Vad gör en amerikansk, judisk husmor i Frankrike när kriget kommer och tyskarna invaderar landet? Springer till skogs och gömmer sig?

Nej, inte om man heter Alice B. Toklas och lever tillsammans med kulturpersonligheten Gertrude Stein. Då åker man till byns marknad och bunkrar mat – däribland två jättelika skinkor som man kokar i marc (fransk grappa). Skinkor som gör att de överlever den stränga vintern.

Den här historien berättar hon i sin kokbok. Egentligen är det en blandning av memoarer och kokbok, och det finns massor med intressanta minnen och kul anekdoter i boken. Ett av dem är när hon bjuder Pablo Picasso på abborre. Alice B. Toklas dekorerar fisken med gul och röd majonnäs, och gör den till en ”tavla” med hårdkokta ägg, tryffel och hackade örtkryddor. Picasso uppskattar konstverket, men tycker att det borde tillägnats Matisse istället.

En annan anekdot är likheten mellan deckare och kokböcker. I bägge fallen gör man sig av med offret innan handlingen börjar. Och Alice B. Toklas lär sig mörda i boken. Hon börjar med en karp och går sedan vidare med andra djur…

Hon levde tillsammans med Gertude Stein i Frankrike under tre decennier i början av 1900-talet. I Paris höll de salong för den tidens avantgardistiska målare och författare. Där träffades Hemmingway och Apollinaire, Picasso och Matisse. Och det var Alice B. Toklas som stod vid grytorna, i alla fall så övervakade hon kokerskan.

I kokboken finns närmare 400 recept. En del av dem är så där gammaldags överdådiga – för att inte säga komplett vansinniga. Ett är Oxgryta Nicolette. Där ska man göra rullader av oxfilé och sedan koka dem i fyra timmar tillsammans med grisbog och curry (!).

Men många recept är förvånansvärt moderna och användbara. Jag ska använda några av dem och modernisera dem efter eget huvud. Börjar redan ikväll med köttet som står i köket och marineras just nu.

Alice B. Toklas skrev kokboken 1954. På svenska utkom den för drygt 30 år sedan, så den går bara att hitta på antikvariat. Men ser du boken, så köp den! Den är fantastiskt kul att läsa.

Om du köper den svenska översättningen, så hittar du inte hennes mest berömda recept på hasch-kladdkakor. Det översattes aldrig. Men det hade du väl ändå inte tänkt använda?