Om Gud vill och pandemin håller sig på mattan så blir det en tur till Alsace i sommar. Då kan vi åter vandra längs kanalerna i Colmars gamla Petite Venice-kvarter, åka mellan vingårdarna på Route du vin och hälsa på vinbonden Gérard Waegell. Höra om hans barn fortfarande sommarjobbar på nöjesfältet Europapark i Tyskland. Smaka om han har fått till en pinot gris med tillräcklig syra för att möta sötman.

Ja, det var just det där – om pandemin håller sig på mattan.

Under tiden får vi nöja oss med alsaciska fleischkiechle, köttfärsbiffar som fått en smakskjuts av bacon, vitlök och persilja.

Det här behövs till 3 personer:
500 g blandfärs
1 tjock skiva vitt (surdegs)bröd
mjölk
1 stor (banan)schalottenlök
1 klyfta vitlök. skalad
1 liten knippa persilja
1 pkt skivad bacon, 120 g
1 ägg
salt, drygt 1/2 tsk
svartpeppar efter tycke & smak
ströbröd
olja & smör

Gärna potatismos därtill

Gör så här:
Ta bort kanterna från brödet och lägg det i mjölk som nästan täcker. Hacka persiljan. Skala och finhacka löken. Strimla bacon fint.

Stek löken glansig i lite olja. Stek bacon och låt den rinna av på hushållspapper. Krama ur brödet så det mesta av mjölken försvinner. Mosa brödet med en gaffel

Blanda köttfärsen med persilja, bröd, lök och bacon. Knäck ner ett ägg, peppra och salta, men ta det försiktigt med saltet. Bacon kan vara rejält salt i sig.

Häll upp ströbröd på en tallrik. Ta kallt vatten på händerna och forma biffar som små hamburgare eller platta frikadeller. Vänd dem i ströbröd.

Stek i olja & smör till de har fin färg och är precis genomstekta. Vänd ofta, annars är det risk att ströbrödet blir bränt.

När jag står och fixar till den här maten så kommer jag att tänka på en fotograf som jag jobbade med för många år sedan. Han kom från Argentina och var sitt hemlands assado-tradition trogen. Mat var viktigt och det grillade köttet heligt.

Så heligt att han mitt i vintern knatade ut på altanen, tände grillen och grillade sin biff.

Han och jag brukade prata mat och ibland fick jag lite mattips, särskilt när det kom till kött. En fredagskväll ringde jag honom för att höra om han hade några bra idéer om vad jag skulle göra med fläskfilén som låg och väntade på tillagning. Han hade just ätit men delade gärna med sig av sina kunskaper.

– Du vet. Man kan slå in filén i bacon, sen kör man den i ugnen. Kanske man har sås till, kanske béarnaise. Blir väldig saftig och fin. Gott blir det. Fan, jag blir hungrig. Trots att jag har ätit.