stråle.
Jag tycker att det är lättare att lyckas med aioli än med vanlig majonnäs, som oftare skär sig (äggulan tar inte upp oljan). Men skulle det ske kan man alltid börja om. Skrapa ur mixern, häll i en äggula. Mixa och häll i den skurna majonnäsen droppvis till en början.
Vi åt aiolin – smackade och log – tillsammans med några kompisar. Till maten drack vi Puycheric, fortfarande ett jättegott vin. Men vi hade också en flaska Gran Feudo Rosé för 69 kronor på Systemet.
Det vinet brukar uppskattas av vinrecensenter, men det föll mig inte alls på läppen. Jag tyckte det var platt, syrligt och ogästvänligt som en förgrämd ungmö i en gammal svart-vit pilsnerfilm…
Men jag vet inte riktigt om jag kan lita på mina smaklökar – en begynnande förkylning gör att det mesta smakar sämre. Men å andra sidan… Aiolin var underbar.
Vin, mat, Alsace 