Xavier Côtes-du-Rhône – som en tonartshöjning i Eurovision

Etiketter

Det finns vin som man blir trött av. (Ja, det klart. Dricker man snabbt upp en hel flaska vin ensam, så blir man trött. Men det var inte så jag menade).

Jag menar trött för att vinet känns oinspirerat, ofokuserat, platt… Ja trist, helt enkelt .

Och så finns det vin som gör en pigg. Vin som är roligt, smakrikt, trevligt, gott.

Ett sådant vin är Xavier Vignon Côtes-du-Rhône 2022 (125 kronor, rött, ekologiskt, socialt & klimatsmart). Kanske är det den lätta syran i vinet som får mig på gott humör. Kanske är det följsamheten. Det finns en ryggrad av strävhet, men den samspelar fint med vinets lekfullhet och sätter sig inte över andra smaker i vinet eller maten.

När man sätter näsan över glaset, så möts man av mörka bär och något som är viol eller pastill. Det luktar svagt som ett godis från förr. En liten hint av fatlagring och kryddor, finns där också.

De mörka bären följer med in i munnen. Men mest är det… Ja, just det, piggt. Syran gör att vinet får ett fokus och inte flyter ut i allmän snällhet.

Om jag var intresserad av Eurovision (något jag inte är) och om jag var musikalisk (något jag inte heller är), skulle jag säga att Xavier är som en tonartshöjning i Eurovision, eller om det är Mello det heter.

Xavier skiljer sig från de flesta vinmakare, de odlar inte druvorna själva utan köper in dem från vinbönder i södra Rhône. I just det här vinet ingår bara druvan grenache, den kanske minst prestigefulla av områdets druvor.

Xaviers historia är naturligtvis ingen ting jag kan, utan något jag läst på Systemets hemsida. Den sidan är en liten guldgruva om man vill hitta fakta om viner och användningsområden.

Men en sak håller jag inte alls med om. Systemet skriver att det är ett vin för nöt- och viltkött. Det funkar alldeles utmärkt till stekt fläskkarré. Jag vet för jag provade förra fredagen.

Fettuccine med mustig sås på champinjoner & tomat

Etiketter

, , , , ,

Låt dig inte luras av recept där det står: ”släng ner en burk tomater, koka den i två minuter så har du en finfin pastasås”.

Tomatsås ska koka länge. En del tycker den ska koka i fyra timmar.

Så mycket tålamod har jag aldrig haft. Men efter 45 minuter (som i det här receptet) har smaken blivit mer koncentrerad och liksom djupnat. Lägger du till brynta champinjoner så har du en riktigt bomb av milda, goda smaker.

Det här behövs till 4 personer:
4 – 6 schalottenlökar eller 2 rödlökar
olivolja
1 msk tomatpuré
salt & svartpeppar
1 burk/förpackning krossade tomater
500 g champinjoner eller annan svamp
3 vitlöksklyftor
2 – 3 tsk röd balsamvinäger
1 litet knippe bladpersilja
3 dl spad från pastakoket
2 dl finriven parmesan eller grana padano

4 portioner fettuccine eller annan pasta

Gör gärna så här:
Skala och finhacka löken. Ta en stor gryta och löken glansig i olja. Pressa ner tomatpuré och låt den fräsa med länge. Salta & peppra.

Häll i krossade tomater, och låt tomatsåsen småkoka utan lock sådär en 45 minuter. Då tjocknar den till en ”röra” och smaken djupnar.

Skala och finhacka vitlöken. Strimla persiljan och riv osten. Skölj/torka av svampen och skiva den.

Sätt på pastavattnet och koka pastan al dente. Häll av pastan när den är klar, men spara 3 dl av pastavattnet.

Fräs svampen i en stekpanna eller gryta. Ta bara med lite olja från början. När vätskan har kokat bort: häll i lite mer olja, skrapa ner vitlök och persilja. Krydda med salt & peppar, häll i lite av pastavattnet och låt koka ihop några minuter.

Häll över allt (pasta, svampen, pastavatten och tomatröran) i den största grytan. Låt allt koka upp. Stäng då av värmen och skrapa ner den rivna osten. Rör så osten smälter.

Kardemummakryddad äppelmarmelad med mindre socker

Etiketter

, ,

Jag skrev för en tid sedan att jag inte kan ha jordnötssmör hemma, för jag äter bara upp den. Nu tror jag det har kommit en konkurrent – det är väldigt svårt att gå förbi den här äppelmarmeladen utan att ta en sked.

Men den passar inte bara att tjuväta ur burken. Den gör sig väldigt bra till en ostbricka med ganska milda ostar eller på frukostmackan eller i filen…

Kryddningen har pigga toner av kardemumma, medan kanel bara finns med som en svag basgång i bakgrunden.

Sockermängden är anpassad till mina smaklökar – och de skriker högt när saker blir för söta. Då blir också ”marmeladen” mindre hållbar och inte lika fast som marmelad brukar vara.

Det här behövs till en ganska stor sats:
1 kg syrliga (svenska) äpplen, ca 500 g utan skal och kärnhus
(drygt) 1 dl vatten
1,5 dl syltsocker
2 tsk malen kardemumma
1/2 tsk malen kanel
1 liten citronklyfta, pressad

Servering
till ostbrickan, på frukostmackan eller i morgonfilen

Gör gärna så här:
Skala och kärna ur äpplena. Skär i ganska små bitar. Koka dem med vatten i 5 – 6 minuter, äppelbitarna ska vara mjuka men inte mosiga. Häll i socker och pressa i lite citron, krydda med kanel och kardemumma. Koka 7 – 8 minuter.

Klart!

”Häll upp i väl rengjorda burkar”, brukar det stå i alla recept för marmelad – och så är tanken att den ska stå sig till nästa år. Det gäller inte den här varianten, som innehåller mindre än hälften så mycket socker som i vanliga recept.

Men det går att frysa marmelad. Det är i alla fall vad jag har fått fram från farbror Google. Men jag har aldrig testat, så jag vet inte.

Frikadeller med parmesan, persilja & citronpigg sås

Etiketter

, , ,

Hustrun verkade måttligt road ut när jag sade att vi skulle ha buljongkokta frikadeller till middag. ”Jaha”, sade hon lakoniskt och såg ut ungefär som en förälder på badstranden när barnet berättar att det ska göra dagens sjuttiotredje sandslott.

Men den ljumma inställningen ändrades när hon började äta. ”Det här var gott. Skriv det – och skriv att det var hustrun som sade det”.

Och nu har jag faktiskt gjort som hon sade.

Det här behövs till 3 personer:
500 g köttfärs (bland-, lamm-, kalv-, nötfärs)
1 msk vetemjöl
1 ägg
1/2 dl crème fraiche
1 litet knippe bladpersilja, strimlad
1 dl riven parmesan eller grana padano
ca 1,5 tsk salt
svartpeppar efter smak
ev 1/2 citron, rivet skal

Buljong till frikadellerna
4 dl kalvbuljong, vatten + tärning eller koncentrerad fond
(knappt) 1/2 citron, pressad
svartpeppar
ett par lagerblad

Såsen
buljongen från frikadellkoket
1 msk majsstärkelse (eller mer om du vill ha en tjockare sås)
lite vatten för att röra ut majsstärkelsen
1 dl crème fraiche
1 tsk soja
1 dl riven parmesan eller grana padano

Servering
Klyftpotatis eller potatismos

Gör gärna så här:
Frikadellerna. Strimla persiljan och riv osten. Blanda köttfärsen med mjöl, ägg, persilja och ev rivet citronskal. Krydda med salt & peppar.

Ta kallt vatten och forma stora, ovala ”köttbullar”. (Eller gör vanliga köttbullar). Lägg dem på en vattensköljd skärbräda.

Buljongkoket. Koka upp 4 dl vatten i en traktörpanna eller vid gryta. Häll i koncentrerad fond (eller smula ner buljongtärning). Pressa i citron och krydda med lagerblad och svartpeppar.

Lägg ner frikadellerna i buljong. Lägg på locket och koka 10 minuter. Men vänd frikadellerna någon gång under tiden.

Såsen. (Lättaste sättet). Vispa ut majsstärkelsen med en skvätt vatten. Häll ner det i grytan med frikadeller och buljong. Klicka i crème fraiche och häll i soja. Rör runt så allt blandas, låt såsen koka ett par minuter. Stäng av värmen och skrapa ner riven ost. Rör så osten smälter.

Smaka och justera smaksättningen. Kanske en droppe koncentrerad fond eller citron? Eller en klick crème fraiche för mer gräddighet?

De här frikadellerna var vår mat en helgkväll när vi ville ha vin till maten. Men vi var väldigt osäkra: skulle vi ta en riesling med hög syra och aningen restsötma eller ett ganska mjukt rött vin.

Så vi testade med en slurk av bägge. Och för mig är vinnaren solklar: rieslingvinet funkade utmärkt. Syran fick en smakkompis i den citronpigga såsen och den lätta sötman harmonierade bra med sötman i klyftpotatisen.

Slutsats: Ibland är vitt vin det bästa valet – även när man äter kött.

Veckomeny – Medelhavskost för en höstvecka nr 67

Etiketter

, , , ,

Första gången jag gick på indisk restaurang var i London för så där en 104 år sedan. Jag var i tonåren och följde med min mamma dit under påsklovet.

Det var Madame Tussauds, Hade Park, katedralen i Coventry och ungefär 359 andra sevärdheter. Och så skulle vi gå på indisk restaurang. Ganska nytt för två lantisar från det där kalla landet på gränsen till Nordpolen.

Vad vi åt kommer jag inte ihåg, men jag kommer ihåg hur det smakade. Starkt som om Dantes helveteseld brann genom kroppen, alltså något som vi lantisar inte var vana vid.

”Men”, sade vi till varandra. ”Vi tar lite len efterrätt som svalkar”.

Efterrätten kom in, på toppen låg det grädde. Det såg gott ut, men grädde var sur och ungefär lika välsmakande som… Ja, vad ska jag säga, surströmming serverad i ett turkiskt fängelse.

Under åren har jag lärt mig uppskatta viss hetta i maten. (Ren grädde är jag fortfarande skeptisk till). Men framför allt gillar jag mat som har en djup, fyllig smak med gott om umami.

Mat ska smaka mycket. Och den ska vara god. Några exempel ser du här nedanför.

Hoppas du får en bra vecka.

Måndag: Champinjon- & grönsakssoppa – djupa, mustiga smaker
Med grönsaker och vanliga champinjoner kan man locka fram mycket djup och smak. Någon gång ska jag krydda med lite japansk soja – en fantastisk smakkompis till champinjoner.

Tisdag: Dhal – fyllig indisk linsgryta med kokosmjölk
Den här linsgrytan är inte alls som den indiska maten vi åt i London. Den är full med fylliga, varma smaker. Och så är den gjord på kokosmjölk. Inte på grädde.

Onsdag: Ugnsbakad kolja med curry, blomkål & stekta äppelklyftor
Curry behöver ofta lite sötma och lite fyllighet för att blomma ut. Det får den här med äpple och matlagningsgrädde. (Hoppsan, grädde i maten – men den är inte sur för det).

Torsdag: Quorn & jordnötssås – milt men smakrikt
Vissa saker kan jag inte ha stående hemma – som jordnötssmör – den bara försvinner in i min mun. Och den är lika god i den här ”kycklinggrytan” gjord på quorn.

Fredag: (Nästan) vegetarisk pot au feu med rotfrukter & bacon
En pot au feu inspirerad av fransk husman. Det här är comfort food för alla oss sommarmänniskor som fryser på hösten.

Lördag: Ugnsbakad rotselleri med svamprisotto & rostade nötter
Ugnsbaka rotselleri och upptäck hur mycket smak man kan få ut av en vanlig rotsak. Svamprisotto till för att det är en favorit. Och så nötter för att ge crunch.

Söndag: Havets Wallenbergare – söndagsmiddag med omsorg
Havets Wallenbergare är liksom norska fiskekakor som har smugit sig över landsgränsen, klätt sig i finkostymen och landat på ett matbord när det ska vara lite extra gott.

Hittar du fler veckomenyer med Medelhavskost

Linguine alle vongole – lyxig fredagspasta med musslor

Etiketter

, , , ,

Ibland är man glad att man bor i Göteborg. Fisk och skaldjur är mycket billigare här än i andra delar av landet. Det gäller också vongole, eller hjärtmusslor som de nog heter på svenska.

Jag handlade ett halvt kilo musslor för dryga 50-lappen i fiskdisken härom dagen. Men när jag tittade på nätet så lärde jag mig att man beställa musslor för 169 kronor kilo. Plus frakt.

Det är lite synd för vongole är blåmusslornas lite finare kusin. Lite mindre, lite fastare, och faktiskt mycket godare.

Kokar man dem i lök, vin och tomat, så har man en fantastisk pastasås för en fredagskväll.

Det här behövs till 2 personer:
500 g vongole musslor
1 liter kallt vatten & 1/2 dl salt, ev 2 gånger

Pastasåsen
2 schalottenlökar
1 röd chili, spansk peppar
2 vitlöksklyftor
1 bunt slätbladig persilja
175 g små goda tomater
olivolja
salt & svartpeppar
1,75 dl torrt vitt vin

2 portioner linguine eller spaghetti

Gör gärna så här:
Vongolemusslorna. Vispa ihop 1 l kallt vatten med 1/2 dl salt och lägg musslorna där i 1 timme. Saltvattnet gör att musslorna spottar ut den sand som finns innanför musselskalet. Skölj musslorna. Vill du vara på den säkra sidan gör du om ”saltbadet” en gång till.

Skölj musslorna noga. Släng de som är öppna och inte stänger sig när du knackar på dem.

Pasta och sås. Skala och hacka schalottenlök och vitlök. Dela chilin, kärna ur och strimla den. Skär tomaterna i kvartar. Strimla persiljan.

Sätt på pastan.

Fräs schalottenlöken glansig i olja i en gryta eller traktörpanna. Skrapa ner vitlök och chili och fräs en stund till. Rör ner tomater och persilja. Salta & peppra. Häll på vinet och koka ett par minuter.

Lägg ner musslorna i pastasåsen. Lägg på locket och koka i 2 – 3 minuter. Släng de musslor som inte har öppnat sig.

Häll av pastan och rör ner den i pastasåsen.

Pasta vongole blev vår middag i fredags. Till maten drack vi en flaska Leth Grüner Veltliner (99 kronor, vitt, eko, socialt ansvar & lägre klimatavtryck), och det är en kombo som verkligen kan rekommenderas.

Leths Grüner är ett friskt vin men med balanserad syra. Den liksom böjer sig och säger till maten ”Okej, du får hålla i taktpinnen”. Men viktigast är nog vinets pepprighet, den gifte sig riktigt bra med maten. Pastasåsens lätta toner av svartpeppar och lite chili fick liksom en kompis i vinets lätta peppartoner.


Frukostomelett – lättaste recptet

Etiketter

Vi är inte särskilt lika när det kommer till frukost, jag och hustrun.

Om jag har tid så varierar jag gärna morgonmaten. Ibland blir det kokt ägg eller smörgås med tonfiskröra och tomat. Eller också gör jag varma mackor eller sp tar jag makrill i tomatsås som piggats upp med sweet chili-sås.

Hustrun äter fil.

Det ska vara A-fil blandat med blåbärsfil. En gång köpte jag fil med både blåbär och hallon. Tänkte att jag skulle vara snäll och ge henne lite variation.

Det tog hus i helvete. Det ska vara blåbär. Bara blåbär.

Så även om jag har gett upp när det gäller henne, fortsätter jag att variera min egen frukost. Ibland gör jag omelett – enklaste sättet är i mikron.

Det här behövs till 1 person:
2 ägg
lite salt & svartpeppar
skivad ost
ca 3 små goda skivade tomater

Gör gärna så här:
Knäck äggen och vispa dem lätt med lite salt & peppar. Häll smeten i en djup tallrik.

Kör 30 sekunder i mikron på full effekt. Rör runt med en gaffel och kör ytterligare 25 sekunder.

Täck omeletten med ostskivor. Lägg på skivad tomat och kör i mikron i 45 – 60 sekunder (beroende på om du vill ha din omelett krämig eller fast på ytan).

Ät & njut av att något så enkelt faktiskt kan vara så gott.

Pyttipanna med spetskål, korv & dijonnaise

Etiketter

,

Det här är en vardagsräddare här hemma. Man tar lite spetskål och lite kryddig korv och så steker man det i gryta eller traktörpanna.

Skulle det ligga lite vitkål och wienerkorv i kylen, så tar man det istället.

Men missa inte dijonnaise. Det är en mayo med majonnäs, dijonsenap och lite crème fraiche. Enkelt att bara röra ihop – och utmärkt till den här kålpannan.

Det här behövs till 2 personer:
300 g spetskål, ca 1/4 huvud
3 schalottenlökar eller 1 gul lök
200 – 250 g god korv, t ex kabanossen
olja eller smör
salt & svartpeppar

Dijonnaise
1 dl majonnäs
drygt 1/2 dl crème fraiche
(knappt) 2 tsk dijonsenap

Servering
Kokt potatis, eller kanske pasta

Gör gärna så här:
Klyfta spetskålen, skär bort den träiga rotstocken och strimla resten. Skär korven i ganska tunna skivor. Skala och hacka löken.

Stek korven i bara lite fett. (Då kommer fettet från korven fram och ger smak åt hela kålpannan). Ta upp korven, häll ev i lite mer olja. Fräs löken tills den blir glansig. Lägg i spetskålen och stek tills den är nästan klar. Skrapa ner korven och stek tills allt är klart.

Dijonnaise. Blanda majonnäs och crème fraiche. Klicka i senap, lite i taget. Smaka dig fram till den styrka som just du gillar.

Ät & njut. En vanlig tisdag i oktober kan faktiskt också vara rätt okej.

Meny för mickelsmäss – crudité, hällefilé & ugnsbakade äpplen

Etiketter

, , , , ,

I morgon har Mikael namnsdag. Det betyder att det är Mickelsmäss, en av de stora helgerna på medeltiden. Då firade man att skörden var bärgad och lagren var fyllda. Äntligen kunde man festa med gott samvete.

Människorna på den tiden var lite smartare än vi. De såg till att få avbrott i vardagslunken när alla årets helgon skulle firas. Faktiskt så hade de lika många lediga dagar per år som vi har nu.

Vi har semester. De firade helgon.

Här har vi något att lära oss – särskilt på hösten. Det kan väl inte bara vara jag som känner att hösten är en oändlig raksträcka av regnväder och mörker.

Så mitt anspråkslösa förslag är: Återinför Mickelsmäss!

I väntan på att riksdagen ska fatta värdet av riktiga hösthelger, så får vi väl ta saken i egna händer. Ta fram lite godsaker. Grönsaker och äpplen, kött eller fisk. Och så lagar du till något gott, tänder ljusen och korkar upp en flaska hyfsat vin.

Jag tjuvstartar redan i kväll med några vänner som kommer över på mat. Vi börjar med grönsaker, det som heter crudité på franska – det är ju ändå en skördefest. Blomkål med salsa verde, tomater med tapenade och morötter med balsamvinäger. (Vill du göra egen tapenade så hittar du ett vegetariskt recept här.)

Om hustrun kommer ihåg att köpa fänkål när hon är och handlar så blir det också tunt skivad fänkål som får ligga och marinera i citron.

Bah, tänker du kanske. Råa grönsaker kan väl inte vara gott?!

Mitt svar är: testa! Ta en god liten tomat, lägg på en klick av olivröran tapenade och öppna munnen. Eller ta en bit blomkål (mycket lättkokt om du vill), doppa den i persiljeröran salsa verde och känn hur smaken växer fram.

Visst är det gott!

Till huvudrätt blir det lyxig hällefilé med vitvinssås. Klassisk finmat men lagad med en lite billigare fisk.

Hällefisk är hälleflundrans mindre släkting. Lite mindre i storlek, rejält mycket billigare när du ska betala.

Efteråt äter vi ugnsbakade äpplen med mandelmassa & kardemumma. Det är precis lika gott som det låter, och det är en efterrätt där du inte behöver stå i köket i fjorton timmar.

Vad du äter bestämmer du själv. Men jag hoppas att det blir lite god mat nu när det ändå är helg!

Dhal – fyllig indisk linsgryta med kokosmjölk

Etiketter

, , , ,

I helgen hade vi besök av en kompis. Han fick fläskkarré i fredags och Janssons omelett dagen efter. Men den här indiska linsgrytan sparade jag till han hade åkt.

Jag var lite rädd för att han skulle tycka det var för mycket foträta grönsaker i en Dhal. Men när vi åt grytan ångrade jag mig nästan. Varma, fylliga smaker. Det kan väl inte ens en ganska inbiten kött- och fiskkonsument ogilla?

Om du läser listan med ingredienser och tycker den ser ut som sju svåra år – lång, alltså – så kom ihåg att det mesta är kryddor. Och skulle du nu sakna någon av alla de här kryddorna så går det förmodligen lika bra ändå. Eller också kör du ett frispel, och kryddar med det som just du gillar.

Det här behövs till 4 personer:
4 schalottenlökar eller 1 (stor) gul lök
neutral olja
2 tsk Madras curry (eller mer om du gillar het mat)
1 tsk gurkmeja
1 tsk mald koriander
1/2 tsk spiskummin
1/2 tsk mald kardemumma
salt
2 msk riven ingefära
3 vitlöksklyftor, rivna
1 burk krossade tomater
4 dl vatten
1 burk kokosmjölk
1 tärning grönsaksbuljong
4 dl röda linser
250 g spenat (tinad)
limeklyftor

Stekta gröna bönor
400 g gröna bönor (haricots verts), tinade
neutral olja
2 vitlöksklyftor, rivna
1 tsk gurkmeja
2 nypor milda chiliflingor
salt

Servering
ris, såklart

Gör gärna så här:
Tina spenat och haricots verts.

Skala och riv ingefära och vitlök. Skala löken och hacka den.

Linsgrytan. Fräs löken glansig i olja. Krydda med alla torra kryddor, och fräs tills det börja lukta gott av kryddorna. Skrapa ner riven ingefära och vitlök och fräs lite till. Häll i tomat och vatten, och lår grytan koka 10 minuter.

I med buljongtärning, kokosmjölk och linser. Koka grytan tills linserna inte längre är hårda. Rör ner spenaten några minuter innan grytan är klar. Smaka av med salt och pressa i lite lime. Ställ fram resten av limeklyftorna på matbordet så alla kan pressa lime över maten.

Stekta gröna bönor. Stek bönorna i olja tillsammans med riven vitlök. Krydda med gurkmeja, chiliflingor och salt.

Koka riset under tiden.