Nyårsmeny 2015 med Grevinnan och betjänten: avokadosoppa, serranolindad rödspätta & portvinskokt päron

26 lördag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, meny, ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

Etiketter

förrätt, fest & meny, fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, ost & efterrätt, smårätt, tillbehör

Du vet hur det är på nyår; fram mot åttatiden är det ofta någon som dras mot tv:n för att titta på Grevinnan och betjänten.

Och där är det som vanligt. Betjänten skålar som amiral von Schneider och Mr Winterbottom. Han snubblar på tigern och säger ”I’ll kill that cat”. Alla skrattar – och så sätter sig alla vid matbordet igen.

Det är då jag tänker ”same procedure as last year”. För nyår är hårt stiliserat. Drink & tilltugg. Trerätters-meny, lite bättre mat och vin. Skål & kanske en liten tår vid tolvslaget – utom för de som gärna vill smälla av hela grannskapet med en tårta fyrverkeripjäser.

I år har jag tänkt att göra en riktig ”same procedure as last year”. Gästerna som kommer hit får var sin roll från Grevinnan och betjänten. Min gamla mamma, 92, får spela rollen av Grevinnan, och själv får jag väl bli betjänten. Jag behöver ju inte dricka så mycket – gästerna finns ju där och skålar med Grevinnan/gamla mamma.

Hur det blir med tigern är mer osäkert. Jag föreslog att Pontus, vår cocker spaniel, kunde vara tigern. Men då gick hustrun i taket och sa att skulle det vara på det sättet, så kunde minsann hon vara tiger. Jag tror inte hon menar det…

Men det här ställer vissa krav på maten. I sketchen består förrätten av soppa. ”We’ll have sherry with the soupe”. Huvudrätterna är kyckling och fisk, och så blir det frukt till efterrätt.

I vårt verkliga nyårsfirande så tar gästerna med sig förrätt och efterrätt, alltså en slags knytkalas. Det är redan klart att det blir soppa och sherry som entrée, fattas bara annat. Desserten blir (kanske) något med frukt.

Jag vet alltså inte hur menyn ser ut, men det skulle kunna vara Karins Avokadosoppa till förrätt och Portvinskokt päron med Saint Agur, valnötter och knaprig kavring som avslutning.

Huvudrätten lagar jag – och har riktig koll på. Det blir Rödspätta med serranoskinka, basilika-smörsås och stekt tomat. Men jag hoppar över tagliatelle (inte så festligt). Istället blir det potatiskakan Pommes Anna.

Letar du efter fler menyförslag kommer här Nyårsmeny 2014 – sydfranska influenser och Nyårsmeny 2013 – från chèvre & vildsvin till skummande skumpa

Oavsett vad det blir hemma hos dig, så hoppas jag det blir en god nyårsafton och ett gott nytt matår.

Mma Tafas väldoftande gryta – högrevsgryta från Botswana

25 fredag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in gryta, huvudrätt, mat, nötkött

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

gryta, huvudrätt, nöt, Vin- & kokbok

Ibland blir man bara väldigt trött på kött och korv, potatis och torsk – och alla annan mat som inte kommer närmare kryddornas himmel än ett par varv med vitpepparkvarnen. Då är det läge att testa mat från helt nya ställen.

Det gjorde jag när jag letade recept i Mma Ramotswes kokbok – en bok med mat från den botswanska privatdetektiven värld i böckerna om Damernas detektivbyrå.

Uppriktigt sagt fanns det ganska många recept med krångliga råvaror – men Mma Tafas väldoftande gryta fastnade jag för. En aromatisk gryta med smältande mört kött och milda, men indiska influenser i kryddningen.

Kom igen nu! Lite trött på sill och skinka och köttbullar är du…

Det här behövs för 6 personer:
1 kg högrev eller grytbitar av nötkött
olja
salt & svartpeppar
3 stora gula lökar
2 tsk medelstark curry
2 tsk paprikapulver
2 bitar ingefära, stora som valnötter
3 – 4 vitlöksklyftor
2 msk tomatketchup
2 msk tomatpuré
1 msk pressad citron
vatten
1 burk hela tomater
3 stora potatisar
1 paprika, gul eller i någon färg du gillar
3 kokta majskolvar
ev. hackad koriander

Gör så här:
Skala och hacka löken. Klipp sönder tomaterna med en sax direkt i burken (enklast).

Skär köttet i grytbitar och bryn det i olja, lite i taget. Krydda med salt, svartpeppar & curry. Fräs löken och lägg allt i en stor gryta. Krydda med ingefära, vitlök, tomatpuré & ketchup. Fräs en liten stund.

Häll i tomaterna, pressad citron och fyll på med vatten så att det nästan täcker. Koka i 1,5 timme.

Skala och tärna potatisen. Kärna ur och tärna paprikan. Lägg ner i grytan och koka tills allt är klart, cirka 30 minuter.

Skär majskolvarna i breda skivor. Lägg ner dem och låt dem bli varma.

Okej, i ett avseende är jag värdelös. Jag följer aldrig ett recept helt och hållet. I den här grytan har jag ökat mängden kryddor och lagt till majskolvarna. Kanske inte så botswanskt, jag vet inte – men gott.

Till grytan åt vi gratinerad Polenta, kanske inte så botswanskt det heller. Men den italienska majsgröten funkade bra, tyckte vi. Annars kan man öka mängden potatis eller ta ris eller sötpotatis eller…

Kom ihåg vad Gordon Ramsey har sagt: ”Jag blir nervös när folk följer mina recept till punkt och pricka. Ett recept är en vägledning. Att lägga till, dra ifrån och utveckla är en del av nöjet.”

Parallèle 45 – lättgillat till lamm & biff

21 måndag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in rött vin, vin

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

rött vin

Läge för en middag med kött och hyfsat rödvin nu under julledigheten? Eller letar du efter ett schysst rödtjut till fredagsbiffen?

Då kan du testa en flaska 2012 Parallèle 45 från Rhône-dalen. Det är ett lättgillat vin med tillräckligt stolt hållning för att stå upp mot en biff eller en bit lamm. Men samtidigt tillräckligt mjukt för att låta maten vinna konkurrensen om mest dominerande smak.

Vinet är gjort på Rhône-druvorna Grenache och Syrah. Även om det är 60 procent Grenache i vinet, så är det Syrah-druvan som håller i taktpinnen, i alla fall vad det gäller lukten. Näsan möter en djup, trevlig Syrah-lukt med kryddor, vitpeppar och lite björnbär. I munnen har det en balanserad strävhet, som samspelar fint med biffen på tallriken. I vårt fall Fylld lövbiff och Potatisgratäng.

Om jag tyckte det var gott? Ja, det gjorde jag – så gott att jag gärna knatar tillbaka till Bolaget och skaffar en flaska till för 105 kronor.

Fast så här i juletid kanske jag får vänta på att lönen trillar in på kontot först.

Julmaten – fisk på julafton & kött på juldagen

19 lördag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in buffé, fisk & skaldjur, fläskkött, fransk mat, huvudrätt, mat, nötkött, ost & efterrätt, sallad, smårätt, tillbehör, vegetariskt, vilt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

buffé, förrätt, fisk & skaldjur, fläsk, fransk mat, huvudrätt, ost & efterrätt, sallad, smårätt, tillbehör, vegetariskt

Jag vet inte hur det är för dig, men jag tillhör de som inte funkar ihop med julbordet.

Först upptäcker man sillen, så hittar man gravlaxen. Gott! Skinka, paté, grönkål och rödkål och rödlöksmarmelad och kanske en vegtarisk paté. Och Jansson! Varför äter man det bara på jul, det är ju fruktansvärt gott?

På spisen väntar köttbullar och prinskorv och revbensspjäll och gräddkokt brysselkål och ugnsstekt lax.

Därefter går man loss på osten; på en bricka står cheddar och ädelost tillsammans med vindruvor och päron. Och ett glas portvin. Vad gott det är till ädelosten!

Ja, jag tror du fattar. Det är gott och då vill jag äta av allt, precis allt. Efteråt finns bara ett läge: på ryggen i soffan. En hand för munnen som döljer en diskret rap.

Därför delar vi sedan några år upp maten i två olika julbord. Sill och fisk på julafton (men med skinka, såklart). Kött och grönt på juldagen.

Nu i helgen är det dags för stora julmats-lagar-dagen. Det brukar börja med ett hyfsat rent kök – fyra, fem timmar senare ser det ut ungefär som om Pippi Långstrump bestämt sig för att städa. Använda grejer står överallt, precis överallt. Men kylen och frysen är fyllda med julmat.

Tro nu inte att jag tänker göra allt som står här nedanför. En del tror jag fiskhandlaren och ICA får släppa ifrån sig – och en del kan man hoppa över.

Det ska faktiskt vara trevligt med jul, inte bara en jäkla massa jobb.

Julafton
Först Vin chaud, fransk ”glögg”.

Därefter inlagd sill, till exempel citron- och timjanssill, inlagd sill med prästost, currysill, fräsch matjessillsallad, gravad lax, ägg och räkor.
Vinkokt skinka, grönkål, lätt hemlagad paté.
Janssons frestelse, ugnsbakad lax.

Cheddar, julost och grönmögelost.

Juldagen
Skinka, alsassisk rödkål, älgpaté, rödlöksmarmelad och grönkål.
Älgköttbullar och revbensspjäll med honung och apelsinglaze, glaserad kålrot , wokad brysselkål– mumma att dricka.
Vinterns bästa sallad.

Frukt eller fruktsallad.

Bästa julskinka är kokt i vitt vin

17 torsdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fläskkött, mat, smårätt, tillbehör

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

smårätt, tillbehör

Fredag eftermiddag bland en miljon andra människor som trängs i din ICA-butik. Du står där vid köttdisken och tvekar mellan ekologisk kokt skinka och oekologisk…

Då finns ett oslagbart tips: Flytta handen! Ta gärna en ekologisk, men se till att det är en rimmad skinka som du kokar själv. Bär sedan hem din skink-trofé. Stoppa den i en gryta tillsammans med vitt torrt vin. Koka och griljera den efter konstens alla regler.

Nu har du en saftig och välsmakande skinka – och en fantastisk buljong. Den bästa skinkan är nämligen kokt i vin.

Gör så här:
Skölj julskinkan. Lägg den i en stor gryta. Fyll på med vätska: hälften torrt vitt vin, en fjärdedel utblandad äppeljuice & en fjärdedel vatten. Koka upp och skumma. Lägg i en skalad lök och en skalad morot.

Koka till en innertemperatur av cirka 72 – 73 grader. Det tar en stund, mellan 40 och 65 minuter per kilo.

Ta upp skinkan. Låt den svalna lite och dra bort svålen och det mesta av fettlagret.

Sätt ugnen på 200 grader. Blanda ihop 1 äggula, 3 msk ströbröd & 3 msk söt, stark senap. Bred ut blandningen på skinkan.

Sätt in skinkan i ugnen och griljera tills den har fått fin färg, cirka 10 minuter.

Kokspadet sätter du in i kylskåpet över natten. Nästa dag tar du bort fettlagret som stelnat – och en utmärkt buljong finns klar.

Och när julen är över har du kanske kvar lite bitar av den gamla julskinkan. De funkar utmärkt i pasta och grytor – bara du skär av griljeringen. Och buljongen, den brukar jag göra gryta av.

Godare grytbas får man leta efter.

Savojkål med jordnötter & tomat – grönsaker från Botswana

15 tisdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in mat, smårätt, tillbehör, vegetariskt

≈ 2 kommentarer

Etiketter

smårätt, tillbehör, vegetariskt

När 17-åringen hemma fick höra talas om den här grönsaksrätten, sade han lakoniskt:

– Intressant.

Sedan åt han av allt – utom Savojkål med jordnötter & tomat.

Det är lite synd för rätten är inte bara ”intressant” och ovanlig, utan också välsmakande med en fin smakbrytning mellan de fylliga och lite söta jordnötterna, len tomat och kål som har lite spänst kvar.

Testa själv. Men avskyr du jordnötter och kål, tror jag du ska titta efter andra recept…

Det här behövs till 6 personer:
1 huvud savojkål
2 dl jordnötter
4 stora tomater
salt & svartpeppar
ca 4 dl vatten

Gör så här:
Stöt jordnötterna till en jordnötspasta i en mortel. Det går avsevärt lättare om du mixar dem först.

Dela kålen i klyftor. Skär bort den grova rotstocken och skär kålen i ca 3 cm breda strimlor. Dela tomaterna och kärna ur dem (tryck/peta ut kärnorna). Skär tomaterna i små tärningar.

Koka upp vatten. Lägg jordnötspasta och tomater. Låt allt koka upp och lägg i kålen. Salta & svartpeppra, men tänk på att jordnötterna redan är salta. Koka grytan (nästan) utan lock till kålen är färdig och det mesta av vattnet kokat bort.

Är du bekant med Mma Ramotswe och Damernas detektivbyrå? Det är skotten Alexander McCall Smith som skriver feelgood deckare om den första kvinnliga privatdetektiven i Botswana. Väl värda att läsa…

Nu har det kommit en kokbok om den mat som hon äter i böckerna, Mma Ramotswes kokbok. Kul, ovanlig och inspirerande – men ganska svårt att hitta recept som enkelt går att få till hemma i köket.

Ett av de recept jag har försökt mig på är denna kålrätt. Jag har nästan följt receptet.

Turckheim Pinot Gris – på rätt sida bersågränsen

13 söndag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in alsacevin, vin, vitt vin

≈ 2 kommentarer

Etiketter

alsacevin, vitt vin

Pinot Gris-druvan kan ge helt olika viner. Har man tur är det ett smakrikt, fylligt och fruktigt vin som passar utmärkt till fläskkött. Har man otur är det ett vin där den ganska låga syran inte klarar av att stå emot restsötman i vinet.

Det blir ett bersåvin som funkar utmärkt en varm sommarkväll när stenplattorna fortfarande är ljumma av dagens sol – men som känns platt och kladdigt om man dricker det till maten.

Turckheim Pinot Gris Réserve 2014 är ett vin som precis klarar sig innanför den gränsen. Det blir fruktigt och lättgillat, med tydliga toner av päron och honung i lukten. Det är toner som följer med in i munnen och ger ett smakrikt och ganska fylligt vin. På slutet kommer en liten, liten bitterhet som stramar upp smaken.

Vi testade ett glas till en botswansk högrevsgryta (!) med både ingefära och curry i kryddpaletten. (Recept kommer snart på en blogg nära dig). Och till min förvåning så funkade det – i alla fall bättre än öl med lite beska och ett snällare rödvin.

Pinot gris har rykte att klara sig bra till asiatisk mat – och även om vår gryta hade sitt ursprung i Afrika var kryddorna klart asiatisk influerade – så slutsatsen får väl bli att vinskribenterna som föreslår kombinationen har någorlunda koll på smaklökarna.

Ja, så var det bara en sak till. Priset, det landar på 95 kronor.

Det tycker jag det här vinet är värt.

Gratinerad fransk löksoppa med tomat

07 måndag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt, vardagsmat, vegetariskt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

förrätt, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, smårätt, soppa, vardagsmat, vegetariskt

Första gången jag åt löksoppa var för länge sedan när jag gick på gymnasiet i Linköping. Bredvid skolan låg en kvarterskrog som ett fransk par öppnat. Där serverades ganska enkel rätter till överkomligt pris.

Jag åt löksoppa och tyckte det var gott. I den soppan ingick en del tomat, det var inte ett helt ortodoxt sätt att laga soppan – men det var gott. Sedan dess tar jag också med lite tomat i löksoppa.

Det här behövs för 2 – 4 personer:
4 mindre lökar
olivolja
2 tomater
2 klyftor vitlök
½ msk timjan
salt och vitpeppar
1 l ganska svag kycklingbuljong
80 – 100 g gruyèreost eller lagrad Herrgård
8 – 12 tunna skivor baguette

Gör så här:
Skala löken och skiva den tunt. Stek den med olivolja i en gryta på låg värme, kanske 10 minuter. Salta och ta ett par tag med vittpepparkvarnen.

Kärna ur tomaterna. (Halvera dem och peta ur kärnorna.) Tärna dem fint. Lägg dem i grytan tillsammans med timjan, pressad vitlök och ganska svag buljong. Låt soppan koka 20 – 30 minuter.

Skiva baguetten, rosta den. Riv osten. Häll upp soppan i skålar – eller låt den vara kvar grytan. Lägg de rostade skivorna ovanpå. Toppa med osten. Gratinera i 7 – 8 minuter.

Nu går 17-åringen på gymnasiet, och nu var det hans tur att gå ut och äta. Det var därför vi kunde göra löksoppa här hemma – för vid löksoppa, där går gränsen för vad han tycker är mänsklig föda.

Lite har han kvar att upptäcka.

Coq au vin – gryta på tupp eller stor kyckling

03 torsdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling, mat

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fransk mat, gryta, huvudrätt, kyckling & fågel

Det var i Royan på franska Atlantkusten som vi åt riktig Coq au vin första gången. Vi var mycket yngre den gången när vi en ljummen sommarkväll travade in på en restaurang. Vi letade i menyn efter något välbekant. Kycklinggrytan Coq au vin kände vi till, så den tog vi.

Men in på bordet kom en mörk, smakrik gryta med kraftigt, nästan grovt kött. Vi diskuterade en stund om det kanske var lamm vi åt.

Till slut frågade vi på knagglig franska:

– Ursäkta, men detta vara tupp?

Servitrisen log stort och sade ”Oui, hönans man”, samtidigt som flaxade med vingarna som en höna och trädde på sig en fiktiv vigselring.

De andra gästerna smålog lite åt uppvisningen.

Den grytan har jag försökt laga här hemma. Men jag erkänner; jag fuskade lite. Jag hittade ingen tupp, så jag tog långsamväxande eko-kyckling istället. Fördelen är att den ekologiska kycklingen slaktas vid högre ålder och har därför mycket mer smak – sedan är det bra för kycklingen och miljön också.

Det här behövs till 3 personer:
1 pkt tärnad bacon, 140 g
900 g kycklingdelar – eller ½ tupp i bitar
olivolja
salt & svartpeppar
½ msk torkad timjan (eller mer franskt: en bunt med persilja och färsk timjan)
2 vitlöksklyftor, skalade
1 msk tomatpuré
½ flaska inte alltför strävt rödvin
1 dl vatten + ½ msk vetemjöl
1 gul lök
1 morot
250 g skogschampinjoner
kinesisk soja efter tycke och smak

Gör så här:
Skala och hacka löken. Skölj eller torka av svampen och skiva den. Skala och tärna moroten i små bitar.

Stek bacon i en tjockbottnad gryta. Ta upp och häll i lite olivolja. Bryn kycklingbitarna eller tuppbitarna. Låt löken steka med på slutet. Salta, peppra & strö över timjan. Pressa i vitlöken och tryck i tomatpuré. Häll i vinet. Vispa ut vetemjöl i vatten och häll i det också.

Låt grytan koka i 35 – 60 minuter beroende på köttets ålder.

Stek svampen i bara lite olja. Häll på lite mer olja när vätskan kokat in. Salta & peppra. Lägg i moroten och stek tills svampen fått lite färg och moroten börjat mjukna. (Stekt morot är mycket godare än kokt!)

Låt bacon, svamp och morot koka med i grytan den sista kvarten. Häll i några droppar soja och smaka – kanske några droppar till…

Jag kollade lite recept innan jag satte i gång i köket. Som vanligt sökte jag på franska recept på nätet och som vanligt förstod jag långt ifrån allt. Det blev till att trycka på Google translate – ibland en räddare i nöden, men minst lika ofta en humorhöjare.

Jag hittade ett trevligt men krångligt recept med marinerad tupp. Så här stod det i den svenska översättningen:

”Tillagningstid: 120 minuter
Ingredienser (8):
– 1 kuk av cirka 3 kg hackad…”

Blev visst lite fel där…

Gratinerad strömming med fänkål & Pernod

01 tisdag Dec 2015

Posted by Vin, mat, Alsace in fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, mat, smårätt

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fisk & skaldjur, fransk mat, huvudrätt, klimatsmart, smårätt

Det finns en gammal journalistmyt som säger ”kolla aldrig en bra story, då kanske den spricker”. Ungefär så känner jag mig nu. Jag hade ju kommit på en ny maträtt.

Så här var det:

Jag gick ganska länge och funderade på att gifta ihop strömming med fänkål & Pernod. Allt är så sydfranskt. Pernod – eller pastis som drycken egentligen heter – är den traditionella provencalska aperitifen. Fänkål brukar hänga ihop med fisk i grytor och soppor. Bägge har de en trevlig anissmak; då borde de väl funka bra ihop.

Ja, det klar strömming är inte så franskt, men det är ganska nära medelhavsidealet sardiner.

Häromdagen tog jag strömmingen ur båten – nåja ur fiskhandlarens is-disk – och satte igång. Skivade fänkålen, stekte den – och gratinerade allt tillsammans med Pernod och citron.

Och det blev så där milt anissmakande som det borde. Pernod och fänkålen kompletterade varandra. Jag var väldigt nöjd och tänkte att nu skulle jag skriva om maträtten som Frankrike glömde bort att uppfinna.

Men så gjorde jag det som journalisthistorien sade att man inte ska göra. Jag kollade fakta.

Med ganska bristfälliga kunskaper i franska skrev jag in ” sardine gratin pastis” i sökfältet på Google – och vips så radade massor av recept på sardiner med Pernod/pastis upp sig på skärmen.

Men jag var först med att komma på rätten – i alla fall här hemma.

Det här behövs till 4 personer:
700 – 800 g strömming eller färska sardiner
2 fänkål
olivolja
salt & svartpeppar
1 citron, saften
5 cl Pernod (eller annan pastis)
½ dl hackad persilja
1 dl ströbröd

Gör så här:
Sätt ugnen på 225 grader. Dela fänkålen och skär bort rotstocken + kanske toppen av ”fänkåls-rören”. Skiva tunt. Stek i olivolja tills den börjar mjukna. Salt & peppra.

Klipp bort ryggfenan från strömmingen.

Olja två ugnsformar. Bottna dem med fänkål och lägg strömmingen över (ev lite på varandra). Pressa över citron och häll på Pernod. Salta ganska rejält och kör några varv med svartpepparkvarnen. Strö över persilja. Toppa med ströbröd.

Gratinera i ugnen i 10 – 15 minuter. Strömmingen ska ha fin färg och vara helt tillagad.

Jag åt och var nöjd. Hustrun rynkade pannan och ville inte ha mer. Men hon gillar ju varken Pernod eller fänkål, så det är kanske inte så konstigt.

Egoistiskt sett så gjorde det inte så mycket – det blev ju mer strömming till mig…

Men nu jag är ingen omöjlig människa. Jag känner till hustruns böjelser och hade gjort en egen form till henne – utan fänkål och pastis.