Händer det dig någon gång att du blir hungrig av att läsa. Ja, inte kokböcker utan vanliga romaner och deckare? Själv blir jag hungrig mest hela tiden när jag läser.

Donna Leon, till exempel. Den som läser hennes deckare från Venedig bara måste bli sugen på en rykande varm pasta en vinterdag, eller en espresso vid bardisken, eller ett glas vitt vin med tilltugg på terrassen hos den luttrade kommissarie Brunetti.

Själv har jag försökt laga mat ur romaner. När jag läste en deckare av sydarfrikanen Deon Meyer, blev jag så sugen på hans lammgryta med tomat, frukt och kanel att jag plockade fram ingredienserna och satte i gång. Första gången funkade det utmärkt. Men jag glömde skriva upp receptet, och nästa gång blev grytan ganska misslyckad. Så kan det gå…

Nu finns de som har fixat recepten åt oss hungriga. En av böckerna är ”Madame Maigrets receptbok”, en 20 år gammal bok som måste ha stått och gömt sig i min bokhylla. Häromdagen gick jag förbi bokhyllan med kokböcker (okej då, det är ganska många kokböcker…). Och plötsligt så stod boken där, full med gammaldags franska recept.

Eller vad sägs om Marinerad ugnsbakad högrev eller Ugnstekt makrill i vitt vin eller traditionell Canard à l’orange (anka med apelsin).  Själv blir jag sugen och funderar på att sätt igång till helgen. Det blir nog fisk, tror jag. Men marinerad högrev som bakats i ugnen i fyra timmar… Jag tror den kan bli fantastisk.

Boken är en sammanställning av vad kommissarie Maigret äter i deckarserien med samma namn. Serien är skriven av den belgisk-franske författaren George Simenon från 30-talet fram till 70-talet. Jag läste rätt många av böckerna för länge sedan. Som jag minns det, så var det en gammaldags, borgerlig lite trött lunk blandat med en noir-känsla. Inte alls otrevlig läsning.

Eller vad sägs om när han får lammstek:

Och Maigret betraktade lammstekens rosa kött och resterna av den aromatiska salladen. Det var verkligen aptitretande…
Han var hungrig. Och denna saftiga stek befanns sig på bara några centimeters avstånd från hans näsborrar. Två skurna bitar låg kvar på fatet. Han tog den ena med fingrarna och åt den, alltmedan han pratade som om också han hade hört till huset.

”Liberty Bar”

Visst blir man lite hungrig…